Färdigtänkt

Tro inte att jag inte är medveten om hur försummad den här bloggen är. Nej, tro inte det för all del. Tro inte heller att jag inte läser nånting nu för tiden, för ett par böcker i veckan hinner jag trots allt med; det är väl för att jag inte bloggar. Däremot har jag de sista månaderna inte känt något behov av att stöta och blöta mina läsreflektioner tillsammans med nån annan. Det är ju lite synd för er, förstås, men jag gissar att lusten att skriva om läsningen återkommer. Häng kvar.

Nu tänkte jag emellertid ta tag i de rätta svaren till de där citaten som jag publicerade 28 augusti (!). Citaten var alltså hämtade från den samling av visdomsord som jag tyckte sa allt om världen när jag var i 20-årsålden. Många har gissat, en del rätt. Så här ska det vara:

1

Det slog mig att jag förmodligen skulle finna nöje i att skriva under ett annat namn – att hitta på en annan, hemlig identitet – och jag frågade mig hur det kunde komma sig att jag fann denna idé så tilltalande.

s 63 Det låsta rummet, NY-trilogen del 3, Paul Auster

Margareta-utan-blogg gissar rätt till slut. 

2

Att vänta på brev kan bli en heltidssysselsättning.

s 19 ur För Lydia, Gunbritt Sundström

Margareta-utan-blogg igen (och det är inte mer än rätt, eftersom det var hon som önskade den här "citattävlingen")! 

3

Hon är inte ointresserad av erotik och förälskelse. Men det måste vänta för hennes del. Dessutom fattar hon inte varför det alltid är så besynnerliga gossar som dras till henne? 

s 158 ur Skugg-gömman, Maria Gripe

Johanna(-utan-blogg?) har alldeles rätt i att det är Carolin som filosoferar här! 

4

Han hungrade efter musik, efter litteratur, efter all världens kultur, efter vänskap, efter gemenskap, och han ville sjläv utföra bedrifter, han ville vinna berömmelse. (Det sista vågade han emellertid aldrig erkänna.)

s 28 ur Sången om den röda rubinen, Agnar Mykle

Petter vet detta

5

Allt som du ser

är blott en bild i betraktarens öga

Och om jag ler

så är det inte för att du förstår

Allt jag begär

är att få vakna till nästa morgon

och att den är

så mycket vackrare än igår

En låttext av och med Gina Jacobi, Allt du ser från albumet Gå som på nålar

Kontakt från Boktipset – Ni na ni na ni nanna visste det. 

6

Om inte människor får veta vilken kärlek som riktas mot dem är ju kärleken värdelös.

s 102 ur Silvertrumpeten, Maria Scherer

7

För dem som är försvarslösa är skrivandet ett sätt att förklara sig inför världen.

s 206, ur Katarina Horowitz drömmar, Marianne Ahrne

8

Skälet till att man aldrig helt blir kvitt eller glömmer den man som man har varit förälskad i är kanske, att han mer eller mindre har präglat en i en viss riktning, och att man lät sig, ville präglas. (Och det är svårt att ändra tillbaka.)

s 204-205 ur Le, Herdis Møllehave

9

Jag står inte utmed folk som säger "vad var det jag sa?" Det är värre än när nån äter upp ens middag innan man hunnit sätta sig.

Eilonwy i De trennes bok,  Lloyd Alexander

10

Jag fryser om dina händer

när du ler blir jag varm av dig

Du är glädjen som allting tänder

och ångesten på min stig

Så rik är jag vorden och äger

en värld sen jag blivit din

– Så fattig att jag inte äger

en droppe blod som är min

Bo Bergman 

vilket Margareta-utan-blogg kände igen

11

Jag ställer inga frågor

jag kräver inga svar

Jag bara önskar

att du hade stannat kvar

och att i morgon och du

vore här just nu,

att i morgon

vore idag

Låttext av och med Toni Holgersson ur Om du vore här från albumet Louise och kärleken

12

Drömmar, barn till sysslolösa hjärnor

avlade av förspillda fantasier,

tunan som luften, obeständiga 

som vinden när den blåser först mot norr

och lovar nordens frusna barm sin trohet

och sedan ursinnit sticker därifrån

och blåser söderut, mot sol och värme

och morgondagg

Mercutio i Romeo och Juliet, Shakespeare (översättning Göran O. Eriksson)

Margareta igenkände detta, efter ett kort men förvirrat besök i Helsingør

13

Får man vara den man är? Är inte det min önskedröm bara? Något jag upprepar i förhoppning att det ska bli sanning.

s 180-181 ur Vi kallar honom Anna, Peter Pohl

14

Att jag kommer fram nån gång det har jag väl alltid vetat. Jag bara undrar hur långt det är kvar. 

