När man sitter där och klickar runt på Tradera i stället för att baka pepparkakshus

Jag brukar försöka passa på att få en del saker påbörjade när andan faller på. Det är särskilt påtagligt på jobbet – jag har nästan aldrig lust att jobba med det jag borde, utan dras mest till arbetsuppgifter som ligger flera månader fram i tiden. Men jag har med åren lärt mig att det är lika bra att arbeta lite med det jag får inspiration till, för alltid har man nytta av det när deadline närmar sig, och man inte längre har lust att ta tag i projektet.

I undantagsfall tillämpar jag samma princip för mitt privatliv. Just nu sitter jag och planerar min sommarläsning i stället för att slå in julklappar, och det lutar en del åt Maria Lang nästa sommar (efter en Dorothy Sayers-sommar och en Sjöwall/Wahlöö-sommar). Men till skillnad från tidigare år så innebär Maria Lang inte särskilt mycket omläsning för mig. Jag har nog bara läst några få av hennes deckare när jag var i 12-årsåldern så där, och minns inte mycket av dem. Det behövs inte så mycket efterforskning för att inse att det här författarskapet handlar om betydligt fler än 10-15 böcker. Kanske betyder det för min del att läsningen delas upp på två somrar, kanske betyder det att endast ett urval läses, det får tiden (lusten) utvisa.

Eftersom jag vet att Langläsarna därute är många så undrar jag så där allmänt om böckerna måste läsas i ordning. Finns det några särskilda pärlor som jag inte får missa om jag gör ett urval? Om jag bestämmer mig för att läsa 10 böcker i rad – är det då bäst med de 10 första i serien om Puck, eller de 10 sista? Eller kanske de 10 i mitten? Ska jag läsa varannan bok? Ska jag kasta tärning?

Eller borde jag läsa Trenterdeckare nästa sommar i stället?

Sommar sommar sommar

Jag har inte lyssnat på ett enda Sommarpratarprogram i år. Det är minst sagt ovanligt, men det har varit skönt att leva i radioskugga ett par månader. Med poddradions möjligheter kan jag lyssna igenom det intressanta framåt hösten (men jag är tacksam för tips om vem och vad jag inte bör missa!).

Vad gäller boksommaren så sammanfattas den lite kort nedan, med hjälp av Bokhoras sommarenkät.

1. Bäst i sommar?

Jag har inte tagit mig upp på några svindlande läshöjder, men den bästa boken blir nog Never let me go av Kazuo Ishiguro.

2. Sämst i sommar?

Ripley på djupt vatten av Patricia Highsmith. En omläsning jag ångrar. Jag hade gärna fortsatt gå omkring och tänka på den som en spännande bok, men nu har jag förlorat det minnet också.

3. Vad har du helst läst på stranden?

Jag har inte läst så mycket på stranden, för det har varit för varmt att vara på stranden om man inte badat, men de böcker jag släpat med mig i väskan till badet har med största sannolikhet varit någon Sjöwall/Wahlöö-deckare.


4. Var har du läst mest?

I skuggan.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Jajamensan. Jag ville läsa om alla Beck-böckerna, och det har jag lyckats med på Vixxtoria-vis. Det betyder att jag läst nio av tio böcker, för jag fick aldrig tag på Brandbilen som försvann, och nu känns det lite oinspirerat att läsa den så här efteråt. Det känns ganska bra att liksom leva upp till mitt rykte att aldrig fullfölja läsprojekt ordentligt, och ändå genomföra det.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Jag har faktiskt inte köpt så hemskt mycket böcker (beroende på när man ska tänka sig att man börjar räkna sommaren. Men med kompletterandet av Beck-dekalogen blir det kanske ett femton-tal böcker totalt. Ytterligare tio eller så om man ska räkna barnböcker och presenter.). Men ett bokinköp som jag är glad över är Margareta Strömsteds bok om Astrid Lindgren. Den har jag velat läsa läääääänge, men den har varit svår att få tag i.



7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Jag ser fram emot att läsa mer av Elin Wägner. Men om det handlar om att se fram emot någon bok som är nyutkommen så ska det bli en upptäcksfärd att läsa Birgitta Lillpers senaste bok Om du fick tänka dig ett hem. Jag har inte läst något av henne tidigare.

Åååh, Billy!

