I biblioteket

Under all den tid som jag har bokbloggat har många efterlyst bilder på mitt bibliotek. Senast var det BiblioPepe. Han skriver om ordningen i sina bokhyllor, men den utmaningen antar inte jag. Det får räcka att visa själva rummet. För eftersom jag har tillbringat en del av sommaren med att städa biblioteket (så att det ser snyggt ut alltså, och tyvärr inte på så sätt att böckernas inbördes ordning får en betydelse, ety de två sakerna voro omöjliga att förena), tog jag tillfället i akt och dokumenterade hur mitt bibliotek skulle kunna se ut i teorin. Man fick vara snabb i vändningarna innan jag själv (eller någon som bor hemma hos mig och är 4 år) hann stöka till det. Mitt teoretiska bibliotek:

I praktiken (det vill säga verkligheten strax innan och efter det här fotot) finns det ganska gott om böcker som ligger staplade ovanpå bokhyllor, på golvet, och över hela skrivbordet. Det brukar se ut ungefär som i Nigella Lawsons bibliotek, fast betydligt mindre utstuderat bohemiskt. (Länken och omdömen om Nigella och andra kändisars bibliotek har jag hittat hos Malin the Writer.)

Det där skrivbordet i mitt bibliotek, förresten. Jag har aldrig suttit där och bloggat, även om jag i flera år (sedan i juli 2009, då Lyran visade världen sitt skrivbord) tänkt att jag skulle piffa till röran där, och låtsas att det är där bloggens alla högklassiga litterära analyser och bokliga fånigheter skapas. Men det har hänt att jag bloggat i fåtöljen (i alla fall skrevs bloggens allra första inlägg där).

En full bokhylla har också hunnit visa sitt bibliotek i sommar. Det innehåller en klocka med böcker samt bebis, så det är värt en titt.

Ja, och så ska jag passa på att säja Hej igen! till er allihop. Hoppas ni har haft en skön sommar! Jag har haft en konstig sommar (som jag kanske återkommer till), och jag har framför allt haft lite ont om tid. Någonstans mitt i resande och tidsbrist bestämde mig för att jag inte ens hann lillfingerbokblogga, och  därför har det varit tyst här de senaste veckorna.

Men nu vågar jag lova att jag kommer blogga oftare framöver, men det blir kanske inga stordåd, och det blir säkert inte varje dag. Kommentarer som dykt upp under de senaste sommarveckorna, en del mejlfrågor och annat kommer jag beta av. Och jag är sorgligt o-uppdaterad vad gäller alla andras bokbloggar.

Böckerna du lika bra kan erkänna att du inte läst

Ja, jag håller alltså på med att röja och städa härhemma. Gör man det ordentligt, och angriper alla noga igentejpade papplådor och bryter upp byrålådor vars nycklar för länge sedan försvunnit lär man sig mycket om sig själv. Jag har till exempel upptäckt att jag inte bara är fotnotsfetischist – jag är dessutom bruksanvisningsfetischist. De där tunna häftena finns kvar långt sedan jag slängt tillbehören: brödrostarna, hårblåsarna, skohyllorna och juniorcyklarna.

Det blir en snabbtripp genom mitt liv. Här har vi till exempel bruksanvisningen till den miniräknare som man behövde om man gick naturvetenskaplig linje. Den här är från ungefär 1989-1990.

Och här har vi bruksanvisningen till min första riktiga stereo. Dubbla kassettdäck, skivspelare och radio! (Runt 1988-98.)

Bruksanvisningen till min plattång minner om en av mina många frisyrer. Både tången och bruksanvisningen har använts löjligt lite. Har ni nån aning om hur mycket lästid man slösar bort om man ska hålla på med såna här fånigheter?

Och se här! Bruksanvisningen till mina bärbara hörlurar! De skulle jag gärna vilja hitta i någon annan låda under den här sommarstädningen!

Allra kärast, och allra flest är så klart bruksanvisningarna till bokhyllor. Den här "Billy-boken" återfanns i många exemplar, såsom sig bör i varje läsares hem!

Inte för att jag behöver studera såna här instruktioner för att sätta ihop en Billy-bokhylla längre. Jag tror jag kan göra det i sömnen!