Låttext av Tekla, från albumet Oranga blad

15

Den som reser på sig ser bättre

och skymmer dem som är bakom

Claes Eriksson (Galenskaparna)

16

Sentimentaliteten kommer alltid att vara människans första revolt mot utvecklingen.

s 343 ur Fröken Smillas känsla för snö,  Peter Høeg

Jag avslutar den här uppdaterade genomgången med ett motiverat youtube-klipp av Tekla som sjunger Letar efter nån som kan spela gitarr – lyssna på den!

Saker som man glömt att man ville minnas

Det är ju inte bara när jag går igenom mina gamla bruksanvisningar som jag återupplever mitt liv. Då och då upptäcker jag andra små tidsfickor. Som en samling lappar med citat som jag skrev ner 1993.

Jag valde ut ett citat i veckan, skrev av det och tejpade upp det på skåpsdörrar i min(a) lägenhet(er). Jag har till och med noggrant noterat vilken vecka. Jag vet inte riktigt om jag ska beklaga eller vara glad över att den här citatsamlingen inte är komplett. Men eftersom delar av den är bevarad, så ska ni få se ett urval av den. (Bilderna kan bli större, tror jag, om man klickar på dem.)

Vecka 41 valde jag ett citat ur Voltaires Candide:

Människan är född för att leva antingen i orons ständiga kamp eller i ledsnadens dödsliknande dvala.  

Det är oklart vilken vecka detta citat kommer ifrån (möjligen är det redan från 1992, innan jag började vara så systematisk), men det är i alla fall ur Franny & Zooey, från min favorit J. D. Salinger.

Och du gör folk nervösa, kan jag tala om för dig... Antingen tycker du om folk, eller också så gör du det inte. Om du gör det pratar du hela tiden så att ingen annan får en syl i vädret. Om du inte tycker om en person – och det är det vanliga – då bara sitter du som själva döden och låter folk prata bort sig... Om du inte tycker om en person efter två minuter är du färdig med honom för alltid... Man kan inte leva i världen med så starka sympatier och antipatier. 

Vecka 49 hade jag hittat ett kort och tänkvärt citat av Charlotte Brontë. (Det är sannolikt hämtat ur Jane Eyre, men om någon annan vet bättre besked får någon annan gärna kommentera här nedan.)

Livet är så beskaffat att händelserna inte kan svara mot förväntningarna. 

Ett annat citat som inte fått en datumstämpel är hämtat från Paul Auster – vid sidan om Salinger min andra husgud vid den här tidpunkten. Jag gissar att det kommer från New York-trilogin:

Och om man inte är medveten om den tanke man har – kan man då verkligen säga att man tänker? Kanske kan man säga att jag var hemsökt av tanken, besatt av den...

Vecka 19 (i maj, borde det väl vara), ansåg jag uppenbarligen att den här dikten av Eeva Kilpi (som fortfarande är en av mina favoriter) passade min sinnesstämning bra:

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma 

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Och det var inte bara ur litteraturen citaten hämtades. Frågan är om det inte fanns fler låttexter i samlingen. Som den här (från vecka 10), av Incka Ullén – frontfigur i bandet William:

Jag ska cykla runt ditt hus ikväll
tills jag ramlar av och får en smäll
utanför din dörr, ska jag skrika så du hör
du ska springa ut och hjälpa mig
och fråga hur det gick med mig
när du tar mig i din famn,
ska jag svimma lite grann. 

Yta och djup

Diskrepans mellan form och innehåll fascinerar mig. Ju större desto mer intressant. Vissa konstformer har lättare än andra att få fram den där motsägelsefullheten. En glad och poppig upptempolåt som handlar om nåt riktigt jävligt, till exempel Säkerts låt Och jag grät mig till sömns efter alla dar (som jag spelat tidigare, här). Inom teatern (och filmen) finns ju också tämligen enkla möjligheter att låta text och handling stå i motsats till varandra.

I prosatext är det svårare – där står textens linearitet i vägen för den multimodalitet som krävs för att diskrepansen ska uppstå. Man kan leka med textens utseende och placering (som t ex Aidan Chambers i Spelöppning, där berättarjagets första samlag skildras genom tre parallellt löpande textavsnitt) eller mellan vad berättarjaget vet och kan förstå och vad läsaren vet och kan förstå (till exempel i Haddons bok Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, där den autistiske pojken berättar om händelser som läsaren, men inte han själv förstår att tolka på rätt sätt). Man kan också låta berättarjaget anlägga en överdrivet allvarlig attityd till saker som synes läsaren mer komiska – ett drag som jag uppskattar hos nästan vem som helst, men två favoriter som ofta använder det här knepet är Torgny Lindgren och Maarten 't Hart.