På somrarna sorterar bokbloggare uppenbarligen om sina bokhyllor (jag förstår faktiskt inte riktigt varför; det tar ju trots allt otroligt mycket lästid i anspråk, och dessutom dammar det hemskt).

Men med anledning av detta kan det väl vara på sin plats med en hyllning till bokhyllan.




Några som sorterar i hyllorna:

Enligt O
En bok om dagen
Bokbabbel
Lazy's Library (som verkar sortera mer än läsa, och till och med startat en annan blogg, The asymmetric Library,  om olika sätt att sortera böcker)

Hemskt fyndigt

Visst är det härligt med loppisfynd!

Och om man råkar köpa likadana böcker som redan står hemma i bokhyllan får man försöka trösta sig med att det antagligen är dubbelt så bra böcker (och det borde man veta, eftersom man i det här fallet redan har läst dem).

På svenska campingplatser just nu

Jag har tillbringat drygt 2 veckor på olika svenska campingplatser i sommar, och det allmänna intrycket är att campare inte läser så mycket utan mest är upptagna av att tända engångsgrillar och växla femkronor till duschen.

De litterära iakttagelserna kan faktiskt i stort sett sammanfattas så här: I husbilen som jag gick förbi på väg till toaletten låg ständigt Katarina Wennstams Dödergök till beskådande på tältbordet. Och kvinnan i fyra-rums-kupol-tältet med havsutsikt läste Anna Jansson. I tältet till vänster om oss lästes Expressen. Eller ja – de köpte den i alla fall, möjligen för att ha till hands för att vifta bort mygg.

Mest sympatiska var det dansk-holländska paret med ett stort tält intill oss. De hade sina prylar utspridda i en lagom radie som effektivt hindrade andra från att slå läger närmare vårt tält. Paret och deras söner hälsade bara med en vänlig nick om mornarna och  tillbringade sedan hela dagarna i solstolar med tjocka böcker. De behövde antagligen ägna hela semestern åt läsning eftersom de gett sig på Jakob Ejersbos trilogi Eksil, Revolution och Liberty (läs mer om dem i denna DN-artikel, som var det första nyfikna jag googlade fram när jag kom hem till en vettig internetuppkoppling).

Själv spelade jag Sudoko på min iPhone. Om jag hann, eftersom dottern var tvungen att ta hand om sin nya elektroniska hund rätt mycket.

Ett annat liv

Här i bloggen försöker jag ju ge sken av att vara en sån där mamma som skaffat barn bara för att hon ska ha en ursäkt att ohämmat shoppa loss på barnböcker. 

Men nu ska jag avslöja någonting. Jag ville inte ha barn på grund av tickande biologiska klockor eller för att jag ändå var tvungen att passera barnboksavdelningen när jag skulle ta en genväg genom bokhandeln. Nej, jag ville bli förälder för att kunna besöka nöjesparker utan att folk tittade konstigt på mig. Jag tror jag tycker mer om berg-och-dal-banor med spunnet socker än vilken bok som helst faktiskt. 

Fast det bästa är väl om man kan kombinera sina intressen. 

(Gissa vart jag åker på semestern.)

P.S. Jag har tänkt att det ska kunna bli nån slags semesterbloggning men kommentarer här och annorstädes blir det nog mer sparsmakat med. Ungefär detsamma gäller bokurvalet som får följa med, för tydligen "är det bäst" om bilens servicebok finns i bilen. Hrmpff!

På väg

Vi passerar Hässleholm. Jag gör det ibland. Jag passerar Hässleholm och varje gång tänker jag: "Hasseltuna!". Och jag tänker att jag skulle stanna nån gång och se om det finns några spår av konditoriet där Martina Kalsong serverade och av flickpensionen där Gulla delade rum med Irene och Lycka. 

Martha Sandwall-Bergström hade Hässleholm som förebild för Kulla-Gulla-böckernas regementsstad men jag har ingen aning om vad som var förebilden för herrgården Höje. (Höje å ligger vid Löddeköpinge men är inte det för nära havet? Jag har för mig att barnen i böckerna är avundsjuka på henne för att hon sett havet, även om det bara var som skeppsbruten bebis.) 

Herrgården måste ju ligga ganska nära en ravin där Dal-Pelle bor och där den elaka Regina kan falla ner. Och nära en skog där rättar Tydklind kan gömma smuggelgods. Och där måste finnas stora ägor för alla torparna - Majsan, Viktoria och Mats och de andra. Och ett bruk ska där finnas där Tomas Torpare kan vara bokhållare.

