Det är något speciellt med författare, där man vet mer om deras liv än vad de har gjort. Till slut bryr man sig inte om att gå till källorna, man tycker sig ändå veta allt som är värt att veta om dem. Ibland blir man till och med övermätt på dem.
Men den här sommaren har Bokmania läst och skrivit om Sylvia Plaths dagböcker. Jag har tyckte väldigt, väldigt mycket om att läsa de här redogörelserna. Precis lagom långt, precis lagom detaljerat för min smak. Och det är inte skildrat genom ögonen på en självmordsbenägen tonåring. Tack Bokmania! Jag ser nu Plath i ett nytt ljus, och även om dagböckerna ännu inte hamnat på någon lista hos mig, så ska jag hålla utkik efter diktsamlingarna. Och Glaskupan, förstås.
Och här passar det väl ändå bra att jag spelar Bangles Bell Jar för er?
2 kommentarer:
Tack så jättemycket för din uppskattning och ditt inlägg. Jag läste Dagböckerna och Glaskupan för att jag ville lära känna författaren bakom allt skvaller och också för att göra mig en egen uppfattning om hennes litterära kvalitéer. Sedan, i sin tur, behövde jag skriva ner allt för att veta vad jag tänkte och även notera citat för att kunna minnas. Jag hade på känn också att fler än jag kanske är nyfikna på Plath, men inte orkar läsa sig igenom hennes böcker. Det var mödosamt men mycket roligt att skriva redogörelserna. Och nu vet jag, tack vare dig, att det var mödan värt.
Bokmania: Tacket är, som sagt, helt på min sida! Jag har haft stor glädje av dina inlägg, och jag ville gärna pusha för dem, så att nån mer kanske läser!
Och visst är bloggandet och sammanfattningar ett bra sätt att sortera och tillrätta med sina egna tankar och funderingar medan man läser! Det är roligt att du ville dela med dig av den processen.
Skicka en kommentar