Färdigtänkt

Tro inte att jag inte är medveten om hur försummad den här bloggen är. Nej, tro inte det för all del. Tro inte heller att jag inte läser nånting nu för tiden, för ett par böcker i veckan hinner jag trots allt med; det är väl för att jag inte bloggar. Däremot har jag de sista månaderna inte känt något behov av att stöta och blöta mina läsreflektioner tillsammans med nån annan. Det är ju lite synd för er, förstås, men jag gissar att lusten att skriva om läsningen återkommer. Häng kvar.

Nu tänkte jag emellertid ta tag i de rätta svaren till de där citaten som jag publicerade 28 augusti (!). Citaten var alltså hämtade från den samling av visdomsord som jag tyckte sa allt om världen när jag var i 20-årsålden. Många har gissat, en del rätt. Så här ska det vara:

1

Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.

s 63 Det låsta rummet, NY-trilogen del 3, Paul Auster

Margareta-utan-blogg gissar rätt till slut. 

2

Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.

s 19 ur För Lydia, Gunbritt Sundström

Margareta-utan-blogg igen (och det är inte mer än rätt, eftersom det var hon som önskade den här "citattävlingen")! 

3

Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne? 

s 158 ur Skugg-gömman, Maria Gripe

Johanna(-utan-blogg?) har alldeles rätt i att det är Carolin som filosoferar här! 

4

Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)

s 28 ur Sången om den röda rubinen, Agnar Mykle

Petter vet detta

5

Allt som du ser

är blott en bild i betraktarens öga

Och om jag ler

så är det inte för att du förstår

Allt jag begär

är att få vakna till nästa morgon

och att den är

så mycket vackrare än igår

En låttext av och med Gina Jacobi, Allt du ser från albumet Gå som på nålar

Kontakt från Boktipset – Ni na ni na ni nanna visste det. 

6

Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.

s 102 ur Silvertrumpeten, Maria Scherer

7

För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.

s 206, ur Katarina Horowitz drömmar, Marianne Ahrne

8

Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)

s 204-205 ur Le, Herdis Møllehave

9

Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.

Eilonwy i De trennes bok,  Lloyd Alexander

10

Jag fryser om dina händer

när du ler blir jag varm av dig

Du är glädjen som allting tänder

och ångesten på min stig

Så rik är jag vorden och äger

en värld sen jag blivit din

– Så fattig att jag inte äger

en droppe blod som är min

Bo Bergman 

vilket Margareta-utan-blogg kände igen

11

Jag ställer inga frågor

jag kräver inga svar

Jag bara önskar

att du hade stannat kvar

och att i morgon och du

vore här just nu,

att i morgon

vore idag

Låttext av och med Toni Holgersson ur Om du vore här från albumet Louise och kärleken

12

Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor

avlade av förspillda fantasier,

tunan som luften, obeständiga 

som vinden när den blåser först mot norr

och lovar nordens frusna barm sin trohet

och sedan ursinnit sticker därifrån

och blåser söderut, mot sol och värme

och morgondagg

Mercutio i Romeo och Juliet, Shakespeare (översättning Göran O. Eriksson)

Margareta igenkände detta, efter ett kort men förvirrat besök i Helsingør

13

Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.

s 180-181 ur Vi kallar honom Anna, Peter Pohl

14

Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar. 

Låttext av Tekla, från albumet Oranga blad

15

Den som reser på sig ser bättre

och skymmer dem som är bakom

Claes Eriksson (Galenskaparna)

16

Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.

s 343 ur Fröken Smillas känsla för snö,  Peter Høeg

Jag avslutar den här uppdaterade genomgången med ett motiverat youtube-klipp av Tekla som sjunger Letar efter nån som kan spela gitarr – lyssna på den!

Runt hörnet, över bron

Jag är tyvärr ingen stor läsare av dansk litteratur, och jag hoppas på att få lite mer tips från andra som deltar i Lyrans Tematrio med danskt tema denna vecka. Här är emellertid några danskar som fastnat genom åren. 

