Läs där i stället

Jag har aldrig varit den självmordsbenägna typen, och det finns väl många fördelar med det. Men jag tror det är därför jag aldrig egentligen läst något av Sylvia Plath. När jag var tonåring gjorde jag något halvhjärtat försök att få tag i hennes böcker, men gav upp när de inte fanns på skolbiblioteket. Under åren har jag nästan bara stött på hennes namn i sammanhang där hon fullständigt dyrkas, ibland av personer som jag känner att jag inte har så mycket gemensamt med.

Det är något speciellt med författare, där man vet mer om deras liv än vad de har gjort. Till slut bryr man sig inte om att gå till källorna, man tycker sig ändå veta allt som är värt att veta om dem. Ibland blir man till och med övermätt på dem.

Men den här sommaren har Bokmania läst och skrivit om Sylvia Plaths dagböcker. Jag har tyckte väldigt, väldigt mycket om att läsa de här redogörelserna. Precis lagom långt, precis lagom detaljerat för min smak. Och det är inte skildrat genom ögonen på en självmordsbenägen tonåring. Tack Bokmania! Jag ser nu Plath i ett nytt ljus, och även om dagböckerna ännu inte hamnat på någon lista hos mig, så ska jag hålla utkik efter diktsamlingarna. Och Glaskupan, förstås.

Och här passar det väl ändå bra att jag spelar Bangles Bell Jar för er?