I söndags fanns en på många sätt intressant artikel i DN med Peter Englund, som berättade om sitt arbete i Akademien och hur han se på sin roll som ständig sekreterare. Och där råkade han säga något om Rushdie-konflikten, den som fick bland annat Kerstin Ekman att avsäga sig sitt livstidsuppdrag i Svenska Akademien (vilket i realiteten betyder att det inte längre finns aderton ledamöter). Kerstin Ekman håller inte med om Englunds historieskrivning i dagens DN.
Det här kan bli hur spännande som helst. En trevlig upptakt inför oktobers alla Nobelpris!
10 kommentarer:
Jag gillar Ekmans böcker men jag kan inte komma ifrån att hennes debattinlägg låter hånfullt och nedlåtande.
Tycker du? Jag tycker det var ganska upplysande.
Över huvud taget tycker jag det är svårt det här, för jag gillar både Ekman och Englund riktigt riktigt skarpt. Men spännande med akademiska gräl (tycker jag).
Tack för länkarna- visst är akademiska gräl oerhört spännande. (Ibland vill man vara en fluga på väggen också). Jag gillar Peter Englund och har flera böcker av Kerstin Ekman i mina hyllor- så jag förmodar att jag har svårt att ta ställning.... vi får väl se om fortsättning följer. Mycket intressant.
Man måste väl inte ta ställning? Just nu? Måste man det? Man kan väl se hur saken utvecklar sig?
Förlåt mig Vixxtoria, men följer gör en ytterst ointelligent kommentar på detta:
Crazy bananas!
Och jag tar då ingen ställning. De får väl hålla på där och schåa sig i akademien, så rullar verkligheten på utanför deras stängda dörrar.
Ps. Jo, jag är sådär såld på det med en akademi och tillhörande pris ;-) Fast Peter E är fantastisk. Det tycker jag oavsett.
Lisa: :-)
Vet du, jag har börjat fundera över om Svenska Akademien inte är heligare än kungahuset. Mer oantastligt, mystiskt, mytiskt och magiskt. Och mer ovana att ifrågasättas. Crazy bananas (eller bullshit som jag trodde du skulle skrivas) kan sannerligen beskriva den märkliga omständighet att Akademiens angelägenheter inte får diskuteras utanför ett slutet sällskap. Det gör det svårt att värdera de upplysningar och påståenden som cirkulerar. Och i förlängningen undergräver det Akademiens ställning. Fallet kan bli högt för heliga kor.
Å andra sidan är det svårt att påstå att SA inte har ett finger upp i samtidsluften; att välja Englund till ständig sekreterare är smart. Väldigt smart.
Tilltal som "herr historiker" känns lite sisådär tycker jag. Halvt nedlåtande.
Om hon är less på att SA envisas med att fortsätta hitta andra anledningar till varför hon lämnade akademien (och hon själv vet ju varför) då kan man väl bara låta det vara så, tycker jag.
Det handlar ju egentligen inte om att ta ställning, det finns ju en sanning och jag undrar vad Ekman skulle vinna på att hitta på en annan anledning än det som helt uppenbart är skälet till varför hon lämnade akademien.
Precis! Och i åtminstone vissa kretsar tror jag att det ÄR så också. Jag är personligen ganska kritisk till SA, det sticker jag inte under stol med, men jag är definitivt mer kritisk till kungahuset ;-) Men oavsett så har du helt rätt där, de skjuter sig själva i den egna akademiska foten. Så att säga.
mjog ahugavert, takk
Anonym: Ja, litterära skandaler ska man ju inte glömma bort i första taget! :-D
Skicka en kommentar