Kanske finns det ingen verklig förebild för Höje. Men inte borde det hindra nån från att skapa temaparken Kulla-Gulla-Landet?

Semesterbekymmer

Jag vet inte riktigt, men det känns både misslyckat och otursbringande att släpa med sig samma – fortfarande olästa – böcker på semestern i år som förra året.

Samtidigt lär de ju inte bli lästa om de stannar hemma.

Jag och tio romaner om ett brott

Jag hade sedan flera veckor tillbaks bestämt mig.

Ja, först hade jag velat i ganska många månader, det är sant. När jag förra sommaren läste om (nästan) alla Dorothy Sayers böcker om Lord Peter Whimsey så skissade jag i bakhuvudet på en större Plan, som innefattade att jag denna sommar antingen skulle ge mig på en omläsning av Trenters böcker om Harry Friberg eller Sjöwall/Wahlöö-deckarna. Ja, ni vet – Beck. Men nu under våren har beslutet att skjuta upp den där omläsningen mer och mer mognat fram. Det finns så mycket annat jag vill läsa, och jag förlorade lusten för att läsa om Roseanna och Den vedervärdige mannen från Säffle och de andra. (Och jag kan inte med bästa vilja i världen bli inspirerad av att det kommer ännu en Beck-film. Snarare tvärtom, faktiskt.)

Ja, jag var alltså rätt nöjd. Så där lugn som man blir när man har beslutat sig för att det typ skulle bli en rysk eller japansk sommar, eller något annat pretentiöst. (Jag hade till exempel en sommar när jag var runt 22 och bara läste Kafka och Camus. Vi behöver ju inte prata mer om det just nu, men jag använde hemskt mycket svart kajal på den tiden också.)

Men idag läste jag den här fina intervjun med Maj Sjöwall. Och så kom jag ihåg framför allt hur otroligt tilltalad jag är av dialogen i Sjöwall/Wahlöö-böckerna. De där samtalen och förhören som ibland verkar planlöst flyta ut över sida efter sida. (Och har blivit dåligt kopierade i så många deckare sedan dess.)

Så nu sitter jag här och botaniserar på Bokbörsen, och surfar runt på Tradera och bjuder på de böcker i Beck-serien som jag inte redan äger. I sommar är det jag och Gunvald Larsson som löser mord. Fast min favorit är faktiskt Kollberg (ni som läser Karin Fossum har väl inte missat att Seiers hund heter Kollberg, va?)

Jag har förresten aldrig läst böckerna i rätt ordning tidigare; det blir en ny erfarenhet. Huruvida man måste läsa böcker i nån viss ordning eller inte är i och för sig en omdebatterad fråga. Senast i ett milslångt inlägg hos En bok om dagen.

Hur bokälskaren tänker när hon ska åka på charter

Första gången jag skulle på charterresa var valet självklart: Kreta! Redan de gamla grekerna, minotaurus, arkeologiska utgrävningar, Odysseus, och grekiska gudasagor... Jag släpade med mig samlingsutgåvan av Maj Samzelius Hjältar och monster på himlavalvet och tvingade alla barn i sällskapet att lyssna till högläsning varenda kväll, där under den grekiska stjärnhimlen.

Andra gången vi skulle iväg var det nästan lika enkelt: Egypten så klart! Pyramider och hieroglyfer, Döden på Nilen och Moses hos Farao. Röda havet som delas, och Kairos basarer.

Men nu vet jag inte riktigt. Om man ska åka på charter en tredje gång – vart ska man resa då? Det enda jag kan komma på som inspiration för tillfället är Pamela Jaskoviaks Agadir, my love, men december och januari verkar inte vara rätt årstid för Marocko.

Så vart ska jag styra kosan? Övriga i ressällskapet tycker att anonyma hotell med poolkomplex utan ett litterärt ramverk är fullt tillräckligt. Frågan är om det finns någon kompromiss.

Weekendmatematik

En bra vecka läser jag så där tre böcker. En dålig vecka när jag inte åker buss och måste jobba jättemycket på kvällarna och dottern somnar halv elva så läser jag kanske en.

När jag åker bort (med bil; själv chaufför) en helg för att gå på fest och träffa folk som jag inte sett på jättelänge i princip dygnet runt så tar jag således med mig fyra tjocka böcker.

Hur tänkte jag då?

