Jag har många julklappar att dela ut (och utdelningen sker i en mycket slumpvis ordning), så jag måste skynda mig att dra upp nästa julklapp ur säcken. Den går till en blogg som tagit en (högst tillfällig, hoppas jag) paus, nämligen Hermia says. Hermia arbetar som bibliotekarie i Gävle och hennes blogg är en trevlig kombination av händelser, events och projekt på biblioteket, och egna litteraturupplevelser, men hösten har också bjudit på lite konst och dans! Dessutom har vi fått följa med på en Italienresa, och sett bokmässan genom Hermias ögon (vilket uppskattas av mig som inte var där i år). Läsfokus ligger mycket på kvinnliga författare, ofta svenska, ofta klassiska, och nästan alltid högkvalitativa. Och skulle inte böckerna hålla allra högsta klass, så gör åtminstone reflektionerna det! Jag har tänkt på så många böcker som skulle passa Hermia, men flera av mina förslag har vid lite sökning visat sig redan vara lästa (eller finnas på någon väntelista). Det är väl visserligen ett gott betyg åt mina gissningar, men man vill ju gärna överraska på något sätt. Så den bok jag slår in till dig, Hermia, blir till sist Eva-Marie Liffners bok Drömmaren och sorgen. Det är en slags biografi (som väl med ett uppdaterat språkbruk skulle benämnas fejkbiografi) om Lars Israel Wahlman, arkitekten bakom bland annat slottet Tjolöholm strax utanför Kungsbacka. Boken är en liten tät pärla, med inslag av magisk realism. Wahlmans uppdragsgivare är paret Dickson, den rika göteborgssläkt med skotska anor som nu ville bygga sig ett elisabethanskt slott invid den halländska kusten. Om jag ska vara riktigt ärlig tror jag inte det är mycket mer än ritningarna av slottet, och några namn som stämmer överens med verkligheten, men det spelar ingen roll; det här är inte en bok man läser för att få reda på saker om verkligheten.
Det finns flera skäl att jag väljer den här boken som julklapp. Dels är det en kvinnlig författare, med både förtrollande och exakt prosa. Dels är det förstås en riktigt bra bok. Men den främsta anledningen att jag kom att tänka på boken är just associationerna till Shakespeare. Jag har besökt det här slottet många gånger i verkligheten, och uppe på andra våningen finns det rum med vackra, mörka paneler som byggdes som Blanche Dicksons budoir. Temat för rummet är just figurerna ur Midsommarnattsdrömmen: Oberon, Puck, Titania och alla de andra. I rummet finns också något annat intressant – nämligen en spiraltrappa ner till ett litet medicinrum, beläget under budoiren. Arkitekten upptäckte helt enkelt att han fått ett litet utrymme över, och enda sättet att komma till detta lilla rum var genom en spiraltrappa i taket. Något som kan få fantasin att gå igång på vem som helst.
Jag hoppas du vid något tillfälle läser den här boken och tycker om blandningen av dockor på läktaren i Engelbrektskyrkan i Stockholm, spöken på skotska slott, och underliga portvakter. God jul på dig!
