SMS (eller kanske SOS)

Kära älskade lilla blogg!

Jag vet ju hur mycket vi saknar varandra. Och du är inte bortglömd, ska du veta. Saken är bara den att jag har så mycket att säga att varenda gång jag börjar skriva något så blir jag inte färdig för att jag måste sova eller jobba, lämna in bilen på verkstan eller eventuellt fira någons födelsedag. Och sanningen är att vad jag också gör rätt mycket är att läsa. Det är bra. Det är bara så synd att det sällan går att kombinera hängiven läsning med passionerad bokbloggning (undantag finns, som ni alla vet: Enligt O, Ingrids boktankar och Tekoppens tankar).

Så bloggen. Vad tycker du att vi härnäst ska gripa oss an tillsammans? Indianer? Tonårsflickor som går bärsärkagång? Människor som vadar i exkrementer? Glädjen i att finna sig själv och meningen med livet? Svårigheten med böcker som man har för stora förväntningar på? Varför jag vill läsa så många böcker? Hur det är att komma till ett nytt land och inte förstå språket? En lång lista på alla bokinförskaffningar som jag gjort på sistone? En lista på de böcker jag hunnit läsa? ...

Ja, jag vet inte var jag ska sluta, faktiskt. Börjat skriva har jag däremot gjort vad gäller varenda ämne ovan.

Vad föreslår du att jag skriver klart först?

Me, me, me

Ja, vi ska som sagt inte ägna varje delfråga så där ohemult mycket utrymme. Här kommer därmed mer raska svar på ytterligare några frågor, till exempel på om hur det började, hela det här bloggandet.

Fråga 4:
Den första bokblogg jag nånsin besökte var Martinas blogg Ett hem utan böcker, och jag måste ha hamnat där på grund av någon googling. Jag hade aldrig tänkt tanken på att starta just en bokblogg tidigare, vilket var riktigt konstigt. Jag gillade bloggformen väldigt mycket, och läste vid den tiden ganska många bloggar (dock inga bokbloggar). Bakom mig hade jag ett par försök att blogga om mitt arbete som runnit ut i sanden. Så trååååkigt!

Jag återkom till Ett hem utan böcker vid några tillfällen under ett par månader innan jag började blogga. Därifrån klickade jag mig vidare lite hit och dit, och fastnade främst för den just då rätt populära grejen att avgöra vilken Austen-hjältinna man var. Den var en bidragande orsak till att jag började blogga just då tror jag. (Vilken hjältinna jag var, kan man se här.) En bok om dagen tog lokalpatriotiskt hem poängen.

Fråga 5:
Den som först kommenterade hos mig var Klotho från Ett eget rum. Det skedde strax efter att jag hade registrerat mig hos bokbloggar.nu – om jag inte hade gjort det (vilket lätt kunde hänt; att göra min blogg känd på det sättet var rätt ångestskapande, tro det eller ej) skulle ni sluppit ägna en lördag åt mina kommentarsfält, och jag hade nog slutat blogga för länge sen. Kommentaren var helt oväntad för mig, som då hade bloggat lite försiktigt i så där en månad. Klotho läste igenom och kommenterade nästan alla inlägg jag gjort. Enormt roligt och inspirerande! Enligt O gissar rätt, också lite lokalpatriotiskt, faktiskt.

Fråga 6:
Den första (bok)blogg jag själv kommenterade på var Läsdagboken (Mind the book), i samband med en fredagsfråga från Bokhora, tror jag. Jag gjorde i samband med detta ett ganska pinsamt nybörjarfel, som ingen gissat rätt på, och därför tänker jag låta det försvinna in i glömskan. Just nu i alla fall.

Bokomaten tar hem poängen. En bok om dagen och En full bokhylla får var sitt stilpoäng för att de felaktigt ger uttryck för att jag är ofelbar. Ingrids hund får ett poäng för att han kan göra ett kryss.

Snowflake och jag har antagligen känt varandra i ett tidigare liv, och därför får hon ett poäng extra. Eller två.

Extrafrågan om runstenen:

Bilden föreställer mycket riktigt Rökstenen, och jag har tagit fotot själv. Kvällsolen lyste upp stenen så vackert och det blev ett foto som jag nog är ganska nöjd med (med ett stilpoäng blir det sammanlagt tre poäng till Enligt O för det). Fotot är dessutom taget med min gamla odigitala kamera och inskannad av en av mina studenter. Självklart kan man få många extrapoäng om man publicerar egna bilder på stenen, Snowflake. Ann-Sofie på ooof bok får 1 poäng för att hon läser judaistik och ett annat för att hon känner igen futharken. En bok om dagen tar som vanligt hem smickerpoäng när hon hävdar att stenens gåtfulla text lovsjunger Vixxtorias ära.