Billyhyllans eleganta bruksanvisning kan för övrig jämföras med den här plottriga beskrivningen för hur man sätter ihop (en av min) dotters bokhylla (och den kan jag behålla med gott samvete, för om vi nån gång behöver montera isär den här hyllan kan vi behöva den för att kunna sätta ihop den igen):

15.54 på Ikea...

... och jag är helt övertygad om att jag behöver en ny klocka.







Uppdaterat: Äsch, det syns ju inte så tydligt på den här bilden. Men klockan har alltså en bokhylla under sig. Ett absolut måste!!

Ljudet av äpplen som faller

En del föräldrar hittar bebissockar under soffkuddarna när de julstädar, och får tårar i ögonen vid tanken på  tidens gång och hur barnen växer och nyss var de små gulliga skrik- och kräkbollar.

En del andra föräldrar får simmig blick och en känsla av stolthet i bröstet när de upptäcker att deras barn nu är så stora så att det tarvas dubbla bokrader i bilderbokshyllan.

Och tänk vad mycket böcker man borde hinna läsa på rehab

Enligt O vill veta om folk är bokoholister. Jag funderade lite på att skriva att det hade varit mer intressant att sprida den här enkäten utanför bokbloggosfären. Men med ett sådant påstående riskerar jag väl att få en modeenkät i knät (och jag som inte är säker på skillnaden mellan foundation och puder), så det låter jag bli, och svarar snällt på frågorna.


1. Brukar du komma ut med fler böcker än dina vänner efter ett besök i en bokaffär?
Ja. Men räknar man antal böcker köpta per timme, så blir det nog ungefär lika många.


2. Brukar du vakna morgonen efter och ha svårt att komma ihåg hur många böcker du köpte och hur mycket de kostade?
Ja. Och det kan bero på att arbetsminnet inte hann med att lagra inköpen i långtidsminnet.


3. Brukar du, utan anledning, rycka ner en bok från hyllan, öppna den, sticka näsan i den och desperat inandas doften av trycksvärta och papper?
Nä. Men jag brukar rycka ner böcker från hyllan, öppna dem, sticka näsan i dem och desperat läsa vad som står i dem.


4. Har du någonsin köpt samma bok två gånger utan att veta om det?
Ja. Flera gånger. Jag tycker det är okej så länge det är böcker till mig själv, men när jag för tredje gången gav Herbjørg Wassmos trilogi Den blinda glasverandan, Det slutna rummet och Hudlös himmel till en av mina bästa vänner, så blev hon rätt sur. Så fler än två gånger försöker jag att låta bli att ge bort samma bok till en och samma person.

5. Om du går till en bokhandel efter jobbet och kommer hem väldigt sent, brukar du då ljuga om var du har varit?
Ljuga och ljuga. Jag säger väl inte direkt var jag varit, men det händer ju att jag försöker knöka ner en av mina alldeles för fulla kassar med böcker i ryggsäcken så att det inte ska bli uppenbart precis hur mycket böcker jag släpar hem. Jag köper ibland också sockar eller tröjor i nån affär, och så stoppar jag bokkassen under klädesplaggen, så att den inte syns. Så mycket.


6. Brukar du köpa julklappsböcker till släktingar och vänner som du själv vill läsa?
Ja? Finns det folk som inte gör det? Vad oekonomiska de måste vara.

7. Har du någonsin gett upp en bok redan innan du börjat läsa den?
Absolut. Man måste ge upp rätt många böcker för att ha tid att läsa de man verkligen vill. Meningen med livet kan möjligen vara att förfina tekniken att dissa böcker så snabbt som möjligt.

8. Är det omöjligt för dig att besöka ett köpcenter utan att gå in i en affär som säljer böcker?
Jag besöker aldrig ett köpcentrum utan bokhandel (Seriöst: Jag besöker aldrig ett köpcentrum utan bokhandel!).

9. Har du någonsin blivit intresserad av ett obskyrt ämne och köpt ett stort antal böcker i ämnet?
Nej. Men jag bor tillsammans med en sån person. Jag minns astronomi-perioden, göra egen choklad-perioden, fotograferings-perioden, brodera-perioden... Just nu pågår en mycket intensiv och långvarig origami-period.

