torsdag 14 oktober 2010

Hatten av!

För en vecka sedan sände jag ut en av mina under cover-agenter till en bokbloggsmiddag i Lund, och herregud vilken tid det har tagit för henne att återhämta sig, stackarn. Hon är ju inte van att träffa riktiga människor, och såna trevlingar som bokbloggare har nog som grupp inte korsat hennes väg på mycket länge.

Flera bokbloggare har de sista veckorna efterlyst olika slags koder, hattar och lustiga steg för att känna igen varandra, men behövs det verkligen? Ser du en grupp företrädelsevis svartklädda kvinnor som äter kladdkaka, pratar om katter, och refererar till varandra och andra med underliga kodnamn, så är det med allra största sannolikhet bokbloggare.

Den som vill veta om Vixxtoria överhuvudtaget finns kan numera få bekräftelse hos Fullbokhylla. Den som vill veta hur jag visst inte är kan i stället läsa hos Bokomaten. Den som vill veta vad vi talade om får mer information hos The Bookpond (7 okt 2010; jag lyckas inte göra nån direktlänkning till rätt inlägg), som dessutom hade den sötaste bebisen med sig, och den som vill veta hur det såg ut på restaurangen kan läsa mer hos Fia på Boktimmen. Den som till synes oegennyttigt ville bli av med flest böcker, kamouflerade till "presenter" var Calliope, även om Fullbokhylla inte stod långt efter (hem till mig kom  boken Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson hem, vad jag nu ska göra med den?). Den som hade gjort slag i saken (eller möjligen var nyfiknast av alla) och ordnade alltihop och därutöver delade ut vackra gröna bokmärken var Hanna.

Det verkar ha varit så trevligt att jag nästan funderar på att låta under-cover-agenten stanna hemma om det blir en nästa gång, och komma själv. Kanske med hatt, kanske utan, men jag har ju definitivt insett var jag ska göra av alla mina ihopsamlade katt-bokmärken, hehehe.

20 kommentarer:

Marias bokliv sa...

Troligen bokbloggare... eller så häxor? men det kanske går på ett ut?
o menar du inte "out of cover-agent"?
;-)

Hanneles bok-paradis sa...

kul det låter

Hanna sa...

Du lever.

kontakt sa...

Vad du ska göra med Hennes mjukaste röst... läsa? :P Jag tyckte relativt bra om den, men visst förstår jag att du har annat före i inkön. http://ninaninaninanna.wordpress.com/2009/11/17/bengt-ohlsson-efter-gregorius/

Full bokhylla sa...

Jag drömde i natt att jag hade lila lackskor. Kanske mitt undermedvetna som ville bryta bokbloggarkoden. Åh andra sidan hade jag röda skor på bokmässan - men det var Converse och det vet ju alla att det är en bokbloggarkod i sig!

Skönt i allafall att din agent hämtat sig. Jag gissar att hon har en egen bokblogg - så trevlig som hon var!

Vixxtoria sa...

Maria: Häxor - ja, det är ju möjligt att någon helt utomstående tänkte i de banorna.

In-between-cover-agent kanske?

Hannele: Det var rätt kul :-)

Hanna: Jag vet inte riktigt om "lever" definierar mig just nu. men verb som "snorar" och "jobbar" täcker in det mesta, tror jag.

Kontakt: Läsa?! Jag funderade just på om boken var tillräckligt tjock för att stötta upp mitt vingliga nattduksbord.... Men jag kanske kan läsa den också, jag gillar multifunktionella objekt ;-)

Full bokhylla: Jag fick ingen skorapport efter middagen, mer än att Bokomaten hade herrans långa snörkängor på sig. Kanske hade alla andra converse? Eller lackskor.

Och vad är det du säger? Vill du att min agent ska komma igen i stället för mig nästa gång?

Bokbabbel sa...

Jag var nyfiken på hur du skulle tackla den här bloggträffen Vixx, men nu ser jag att du gjort det galant :D

Full bokhylla: Jajamen, Conversen har tagit sig in i bokbloggosfären, speciellt dina fina med text på! inte behöver du lackskor inte (om du inte vill såklart)!

fullbokhylla sa...

Bokbabbel: Nej, några lackskor blir det nog inte för mig. Inte min stil alls!

Vixxtoria: Kan ni inte komma båda två? ;-)

Bokomaten sa...

Håller med Full bokhylla. Kom båda två. hatten av för din observationsförmåga. Jag skulle aldrig kunna säga vad någon av er hade på sig, men så skulle jag bli ett uruselt vittne också...

Bokomaten sa...