Serietidningar är en annan genre som torde ha det mer förspänt för att leka med form och innehåll. Nu är det ju ingen underdrift att säga att jag läser lite serier (vilket inte betyder att jag aldrig någonsin har läst serier i mitt liv; med början i 6-årsåldern och åtskilliga år framåt var jag trogen Bamseprenumerant, och jag läste samtliga årgångar Kalle Anka-pocket som min bror fick hem i brevlådan. Det är också möjligt att jag läst några ytterligare serietidningar sen dess), men det är inte en genre som jag fastnade för. Jag ville forsa fram i texten, och inte stanna upp vid varje bild för att dubbelkolla och försäkra mig om i fall det fanns mer information än det som orden förmedlade. Kanske hade jag känt annorlunda inför serierna i fall någon hade slussat mig in i mer vuxna serier. Nu blev det inte så. Då, vill säga.

För ett år sen ungefär resonerade jag kring vad som var en bok och när man hade läst ut den. Serier räknade jag inte alls som böcker. Nu har jag kanske börjat vackla något. Jag har till exempel läst Persepolis av Marjane Satrapi, en så kallad grafisk roman (vilket jag i och för sig bara tycker är mumbo jumbo för serietidningar för vuxna) om en flickas uppväxt i Iran. Jag tyckte mycket om den (men kanske mest för att det kändes nästan som att läsa en riktig bok).

Nu har jag emellertid läst ännu en sån där serietidning för vuxna (genren är därmed snart lika välrepresenterad hos mig som diktsamlingarna och biografierna). Den här kan dock inte klassificeras som grafisk roman, men en grafisk C-uppsats i genusteori kan man nog kalla den. Boken i fråga är naturligtvis Liv Strömquists bok Prins Charles känsla. Den underliga titeln förklaras genom ett citat från en intervju som gjordes med Storbritanniens Prins Charles när han förlovat sig med Diana Spencer. "Are you in love?" frågade intervjuaren. Charles svarar: "Yes. Whatever 'love' means."

Och det är detta som boken handlar om, som jag tolkar det: allt det som vi nu lägger in i betydelsen kärlek, och det som vi gör i kärlekens namn.

Den första delen tar sin utgångspunkt i de senaste årens fyra bäst betalda tv-komikerna: Tom Allen, Jerry Seinfeld, Ray Romano och Charlie Sheen och ifrågasätter varför vi skrattar så mycket åt att de alla skämtar om att kvinnor vill gifta sig med dem, och att de tycker att detta är jobbigt. Strömquists analys (som alltså sker i serieform, jag nämnde det, va?) handlar om vilka mönster som uppstår i "heteronormativa, stereotypt patriarkala familjer" (s 12). Vi slungas mellan undersökningar från Kamratposten om där barn anger vem de helst pratar med när de är ledsna (på första plats: mamma, på fjärde plats: ingen,  på femte plats: pappa) och ifrågasättanden om varför män som är rädda för kvinnor och äktenskap inte i stället går samman och "skapar alternativa, mans-exlusiva miljöer – kanske konstruerade efter utopiska modeller som Nalle Puhs Sjumilaskog, eller de tidiga skildringarna av Ankeborg" (s 16). Vi får även ett svar på den berättigade frågan om varför kvinnor vill vara tillsammans med (och till och med jagar och längtar efter) män som är så här känslomässigt distanserade.

Boken lämnar tillfälligtvis de fyra komikerna bakom sig och stövlar vidare genom populärkultur, genusteori och litteraturhistoria. Victoria Benedictsson a.k.a. Ernst Ahlgren och Georg Brandes gästspelar. Gustaf Fröding och Hugh Grant hamnar på topplistan bland våra allra mest älskade torskar. Det här är en bok som knyter ihop och förklarar svåra och mycket komplicerade företeelser, som påverkar alla i vårt samhälle varenda dag. Exempelvis varför nygifta Gry Forsell i en intervju säger "Det är OK att snacka med snyggingar och bli bjuden på en drink. Bara man vet var gränsen går, och vart man ska när kvällen är slut" (s  55). Strömquist funderar över hur Gry kan veta var gränsen går. Men hon diskuterar också de historiska förklaringarna till varför det alls finns en gräns, och vem som har bestämt var den ska vara. Skulle Grys make kunna få samma fråga och skulle han svara samma sak?