Fråga 7

Nästa frågeinlägg handlade om lite basfakta om mig. Samtliga uppgifter (tror jag) kan man få svar på om man helt enkelt klickar på fliken Om Vixxtoria överst i bloggen. Man bör dock känna till att P4-ålder inte innebär att man lyssnar på P4 (det gör inte jag!), utan att kanalen i mitten av 90-talet påstod sig rikta sig till folk från 37,5 års ålder, vilket (plus minus några månader) är min aktningsvärda ålder; Snowflake tog den poängen. Den här frågan är dock en slamkrypare, för man får nämligen dubbla poäng om man svarar som Lyran, alltså att jag inte är en dag äldre än 25, men väldigt klok för min ålder. En full bokhylla smickrar med att jag är klok, och vinner poäng på detta, och får ett till genom att påminna (mig och alla andra) om att jag har en grön iPhone. Fia och The book pond gissar också, men tycker att jag är lite för gammal. Vilket jag inte riktigt vet hur jag ska tolka, eftersom de faktiskt har träffat mig i verkligheten. Jag har färgat håret sen dess, hörni!

Fråga 8 och 9

Min skostorlek anges med samma siffror som min ålder (ett faktum som förbryllar min 4-åriga dotter mycket just nu), även om jag under året kommer bli lika gammal som Astrid var när Pippi Långstrump kom ut. Boken som John Buchan skrivit heter De 39 stegen. Det blir Snowflake som tar den poängen också, faktiskt. Min älsklingsfärg är grönt (poäng till Marias bokliv), och man skämtar inte om färgen rosa i min blogg, bara så ni vet det, Bokomaten och Lyran!

Så om vi summerar poängen hitintills:

Joanna 11 p
En bok om dagen: 6 p
En full bokhylla 5 p
Mariasbokliv: 3 p
Enligt O: 4 p
Snowflake: 4 p

Lyran: 4 p

Bokomaten: 2 p

Ann-Sofie (ooof bok): 2 p
JennyB: 1 p
Ingrids hund: 1 p

Och så lite kontrafakta

Här kommer lite hypotetiska frågor om andra bloggare. Vilken bokbloggare ligger mest sannolikt bakom de här upptågen?

46. Inläggsrubriken:  De 15 mest underskattade filmatiseringarna av uzbekiska 40-tals-romaner

1. Butter tar ordet

X. Glorybox

2. Kulturdelen

47. Följande bloggutmaning: Ta ditt favoritfotbollslag i engelska ligan. Ta sedan bokstäverna i alla spelarnas efternamn och skriv en dikt med de bokstäver som blir över. Analysera dikten, för kom ihåg – poesi är inte svårt! (Nästa vecka: Spanien!)

1. Ingrids boktankar

X. Enligt O

2. Hanneles bokparadis

48. Följande fräcka fredagsbloggpost: Det är ingen vanlig fredag det här! Ett par balklänningar ska ut och luftas, några katter ska klappas, några oerhört delikata bakverk ska bakas och avnjutas tillsammans med oförsvarliga baljor te, och inte minst ska det bli en hel del läsa av. Vad ska ni göra? 

1. Breakfast Book Club

X. Bokomaten

2. En bokcirkel för alla

49. Följande måndagsinlägg: Jag skulle gärna vilja ha tips på böcker från tre länder som inte ens FN:s säkerhetsråd har hört talas om. Berätta om tre läsvärda böcker från stater med minst två outtalbara konsonantkluster! Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. 

1. Lyrans Noblesser 

X. Bokmania

2. Violens boksida

50. Följande kärleksbloggning: Jag har haft härliga stunder med en ny favoritförfattare. Jag blir glad och fascinerad av hennes livsbejakande sätt att nalkas rädslor, ångest och problem. Det gör ont att läsa. Det är galet, trasigt, smutsigt. Jag vill läsa mer. Och mer. Och mer. 

1. Och solen har sin gång

X. Holly Hock

2. Snowflakes in rain

Enough about me. Let's talk about you for a change!

Okej. Nu är jag trött på mig själv. Lite frågor om er i stället!

