Främlingen

I förrgår avslöjade sambon att han aldrig hade läst Ivanhoe. Och igår fick jag reda på att han inte hade en aning om vem fröken Smilla var (ja, det är mycket man får reda på om varandra när man för en gångs skull ser på tv tillsammans).

Jag förstår att somliga tycker detta är skäl nog för skilsmässa, men jag har trots den lovande inledningen sedan länge förstått att det inte är kärleken till litteraturen som håller oss samman, utan mest huslån, delad dammsugare och ett gemensamt hopp om att tvättmaskinen ska få uppleva ännu en nyårsafton.

Hur som helst kunde jag raskt råda bot på en del av bildningsförfallet, eftersom mitt exemplar av Fröken Smillas känsla för snö visserligen håller på att falla sönder, men har alla sidor i behåll.