Håller med Full bokhylla. Kom båda två. hatten av för din observationsförmåga. Jag skulle aldrig kunna säga vad någon av er hade på sig, men så skulle jag bli ett uruselt vittne också...

Paperback Lover sa...

Så på vissa ställen där vet man minsann att Vixxtoria existerar och är av kött och blod. Men här på bloggen har det gått en tid då vi andra funderat på om hon faktiskt har övergivit oss?

Man kan ju inte bli nåt annat än sotis.

Förkylningar och jobb, bah!

fullbokhylla sa...

Bokomaten: Jag kan inte ens komma ihåg vad jag själv hade på mig, men känner jag mig själv rätt gick det i den svart-grå färgskalan, så det finns ingen anledning att tvivla på Vixx..förlåt Agentens observationer.

Vixxtoria sa...

Bokbabbel: "nyfiken på hur jag skulle tackla bloggräffen", haha. Alltså, jag måste säga att jag ibland tycker att en del bloggar(e) är ohälsosamt upptagna om jag finns och hur jag är. Det skulle ju onekligen vara roligare om ni var intresserade av vad jag läser ;-)

(Genom beskrivningar av mig får jag också reda på hur folk _trodde att jag var_. Bokomaten skriver att jag "inte alls är så bullrig". I något kommentarsfält läser jag att jag "är riktigt trevlig". Hur ska jag tolka det där egentligen??)

Fullbokhylla: Jag ska fråga vad hon vill ;-) Det beror eventuellt på vad vi ska äta, tror jag.

Bokomaten: Jag tror att Fia och Hanna var rätt ljusklädda (eller så satt de under en starkare lampa), men annars gick det i en dunkel färgskala vill jag minnas. Men jag har å andra sidan läst flera studier som visar på hur oerhört skört minnet är, vilket gör att jag är rätt övertygad om att mina minnesbilder inte är bättre än nån annans i det här fallet.

Paperback: Okej, nu ger du mig en gudsstatus som jag inte förtjänar. Men är helt övertygad om att bokbloggosfären är kapabel att klara sig själv även om jag jobbar en vecka. En bok om dagen har nya prasslande pocketkedjor på gång och Breakfast Book Club har instiftat ett bloggpris till årets bästa bok, och du själv har uppmärksammat en massa internationella prisutdelningar. Det har gått alldeles utmärkt efter vad jag kan begripa.

Paperback Lover sa...

Äh, du måste lära dig att säga tack när du får komplimang Vixxtoria. Jaaa, det var faktiskt en komplimang, dock något förklädd i bitterhetens kostym.

Vixxtoria sa...

Paper: Okej, ett tveksamt och lite undrande tack, och ett stort varsågod till din bitterhet :-)

Paperback Lover sa...

Så; nu känns allt bra igen.
:-)

Bokbabbel sa...

tänk Vixx, du har skaffat dig en alldeles egen fanclub (med dels bittra medlemmar tydligen) trots att de flesta samtidigt tvivlar på din my(s)tiska existens :) Det är inte illa det!

här skulle man kunna säga att du nästan är som en religiös figur, men det vore nog att gå för långt. no offense

Paperback Lover sa...

Well, att jag är ett fan av Vixxtoria kan ju inte komma sån nån överraskning. Och kan man räknas som fanclub om man är allena så...visst, hihi!

Catrin sa...

Oj - då är nog vi i Wind Up Women inga riktiga bokbloggare för din beskrivning: "Ser du en grupp företrädelsevis svartklädda kvinnor som äter kladdkaka, pratar om katter, och refererar till varandra och andra med underliga kodnamn, så är det med allra största sannolikhet bokbloggare." stämmer mer överens med min mammas grupp som syr lapptäcken ( de är just svartklädda, äter kladdkaka och förutom att sy lapptäcken pratar de om katter) än med vår bokcirkel.

Vi pratar förutom om litteratur och böcker, litegrabnn om våra baran, men bara lite, är iofs många kvinnor men också en man och klär oss i alla möjliga färger. Träffas på krogen, äter mat och dricker vin. Har inte sett en kladdkaka på flera år (vad gott det lät) ;-)

Vixxtoria sa...

Bokbabbel: Jag vill nog med eftertryck helst inte vara en religiös figur, så så långt går vi definitivt inte.

Paperback: Jag brukar tänka på dig när jag känner mig nere, och då blir jag lite gladare. Men annars känns det rätt scary att ha nånslags fanclub. :-)

Catrin: Min beskrivning var deskriptiv och inte preskriptiv. Själv har jag inte katt, och beställde äppelpaj, så normalitetsspannet verkar vara rätt brett. Era träffar låter också rätt kul, tycker jag :-)