1. När jag var tonåring läste jag en sommar tre böcker som heter Le, Lene och Helene. Mitt tydligaste minne av dem är var de var placerade på det lilla biblioteket, och hur jag länge hade gått och sneglat på böckerna. Jag gillade idén väldigt mycket, att bygga på namnet från den första boken lite grann i titeln till den andra boken, och att dessutom lyckas göra det till en tredje bok. 

Av innehållet minns jag inte så mycket men jag vet att jag då tyckte att böckerna var väldigt bra. De handlade i samtliga fall om kvinnor som hade ångest, riktigt skärande ångest som fick dem att stänga in sig i sovrummet och klättra på väggarna. Mycket handlade också om att ingen förstod dem, och igenkännandets glädje då de ibland träffade en kamrat i ångestträsket. De tre kvinnorna känner varandra på något sätt, och jag vill minnas att en man vid namn Andreas spelar en roll i flera av böckerna. Jag skulle gärna läsa om böckerna vid något tillfälle, för att undersöka om jag idag också tycker att de är bra, eller om det bara var fascinationen över att läsa vuxenböcker som gjorde att jagdå gav  böckerna högt betyg. 

Författaren hette Herdis Møllehave, och enligt danska wikipedia var hon en socialarbetare som använde sina erfarenheter från arbetet när hon skrev böcker. Dessa tre böcker verkar vara hennes enda skönlitterära verk, och de översattes till flera språk, och gjorde stor succé.

2. Jag läser ju gärna dramatik, och vill gärna puffa för ett riktigt klassiskt drama, nämligen Ludvig Holbergs pjäs Jeppe på berget, som skrevs på 1720-talet. Det är en komedi som brukar spelas ganska ofta här och där, och handlar om den försupne bonden Jeppe som luras in i ett socialt experiment av den rike baronen, som hittar honom full och medvetslös. Jeppe kläs i baronens kläder och placeras i hans säng, och när han agerar tjänstefolket så att hon ska tro att det är han som är baronen. Jeppe förvandlas snart till en tyrannisk härskare för sina undersåtar. Super gör han alltjämt. Den riktige baronen låter så ställe Jeppe inför en skendomstol där han får stå till svars för sina gärningar, och sedan utsätts han för en skenavrättning. Till slut får han återvända hem till hustrun Nille, som, som vanligt, misshandlar honom. 

När pjäsen sätts upp brukar frågan varför Jeppe över huvud taget dricker alltid aktualiseras. Beroende på vilken läsning man lägger över pjäsen varierar anledningen; Holberg ger själv ingent svar. Ibland är det för att Nille misshandlar honom, ibland är det för att baronen förtrycker honom. Ibland "är" han bara sån. Pjäsen finns i svensk översättning, och är som jag minns den inte särskilt svårläst. Humorn är burlesk och kroppslig, och fungerar bäst på scenen, och sämre i läsningen (som alla dessa äldre pjäser är scenhänvisningar sparsmakade). Det här är inte min favoritpjäs, men jag tycker den är ett intressant nordiskt bidrag till världslitteraturen.

3. Så vill jag sluta med en dansk roman som jag läste härom året. Jag köpte den för att den stod och såg så spännande ut i bokhandeln. Den stängda boken heter den, och utspelar sig i Köpenhamn för ungefär hundra år sedan. Flickan Frederikke gifter sig med Frederik, en ung gynekolog på uppåtgående. Tyvärr är han homosexuell, och jag blir aldrig riktigt klar över om Frederikke över huvud taget förstår den saken eller inte. Det är en stort upplagd roman som har en ramberättelse i nutid, men till största delen utspelar sig i dansk överklass i Köpenhamn i början av 1900-talet. Boken är skriven av Jette A. Kaarsbøl, och så vitt jag kan utröna är detta hennes enda bok. Väldigt läsvärd, om man är svag för sekelsskiftesromantik. 

Jag har också en stark bubblare i Christian Jungersens Undantaget, men den hoppas och tror jag att någon annan skriver lite mer om!

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.