Pricken över i

Och nu har det blivit dags för mig att uppmärksamma de två körsbär som jag har fått. Två stycken är det,  stora och söta som bigarråer, som jag har fått av Eli och av Matilda. Jag tycker hemskt mycket om mina körsbär (särskilt som jag föreställer mig att de är alldeles nyplockade och inte instoppade i en chokladpralin eller så).

Denna Cherry on top-award förpliktigar mottagaren att:


1. Tacka den som man har mottagit priset ifrån.
2. Kopiera awarden till sin blogg.
3. Berätta vilka 3 författare man räknar bland sina favoriter och nämna en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som man tycker förtjänar den.


Och därmed över till tre favoritförfattare och något de skrivit. Ack, så lätt och så svårt! Jag har många favoriter, men väljer här att ta upp tre som jag inte skrivit så mycket om här på bloggen, främst därför att jag inte läst (eller läst om) så mycket av dem på sistone:

1. En ungdomsboksförfattarfavorit är Lloyd Alexander. Jag tycker mycket mycket om hans Västmarks-trilogi: Väster om friheten, Tornfalken och Tiggardrottningen. Bäst gillar jag Tornfalken.

2. En dramatikerfavorit är Henrik Ibsen, och där står det rätt jämnt mellan Vildanden och Ett dockhem. Men kanske att Vildanden har lite lite företräde ändå.

3. En romanförfattare, som ibland har kallats deckarförfattare är Maarten 't Hart. Jag tycker om hans författarskap som helhet, men är kanske lite extra förtjust i Solvisaren. Eller Om så hela världen rasar, eller Jakobsstegen, eller Kronvittnet (som är en fristående föregångare till Solvisaren), eller Sladdbarnet, eller kanske Psalmupproret som kom på svenska ifjol. (Jag inser att jag måste börja skriva de där långa inläggen om honom som jag länge försökt få till.)

Jag har inte riktigt förstått precis vilka förtjänster en blogg ska ha för att kunna föräras en Cherry on top-award, men jag har valt att skicka mina körsbär till några bloggar(e) som jag håller på att lära känna. I alfabetisk ordning (för när alla andra delar ut sina körsbärsutmärkelse har jag lagt märke till att ordningen i vilken de utmärkta bloggarna presenteras tydligen är viktig, särskilt för kremlologer):

a fraction of the web, kanske allra mest för uppmaningen att vi måste blogga mer om Selma.

Böcker böcker böcker inte minst för den ambitiösa litteraturvetarskolan – bra som introduktion eller repetition.

Emmas bokhylla som inte bara läser böcker, utan dessutom gör det i Tanzania!

TidningsIda som kan vara värd ett körsbär bara för att det är det enda stället jag läst något negativt om den där hundraåringen.

What you readin? för att hon gärna vill ha fler läsare (jag har inte glömt det, men ibland kommer det ruskigt många saker emellan – sorry för din långa väntan Miss E!) och inte minst för att hon skrivit en Chic lit-uppsats om Mr Darcy.

Och jag vill inte vara en glädjedödare, men om någon av er vill käka upp körsbären i fred utan att skicka något vidare, så är det helt okej vad mig beträffar.

Till de blogglösa

Jag är en förr eller senare-person. Det mesta som jag tänkt göra blir gjort, men oftast senare än jag önskat. (Och en del inplanerat kommer antagligen återstå att genomföra när jag tar ner skylten, men den insikten får jag leva med.)

Nu ska jag i alla fall ta itu med den vackra bloggutmärkelsen som jag fick från Johanna på Milkbartoilet nånstans mitt i en dubbelsidiga öroninflammation som jag fortfarande håller på att hämta mig ifrån. Att jag inte uppmärksammat den (i min blogg) beror till stor del på att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna tacka (för det är klart att jag blir glaaaad! Tack Johanna!) och samtidigt välja ut sju bloggar att skicka vidare till. För det ingår om man accepterar utmärkelsen. Dessutom ska jag avslöja  sju (nya) intressanta (?) och oanade fakta om mig själv.