Det är väldigt trevligt att bli allmänbildad och upplyst, samtidigt som man får ha roligt och bli arg. Den här serieblaskan är faktiskt något av det bästa jag har läst i hela mitt liv (inte minst på grund av de rikliga hänvisningarna till forskningsrapporter). Jag kommer nog att läsa en och annan serietidning till innan jag dör.

Och det är helt och hållet bokbloggosfärens förtjänst.

Det är inte mig det är fel på. Det är dig.

Lyssnar på Idde Schultz som sjunger, och inser att det är som om boken jag just nu läser talar till mig:

Jag kan aldrig bli nån annan. 

Kan aldrig nånsin bli den du ville ha

Kan aldrig bli nån annan

Kan bara vara jag

Okej boken. Jag ska sluta projicera min längtan och mina höga förväntningar på dig och så ser vi om vi kommer bättre överens.

Bakgrundsljud

Nu stängs möjligheten att vara med och tävla.

Jag spelar lite musik medan jag sitter här och räknar ihop alla poäng.

I morgon, mina vänner. Resultat!

Sold me down the river, The Alarm.



Svarta Diamant, Tant Strul



Skies the limit, Fleetwood Mac



Soloviolin, Adolphson & Falk



I'm still standing, Elton John



Letar efter nån som kan spela gitarr, Tekla

Vara ovänner

Det här är ett pausinlägg.



44.5 Men den som först skriver ner hela texten till Vägar hem med Jakob Hellman får bonuspoäng.

Melodikryss

Vi behöver lite musikfrågor nu, eller hur?



10. Den här sångerskan spelade fru till Janne Loffe Karlssons rollfigur i en tv-serie baserad på en svensk barnboksserie. Vad hette storasystern i denna serie?

1. Rosa
X. Linnea
2. Katarina



11. Den här sångaren spelade morfar i en tv-serie baserad på en svensk barnboksserie. Hjältinnan/ huvudpersonen i böckerna har en barndomsvän. Vad heter hon?

1. Martina
X. Lotta
2. Lisa



12. Mannen som här sjunger tillsammans med Povel Ramel spelar gud i en tv-serie baserad på en svensk barnboksserie. Den kvinnliga huvudpersonen är mer känd under sin egenvalda pseudonym (som också är namnet på en av böckerna i serien). Men vad heter hon egentligen i förnamn?

1. Anna
X. Anastasia
2. Julia


Här kan man så klart få bonuspoäng om man vet namnet på böckerna/tv-serierna och vem som skrev dem. Kanske vet man även efternamnet på flickan i sista frågan.

Varenda bok jag kunde komma över läste jag

Och jag grät mej till sömns efter alla dar, med Säkert/Annika Norlin. Hon sjunger, men är inte med i videon, men den här var en så himla bra illustration att den måste ses!



Jag älskar Annika. Kanske mest för att hennes tonårstid verkar ha varit lika kul som min. Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid. Det är mycket bättre att vänta på att fylla 38, ha huslån, behöva skrapa bilen varenda morgon, tänka ut något nyttigt till middag (idag igen!) och välja så pedagogiska leksaker till sitt barn så att hennes tonårstid blir bättre. Seriöst: Det är mycket bättre!

Dessutom har jag i princip råd att köpa de flesta böcker jag vill. Särskilt om styrräntan håller sig på en något sånär moderat nivå framöver.

När bokälskaren hör fel på låttexter

Året var 1988 och Lena Philipsson var med i Melodifestivalen för tredje gången och kom tvåa med låten Om igen.

Jag var på mitt femtonde år och besatt av att skriva ner alla låttexter (och lära mig dem). (Jag borde förstås ha passat på att läsa Anna Karenina då i stället, för då hade jag uppenbarligen tiden. Men det är lätt att vara efterklok.)

I alla fall, visst tycker ni också att första raden i Lena PH:s sång lyder Som en bok som har öppnats på glänt... ?

Human behaviour

Har ni ringt Telia eller SJ det senaste? Har ni kanske rentav pratat med datorerna där och lyckats felanmäla er telefon eller boka en tågbiljett som inte går till Skövde? I så fall ska ni veta att det är resultatet av några rätt avancerade Wizard of Oz-experiment.

