Ja, vad ska man säga. Vem som helst kan nog rabbla 10 böcker som aldrig skulle ha blivit skrivna om författare bara fick skriva om sådant de verkligen varit med om. I verkligheten. Många kan nog utan svårighet komma på 50 böcker. Och jag tror att bokbloggare utan särskilt mycket ansträngning kan lista 200 böcker. Så vilka ska vi dra ur högen? Slog Dostojevskij liksom Raskolnikov ihjäl pantlånerskor med yxa? Reste Astrid Lindgren till Nangijala? Gick J. K. Rowling på Hogwarts? Var Margaret Atwood konkubin i Gilead? Dödade Sofokles sin far och låg med sin mor? Är Tove Jansson ett mumintroll? Svaret på alla frågorna är förstås ja. Och nej.
En del av författarens storhet ligger i hur hon eller han kan få oss att tro på något som ingen av oss upplevt.
Sen finns det andra som skriver böcker och som inte ens lyckas få oss att tro att det finns en sanning i något som de verkligen varit med om. Och det är inte storhet. Det är bara dåligt.
5 kommentarer:
Det är intressant, det där. Ingen skulle väl hävda att författare rent allmänt bara ska skriva om saker de själva har upplevt, men med vissa ämnen så dyker de åsikterna ändå upp. Det är lite som att folk som inte har barn själva inte "får" uttala sig i debatter om barn.
Maria: Ja, förmodligen ligger det något sådant bakom i det här fallet. Just barn får man inte säga eller skriva något om i fall man inte har några (att alla har varit barn en gång räknas inte).
Men frågan är lite störra än så egentligen. Hela den reality-trend (som fortfarande pågår) handlar ju om att "vanliga människors" erfarenheter är i sig mer sanna och intressanta än sådant som författare och dramatiker tänkt ut. Alla True stories i bokform. Och alla dokusåpor (i A-, B- och C-klass) som tv visar i stället för bra skriven dramatik. Det är ju samma fenomen.
Men det svänger nog snart :.-p
Vad kan man säga i slutändan annat än "är det bra så är det bra". Att överhuvudtaget ge sig på att diskutera vad som är en "sanning" och inte, det får man nog gå till de stora filosoferna för att få svar på. Och inte ens de är överens.
Word! Att kräva sådant av en författare är ungefär lika dumt som att säga "Jag vet precis hur du känner för jag har upplevt samma sak", eller att tro att erfarenhet nödvändigtvis leder till kunskap. Som i "jag har gått i skolan, alltså vet jag hur skolan fungerar och skulle lätt kunna vara lärare". Jag vill bara kontra med "jag har flugit flygplan många gånger, alltså är jag pilot".
(Och förresten hinner jag inte alls läsa din blogg lika flitigt som jag skulle vilja just nu. Grrr... Än mindre skriva i min egen.)
Kajsa: Jag tycker i och för sig att det kan vara viktigt och nödvändigt att diskutera vad som är sanning. Och en bok kan vara bra antingen den beskriver något som författaren varit med om eller inte. Den kan till och med vara "sann", även om författaren skriver en helt påhittad historia.
L: Jag saknar dig här! Kom hit och läs! Eller ännu hellre, diskutera! Eller skriv i alla fall på din egen blogg :-)
Jag har för övrigt en hjärna, så det gör mig till hjärnkirurg.
Skicka en kommentar