torsdag 15 april 2010

Allt om prinsessor

När jag (lite i efterhand) såg förra veckans Babel (8 april) som bland annat innehöll en intervju med författaren Per Gustavsson som skrivit och tecknat de roliga prinsessböckerna, och när jag ganska nyss läste Lyrans recension av en av dem så insåg jag att det inte fanns någon återvändo längre. Jag måste delge er mina funderingar kring de här böckerna.

Jag fick dock ett problem när jag försökte ordna tankarna, jag fick ingen riktig struktur, och hittade fler invändningar än argument. Så mitt inlägg mynnade ut i en dialog i stället, låt oss säga att den sker mellan Djävulen och mig. Jag håller på mig själv, det vill jag gärna ha sagt, men erkänner villigt att Djävulen har en hel del bra poänger.

Vixxtoria: Har du läst de här prinsessböckerna av Per Gustavsson? Det finns faktiskt fem stycken idag, om man räknar in Prinsboken också.

Djävulen: Ja, visst är de bra! Här har man utgått från alla föreställningar som finns om prinsessor: att de har rosa klänningar och bara leker med dockor och sitter och väntar på att prinsen ska komma ridande på den vita hästen. Men man bryter mot allt detta genom att göra prinsessan aktiva. När hon campar (se gärna Lyrans recension) så använder hon örhängen som fiskekrokar, och de stora klänningarna som tält. Hon är ingen mes, utan tvärtom har hon svärd, och hjälper prinsen att fånga draken. När hon hör konstiga ljud i källaren går hon genast för att ta reda på vad det är. Tuff brud, det där!

Vixxtoria: Men jag har ändå ett problem med det där. Genom att använda alla de här attributen: klänningar, örhängen, prinsesskronor, så förstärker man ännu mer detta prinsessiga. Gustavsson ritar visserligen prinsessor i alla former och färger, men man måste fortfarande ha klänning, äta prinsesstårta och vara flicka för att vara prinsessa. Själva prinsessrollen är fortfarande för snävt definierad.

Djävulen: Är det ett problem att prinsessan är en flicka?

Vixxtoria: Ja. Faktiskt. Varför måste alla prinsessor vara flickor?

Djävulen: Nu är du faktiskt bara obstinat!

Vixxtoria: Nej, men om man nu faktiskt ska leka med könsroller, så varför inte göra det ordentligt? I Prinsessor tar semester så får ju till exempel prinsessan beök av andra prinsessor från hela världen. De kommer i alla former och färger, och här hade man kunnat få se en manlig prinsessa lika väl som en kinesprinsessa och en amerikansk prinsessa.

Djävulen: Du får det att låta som något negativt att vara flicka. Tycker man att det är det om man är feminist?

Vixxtoria: Man tycker väl att det är negativt om man hela tiden tillskrivs en massa egenskaper bara för att man har ett visst kön. Eller man och man. Jag tycker det i alla fall.

Djävulen: Men det här är väl ändå tvärtom? Det här är en bok som säger att att flickor som är prinsessor kan göra vad de vill. Jag kan egentligen inte se några begränsningar. De lägger du nog själv in i tolkningen. Och visst är det bra att pojkar också kan få läsa böcker om starka flickor, förutom Pippi Långstrump?

Vixxtoria: Ja, men läser pojkarna de här böckerna, om de inte är barn till Lilla O? De här böckerna skriker ju ut att det är böcker för flickor. De är så rosa att jag får ont i ögonen (okej, jag gillar inte rosa alls, men låt oss inte gå in på det här), de har en flicka som hjältinna och även om jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att föräldrar och andra vuxna köper de här böckerna också till små pojkar, så tror jag att det oftast inte blir så. Det är en sån där bok som är skriven för flickor för att öka deras självförtroende, och ta dem ur föreställningen att de inte ska vara några små fåniga våp bara för att de vill vara prinsessor.

Djävulen: Och det är dåligt för att...?

Vixxtoria: Det är inte dåligt i sig. Så klart. Det är ju det som gör det så svårt att säga något negativt om de här böckerna. Det är väl skitbra om man inte ser prinsessrollen (eller vilken annan roll som helst) som en begränsning. Men det blir liksom dåligt när man gör böcker för små flickor och inte för små barn. På det sättet är de här böckerna om den tuffa lilla prinsessan lika illa som böcker där prinsessan sitter i ett torn och väntar på att bli räddad. De vänder sig till flickor och definierar en värld som små pojkar inte bereds tillträde till, som de inte lockas av. Som det inte är meningen att de ska lockas av. Och om de ändå tycker att det verkar vara häftigt att vara prinsessa, så får de knappast något stöd för det.