Påhitt

Vissa dagar vore det skönt att vara en romanfigur i en sån där bok med lustiga komplikationer som man kan läsa i trygg förvissning om att det ordnar sig på slutet.

Just idag skulle jag inte säga nej om någon omnipotent välgörarinna ville skriva in mig i en chick lit-bok, med garanterad bekymmerslös happy ending med rik, snygg prins. Jag är kanske inte som Faust beredd att betala med mitt liv, men jag har inget emot att skildras som lite dum eller intresserad av handväskor, bara jag vet att jag får leva lycklig i alla mina dagar, utan större bekymmer än en avbruten nagel.

Det vore en välkommen kontrast till den här ändöst dammiga akademiska tillvaron.

(Ja. Jag är trött efter första veckan tillbaks på jobbet.)

Håller du fortfarande på och sommarstädar?

Nu ska jag skriva om en bok som ni antingen kommer att älska, eller hata. Åtminstone om ni är som folk som jag känner. Boken heter Städa! och är enligt mig en underbar liten sak skriven av Estrid Bengtsdotter och rikligt illustrerad av Lotta Kühlhorn. Bokens syfte är att vara inspirationskälla för den städtrötte, och ge praktiska tips för att underlätta denna ständigt återkommande sysselsättning.

Problemet med den här boken är att man tycker att den är fantastisk om man gillar att städa. Då läser man igenkännande om husmorsknep som att gnugga med en potatis på dörrkarmarna för att få bort märken efter händer, och blir förtjust över det insiktsfulla förslaget att placera en bricka eller korg där nycklar (eller andra småsaker) brukar hamna, i stället för att fåfängt tjata på omgivningen att de måste hänga upp dem på kroken.

Om man tycker illa om att städa tycker man dock i regel att det är en förskräcklig bok. Jag har prövat. Två eller tre gånger faktiskt. Jag har gett bort den i present till personer som ständigt och jämt talar om hur besvärligt det är att hålla ordning och rent, som klagar på tidsbristen och på att inga barn och män hjälper till. Jag tänkte mig att boken skulle fungera med sina glada tillrop, och göra vardagen lite enklare. Men jag hade fel. De har sett på mig med mörka ögon och sagt sura saker som "Tycker du att jag behöver den här?" (dvs har jag så stökigt hemma?) "Den skulle du ha gett till Olle" (eftersom det är hans fel att det är stökigt hemma). Och det ligger något i båda yttrandena förstås. De behöver boken för att den är rolig, klok och inspirerande. Och de skulle kunna läsa den tillsammans med Olle (duh! som om det skulle hända). Och believe me, det är inte könsaspekten som aldrig fått mig att ge boken till Olle; om det hade varit på det sättet att Olle och jag gav varandra födelsedagspresenter hade jag kunnat köpa honom ett tjog.

Så det här är en bok du ska köpa till dig själv om du tycker det är roligt att röja, köpa förvaringsmöbler och gnugga bort fettfläckar. Men ge inte bort den i present!

Städning kan vara ganska tillfredsställande. Det händer något, och man ser lite resultat (ja, i alla fall var det så innan jag fick en två-åring i huset), till skillnad från en massa mer långsiktiga projekt på andra områden i livet. Man ska inte överdosera förstås. Dammsugning varannan vecka kan vara helt okej. Om det inte blir en dålig vana.

Jag gillar bokens praktiska men pragmatiska inställning till städningen. Insikten om att det är svårt att städa i ett hem där en massa saker inte har sin egen plats. Och roliga inblickar i forna tiders städvanor. Estrids mor försökte på sin tid till exempel (förgäves) följa städråd från boken Husmoderns När Var Hur, som föreskrev att väggarna skulle dammsugas varje vecka!

Förutom rent praktiska knep i hur man snabbast och enklast skapar lättstädade rum, och sedan rengör dem från topp till tå (boken är indelad i olika avdelningar som kök, hall, badrum, barnrum, tvättstuga osv), finns en del andra, mer allmänna råd som utan att vara förnumstiga leder till oanade insikter. Rådet att man ska ta hand om en massa saker direkt är inte så dumt. (Jag följer det ganska sällan själv, men jag gillar principen.) Spilld mjölk eller uthällda legobitar till exempel. Och varför alltid städa allt på en gång? Något som jag fick med mig från den här boken en gång i tiden var att man kan städa hela veckan (nej, jag tycker inte att det gör städningen roligare, men visst är det roligare att kunna läsa en större del av lördagen?). Vattna blommorna medan man pratar i telefon en vanlig onsdagskväll. Eller torka av köksluckor, sortera in böcker eller damma bakom teven.

