torsdag 10 september 2009

Det är som rester efter Nobelmiddagen

Det känns som om jag bara läser klart en massa böcker som blivit liggande. Såna jag påbörjade före semestern, och inte ville ta med mig i tältet. Såna som jag finner när jag plockar undan någon hög med osorterad tvätt. Såna sambon hittar bakom kuddarna i soffan eller under mattan i biblioteket. Uppslagna, hundörade, eller med bokmärken i (ofta har jag faktiskt stoppat in andra böcker som bokmärken i de här böckerna).

Såna böcker som jag lämnade för att det fanns grönare gräs på biblioteket, i bokhandeln, i brevlådan eller i min egen bokhylla.

Och jag ser på böckerna och tänker "Så konstigt!". För det här är ju utan undantag böcker som jag drogs in i när jag började läsa dem. Varför avslutade jag dem aldrig medan jag kom ihåg vem som varit otrogen med vem?

Jag tänker att jag ska vara lite systematisk. Jag tänker att det faktiskt borde gå snabbare att läsa ut böcker när jag redan har läst hälften eller två tredjedelar, och dessutom skulle det få mig att känna som om jag uträttade något här i världen. Jag har en mycket beslutsam min när jag sätter igång. Ja, jag ser väl ut och känner mig ungefär som när jag äntligen tar itu med högarna av studentuppsatser timmarna innan resultaten måste rapporteras in.

Och jo, det finns fortfarande något som är bra i de här böckerna. Men det är lite som uppvärmda rester. Det var gott igår till middag, det var det. Och det är inget fel på det hela nu. Men böcker som blivit liggande blir sällan favoritböcker.

4 kommentarer:

Ingrid sa...

Det här scenariot är mycket välbekant.... i detta hus hittas det också böcker lite varstans med väldigt underliga bokmärken i... (dock inte rökt sill). Eftersom mitt minne inte alltid är det bästa känns det också så trögt ibland att behöva börja om från början i en till en tredjedel läst bok- det inbjuder avgjort till visst motstånd.....

Vixxtoria sa...

Ingrid: När jag har kommit så där långt som en tredjedel (eller längre) i en bok, så läser jag inte om från början. Jag tar upp den, bläddrar (eventuellt!) tillbaks en sida eller två, och fortsätter läsa. Hela tiden känner jag att jag inte har någon som helst aning om hur boken började, och det händer att jag läser om små stycken av början. Kanske läser jag om den första biten först när boken blivit utläst. Men någon riktigt helgjuten läsupplevelser ger det inte.

Den största sorgen är nog faktiskt när man inser hur bra man nog hade tyckt att en bok var om man läst den från början till slut. Det händer att jag läser om böcker efter några år, som jag första gången läste på detta sätt, och då blir jag nästan arg på mig själv för att jag lät boken ligga halvläst så länge vid första läsningen.

Sillar har jag inte hittat i mina böcker heller (jag minns ditt inlägg om det!), men jag misstänker att det bara är en tidsfråga. Igår fann jag en bok (här på jobbet) med en säkerhetsnål som bokmärke.

bokstavlarna sa...

Jag brukar verkligen försöka att läsa ut böcker eftersom jag blir helt galen på att ha något oavslutat.
Sen kommer ju alltid tankarna på att just DEN boken kanske hade blivit helt fantastiskt bra om jag hade fortsatt läsa. Det händer sällan, men när det väl gör det (Siri Hustvedts Vad jag älskade var en sån bok för mig) så får jag vatten på min kvarn och blir ännu mer mån om att läsa ut precis allt jag påbörjar...

Vixxtoria sa...

bokstavlarna: Jag är inte så noga med att läsa ut alla böcker jag påbörjat. Tycker jag inte om boken, så ger jag faktiskt upp den (det är det som ligger bakom mottot överst i den här bloggen).

Men jag vill gärna läsa ut böcker jag tycker är bra. Det vill jag. Och det är då det blir och känns så här...

Det är för övrigt min övertygelse att alla böcker inte passar alla människor. Och alla böcker passar inte en viss människa en viss tidpunkt. Om man försöker sig på den vid ett annat tillfälle, kanske man tycker det är världens bästa bok! Därför tycker jag att ett visst motstånd mot att läsa en bok ska tas på allvar. Lägg boken åt sidan, och återkom till den efter ett tag.

Men - som sagt - så här resonerar jag. Jag beundrar de som orkar och vill slutföra allt de påbörjat.