I ett Wizard of Oz-experiment undersöker man hur helt vanliga människor talar med en dator; man gör det genom att låta testpersoner tala med vad de faktiskt tror är en dator, men som i själva verket är en människa som låtsas vara en dator. (I en del designer kommunicerar testpersonen i stället i skrift med "datorn".) På det här sättet får man fram hur och på vilket sätt människors datorkommunikation skiljer sig från hur de talar med andra människor.

(För att sedan lösa problemet med att datorn ska förstå vad människan säger behövs en massa taligenkänningsprogram, och en jäkla massa övning på folk som sluddrar på en massa olika dialekter, och det är en helt annan fråga.)

Ja, det här är ju inte särskilt relevant information för en bokblogg egentligen (fast det är rätt kul att man hämtat en term från litteraturen), men om ni går till Butter tar ordet, så har han en Oz-vecka, där han inte alls talar om såna här experiment. Utan om nån slags förälskelse i Dorothy, tror jag.

Och eftersom jag när en hemlig längtan att driva radiostation så passar jag dessutom på att spela Yellow Brick Road med Elton John.

01.34

Så här sent spelar jag musik i stället för att diskutera böcker. Det blir nåt jag gillar, typ det här (visst skulle det här också bli en så bra bok?):



Och när dagen så småningom randas och alla börjar troppa av, så inleder jag med att lyssna på den här sången (den ska ni klicka på, även om jag inte kunde bädda in den med bild i blogginlägget!).

Gränsöverskridande böcker

De här frågorna vill jag svara på idag:

1. En bok som fick dig att bokstavligt talat missa bussen/bränna vid middagen/låta badvattnet rinna över/glömma att gratta din älskling på födelsedagen/motsvarande: 


Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser. Jag var ute i god tid, och satt där på bänken vid busshållsplatsen och läste och läste, medan fler och fler människor samlades i väntan på bussen. När jag efter en stund börjar undra varför bussen dröjer och tittar upp, så upptäcker jag att det är helt tomt omkring mig. Ingen buss. Inga människor. Ja, det kan hända att de blev bortförda av marsianer, men mer sannolikt kom bussen och plockade upp dem utan att jag märkte det.

2. Ett namn ur en bok (eller på en författare) som du redan har gett eller allvarligt överväger att ge ditt barn (eller häst eller hund eller marsvin eller bil):

Min dotter har redan ett sådant namn, och det skriver jag inte ut här. Men andra namn jag funderat på är  Astrid (efter Lindgren, så klart). Och Medea (hon i den grekiska mytologin, som bland annat Euripides skrivit ett drama om). När jag var liten var jag väldigt förtjust i Robin (Hood) och Sebastian (efter en lillebror i en bok av Kerstin Sundh som jag läste när jag var liten och som jag nu glömt namnet på. Jag tror han hade en storasyster som hette Sofia. Nån som vet vad boken hette?).

3. En plats som du besökt bara för att den nämnts i en bok (eller för att en författare har bott där/gett namn till en pub där/kastat en äppelskrott där): 

Den här frågan brukar ju komma upp då och då, och jag brukar ofta rynka på näsan åt såna där turistströmmar och författarpromenader, och skryta med att jag inte påverkas av sånt där, men det är inte alls sant. En av de saker jag har tagit mig för, och som det kanske är dags att berätta ordentligt om, är att promenera från S:t Ives i Cornwall, hela vägen längs stranden till den fyr som Virginia Woolf skrev om i Till fyren. Själva fyren ligger på en liten ö strax utanför kusten, så man kan inte gå till den, men det blev en rejäl promenad på åtskilliga timmar ändå. Tidvattnet steg, och den ändlösa sandstranden krympte. Den lilla bäcken vi skulle plaska igenom hade blivit en tämligen strid flod som vi knappt kunde vada oss igenom (vada och vada, förresten – vattnet hade vid det laget stigit mig långt över midjan). När vi väl kommit fram till den udde som var närmast fyren hittade vi ett litet café där vi kunde torka hjälpligt innan vi gav oss ut på jakt efter en kyrka som skulle ligga halvt begraven i sand nånstans i närheten. Utanför den låsta kyrkan öppnades himlen portar och vi blev återigen genomblöta av ett regn som inte verkade ge med sig. Vi lyckades få lift av en engelsman i en rostig folkabubbla och blev körda till närmsta tågstation, där vi huttrande väntade på nästa tåg tillbaks till S:t Ives. När vi tuffade in via tågviadukten sken solen igen, och glimmade till i fyrtornets fönster, långt därborta, just utanför kusten.

Nästa dag solade vi på stranden som normala turister. Jag vill minnas att jag läste The edge of reason, andra delen av Bridget Jones dagbok.