Men som en del nog minns (med avund, hoppas jag) fick jag otroligt många Creative blogger-utmärkelse också (ja, det här är ett skrytinlägg), och för att bevisa att de där utmärkelserna inte gavs utan någon substans, så har jag tänkt ut det här kreativa – men eleganta – sättet att skicka den vackra bloggutmärkelsen vidare: .

Jag (blundar för bloggutmärkelsens namn och) förärar den till  sju trogna, men blogglösa läsare! En del har jag namn på: Agneta (som vågade smyga sig in på bloggfesten), Jenny-utan-blogg, och Titti-utan-blogg. Margareta som är så bra på efternamnen i Astrid Lindgrens böcker, Maria som gillar Maarten 't Hart. Och Lena Kjersén Edman som är blogglös men inte så anonym. Men lite enkel matematik (a.k.a. hjälp av Google analytics) har jag ju räknat ut att det finns fler som återkommer hit.

Så det här är till er: Tack för att ni läser! Att blogga är rätt trist utan läsare, och det finns dagar då jag går upp ur sängen bara på grund av er!

Och sju oanade och intressanta fakta? Efter att ha svarat på alla Bokbabbels Supreme-enkäter, så känner jag mig som en urtvättad trasa, rätt sliten och genombelyst. Det är möjligt att jag har både en och två hemska och mörka hemligheter i behåll, men intressanta är de knappast, inte ens för Skattemyndigheten. Men jag tänkte göra som så att jag upplåter kommentarsfältet till frågor. Jag lovar att – på ett eller annat sätt – svara på de sju första frågorna som människor utan blogg ställer till mig.

Inte direkt som i en spegel

Tänk, nu för tiden kan jag inte ens ta en liten bloggpaus och ta med mig Vanity och jobba utomlands dygnet runt och utan nätkontakt i några dagar och sedan försöka ta mig hem via tåg som händelsevis var tyska och försenade (och fick mig att kläcka en hel del krigsrelaterade skämt om tåg och tyskar, som jag senare satte i halsen när jag fick veta att det var någon som slängt sig framför tåget) och på så vis förlora mitt bagage (där jag som tur var endast hade packat biblioteksböcker) och komma hem med en alldeles för dyr taxi – utan att upptäcka att bloggen blivit helt blockerad av en massa utmärkelser.

Inte mindre än sex bloggar har gett mig en Beautiful Blog Award! Det är ju så otroligt att jag börjar fundera på att sluta blogga när det är som bäst, liksom. Eller äsch, nu försöker jag vara ironisk och distanserad, bara för att jag egentligen är så glad att jag bara sitter och lipar. Lite av förtvivlan också, faktiskt, för att jag nu måste skicka vidare den här utmärkelsen till fyrtiotvå bra bokbloggar. Hur ska man kunna dra en gräns vid bara 42?!

De här fina fina bloggarna tycker att min blogg är vacker.  Eller jag (vilket bevisar att ingen som läser den här bloggen har träffat mig irl). Eller så är de också bara ironiska, men jag säger tack! i alla fall.

Bokmania

Snowflake

Enligt O

Bokbabbel

Textappeal

Ord och inga visor

Jag firar med ett bokbloggsparty. På lördag tror jag. Välkomna!

Och här följer sju skönhetsfakta om mig (helt ärligt – fler än sju vill ni inte veta, och 42 är fullständigt omöjligt att skrapa ihop):

1. Allt jag tar på mig har en förmåga att hamna lite snett och vint och se betydligt mer shabby än chict ut på mig.

2. Jag är inte helt säker på om jag har fet eller torr hy (hur tar man reda på det?), men sedan jag i slutet av tonåren i stort sett blev av med mina finnar har jag faktiskt inte brytt mig särskilt mycket (och förresten hade jag ju då sedan länge lagt mig till med vanan att ständigt ha näsan i en bok).