Djävulen: Men du överdriver rätt mycket nu hörru. Vadå "pojkar inte ges tillträde"? Man läser väl sagor för pojkar också. Och förresten har ju Per Gustavsson nyss kommit ut med boken När prinsar fångar drakar. Där hjälps ju prinsen och prinsessan åt att fånga draken, och båda är ungefär lika luriga. [skratt] Fast draken är lurigast. Han fångar dem båda två, och sen får de showa och sjunga för honom, och koka spaghetti, innan de lyckas rymma. Det är en ganska kul omskrivning av sagan, eller hur? Ingen jungfru i drakgrottan som prinsen ska komma ridande för att rädda!

Vixxtoria: Men poängen – poängen! – är väl att man å ena sidan kan fundera över om det finns några små pojkböcker där pojkarna ska vara snälla och gulliga och passa barn och leka med dockor och laga mat och...

Djävulen: Totte-böckerna, kanske?

Vixxtoria: Okej då.

Djävulen: Jag förstår faktiskt inte din poäng. Finns det nån?

Vixxtoria: Men låt oss säga en bok om en machokille som tycker att det coolaste som finns är att städa toaletterna? Liksom att man vänder på det?

Djävulen: Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum?

Vixxtoria: Jamen. Jamen...

Djävulen: Jaaa?

Vixxtoria: Jag tycker bara att jag ser böcker för barn å ena sidan, och böcker för flickor å andra sidan. Det är sånt jävla tjat om att flickor ska ändra på sig hela tiden. De ska bli tuffare och modigare och slåss med svärd och så vidare. De är inte okej som de är, det är inte okej om de gillar att vara fina, för då måste de bli lite skitiga under naglarna och ut och fånga drakar. Alla barn ska vara vilda.

Djävulen: Så du var en sån där prinsessig flicka som klädde ut dig och sov med krona, och nu vill du ha upprättelse och höra att det är helt okej att vara sån? Du, det är helt okej att vara en tjejtjej.

Vixxtoria: Jag? Tjejtjej? Nej, jag tror inte att jag nånsin klädde ut mig till prinsessa. Det var jag som önskade mig ett gevär i leksaksaffären och mitt träsvärd var min käraste ägodel. Prinsessåldern fanns förresten inte när jag var liten.

Djävulen: Men det är väl ett psykologiskt faktum? Femårsåldern när alla små flickor vill gifta sig med sin pappa, och pojkarna med sin mamma?

Vixxtoria: Ja, men den oidipala fasen behöver väl inte absolut kombineras med prinsessklänningar, eller? Som om det vore en naturlag? Jag har mer och mer börjat tro att prinsessåldern är ett hopkok av en vuxenvärld där (somliga) kvinnor vill klä ut sig i ryschklänningar, och det finns en stor lobby av båda könen som vill befästa de traditionella könsrollerna...

Djävulen: Ursäkta, men det där är ju bara en massa mumbojumbohobbypsykologiskt skitprat!

Vixxtoria: Vänta bara tills jag hittat avhandlingen som bevisar att jag har rätt!

Djävulen: Jag har tid att vänta. Ska du googla nu på en gång eller?

Vixxtoria: Jag har googlat mig blå, och hittar inget just nu. Jag får återkomma.

Djävulen: Gör så.

Vixxtoria: Men vänta lite! Det finns i alla fall något som jag var inne på där som jag skulle vilja utveckla. Den handlar om pojkarna. Den grupp som har lägst status måste väl ändå vara de tjejiga pojkarna. Vilka böcker finns för dem, som bekräftar dem? Det måste väl ändå vara en viktig fråga?

Djävulen: Jag tror du är inne på helt fel spår. Det är klart att både flickor och pojkar läser de här prinsessböckerna och har roligt. Varför kan barn inte bara få ha roligt? Varför är du inte bara nöjd?

Vixxtoria: Jag vet inte. Jo, jag tror det är något med svärdet i den där boken När prinsessor vaknar om natten. Prinsessan ska bända undan stenbumlingar som rasat ner i källargången, men svärdet går sönder. Och då står det att prinsess-svärd inte är så starka. Varför står det så? Varför går just prinsess-svärd sönder? Är de särskilt dåliga? Kunde det inte bara stå svärd?

Djävulen: Du märker ord.

Vixxtoria: Men ord är viktiga.