Mitt eget bästa städtips är förresten att bosätta sig på minst tre timmars bilresa från alla man känner (eller kände, viss bekantskap tunnas ju ut med åren och milen), så att man på det sättet i de flesta fall har gott om förvarning innan gästerna kommer. Men så här i sommartid händer det ju att folk som ändå är ute och far kommer förbi. Men Lotta och Estrid har så klart tips på panikstädning. Det börjar så här (s. 59):

Bestäm dig för vilka rum gästerna över huvud taget kommer att se och koncentrera dig på dem.

Suget efter ännu en historia

Vi besöker Mårbacka. Guidegruppen är överfull, det regnar utanför den pelarförsedda ingången, inne i huset är alla minnesföremålen avdammade. Många gåsar i olika former. Dottern fastnar för den uppstoppade vildanden Akka, och hon och sambon står länge kvar i hallen och talar med anden, medan jag följer efter gruppen in i salongen.

Där berättar guiden om det gamla Mårbacka, den rödmålade gården där Selma Lagerlöf växte upp. Det gamla huset är inneslutet i det nya, och just där, i salongshörnet, var en gång i tiden föräldrarnas sovrum. Där stod en hörnsoffa, och där satt Selmas farmor och berättade sagor vars stoff senare vävdes in i de prisbelönta böckerna.

Jag har ingen svårighet att se det framför mig. "Berätta en saga till, farmor", sa hon säkert, lilla Selma, lade huvudet på sned, kröp upp bredvid i soffan och beredde sig att lyssna. "Berätta den om vargarna."

Jag är på tältsemester. Vi åker i bil mellan olika platser. Vi har en dotter på två och ett halvt. "Berätta om tubbiesarna, mamma", säger hon. "Berätta om Törnrosa, pappa!" Vi berättar. Om och om igen berättar vi scener hur hennes favoritfilmer om teletubbiesarna. Vi återberättar sagor som vi minns, vi hittar på egna historier (mitt främsta bidrag i sommar handlar om en giraffunge som inte vågar hoppa ner från en sten; den har jag berättat från Åmål till Sunne). Men hennes sug lägger sig inte. Hon vill höra berättelser från morgon till kväll. För att äta, för att kissa, för att ta på sig, borsta tänderna och hoppa in i bilen. För att inte tala om bilresan.

Vi har några ljudböcker för väldigt små barn som hon tack och lov roas av. En liten stund. Men mitt i sagan från cd-spelaren kan hon i stället be mig återberätta en särskilt episod från den tecknade barnfiguren Pingu. (Det är inte så konstigt; det är svårt att följa med en historia utan bilder.) Jag läser inte särskilt mycket under bilresorna den här semestern.

Till slut inför vi regler. Vi berättar en saga om du först tar på dig. Eller borstar tänderna. Eller äter upp melonen. Det blir lite lugnare. Jag kan läsa några ord i min egen bok, innan dottern påbörjar en redogörelse för den saga som hon strax ska få höra. Lite tröttande är det. När hon (äntligen) somnar efter tre Rödluvan med mycket hungrig varg orkar jag knappt gå iväg och borsta tänderna. Ficklampsläsning i tältet blir det inte så många kvällar som jag önskat. Jag längtar efter mina egna böcker, åh, så jag har längtat efter mina egna böcker, men nu somnar jag mitt i giftmorden, sover 10 timmar och vaknar samtidigt som dottern som ber mig berätta om Nils Holgersson (alltid något).

Jag kan egentligen inte säga så mycket. Jag förstår ju hennes sug. Jag vill också höra en historia till. Läsa ännu en bok, kasta mig in i en berättelse utanför tid och rum. Jag läser själv på toaletten, när jag borstar tänderna, äter, klär på mig, går till bussen. Även jag läser gärna om mina favoriter, inte är det så konstigt att hon vill höra samma saga om och om igen. Hennes längtan verkar omättlig. Hennes längtan verkar typisk för en tvååring. Men det är väl ingen skillnad egentligen. På mig som läser om böckerna om Lord Peter Wimsey, och dottern som vill att vi ska läsa pixiboken om de små björnarna en gång till.