10. Har du ett personligt bibliotek inom ett ämnesområde som fortfarande står oläst?
Nej.

11. Har du någonsin köpt en bok för att du gillar omslaget?
Njaea. Ja, det har bidragit till att jag intresserat mig för boken, men det har inte varit ensam orsak till att jag köpt den.

12. Går du direkt till böckerna om du är på en loppmarknad?
Ja. Varför besöker man annars en loppmarknad? Eller vad dum jag är – man kan ju kolla på bokhyllor också!

13. Har du någonsin blivit av med ditt jobb, eller tillsagd för att du läst för mycket?
Ja, visst. På alla sommarjobb jag hade under gymnasie- och universitetsåren fick man gärna läsa veckotidningar, men inte böcker.

14. Har du och din närmaste familj någonsin diskuterat dina bokinköp och läsvanor?
Jag har ett minne från 5-årsåldern och fick ett utbrott när min mamma sorterat om böckerna i min bokhylla. Sen dess kan jag inte påminna mig att någon lagt sig i.

15. Brukar du ha en bok i knät när du tittar på tv, så att du har något att göra i reklampauserna?
Ja, det är klart. Så att jag har något att göra mellan reklampauserna också.

16. Får du panik om du är hos frisören och märker att det inte finns något att läsa?
Nej. Jag blir arg och ber frisören tejpa ihop boken som han måste ha råkat klippa sönder.

17. Brukar du hitta på ursäkter för att rättfärdiga dina bokinköp?
Nej. Jag är en vuxen människa med en okej inkomst som har råd att lägga pengar på min hobby. Eller var det där just ursäkten?

18. Köper du  böcker bara för att det är rea?
Nej. Jag köper böcker bara för att det är onsdag, för att februari är en trist, snöblaskig, blåsig och grå månad, och för att jag behöver födelsedagspresenter till såna som fyller år i början av mars. Och för att jag nog har skoskav och är snuvig och kommer att missa bussen och få sen semester nästa sommar.

19. Ljuger du någonsin om hur många böcker du köper?
Nej (och jag är inte kretensare heller).

20. Tänker du ut komplicerade strategier för att få in dina nyinköpta böcker i huset utan att någon märker det?
Jag använder universalstrategin att alla böcker är en present. Eller ska bli en present nån gång i framtiden. Till nån. När jag har läst dem. Eventuellt.


21. Har du genom dina bokinköp någonsin skämt ut din familj eller dina vänner?
Vi försöker skämmas var och en för sig själv i vår familj, men det är klart att jag får betala för övervikten på flyget själv nuförtiden.

22. Brukar en person som besöker ditt hem för första gången kommentera dina böcker det första han eller hon gör?
Nej. Hallen är nämligen det enda rum där det inte finns några bokhyllor.

23. Om någon frågar efter en läslista med de 20 böcker som influerat dig mest, kan du då ge dem en på studs?
Nej. Men om jag får ge en lista på 50 böcker?

24. Har du minst sex böcker vid sidan av sängen?
Nej, tomma nattduksbord är inget för mig.

25. Har du fler än 50 olästa böcker hemma?
*skratt* Jag har nog fler än 50 olästa böcker i sovrummet!

26. Brukar du lyckas hitta böcker som personalen i bokaffären inte kunnat lokalisera?
Ja. Men det brukar de minsann inte vara särskilt tacksamma för, eftersom det också är jag som brukar ha flyttat runt böckerna.

Efter detta ska man utföra er serie räkneövningar, men eftersom jag redan slösat bort värdefull lästid (och reklampausen på tv är slut) så struntar jag i det. Jag antar att detta är det hemliga utslagssvaret i det här bokoholist-testet.

Hemma hos mej

Jag är ju inte bara mamma, bokälskare, husägare och bloggare. Jag är dessutom iPhone-ägare (och det har jag visst glömt att tjata om på sista tiden). Om jag kombinerar alla dessa roller så blir resultatet så här:

Jag lånar iPhonen till dottern, för att få lite extra lästid till mig själv, och sedan bloggar jag om de foton som hon tagit på våra bokhyllor hemma.

Vi börjar med några kort på hennes egen bokhylla (en Expedit från Ikea, 2x4 fack, på högkant), som står i vardagsrummet och innehåller hushållets största – men inte enda – samling av bilderböcker.

Här ser vi böckerna som huserar ovanpå bokhyllan. 