Djävulen: Okej. Okej. Men om vi ska ta och sammanfatta den här diskussionen så gillar du alltså inte Per Gustavssons prinsessböcker för att du tycker att de är för rosa, att de bekräftar föreställningen om prinsessor, att de främst vänder sig till flickor, och att även om flickorna blir stärkta och får exempel på ett brett spektrum av roller de kan ha även som "prinsessor", så lämnas pojkarna kvar i föreställningen att de måste vara tuffa och hårda, inte får gråta, leka med dockor och vara blyga, för att detta är flickigt. Du tycker alltså att böckerna skapar en ny – förhållandevis positiv – förebild för flickorna, medan pojkarna (på grund av böckernas flickiga estetik) hålls kvar i föreställningen att prinsessor är till för att räddas? Pojkarna får, så att säga, inte reda på att flickornas roll har ändrats.

Vixxtoria: Ja. Just det. Fast jag gillar alltså böckerna. Jag har bara de där små invändingarna.

Djävulen: Och hur skulle man kunna göra dig nöjd? Det är ganska svårt, faktiskt. Du klagar på praktiskt taget alla försök att rucka på könsrollerna som görs i dagens barnböcker. Matildas katter var du otroligt negativ till, minns jag. Och stackars Milla i Alfonsböckerna? Ja, stackars Milla, vad har hon gjort för ont egentligen?

Vixxtoria: Men varför ska man vara nöjd så länge det faktiskt inte är helt bra? De som verkligen vill göra ett försök att med sina böcker förändra föreställningarna, de nöjer sig väl inte heller hoppas jag! Nej, man kan inte göra alla nöjda, och jag är kanske lite extra petig. Från intervjun med Per Gustavsson förstod jag ju också att böckerna har sin upprinnelse i Gustavssons egen dotter, och hur hon kom hem och hade föreställningar om vad prinsessor kan och inte kan göra. Böckernas tydliga utgångspunkt är att vidga en prinsessas handlingssutrymme. Det tycker jag ju är bra. Jag tycker bara att handlingsutrymmet kunde blivit ännu större.

Djävulen: Men om vi ska vara helt ärliga idag, så är det väl ändå pojkarna som har mindre handlingsutrymme? De som inte får vara ledsna och leka med dockor, som du sa nyss.

Vixxtoria: Kanske det är så. Men i så fall måste det finnas böcker för dem också. Är inte hela samhället alldeles för uppbyggt på att alla ska vara vilda och framåt. Det finns alldeles för lite plats för blyghet och inåtvändhet och tungus-känslor hos både pojkar och flickor.

Djävulen: Men om jag pressar dig lite: du skulle alltså bli nöjd om det fanns böcker för de tjejiga pojkarna?

Vixxtoria: Nu försöker du göra det enkelt för dig. Nej, jag tror jag skulle bli nöjd först när bilderböckerna vände sig till barn, och man inte behövde fundera över om det var en pojkbok eller en flickbok. När barnen i böckerna kunde göra vad som helst, utan att man behövde göra en poäng av att det är hon med rosetten som kör grävmaskinen och han med förklädet som tröstar den gråtande nallen. Jag drömmer om en värld där det finns utrymme för killiga tjejer och tjejiga killar och allt däremellan utan att någon höjer på ögonbrynen eller försöker göra om barnen. Mest drömmer jag nog om att adjektiv som "killiga" och "tjejiga" ska bli tomma på betydelse.

Djävulen: Skulle inte det innebära en värld där bilderböckerna var ren science fiction-litteratur?

Vixxtoria: Nej. När barnböckerna ser ut på det sättet utan att vi ens noterar det så innebär det att vi har uppnått samma sak i vuxenvärlden. De dagar jag är optimistisk hoppas jag att jag och mina barnbarn läser de där böckerna tillsammans.






Intervjun med Per Gustavsson från Babel, samt mycket annan prinsessinformation finns även här.

19 kommentarer:

Lilla O sa...

Nu läser ju mina barn de här böckerna och vet du, jag tror inte att de tänker så mycket på att prinsessorna är tjejer. Kanske för att hela familjen glatt brukar välja vilken av alla kläder och smycken som vi ska välja. Håller dock med dig om att det borde finnas en killprinsessa (minst) på semestern och att just prinsessvärd kanske inte skulle gå sönder. Håller också med dig om att det hade varit trevligt med barnböcker och inte könsinriktade böcker. Samtidigt är det väl vuxna som bestämmer att rosa böcker om flickor inte är skrivna för pojkar?

Variation i barnböcker behövs det helt klart mer av. Förhoppningsvis kan "tänktvärtomtrenden" snart övergå i en "detärhelnormaltmedkillarsomlekermeddockorochtjejersomklättrariträdtrend".

Lyrans Noblesser sa...

