Norska män

Lyran firar Norges nationaldag i veckans tematrio, och jag firar den så här i elfte timman. Jag listar händelsevis just de tre norska författare som jag stiftat bekantskap med sedan jag svarade på samma tematrio förra året.

1. Jag har läst två böcker av Per Petterson under året, och det är svårt att säga att den ena är bättre än den andra, men kanske kanske kanske tycker jag att Ut och skjuta stjäla hästar är lite bättre därför att väven i den boken är lite mer komplicerad, och intrigen har några fler bottnar. Men jag tyckte också mycket mycket mycket om  Jag förbannar tidens flod. Så mycket, faktiskt, att jag förutspår att han får Norges nästa Nobelpris i litteratur.

2. Jag läste även Henrik H Langelands bok Manuskriptet och tyckte inte alls om den. (Detta var en ganska oväntad och tråkig upplevelse, för jag hade länge suktat efter boken och fick den som en speciell gåva.) Upphaussad, pretentiös, långrandig... Nej, livet kan tillbringas rätt mycket bättre, tycker jag, men det verkar som att jag är lite ensam om att tycka så.

3. Jag har upptäckt Erlend Loe! Jag har hittills endast hunnit skriva om honom lite apropå, men jag lovar att det kommer mer. Humor, satir, människokännedom, lekfullhet. Jag tror inte det blir några Nobelpris till Loe, men i den här trion känner jag mest gemenskap med honom.

Till nästa år lovar jag att trion kommer bestå av tre norska kvinnor som inte skrivit deckare eller fått Nobelpriset.