Här är ett typiskt fack, där böckerna är så där lite hippt-som-happt sorterade. Verkar vara lite färgkodat också. 

Och så längst ner – de röda lådorna som är själva hjärtat för den bokutgivning som pågår i vårt hus. 3-4 volymer per dag produceras i genomsnitt av Nobelpristagaren-in-spe.

Sedan har mästerfotografen tagit med sig kameran in i nästa rum – biblioteket, som går i färgerna vitt, grönt och grått, med ljusa trädetaljer. Bokhyllorna är genomgående Ikeas Billyhyllor i ljus björk.  

Den första bilden ger en fin vy över ett bokhyllehörn, dörren till badrummet och täljstenskaminen till höger. Och till vänster ser vi också min gröna läsfåtölj. I och med det suddiga i bildens nederkant bryter jag min föresats att inte publicera bilder på mitt barn på bloggen.  

Här ser vi en detaljbild av mattan och fårskinnet, som är så mjukt och skönt (och dammigt) att ha som underlag när man sitter framför kaminen. 

Och här har vi kaminen. Och dotterns långfinger, möjligen tvättad med lavendeltvål, möjligen fortfarande med ketchupfläckar, det är lite svårt att avgöra på den här bilden.

Och här kan ni studera strukturen på den gröna textil jag valde när jag klädde om läsfåtöljen förra året. Filten är av ull och en kär gåva från min moster. I övre vänstra hörnet skymtar man även en del av ärmen på den kofta (från Gudrun Sjödén) som jag bar på Bokmässan i år. 

Och här har fotografen tagit en översiktsbild åt andra hållet. Vi ser här två stolar (och en del av ett bord) med högar av ren, men ostruken tvätt. En unik inredningsdetalj som inte finns i så många bibliotek. 

Och så avslutar vi detta inredningsreportage med en bild på läslampan (inköpt på Mio, tror jag) och ett annat bokhyllehörn. På denna ovanligt skarpa bild kan man till exempel beskåda min samling av Peter Pohl-böcker, samt den korg där jag förvarar mina telefonkataloger när jag inte läser dem. 

Tripp trapp

Bokbabbel drömmer om hemliga gångar fulla med böcker, dolda bakom lönndörrar klädda i bokhyllor. Jag kan tillstå att jag gör detsamma. I det hus vi bor nu blir det dock svårt med en sådan ombyggnad. Å andra sidan kan jag glädjas åt att ha bokhyllor i trappan.

Det här är en suddig bild på de flesta av mina ungdomsböcker. Lägg märke till bokstödet i form av ett X. Bought especially :-)

Fasaden rämnar

Bakom de här böckerna

upptäcks de här

Ja, vad ska jag säga?

Jag rökte inte precis hasch i min ungdom.

20:19

Paperback Lover är en självskriven gäst på min fest, hon är här så ofta och kommenterar (och är ett ganska bra exempel på att man bondar med en del bokbloggar utan att nödvändigtvis alltid läsa samma böcker). Jag bekymrar mig dock lite för att hon ska känna sig utanför bland alla mina böcker som inte är pocket. Men som ni ser på den här (något suddiga) bilden, så är mina böcker av utrymmesskäl ordnade så att varannan hylla är en pockethylla. Men Paper och jag bör väl kunna ventilera en del åsikter om Poirot. Och kanske om Boktjuven? Och jag läste faktiskt Malin Persson Giolitos debutbok Dubbla slag enbart för att Paper promotar den så fint.

Jag ordnar förresten mina böcker enligt associativa systemet (i den mån det går beroende på platsbrist), men jag är lite orolig över att Lazy ska go crazy och hitta på något annat system (typ författarstorlek) och ordna om alltihop innan hon går hem.

A big step for book-lovers

Jag fattar inte varför jag håller på att kasta bort alla mina sparpengar på att dränera om huset. Den här bilden visar ju att det finns mycket viktigare projekt att investera tid och pengar i (och om vi nu skulle få in lite fukt i huset bara för att vi inte dränerar, så kan man kanske lösa det problemet med att typ sambons böcker står på nederst hyllan?).

Jag varnar förresten känsliga bokälskare för att klicka på den här länken, varifrån bilden ovan är hämtad.

Uppdaterad med rätt länk. 

