Och så ett exempel på en riktigt, riktigt bra baksidestext:
Det går inte att slita sig ifrån den. Det är en fruktansvärd bok, otäck, men ack så förledande. Håller man inte huvudet kallt medan man läser – och vem kan göra det? – blir man nästan lite konstig. Visst är det en fantastisk historia, men ändå är det inte så mycket själva innehållet, som orden, de ömsom snillrika, ömsom bestickande tankarna och formuleringarna. Det är den besynnerligaste bok hon läst. Men farlig och direkt fördärvlig.
Texten i sig kommer från Maria Gripes bok Skugg-gömman, och beskriver huvudpersonen Carolins läsning av boken Dorian Grays porträtt (av Oscar Wilde). I min pocketupplaga av den senare boken har man låtit trycka Maria Gripes text som baksidestext. Kan litterär kontextualitet bli bättre än så?
(Och jag rekommenderar en (om)läsning av båda böckerna. Aldrig fel!)
2 kommentarer:
Fint exempel av metalitteratur. Oscar Wilde kan aldrig läsas för många gånger.
Så rätt. Wilde kan man läsa om och om igen. Fast jag får erkänna att jag måste vara på rätt humör, annars kan jag bli lite irriterad på alla fyndigheter. Å andra sidan - om jag _är_ på rätt humör, då är det inte mycket som slår en Wilde-pjäs (ja, jag är lite mer förtjust i dem än Dorian Gray).
Skicka en kommentar