35. Vilken bokbloggare tycker att vi måste blogga mer om Selma Lagerlöf?

1. a fraction of the web
X. Lyrans noblesser
2. Tekoppens tankar

36. Vilken bokbloggare kommer från Island?

1. Bokbabbel
X. Emmas bokhylla
2. Böcker, böcker, böcker

37. Vilken bokbloggare nagellacksbloggar understundom?

1. Hermia Says
X. Fiktiviteter
2. Paperback lover

38. Vilken bokbloggare är journalist?

1. Jag är Jag

X. Hellre barfota än boklös

2. En full bokhylla är en rikedom

39. Vilken bokblogg har inte tryckt upp en egen bloggtröja?

1. Bokmania
X. Textappeal
2. The book pond

40. Vilken bokbloggare har gett uttryck för ett starkt ogillande visavi (omotiverade) youtubeklipp i blogginläggen?

1. What you readin?
X. Bokstävlarna
2. Calliope books

41. Vilken blogg ger böckerna sifferbetyg?

1. We tell ourselves stories in order to live
X. ooof bok
2. Boktoka

42. Vad innebär det att ”göra en Holly Hock”?

1. Att placera ut gratisböcker i olika affärer och uppmana upphittaren att skänka böcker till UNICEF.

X. Att fördjupa sig i ett författarskap och inom en kort tidsrymd djupdyka i minst tre böcker av en och samma författare.

2. Att släppa all måste-läsning och tillbringa hela semestern med att läsa hästböcker.

43. Vilket förnamn är vanligast bland bokbloggarna? Exemplifiera!

1. Johanna
X. Helena
2. Magnus

44. Vem gillar Peter Robinson?

1. Paperback Lover
X. Little room of Tinyfeist
2. Eli läser och skriver

Kom och köp! Blogginlägg till salu!

En del bokbloggare diskuterar köpta blogginlägg nuförtiden. En full bokhylla och En bok om dagen deklarerar att de varken har varit eller är till salu. Bokblomma diskuterar också frågan, och har dessutom vid ett tillfälle sålt sig (men de som är emot prostitution kan trösta sig med att hon precis tyckte att det lönade sig, och nu är helt emot reklam på sin blogg).

Personligen har jag mest betalat för att blogga tycker jag. Stora kostnader för bokinköp och förseningsavgifter på biblioteket för att man vill läsa alla de där underbara böckerna som de andra bokbloggarna skriver om. Jag antar att jag därmed är en av dem som är lurad, vilket är det perfekt particip som ingår i första meningen på det bloggupprop mot köpta blogginlägg som är upphovet till denna diskussion. (En version av uppropet kan läsas här, hos Onekligen).

Jag känner att det här är ett perfekt läge för mig. När vettiga och altruistiska bloggar står upp som en man och vägrar få betalt för att skriva om saker de gillar, så skapas ju ett tomrum som jag kan fylla. Alltså: Betala mig i stället så skriver jag.

Taxan för ett meddellångt, småputtrigt inlägg hos mig ligger på 4839 kr. Vill man att det ska vara lite provokativt, innehålla länkar till andra bloggare som kan tänkas få igång en diskussion och länka vidare och därmed locka fler läsare till min blogg, så stiger taxan till det dubbla. Vill man att det ska vara en kort liten klurighet kostar det 2384 (de tar längre tid att skriva än man tror, de där one-linersarna).

Jag kan också tänka mig att bjuda ut blogginlägg på auktion. Typ: jag hyllar Torgny Lindgrens nya för 7000, men skriver ner den för 8000. Kanske finns det nåt konkurrerande förlag eller bitter författarkollega som nappar på det.

Vill man att jag ska sluta blogga blir det betydligt dyrare.

Pricken över i

Och nu har det blivit dags för mig att uppmärksamma de två körsbär som jag har fått. Två stycken är det,  stora och söta som bigarråer, som jag har fått av Eli och av Matilda. Jag tycker hemskt mycket om mina körsbär (särskilt som jag föreställer mig att de är alldeles nyplockade och inte instoppade i en chokladpralin eller så).

Denna Cherry on top-award förpliktigar mottagaren att:


1. Tacka den som man har mottagit priset ifrån.
2. Kopiera awarden till sin blogg.
3. Berätta vilka 3 författare man räknar bland sina favoriter och nämna en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som man tycker förtjänar den.


Och därmed över till tre favoritförfattare och något de skrivit. Ack, så lätt och så svårt! Jag har många favoriter, men väljer här att ta upp tre som jag inte skrivit så mycket om här på bloggen, främst därför att jag inte läst (eller läst om) så mycket av dem på sistone:

1. En ungdomsboksförfattarfavorit är Lloyd Alexander. Jag tycker mycket mycket om hans Västmarks-trilogi: Väster om friheten, Tornfalken och Tiggardrottningen. Bäst gillar jag Tornfalken.

2. En dramatikerfavorit är Henrik Ibsen, och där står det rätt jämnt mellan Vildanden och Ett dockhem. Men kanske att Vildanden har lite lite företräde ändå.

3. En romanförfattare, som ibland har kallats deckarförfattare är Maarten 't Hart. Jag tycker om hans författarskap som helhet, men är kanske lite extra förtjust i Solvisaren. Eller Om så hela världen rasar, eller Jakobsstegen, eller Kronvittnet (som är en fristående föregångare till Solvisaren), eller Sladdbarnet, eller kanske Psalmupproret som kom på svenska ifjol. (Jag inser att jag måste börja skriva de där långa inläggen om honom som jag länge försökt få till.)