Böcker om "tjejiga" killar vill jag gärna ha mer av. Själv gillar jag Kalle-böckerna som ges ut av Sagolikt förlag. Jag tycker också att det är bra att det finns böcker om busiga, aktiva pojkar, blyga försiktiga tjejer och vice versa. Och jag gillar också böcker om BARN. Det var en klar miss att prinsessvärdet gick sönder, tycker jag. Fast jag tycker faktiskt att tjejer är prinsessor och killar prinsar, jag har svårt att se någon fördel med att inte låta orden definiera könet längre.

Vixxtoria sa...

MariaH: Jajamensan. Jag har lite koll på det där. Kenta nämner jag ju i texten ovan (jag brukar köpa den i present till små barn som har föräldrar som tycker att pojkar bara ska leka med bilar också). Mitt rosa liv har jag inte läst, men det ska bli spännande att kolla upp.

Lilla O: Den där frågan med rosa lämnade jag ju helst utanför den här debatten. :-) Men frågan är ju knappast så enkel att "vuxna har bestämt att rosa är för tjejer". Jag tycker att den rosa trenden bara har förstärkts mer och mer. Ingen skulle vara gladare än jag om rosa neutraliserades lite grann. Men att den rosa estetiken är ämnad att locka flickor (i alla åldrar) – oavsett vem som "bestämt" det – det är vi nog överens om? Men trots att jag inte gillar rosa så är jag väldig glad över alla killar som tycker det är snyggt och vill ha det. Varför ska man inte få ha det om man gillar det?

Det där med "tvärtomtrenden" var ett bra ord förresten. Ungefär som "allt-är-normalt-trenden", som används i böcker som handlar om regnbågsbarn och handikappade barn och barn som har en mamma som är död...

Lyran: Jag har länge tänkt att jag ska kolla in de där Sagolikt-böckerna, men det har ännu inte blivit av. Jag minns att du har skrivit om Kalle-böckerna, och jag vill gärna läsa dem också. Jag tror vi tänker ganska lika kring det här.
Men det där med prinsessor och killar och så vidare... Jag kan ju hålla med om att det verkar overkill att säga att prinsessor är tjejer, men så länge prinsessrollen är definierad som den är, vad ska man då göra med en kille som vill vara prinsessa? Blir han nödvändigtvis definierad som avvikande (av vuxna rentutav homosexuell)? Eller kan han få leka att han också är prinsessa och få vara fin med klänning? Kan inte en pojke vara prinsessa precis som en flicka kan vara polis eller brandman eller kung? Så länge inte pojkvarianten "prins" innebär att alla slår ihop händerna och säger "åååh vad fin du är", så är det svårt att säga att pojkar ska behöva vara begränsade till prins, tycker jag.

Anonym sa...

PRINSESSA PAPPERSPÅSE

PAPER BAG PRINCESS
(finns på svenska på biblioteken i Margareta Strömstedts översättning -
om du har tur ...
Jag tjatar på En Bok För Alla att den ska komma ut där.)

OM man nu nödvändigtvis ska läsa om prinsessor, så är denna den absolut bästa!
(Den engelska bilderboken går att köpa för en billig peng på nätet. KÖP!)

lena k e

Vixxtoria sa...

Lena: Tack för tips! Jag har sett den boken någon gång (men kanske bara på bild?), men ska ta reda på den vid tillfälle! Kanske den finns på Bokbörsen?!

Lena – jag har också flyttar din kommentar om Gunnel Beckmans födelsedag till den nyare versionen av bloggen. Här finns kommentaren, och ett svar till dig nu:

http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2009/07/en-relik-fran-70-talet-politiskt.html

MariaH sa...

jaha.. så går det när man kommenterar när man borde sova... "mitt rosa liv" handlar om en tjej. Som vill vara prinsessa. MEN det är morfar hon ringer till o som syr prinsessoutfiten så lite annorlunda tänk var det iaf.

Jenny B sa...

Mycket intressant dialog du har skrivit! Jag har själv inte barn och har inte läst Per Gustavssons böcker, men funderade i liknande banor när jag läste om dem häromveckan. Det vill säga, att de är bra på ett sätt, men ändå inte ett helt steg framåt. Bra att du vägde fördelar och nackdelar så ingående att du fick fram nyanserna i problemet!

Lyrans Noblesser sa...

Självklart ska små killar leka prinsessa om de vill och lika självklart borde vuxenvärlden uppmuntra detta. För min del handlar det mer om realitet när jag tycker att orden prins/prinsessa ändå representerar kön på lite annat sätt än t ex brandman. Själv tycker jag att lösningen på dilemmat är uppenbar - avskaffa monarkin så slipper vi dras med dessa förlegade föreställningar ;-)

Boktoka sa...