En bland 198 miljoner

Även om jag gillar böcker skulle jag kanske inte riktigt vilja påstå att Ikea-katalogen är en bok. Men jag gillar den också. (Dessutom kan jag berätta så här lite inom parentes att jag ibland tillbringar avsevärd tid med att läsa telefonkatalogen, bara för nöjes skull.) Och igår dunsade 2011 års upplaga i min brevlåda. Elektroniskt har jag redan kunnat bläddra i den några dagar, men det var först när jag tillbringade lite tid med pappersupplagan som jag upptäckte lite genanta missar.

Alla som varit på ett Ikea-varuhus (jag själv till exempel) vet ju att man ofta hittar hyllmeter av restupplagor av samma bok. Det är ju på sätt och vis effektfullt, men ärligt talat inget som charmar en verklig bokälskare.  En bokälskare tycker ju i stället att det är spännande (vilket inte minst kommentarerna till detta inlägg av Bokbabbel visar) att kolla vilka titlar som står i bokhyllan, och utifrån det skapa sig en föreställning om vem som bor där. Ja, ni vet, samma grej vi sysslar med när vi besöker verkliga personer i verkliga hem.

När jag så spanar in Ikea-katalogens förstasida blir jag rätt glad. Inte nog med att man placerat ett trevligt bokskåp i blickfånget (nåja, man har stuvat in lite väl många vaser, statyhuvuden föreställande kvinnor och barn, och en oförsvarlig mängd tidskrifter), man visar här heller inga som helst tendenser till att exponera 52 ex av Linda Skugges bloggbok. Pluspoäng!

Minuspoäng blir det däremot på sidan 271, för här skymtar man – om än suddigt ofokuserat – ett sånt där typiskt tråkigt Ikea-hyllplan där åtskilliga böcker finns i ett flertal exemplar. Lite mer eftertanke tycker jag man kan förvänta sig av en katalog som trycks i 198 miljoner exemplar.

Fast på sidan 160 smälter jag igen. Kolla in det här nattduksbordet. Vem har inte ett sånt?

Åååh, Billy!

På somrarna sorterar bokbloggare uppenbarligen om sina bokhyllor (jag förstår faktiskt inte riktigt varför; det tar ju trots allt otroligt mycket lästid i anspråk, och dessutom dammar det hemskt).

Men med anledning av detta kan det väl vara på sin plats med en hyllning till bokhyllan.




Några som sorterar i hyllorna:

Enligt O
En bok om dagen
Bokbabbel
Lazy's Library (som verkar sortera mer än läsa, och till och med startat en annan blogg, The asymmetric Library,  om olika sätt att sortera böcker)

Det finns många orsaker till att jag inte tycker särskilt mycket om våren

En heminredningsdetalj som lätt förbises när bokälskaren placerar de högst älskade bokhyllorna är vikten av att tillse att mars obarmhärtigt klarsynta sneda solstrålar inte får möjlighet att retsamt spela i det tjocka dammlager som vanligtvis täcker klenoderna. Med stigande ålder, visdom, antal flyttar och framför allt en ekonomi som möjliggör att i bostaden specialdesigna ett bibliotek blir en verklig bokälskare allt bättre på att undvika en dylik ångestväckande möblering, som lätt kan distrahera och ta värdefull lästid i anspråk.

För vem vill egentligen tillbringa en solig, dåsig marseftermiddag med att damma bokhyllor? Inte nån som älskar böcker i varje fall!

Min bokhylla - c'est moi!

I en understreckare  i Svenska dagbladet skriver litteraturkritikern Martin Lagerholm om Hitlers bokhylla.  Även om man (som Lagerholm) är skeptisk till den totala genomlysning av Hitler som ur alla möjliga aspekter manifesteras i den enorma mängd litteratur som ägnats hans person, så är detta intressant läsning. Vilka böcker samlade Hitler på, och varför gjorde han det? Hans privatbibliotek på 16 000 volymer har systematiskt undersökts av Timothy W Ryback (historiker och författare), med syftet att "studera spåren av Hitler själv i böckerna". Understrykningar, anteckningar, frågetecken. Vad är det som han fäst sig vid, vad har varit betydelsefullt för honom?