3. Jag har aldrig riktigt förstått varför folk köper nya läppstift utan att göra slut på de gamla först (vilket slöseri på bokpengar!) (Min favorit just nu är ett läppglans som jag köpte på en mellanlandning på Heathrow 2002. Jag läste Globaliseringsmyten av Johan Ehrenberg just då.)

4. Ett annat mysterium är tvättråd för nylonstrumpor. Jag har i hela mitt liv aldrig lyckats ha på mig ett par utan att det går maskor i dem, så varför ska man tvätta dem?

5. Min garderob består till övervägande del av olika nyanser av svart. Och det mesta har oftast ganska stora fickor, lagom för en pocketbok.

6. En perfekt väska har plats för min rätt stora plånbok, telefon (ja, min iPhone, alltså), en tegelstensroman, eller två mindre böcker, samt en plastburk med bokstavskex. Det sista är nödproviant till dottern; vi är förstås litterära på alla plan i vår familj.  

7. Mitt senaste klädinköp var två par trosor så att jag kunde stanna ute och campa lite längre än planerat, och därmed hinna läsa ut den sista Sjöwall/Wahlöö-deckaren.





Jag har förresten nästan läst första kapitlet i Vanity Fair, och lilla Amelia har inte ens hunnit kliva in i vagnen för att lämna sin flickpension. Men det hinner hon antagligen med på de drygt 800 sidor som återstår.

Tittar på OS och nynnar på Melodifestival-låtar, typ?*

Förra året skyllde jag på Camilla Läckberg. Läsningen av en av hennes deckare tog hela februari, dödade läslusten och fick mig mot slutet av mars att börja blogga under mottot "Livet är för kort för att läsa dåliga böcker när det finns så många bra som är olästa".

Men jag har insett att jag måste vara lite rättvis. Ser jag igenom mina läslistor från tidigare år i februari/mars så är där märkvärdigt tomt. Genom åren har jag sett olika orsaker till att läslusten vikit: dödsfall (1997), förälskelse (1987), överdosering av läsning av dåliga studentuppsatser (1998), flytt (2000), graviditet (2007), störande grannar (2005), sviter efter sambons disputation (1999), snöskottning (2006), sportlovsresOr (1995), olycklig förälskelse (1993), firande av två föräldrars femtioårsdagar (1998), C-uppsats (1994), samt diverse magsjukor, influensor och förkylningar.

Sanningen är nog att det handlar om förlorad läslust. Jag talar alltså inte om den där läsledan när man håglöst kastar ifrån sig den ena bästsäljaren efter den andra, och vandrar från bibliotek till bibliotek och tillbringar nätterna med att klicka sig igenom utbudet hos nätbokhandlarna – allt utan att hitta något som lockar. Utan den andra förlorade läslusten. Den där som får en att undra varför man har ett helt rum med böcker hemma i huset och varför det ligger en massa inbundna pappershögar och dammar överallt, eller varför det finns bokhandlar i vartenda hörn nere på stan, eller varför det kommer så många mejl med övertidsvarningar från biblioteket (vad har det med mig att göra?).

För mig sammanfaller detta (har jag lärt mig med åren) med ett oemotståndligt behov av att slippa umgås med folk. Känslan kommer plötsligt, och opåkallat (om den nu inte har någon koppling till vårljuset), och jag tror rentav läsvämjelsen är ett utryck för samma sak. Jag vill inte träffa andra människor. Jag vill inte veta vad de tycker eller tänker, ska resa på semester, eller hur mycket kräksjuka alla i deras omgivning råkat ut för. Eller var de köpt sin tröja. 

Jag vill inte surfa, jag vill inte läsa om en massa tråkiga människor som pratar och äter och älskar och dör. Jag vill inte ringa folk jag känner. Jag vill helst inte jobba, utan krypa ner i sängen och ligga där och titta i taket och lyssna på rösterna inne i mitt eget huvud. Det hinner jag ju inte särskilt mycket av heller för all del (om nu nån har börjat slå numret till psykakuten), men den där tiden jag ägnat åt läsning och bloggning har liksom gått åt till att göra ingenting (för småbarnsföräldern a.k.a. "att sova"). Och det har varit skönt. 