Har du läst Rakel-böckerna? Vill minnas att mitt första intryck av Sjörövarrakel var att "jäklar! här är en bok om en kaxig tjej!". Sen började det kännas lite unket...

Någon som läst och tänkt mer än jag gjort?

Vixxtoria sa...

MariaH: Ja, sluta genast läsa och kommentera bloggar när du är trött :-)

Jenny: Tack! Jag tycker inte frågan är helt enkel och har brottats med den ett tag, och tycker till slut lösningen med dialogen inte blev så dum.

Lyran: Jag förstår hur du tänker (också kring monarkin ;-) ), men vi får nog helt enkelt fortsätta att tycka olika. Min åsikt är att så länge ordet och företeelsen "prinsessa" laddas med något mer än endast den kvinnliga motsvarigheten till "prins", så finns det en poäng i att man - oavsett kön - kan klä ut sig till "prinsessa".

Boktoka: Nej, men jag har sett Rakelböcker nånstans. Säger du att det känns lite unket? Hm... Med tanke på att det här långa inlägget har legat och värkt och propsat på att komma ut så kanske jag inte ska ge mig i kast med att leta reda på några Rakelböcker den kommande veckan - jag hinner helt enkelt inte skriva så här långt just nu, och har en massa andra inlägg som väntar :-)

MEN - jag blir ju väldigt nyfiken, och kommer definitivt att spana in dem!

Om nån annan läst dem och tänkt som Boktoka vill jag gärna höra!!

Lyrans Noblesser sa...

Hmm, jag tror inte vi tycker olika om just detta (dock om stavning) jag tycker också att alla ska kunna leka prinsessa. Jag tolkade nog boken mer bokstavligt, prinsessorna där VAR prinsessor "på riktigt", därför var de tjejer. Dotterns pojkvän (ja, de är såååå kääära) är mycket förtjust i att leka prinsessa, vilket gläder både mig och hans mamma ;-)

snowflake sa...

Vilken stimulerande dialog! Djävulen fick det svårt där.

Jag färster mig vid: "Är inte hela samhället alldeles för uppbyggt på att alla ska vara vilda och framåt. Det finns alldeles för lite plats för blyghet och inåtvändhet och tungus-känslor hos både pojkar och flickor."
Och tänker: är det fortfarande så att flickor ska ändra sig? De får aldrig bara vara, alltid ska de lära sig ta för sig eller köra traktor eller nåt.

Vixxtoria sa...

Snowflake: Tack.

Och jo, det är så jag tänker lite också. Jag har visserligen alltid själv varit den där tjejen som stundtals har haft det lite svårt att få företräde till traktorkörningen, men själva grejen att det är tjejerna som ska ta för sig, och att om de gjorde det så skulle de automatiskt få mer uppmärksamhet, plats och tillträde till företagsstyrelser – den tycker jag är lite jobbig. Att pappor inte tar mer föräldraledighet beror också på mammorna, förresten, det har du väl hört? De släpper nämligen inte in papporna, utan tvingar dem (jag vet inte säkert om det är under pistolhot eller medelst sexstrejk) att skriva över sin hälft av föräldradagar på mammorna. De 60 låsta pappadagarna tvingar mamman honom sedan att ta ut samtidigt som det är fotbolls-VM.

snowflake sa...

Ja, hur man än vrider sig så är det 1 flickor 2 kvinnor som ska ändra sig. Det är egentligen väldigt märkligt hur samhällsproblemen kokar ned till detta.
Om jag var cirka fem gånger mer ambitiös skulle jag studera hur många tidningsartiklar som tar upp samtidsfenomen, klädstilar, betyg, nätanvändande, sjukdomar, whatever, och se hur många som landar i att flickornas beteende är fel och måste korrigeras.

snowflake sa...

Rättelse: tjugofem gånger mer ambitiös. Men idén är gratis för den som vill.

Anonym sa...

Läs Maskerad av Kristina Murray Brodin, en underbar bilderbok där såväl pojke som flicka vill vara prinsessa och slutligen enas om att dela på maskeradkläderna så att de båda är lite prinsessa och lite tiger.

a-lo sa...

Min dotter såg påven på TV häromdagen, pekade på honom och sa "prinsessa", så det går utmärkt för killar(gubbar) att vara prinsessor de med ;-)

Vixxtoria sa...

Anonym: Jag skriver upp Maskerad; kombinationen prinsessa och tiger gör mig mycket nyfiken. :-)

a-lo: Tänk om påven bara visste :-D

Fanny sa...

Haha, jag orkar inte ge mig in i debatten, tänkte bara säga att det var jättekul skrivet! (och jag ser poänger i bådas tankar)