Jag kan inte tycka annat än att det här är oerhört fantasieggande. Jag har tidigare skrivit om känslan av att ha gemensamma bekanta, när man hittar böcker man känner till och känner igen i främmande bokhyllor. Men vad betyder en sådan igenkänning när man upptäcker att Hitler hade samma böcker som jag har i min bokhylla? När jag i Lagerholms artikel kan läsa att Hitler (liksom jag) föredrog Shakespeare framför Goethe? 

Ja, i det här sammanhanget betyder det väl i stort sett ingenting. Hitler hade många böcker som jag inte har. Inte har lust att skaffa mig, och än mindre läsa. Och även om jag inköpte dem, och plöjde igenom dem, så skulle jag ändå inte se dem på samma sätt. Ingen annan person än Hitler skulle kunna se det just han såg i sitt bibliotek. Och mitt bibliotek skulle aldrig kunna betyda exakt detsamma för någon annan. 

Lagerholm beskriver det mycket bättre: Med åren tenderar man följaktligen att betrakta den stadigt växande boksamlingen som ett slags självbiografi, ett personligt avtryck i det kulturella minnet. De samlade böckerna pekar här inte bara ut mot allmängiltighetens abstraherade rymder, utan i lika hög grad inåt, mot oss boksamlares individuella jag. Såtillvida bär böckerna inte bara vittnesbörd om sina författare och deras motiv, utan också om berättelser och händelser i bokägarens privata tillvaro.

Det är som folk vi känner. Vi kan ha gemensamma vänner, men det betyder inte att vi har exakt samma relation till vår gemensamma vän. De olika personer vi är, de upplevelser vi delar med vår vän skiljer sig åt. En del böcker kommer vi att älska och slita ut, andra respekterar vi för deras språk, stil, tema eller inflytande på litteraturhistorien. Och en del böcker står där bara med obrutna pärmar och är betydelsefulla bara i kraft av författarnamn eller titel, men har inte berört sin ägare ett enda dugg. 

Färg eller form

Jag får ett magasin från Ikea Family då och då. Nu i veckan till exempel. I ett av reportagen visas ett danskt hem (tror jag), och man ser  bokhyllorna i bakgrunden. Där är böckerna sorterade efter färg. Väldigt effektfull inredning. Men jag undrar om personerna i det hemmet verkligen tycker om böcker, eller ser dem som ännu en inredningsdetalj.

Jag vet folk som sorterar böcker efter färg, jag känner folk som sorterar sina böcker i storleksordning. En del som bara köper pocket, för att de ska få plats i bokhyllan. Andra som absolut vill ha hårda pärmar, för "annars är det ingen riktig bok". Det kan ju låta som hugget som stucket det där - men jag tycker att det finns något som påverkar läsningen, om man tycker att formen är viktigare än innehållet. Om man väntar med att köpa en bok och läsa en bok för att man nödvändigtvis måste ha en viss upplaga. En väninna till mig ville absolut ha alla böckerna i Harry Potter-serien, men i en speciell, lite större pocketutgåva, som brukar komma ut ungefär ett år efter originalboken. Jag erbjöd henne att låna min HP-bok (inköpt samma dag som den släpptes), så att hon kunde läsa boken utan att behöva vänta ett år på att "rätt" utgåva skulle komma ut, men det ville hon inte. Hon ville läsa sin egen bok. Well, det är förståeligt, men jag fick hålla mig i ett helt år för att inte råka avslöja att Dumbledore dör i slutet av boken. Det tar liksom död på litteraturdiskussionen. 

I min bokhylla är det inte inredningen som styr. Jag tycker att alla böcker är snygga. Nåja, enskilda böcker kan vara rätt fula, men jag tycker att böcker som grupp är snyggt, nästan oavsett hur de ser ut. En viss tendens finns att jag har inbundna böcker av sådana alster där jag inte kunnat vänta på pocketupplagan. Det har också ofta hänt att jag har upptäckt en författare genom hennes (eller hans)  första bok. En chansning i pocket i bokhandeln, som föll väl ut, och sedan har jag köpt övriga böcker inbundna så fort de kommit ut. Maj-Gull Axelssons böcker till exempel, där jag har Aprilhäxan i pocket, och övriga romaner med hård pärm. En del böcker är inbundna för att jag köpt dem på antikvariat eller bokrea. En del böcker är i pocket för att jag sagt till mig själv på skarpen att jag faktiskt har så många olästa böcker hemma just nu, att jag gott kan vänta på pocketupplagan av den eller den boken, för den kommer säkert ändå bara bli stående. 