Men jag har inte tänkt sluta blogga. Eller läsa heller. Tvärtom har jag börjat längta igen, börjat roas av att formulera blogginlägg i huvudet när jag kör bil till jobbet (i stället för att glädjas åt att jag inte behöver hitta på något dräpande om den bok jag just läser). Och det känns bra. 

Och ni kära, fina vänner som tittat in här de senaste veckorna med era varma ord. Och i somliga fall blomvatten. Jag har ändå tänkt på er, må ni tro, men så där som man tänker på människor när man är ute och reser. Ja, eller så som man tänkte på vänner och bekanta förr i tiden när man var ute och reste och hade trott att folk talade om en kombination av stickbeskrivningar och torra mandelkubb om de använde ordet "internetkafé". Tankar där jag inte kännt ett tvingande behov att genast meddela mig med er. Det kan vänta tills jag kommer hem. Det har varit vilsamma, lugna och förströdda tankar på om Paperback har rest till Frankrike, och Lisa till Berlin, och Snowflake till New York ännu. Hur det var på Bokomaten och Calliopes bloggträff. Vad Lyran hittat på för tematrior, vilka seriemagasin Petter har bläddrat i, och vilka Nobelpristagare som Ingrid har läst. Ifall Lilla O:s elever har fått fler datorer i klassrummet, eller Klotho lämnat tillbaks biblioteksböckerna. Om Kontakt läst ut Lilla livet, lilla döden, och vad hon tyckte om den. Och längtat lite lite efter att läsa något eftertänksamt och klokt hos Hermia eller L. Men nej, jag har inte varit inne på en enda bokblogg på tre veckor. Inte ens beställt Lena K E:s bok om Körkarlen. När jag publicerat det här inlägget kommer jag kanske klicka runt lite grann. Det ska bli spännande att se vad som hänt (det kommer väl inte bara finnas listor på vad folk köpt på bokrean, va?).

Och som avslutning på det här inlägget gör jag mig av med ett dåligt samvete. Paperback Lover skickade nu för länge länge sedan en kreativ utmärkelse till mig, och även om jag redan hade fått två fina, så kan man ju nästan inte få för många eller hur? Även om jag från början bestämde mig för att inte skicka den vidare (det har jag ju redan gjort en gång), så hade jag några tankar på att kommentera utmärkelsen på det ena eller andra sättet. Det blir nu inte något särskilt utvecklat av det, men för att glädja Winnerbäckfanset Paperback, och som tematiskt lämplig avslutning spelar jag Ingen har lust från Lars Winnerbäcks album Rusningstrafik. Och tackar så hemskt mycket!









* Och som kommentar till rubriken: Ja, vad tror ni egentligen?

Kuckeliku!

Jag måste gå och klippa mig, och jag tror tuppkam passar bäst den här veckan. Jag har fått två stycken fina fina fina bloggutmärkelser av Ingrid och av Lilla O. Tack snälla söta rara ni. Ingrid skriver för att det är så himla roligt att diskutera med henne och för att jag tycker att hon skriver så många intressanta inlägg och funderingar. Jag uppskattar också Vixxtorias flitighet med kommentarer! och Lilla O skriver:
Om böcker som jag hunnit läsa är en udda och definitivt kreativ bokblogg där Vixxtoria skriver typiska ”jagtänktepåengrejinlägg”. Detta är ord som kommer värma mig lääänge!

Genom att acceptera utmärkelsen följer emellertid förpliktelser. Förstås ska man länka tillbaks till utnämningen och tacka i vederbörlig ordning (check!). Därtill ska man berätta sju intressanta fakta om sig själv. Och slutligen skicka vidare till sju andra bloggar, som ska länkas, och föräras kommentarer på bloggarna så att de görs medvetna om denna fina utmärkelse.