4. En tavla som skulle bli en bra bok? 

Jag har den här på väggen i mitt vardagsrum, Young girl on a Jetty av Edvard Munch. Munchs rödhåriga flickor brukar ju ha tbc och ligga på sitt yttersta, men här kan man väl fundera i lite andra banor? Sorg? Ensamhet? Längtan? Rentav saknad? Drömmar? Avsked? Oåterkalleligt? Ja, i alla fall skulle man gråta ordentligt av den boken.

5. Det är mycket tjat om böcker som blir film (och dåliga filmatiseringar av bra böcker), men vilken låt skulle kunna bli en bra bok? 

Jag skulle gärna läsa boken baserad på Magnus Johanssons låt Det mörka i Susannas ögon. Många antydningar bäddar för en komplicerad relationshistoria. Här nämns till exempel karnevalen i Venedig, och en jagberättare som har sex med Susanna, fast han egentligen alltid tyckt att hon och hans kompis skulle passa bättre ihop. Och så hela tiden det där mörka i Susannas ögon, som ingen vet var det kommer ifrån – hennes trassliga barndom? Vad gjorde hennes hårt religiöse far? Vad hände egentligen med Juan i bergen? Hela texten finns här.

Låten är från 1996 och albumet Vykort från Mars, och eftersom jag hittills inte sett några antydningar till att nån bok baserat på sången är på gång kommer jag antagligen behöva skriva den själv. (Och visst behöver jag då åka på (ännu en) rekognoceringstur till Venedig?!)

Youtube har lite dåligt med Magnus Johansson-låtar, så jag kan inte spela just Susanna för er. Här kommer i stället hans låt Till himmelen, som också är en rätt suggestiv historia, men ett exempel på en bok som jag inte är särskilt intresserad av att läsa (en gång till).

Åååh, Billy!

På somrarna sorterar bokbloggare uppenbarligen om sina bokhyllor (jag förstår faktiskt inte riktigt varför; det tar ju trots allt otroligt mycket lästid i anspråk, och dessutom dammar det hemskt).

Men med anledning av detta kan det väl vara på sin plats med en hyllning till bokhyllan.




Några som sorterar i hyllorna:

Enligt O
En bok om dagen
Bokbabbel
Lazy's Library (som verkar sortera mer än läsa, och till och med startat en annan blogg, The asymmetric Library,  om olika sätt att sortera böcker)

Högläsaren

... and iiiiiiiiii love it when you read to me ...

Vinstvarning?

Lyran har ordnat ett Selmatips med anledning av det stundande två års-firandet av den allra ädlaste av bokbloggar: Lyrans Noblesser. Om man rätt kombinerar ettor, kryss och tvåor finns chansen att vinna en bok med både Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld. Om du inte vill delta i tävlingen tycker jag du ska läsa böckerna ändå, för Charlotte är en av de starkast lysande hjältinnorna i svensk litteratur, och det vore synd om dig om du aldrig fick lära känna henne.

Och tänk, nu fick jag ju alldeles osökt en anledning att spela I've seen it all – en av de så kallade Selma songs ur filmen Dancer in the dark. Av och med Björk, som just tilldelats årets Polarpris. Här med Peter Stormare också, förresten:

Fast man inte var där

Jag skulle gärna vilja skriva några rader till om Littfest i Umeå. Det var hemskt roligt att bli tillfrågad om att vara med och bokbloggschatta. Och det var kort och roligt och ganska rörigt att genomföra själva chatten (och apropå diskussionen om anonymitet och bokbloggsnick så fanns där ett par exempel på folk som man "kände", men som det tog ett tag att koppla ihop med nån slags riktiga namn helt plötsligt).

Men minst lika roligt var det att det funkade sååååå bra att ta del av Littfest-innehållet via olika webblösningar, både lajv och i efterhand. Jag hoppas att alla inspelade föredrag ligger kvar under överskådlig tid, så att jag hinner beta av dem efter hand. Det jag hunnit med hittills och varmt tipsar om är:

Jonas Karlsson läser ur novellsamlingen Den perfekte vännen. Här såg jag tyvärr inte riktigt hela, men ska nog försöka göra det. Kul var den bit jag såg i varje fall.

Google - välgörenhet eller världsherravälde? Andreas Ekström talar om sin nya bok Googlekoden med sin föreläggare Svante Weyler. Väldigt intressant (innehållsmässigt är det ganska likt många andra intervjuer som Ekström gett senaste tiden, men här fanns mer gott om tid att utveckla tankarna).

