Redhead

Kan någon förklara denna litteraturens förkärlek för slanka (eller då och då ranka), rödhåriga, intelligenta och eldfängda flickor? Stoiska och kyska och högättade och stolta och plikttrogna är de också. Med blixtrande ögon.

Som blond och o-rank blir man vissa dagar mer irriterad än imponerad av dessa företräden.

(Ja, jag ville bara ha detta till handlingarna. Nästa bloggpost ska eventuellt handla om allt jag tycker är bra med Dan Browns The lost symbol. Bland annat finns det inga rödhåriga jäntor med i plotten, utan i stället som vanligt ett  överskott på  pyramider.)