Färdiglästa böcker

Det är så praktiskt att köpa böcker som nån annan redan läst. Under semestern hittade jag ett antikvariat, där det bara var att fynda lagom utslitna pocketböcker för glasspengen. Inte hade jag fått många glassar för de 110 kronor som jag köpte över 20 böcker för, inte.

Det trevliga var att jag fick tag på flera böcker som jag läst en gång i tiden, men aldrig själv ägt. För 2, 5 eller till och med 10 kronor tyckte jag att de kunde få följa med hem till bokhyllan. De ser så där lagom lästa ut; jag kan bara sortera in dem i bokhyllan på platser som liksom väntat på dem i alla år. Och de här nya böckerna innebär inte minsta ångest, eftersom jag inte behöver läsa dem om jag inte har lust.

Ett av 2- kronorsfynden var Marianne Ahrnes bok Äppelblom och ruiner. Den läste alla (kvinnliga) 17-åringar med intellektuella pretentioner på min gymnasieskola. Jag minns i princip inget av den idag; då tyckte jag (förstås) att det var en av de bästa böckerna jag läst. Någon annan som minns?

Matematik

Jag gav mig av med 12 böcker.

Och återvände med 43.

Det är en lyckad semester.

12 böcker

Om ni ser nån sitta på ett sommarcafé med en tvååring i knät och försöka läsa Mamma Mu och Dorothy Sayers samtidigt så kanske det är jag och dottern. Hur ska vi två annars lyckas läsa oss igenom alla böcker vi packat ner?

Jag skulle så gärna ha gjort några inlägg som kunde publiceras medan jag är borta, men blogg.se har inte den funktionen (ja, jag har mejlat och frågat). När jag kommer tillbaks till den digitala världen om några veckor ska jag byta bloggverktyg. Någon som vill ge lite input om alla för- och nackdelar med exempelvis wordpress och blogspot och blogger, eller vilket verktyg du nu använder? Dina synpunkter är mer än välkomna!

Tills jag kommer tillbaks får du nöja er med att läsa något av alla de över 250 blogginlägg som publicerats här de drygt 100 dagarna bloggen har existerat. Och när du läst igenom dom kan du kolla på länklistan här nere till höger. Bland bokbloggare är det alltid någon som har sommarskiftet.

Och skulle du ha läsklåda när du läst ut internet, så rekommenderar jag en bra bok. Och kalla bad.

P.S. 12 böcker är det kvar i semesterhögen. Fler böcker går inte att plocka bort!

Rutten - en tävling!

Ungefär den här rundturen med bil och tält och många böcker blir det i år. Det kan komma till eller falla bort någon beroende på regn och djurparker:

Hans Peterson

Emilie Flygare-Carlén

Selma Lagerlöf

Hjalmar Söderberg

Maria Gripe

Sven Wernström

Ellen Key

Men man vet aldrig hur det blir. Ett år var vi på väg till Lars Widding, och jag hade gärna fortsatt ända till Mikael Niemi, men i stället hamnade vi hos Kerstin Ekman. Så det kan gå. 

Nån som vill gissa vilka platser och landskap vi tänker besöka? 

Tältbild från trädgården förra året. 

Realist

Det är inte rimligt faktiskt. Vi kommer vara borta i max två veckor. 

Så 18 böcker! De flesta tjockare än 300 sidor. 

Nej, det är inte rimligt nånstans.

Särskilt inte i ett tält med en 2-åring. 

Och hon har förresten själv har lagt 28 böcker i sin hög. 

Det är tur att sambon bara vill ta med sig en. 

Men sen kommer han att börja nalla av mina böcker, så det måste jag tänka på när jag väljer vilka böcker som ska följa med. Inte gör det valet enklare, precis. 

Proffsiga tips

Det råder midsommarbloggslöhet här. Den som vill ha något mer genomtänkt att läsa än vad jag kan prestera här idag, kan läsa Sydsvenskans kulturmedarbetare som presenterar lästips inför sommaren. I tre korta intervjuer med två recensenter och en författare frågar man också lite om sommarläsning. Anne Swärds inställning liknar mest min egen, särskilt vad gäller frågan om man bör läsa böcker om de resmål man åker till. Swärd säger: Hellre om de resmål man just har återvänt från. Jag reser helst med oförberedd blick, återvänder omskakad och bearbetar mina upplevelser genom läsning när jag kommit hem. 

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.