Jag har inte riktigt förstått precis vilka förtjänster en blogg ska ha för att kunna föräras en Cherry on top-award, men jag har valt att skicka mina körsbär till några bloggar(e) som jag håller på att lära känna. I alfabetisk ordning (för när alla andra delar ut sina körsbärsutmärkelse har jag lagt märke till att ordningen i vilken de utmärkta bloggarna presenteras tydligen är viktig, särskilt för kremlologer):

a fraction of the web, kanske allra mest för uppmaningen att vi måste blogga mer om Selma.

Böcker böcker böcker inte minst för den ambitiösa litteraturvetarskolan – bra som introduktion eller repetition.

Emmas bokhylla som inte bara läser böcker, utan dessutom gör det i Tanzania!

TidningsIda som kan vara värd ett körsbär bara för att det är det enda stället jag läst något negativt om den där hundraåringen.

What you readin? för att hon gärna vill ha fler läsare (jag har inte glömt det, men ibland kommer det ruskigt många saker emellan – sorry för din långa väntan Miss E!) och inte minst för att hon skrivit en Chic lit-uppsats om Mr Darcy.

Och jag vill inte vara en glädjedödare, men om någon av er vill käka upp körsbären i fred utan att skicka något vidare, så är det helt okej vad mig beträffar.

Steget efter

DN uppmärksammar Bokbloggarnas litteraturpris 2010, ni vet det där priset som Breakfast Bookclub har initierat. 46 bokbloggar har nominerat. Alla kan rösta!

Ja, alltså även såna som jag, som inte föreslog några böcker, för jag hade tydligen bara läst bra böcker som kom ut i september 2009, och således diskvalificerade sig för att bli nominerade.

Och nu vet jag inte riktigt – ska jag ompröva en av de strategier jag använder för att värja mig mot den myckna bokutgivningen, och börja be om intressanta recensionsexemplar bara för att kunna ha nåt att nominera nästa år? Eller ska jag stoiskt fortsätta att förfäkta tanken att en bra bok är en bra bok även efter första recensionsdatum?

(Jag ska i alla fall läsa ut den av de nominerade böckerna som jag har i min ägo innan den 14 november som är sista dagen för röstningen, och sen ska jag rösta på den. Så småningom kommer jag att läsa ytterligare sex av de nominerade böckerna, och då kommer jag nog att upptäcka att minst två – troligen tre – av dem är bättre än den jag hunnit läsa innan omröstningen.)

Vem kan man lita på?

Maria skriver om boktipsauktoritet. Vilka bloggares smak lyssnar man lite extra på – och vems haussande är man misstänksam mot. Där har vi väl alla våra favoriter, vars läsrapporter vi ängsligt och förhoppningsfullt följer. Gillar hon det här, så gör nog jag det också. Eller Tycker han illa om den här boken, så är det nog inte något för mig heller. 


Så där som jag brukade lära mig vilken av tidningens filmrecensenter man kunde lita på, och vems snobbiga eller vulgära smak jag kunde skita i.

Också jag har ju bloggar där jag samlar boktips lite mer noggrant. Och för all del en del andra bloggar som jag gärna läser, trots att jag inte förväntar mig att plocka upp en enda intressant titel därifrån. Det tycker jag är rätt kul, i den här bokbloggsgemenskapen – att intresset för böcker är nog; vi behöver inte nödvändigtvis gilla samma innehåll, författare eller meningslängd för att ändå dela en passion.

Men jag tänker att det finns en faktor som kan få mig att ge mig på vilken bok som helst, som jag tidigare sett på med misstänksamhet och skepsis, och det är när någon förbehållslöst älskar den. Självklart vill man gärna se hur bra någons älsklingsbok egentligen är – både i förhoppningen att själv finna en ny favorit, och för känslan av att kanske kunna dela en fantastisk upplevelse med någon annan. Lidelsefulla inlägg är de som jag har svårast att motstå. De kör över alla mina klassificeringar av boktipsauktoriteter.

Ibland hittar man en oväntad favorit på så sätt. Ibland inte. Och då är det väldigt svårt att blogga om det. För att påstå att någon har dålig boksmak, är som att... jag vet inte riktigt. Som att säga att de har fula, ouppfostrade och illiterata barn?

23.19

Alla blir så sentimentala framåt natten. Nu håller Snowflake tal till Maria som byggt upp bokbloggar.nu, som varit den mötesplats där så många av oss träffats.

Jag är lättrörd och gråter lite grann. Maria presenterar statistik.

Jag tänker också fånga henne och diskutera mobilläsande. Jag har en del att säga om det (jag tror det blir ett inlägg till nästa vecka).