Godhet i litteraturen och i livet. Samtal mellan Lena Kjersén Edman, Ann Lagerström och Katarina Kieri. Förutom en spännande diskussion var det väldigt roligt att få se Lena röra på sig och prata (i stället för att bara hitta henne i kommentarsfältet här och annorstädes). Hej Lena, så bra det var! Lena förbloggade lite om det hela här också.



Och de inslag som jag defintivt kommer kolla in så fort som möjligt är:

Litteraturkritik idag och i morgon.

Susanne Osten om vårt medfödda behov av konst.

Litterär turism i Torgny Lindgrens fotspår.

Författarbyn Hjoggböle.

Kristian Lundberg om sin bok Yarden.

Samt (så klart!) Annika Norlin aka Säkert!


Och jag tycker att de långa fina blogginläggen om alla inslag var och är helt suveräna för att ge orientering! Vilken service!

Tack för ett väldigt fint arrangemang, och tack för att alla vi som inte var i Umeå i helgen fick möjlighet att känna det som att vi var där i alla fall!

Vintern dör!

"Bli inte rädd, Birk", sa Ronja. "Nu kommer mitt vårskrik!"

Och hon skrek, gällt som en fågel, ett jubelskrik så att det hördes långt bort i skogen.

s 236 i Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

Nej, jag är inte överförtjust i våren (jag hör till dem som trivs bättre i tjocka jackor och långa tröjor än linnen och flipflops; inte minst därför att det får plats fler böcker i fickorna på vinterkläderna), men ibland spritter det till även i mitt bröst. Som när det är 10 grader över noll, alldeles plötsligt. Som att cykla på en riktig cykel utomhus, slirande runt bland högar av grovkornigt grus, kvarlevor från vinterväglaget. Och halva trädgården är snöfri, dessutom. Kanske hinner vi till och med få smultron innan hösten kommer i år.

Och just det. Den här låten hör ju till (så mycket roligare video hade youtube inte att erbjuda):



Teater känns det som. Det är femton grader över noll. Min vän, du är ännu en aktör i "Vintern dör".

Och livet finns mittemellan

Ja, jag vet att alla har lite olika ansatser vad gäller den lättsamma läsningen. Vissa varvar sina Nobelpristagare med seriemagasin. Andra med chick-litt. En del ger sig i kast med ungdomsböcker, och en del bläddrar i coffeetable-upplagor. Andra bryr sig inte ens om att klämma in en prisvinnare då och då. Man gör ju som man själv vill. Eller så lyssnar man på vilken bok runtomkring en som ropar högst. Själv har jag ju då en svaghet för nån slags fakta-litteratur. Mitt hjärta klappar möjligen lite extra för avhandlingar i etnologi, men ibland får man hålla till godo med annat också.

Den senaste dryga veckan har jag klämt nästan en handfull såna där lättlästa populärvetenskapliga fakta- eller diskussionsböcker. En av dem var Hämta, lämna, leva av Malin Danielsson och Lotta Thorelius. Den här boken är en  dockskåpslek, där läsaren får titta in i 10 olika barnfamiljer i Sverige idag, och se hur de lyckas lösa det där som kallas livspusslet. Boken är både välskriven och intressant, och det är ett stort plus att de familjer som intervjuats inte är medelklassiga kulturarbetare från Stockholms innerstad (det finns annars mycket sånt representerat i svensk "föräldralitteratur" idag).

Författarna skriver att de vill ge modeller för hur det där pussellivet kan se ut. Vilka lösningar har folk på att hinna springa sina tilldelade varv i ekorrhjulet varje dag. Jag när själv en ibland nästan sjuklig lust att titta in genom fönstret hos folk, så jag gillar att få den här uppspaltade redovisningen av folks alldeles vanliga vardagar. Oftast beskrivs både mammans och pappans schema under ett par dagar, och det är intressant att jämföra hur bådas rapportering överlappar och ibland skiljer sig från varann.

Men mitt bestående intryck är en stor matthet. Jag blir alldeles handlingsförlamad av allt detta bilkörande och hämtande och lämnade och fikande och tvättande. Det är inte mycket tid mellan hemkomst och nattning. Och väldigt många föräldrar saxar för att både hinna jobba och/eller att få lite egen tid ett par kvällar i veckan. Det är svårt att se var livet finns i allt detta. Jo, det skymtar fram i intervjutexterna mellan dagsscheman. Här finns flera genomtänkta ställningstaganden om hur man vill leva sitt liv, vad som är viktigt och inte, och vad man prioriterar. Och en del annat, som visar det mer handlar om vanliga människor, som lever ett liv som "bara har blivit så". Men det är inte alltid så lätt att se om det finns något i det här man själv skulle kunna använda sig av.