Så min bokhylla kan se lite oordnad ut. Oftast står böcker av samma författare tillsammans, men annars är de ganska tematiskt ordnade. Och inom samma tema är det associationer som gäller. Mina associationer. 

En bibliotekarie jag känner erbjöd sig en gång att katalogisera och ordna mina böcker enligt bibliotekssystemet. Det irriterade henne uppenbarligen att hon inte hittade något som helst system bland mina böcker. Inte färg, inte form, inte alfabetiskt. Ja, lite ämnessorterat är det alltså - ganska många ungdomsböcker i en hylla, och ganska många deckare i en annan. Ganska mycket poesi i hyllan närmast badrummet, och nästan alla trädgårdsböcker är nog samlade längst ner till vänster. Men systemet  för de flesta hyllor är helt enkelt association. Jag associerar Paul Auster med Klas Östergren, så då står de bredvid varandra. Och Kerstin Ekman står bredvid Jayne Anne Phillips. Jag tror de kan ha mycket att tala om. Björn Ranelid är placerad farligt nära Liza Marklund, bara för att retas lite. Alice Millers psykologiska böcker om till exempel självutplånande barn står bredvid Göran Greider. Och den underbara Nostalgiboken bredvid mina Mindfulness-böcker. 

Och böcker som jag inte läst finns på en särskild hylla i sovrummet, tills jag har läst dem, eller bedömt dem som ett hopplöst fall, och sorterar in dem i stora bokhyllan så länge. 

Hur ser det ut hemma hos dig?

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.

Gemensamma bekanta

När man just börjat prata med någon som nyss var alldeles främmande kan lära känna-processen hoppa flera steg framåt om man upptäcker att man har gemensamma bekanta. Jahaaaa, hon känner Lisa och Roger, ja då har man  liksom fått en bekräftelse på att personen är civiliserad i alla fall. 

Det är precis på samma sätt när man kommer hem till någon och upptäcker sina egna favoritböcker i bokhyllan. Någon som har tummade ex av Hamlet och Processen verkar sympatisk (eller tja, lite varning på vilsen ung man  är det väl över det hela, men man eller inte har vi väl alla  gått igenom det stadiet). Någon som har läst Margaret Atwood och Joyce Carol Oates borde jag kunna föra ett vettigt samtal med. Och få se här, bokhyllan avslöjar en eller två terminer med historia, litteraturvetenskap och lingvistik - check, check, check. Och längst upp, lite halvt generat gömt bakom Algulin och Olssons litteraturhistoria, där står ju faktiskt några  lika slitna exemplar av Maria Gripes skugg-böcker som jag har "gömt" i barn- och ungdomsbokhyllan hemma!

Hos mig själv har bokhyllor en helt oemotståndlig dragningskraft. Jag kan stå och hänga vid dem hela kvällen, och försöka engagera andra festdeltagare i värden eller värdinnans smak. Jag kan till och med bli stående på Ikea och kolla in vilka böcker som inredarna valt att dekorera med där, hur många exemplar av samma restupplageböcker som än står på rad. Behöver jag förresten säga vad som jag tyckte var intressantast när vi för några år sedan tillbringade så gott som alla helger på husvisningar? Ja, inte var det att kolla dräneringen i alla fall! För ärligt talat - hur skulle det kunna vara fel på ett hus som någon med god smak för litteratur ville sälja?

Det som är så fantastiskt med att hitta en kopia av sin egen bokhylla  (förutom att man kan skippa kallprat om kallhyra och utsikt och hur långt det är till närmaste kvartersbutik, utan direkt hitta något substantiellt att tala om), är att det är lätt att få boktips. Trots alla gemensamma nämnare finns det i allmänhet några böcker som denna bibliofilistiska tvillingsjäl har läst som inte du har läst, och det är lätt att dra slutsatsen att du kommer tycka om de här böckerna också. Om du får låna böckerna (och det får man i princip alltid; min erfarenhet är att bokälskare älskar att låna varandra böcker), så har man en anledning att träffas igen. Och då vet man att man också kommer att ha något att tala om. Finns det en bättre grund för en vänskap än Löwensköldska ringen eller Ormens väg på hälleberget?