lördag 5 september 2009

Utan dagstidning försmäktar jag i denna sydliga provins

Jag har ingen dagstidning.

För inte så många år sedan hade jag varit övertygad om att det aldrig skulle bli en mening som jag sanningsenligt kunde producera. Men så är det, alltså. Jag har ingen dagstidning. Det finns en massa anledningar till det, varav den främsta är att jag inte lyckats hitta någon jag trivs med sedan jag flyttade från Göteborg.

Men jag läser nättidningar, det gör jag. Minst 3, och oftast 5-6 stycken om dagen. Fast jag saknar de där små notiserna som man råkar läsa i förbifarten. Om de ens finns med i nätupplagaorna så klickar jag sällan eller aldrig på de länkarna. Såna där om kor som gått ner sig i en mosse. Eller om nya gardiner på ett äldreboende. Eller tårta för att fira att någon förskola fyllt 10 år.

Jag köper förstås papperstidningar ibland. Eller läser såna som andra människor lämnat efter sig på bussar och i fikarum. För ett par veckor sedan när jag flög inrikes frossade jag i papperstidningar. Med lite flyt lyckades jag komma över fem stycken!

Och då insåg jag att det jag kanske saknar mest är serierna. Trots allt var det Blondie, Hagbard och Ferd'nand som en gång i tiden fick mig att börja läsa dagstidningar, och inte kultursidornas analyser av Stig Larssons Komedin 1.

Suzanne Vega läser morgontidning, och letar efter serierna i dagens a capella-låt, Tom's Diner. Ett av de mest kända spåren från veckans skiva Solitude Standing.

Hela texten finns här, och tidningsutdraget är detta:
I open
Up the paper
There's a story
Of an actor

Who had died
While he was drinking
He was no one
I had heard of

And I'm turning
To the horoscope
And looking
For the funnies

Albumet innehåller också en instrumentalversion av låten. Den är underbart illustrerad i den här lilla videon (för den som inte kan texten utantill kan jag för tydlighetens skull berätta att det alltså är hela historien som iscensätts här):


En annan tolkning av Tom's Diner finns också (förstås) på youtube. Den är lite intressant i början, men efter ett tag blir den faktiskt mer enformig än Vegas a capella-version.



2 kommentarer:

kontakt sa...

Jag skänkte nyligen bort sista månaden av min halvårsprenumeration. Tidningarna staplades här hemma och måste kånkas ut i grovsoprummet, men jag läste dem inte... inte läser jag nättidningar heller, och inte ser jag på TV:s nyhetsskval mer än sporadiskt. Som ung hängde jag med i vad som hände i världen, men nu... och jag börjar sluta skämmas över det. De riktigt viktiga sakerna får jag nog veta ändå, har jag kommit fram till. Och jag har börjat tro att dagstidningars och andras urval av vad som är "viktigt" av vad som händer i världen inte nödvändigtvis är så relevant.

Egentligen borde man kolla igenom en månad av tre år gamla dagstidningar, kanske alldeles särskilt sådana man faktiskt läst. Hur stor del av innehållet känns idag relevant att ha lagt läsartid på?

Vixxtoria sa...

Kontakt: Jag gillar att läsa tidningar. Jag gillar egentligen papperstidningar bäst, och framför allt analyserna och fördjupningarna. Men visst ligger det mycket i det där att urvalet inte alltid är relevant. Framför allt är det så tråkigt att det är i princip samma nyheter i alla tidningar, samma vinkling på nyheterna, samma personer som fokuseras osv.

Men jag gillar inte heller när tidningar bara blir liggande, olästa. Jag hade en helgprenumeration på Svenska dagbladet förra vintern, och de låg här i stora högar fram på vårkanten. Sällan hann jag läsa tre tidningar (med femtioelva bilagor) varje helg. Men det var bra att ha ändå, som bränsle i kaminen :-)