Nu är jag inte helt på det klara med om två utmärkelser innebär att man måste dubblera dessa förpliktelser, men så blir det hur som helst inte. Sju och endast sju upplysningar följer således här:

1. Jag brukar få komplimanger för mina vackra ögon. Det brukar jag utnyttja för diverse prisavdrag. 
2. Jag är ruskigt bra på att städa riktigt riktigt ordentligt. Men det är en talang som jag av olika skäl (mest utrikespolitiska) helst utövar i hemlighet. 
3. Jag har skrivit musiken till mer än 200 sånger, men jag är ganska kass på att sjunga. Det ska ni vara glada för. 
4. Jag är tvungen att använda tre olika språk i mitt dagliga liv. Det är nog därför jag njuter så otroligt av att skriva på svenska i den här bloggen!
5. Jag är en exceptionellt dålig förlorare. Och så är jag långsint också. Tänk på det innan ni till exempel försöker spela Alfapet med mig. Eller Finns i sjön. 
6. Jag tycker inte om att resa.  Men jag har motvilligt besökt alla världsdelar utom Sydamerika. Ibland har jag till och med betalt för resorna själv. 
7. Jag har aldrig klippt mina fingernaglar. (Och där lämnar jag er att närmare fundera över vad detta kan innebära.)

Och så över till utmärkelsen till sju andra bloggar. Det var väldigt, väldigt svårt att bestämma vilka. Till slut tog jag beslutet att skicka den till sju bloggar som av olika anledningar (mest tidsbrist) inte fick några digitala julklappar av mig.

Bokblommas fina blogg, där jag alltid tycker att det är så trevligt att titta in, mycket för att Linnea läser så många bra böcker (hrm, det vill säga en massa böcker som jag redan har läst och tycker om), så att man alltid kan påbörja en diskussion. Det borgar ju på sätt och vis också för att de böcker som jag inte läst skulle kunna vara bra.

Klotho som är tillbaks på Ett eget rum, och äääääntligen bloggar igen. Klotho får utmärkelsen inte bara för sin fina blogg, utan för att hon var den allra första som kom till min blogg och kommenterade och diskuterade när den var nästan ny. Så alla som tycker jag borde ha slutat blogga kan klaga i kommentarsfältet hos Klotho.

Läsdagboken för att det alltid känns som om jag hälsar på i ett av mina favoritland, England, när jag tittar in där. Och i höstas kunde jag simultant dessutom besöka mitt andra älsklingsland Italien samtidigt. Och läsa om böcker. Ett kinderägg helt enkelt.

Milkbartoilet som har det mest mystiska bloggnamnet (var kommer det ifrån, egentligen?). Johanna skriver fantastiskt intressant, fördjupat och oväntat framför allt om barnlitteratur!

Lazy's Library är en finfin källa till lite lagom uppdatering och inspiration på fantasy-området, en genre jag själv läser alldeles för lite av. När jag ska sätta igång min egen uppdatering på området (2011 kanske?) är det här jag ska börja botanisera. Sen blev jag otroligt förtjust i sommarprojektet att sortera böckerna efter förstameningar. Och tackar gärna en gång för mycket än en gång för lite för postningen till det här inlägget, som övertygade mig om att det var dags att läsa Safran Foers bok.

We tell ourselves stories in order to live har nog det allra vackraste namnet i bokbloggsvärlden. Hit skickar jag en utmärkelse för långa långa välskrivna inlägg om hur litteraturen verkligen tillåtits krypa under huden på Kajsa.

Helena på Fiktiviteter har drivit en välskriven allround-bokblogg, men siktar under år 2010 in sig på att också skriva om livet som både arbetslös och doktorand. Jag skickar en utmärkelse som uppmuntran och i förhoppning om att också dessa ämnen behandlas välskrivet. Och blandas med böcker så mycket som möjligt.