I ett par kapitel, insprängda i boken, intervjuas familjerådgivare och stressforskare. De berättar om generella mönster, och det är ändå här jag fastnar. Danielsson och Thorelius exempelfamiljer i all ära, men nånstans skulle jag vilja ha en eller flera hypotetiska modeller också. Inte bara individuella showcase, hur genomdiskuterade och synkade de olika föräldrarnas vardagsliv än är. Bokens balans hade blivit bättre, och mer användbar. Jag hyser möjligen en alldeles ohälsosam tilltro till forskningen, och till personer som har mer systematisk erfarenhet av att studera många människors vardag – inte endast överleva sin egen – men jag skulle alltså gärna sett att boken lyft sig över det individuella och gett lite mer handfasta verktyg.

Titeln till det här inlägget är en något förvandskad textrad från en sång av Susanne Alfvengren. Den hittar jag inte på nätet, utan det får i stället bli sången Mellan himmel och jord som egentligen har en ännu finare och minst lika passande text som illustrerar. (För visst var det alldeles ruggigt länge sen jag spelade musik för er? Bara Paperback som fick lite Winnerbäck häromveckan.)

Ingen snö i Afrika men...

Men vänta nu. Det ligger ett paket kvar här i min säck. Det ska gå till två bloggar varav den ena möjliggjort att jag lärt känna mina nya bokbloggskompisar, och den andra att jag kunde leta reda på så bra julklappar som möjligt.

Den första paketen går alltså till Maria, som skapat Bokbloggar.nu, och samlat så många bokbloggar under ett och samma tak. Maria bloggade på Arianrhod, men har nu flyttat och bloggar i stället om böcker på Upsala Nya tidning.

Petra på En annan sida är det som fixat till Boksök, som gör det möjligt att söka i en stor mängd svenska bokbloggar på en och samma gång. Mycket användbar tjänst. Dessutom är jag fortfarande lite varm över de ord som Petra skrev om min blogg i somras när hon lade in den i Boksök.

Jag önskar er båda en jul full av hårda klappar. Faktum är att jag är så övertygad om att ni föräras sådana klappar i överflöd att det inte blir något bokpaket från mig. I stället blir det en julsång, från hela den dåvarande engelska popeliten. De ser ut som en åttondeklass inför en cabaret-uppvisning. Ungefär som alla finniga bokbloggare som sitter på sina kamrar och använder era tjänster varje dag. Tack ska ni ha, och God jul på er!

Bekämpa analfabetismen (särskilt inom familjen)!

Jag och dottern hade i morse en mycket allvarlig och olöslig dispyt kring texten i sången Mössens julafton. Dottern sjunger "När nätterna blir kalla och tjällen sätter in", och jag hävdar (med stöd av ett antal vederhäftiga textkällor) att den korrekta lydelsen är "När nätterna blir kalla och kölden sätter in".

Min argumentation började med att tydligt artikulera och skandera: "Köl-den! Köl-den! Köl-den!"

Dotterns svar var "Nej 'tjällen' heter det. Hejsan hoppsan, fallerallera!"

Jag med en frågande intonation: "Men vad betyder 'tjällen'?"

Dottern (sjunger högre och högre): "När julen kommer ska varenda unge ha chokla!"

Jag (med auktoritet): "Det ska faktiskt vara 'KÖLDEN'. 'När kölden sätter in' betyder att det har blivit kallt. Du vet, så som det är nu när det snöar ute. 'Tjällen' betyder ingenting. Eller (hoppfullt) menar du kanske 'tjälen'?"

Dottern: "Nu sjunger hela jag sången, mamma! När nätterna blir långa och tjällen sätter in..."

Jag (desperat): "Vänta lite bara, så ska jag hämta boken och visa dig att det står 'kölden'. 'Tjällen' är inget ord förstår du."

Det här tycker jag är ett slående exempel på hur viktigt det är att barn lär sig läsa. Om man har tänkt stödja någon välgörenhetsorganisation så här i jultider (eller om man får dåligt samvete för att man inte tänkt stödja något, men vill åtgärda detta när man läser det här), så kan man till exempel skänka pengar till Unicefs skolprojekt i Nepal, som gör det möjligt för flickor att få gå i skolan. Jag har förstås kollat, och skolorna i Nepal lär ut precis rätt version av Mössens julafton. Man vill ju inte kasta bort pengar i onödan.

Jag är nog inte Kurt Olssons största fan, men han har också kläm på rätt text, minsann: