Nej tack. Det ska inte va nån bok i år

Den här boken kan nån gärna få ge mig i julklapp. Vår husgud Anna Bergenström och hennes dotter Fanny har skrivit en ny kokbok fyllt med efterrättsrecept och annat smaskigt. Sött, sweet, dulce heter den.

Fast förresten. Stryk den från min önskelista. Jag ska i stället ge bort den själv till nån i julklapp. Nån som gärna får fixa till de där efterrätterna och servera mig en i veckan. Mums!

Gammal skåpmat

När man talar om böcker, eller berättar att man tycker om att läsa är det nog en roman de flesta tror att man menar. Egentligen är det lite konstigt, för de flesta böcker som skrivs, trycks och läses är nog inte skönlitteratur, inte ens om man räknar in deckare i den här kategorien (men jag ska erkänna att det här bara är ett antagande från min sida; jag har inte kollat upp någon statistik). Läroböcker, instruktionshäften, pekböcker, trädgårdsböcker...

För någon som jag, som alltid har tyckt att en födelsedag eller julafton utan ett bokpaket är misslyckad, och som i mitt presentval till andra framhärdar i att tro att alla andra resonerar som jag, så är böcker i alla former det enda som är riktigt värt att samla på. En bok och en chokladkartong, så är liksom min dag räddad. Ibland önskar jag att jag kunde ta en liten espresso till också, men jag tål dessvärre inte kaffe (eller apelsin, för den delen).

Men det blir som sagt oftast romaner som man får i paketen, även om faktaböcker av olika slag alltid är välkomna inslag mellan min romanläsning. Särskilt historiska böcker, men även böcker om samhälle och psykologi. Ibland hittar man författare som kombinerar allt det här, som Gitta Sereny, till exempel. Jag brukar inte hålla mig med idoler, men gjorde jag det så skulle hon vara en av dem.

Jag har en ganska stor samling kokböcker också. Det är spännande att bläddra i dem och komponera ihop rätter som passar till olika personer i bekantskapskretsen. Men när det kommer till kritan lagar vi alltid något ur Anna Bergenströms kokböcker. Nya Annas mat har jag nästan lagat igenom helt, och sambon och jag provar oss långsamt igenom hennes vackra böcker Kärlek, oliver och timjan och Under valnötsträdet. Vi behöver helt enkelt inga andra kokböcker. Jag tror det är hennes blandning av svenskt och medelhav som lockar mig. Och att hon ger precis lagom mycket information för att recepten ska bli en utmaning, utan att det känns beskäftigt. Matgäster ber ofta om receptet, och vi visar upp samma gamla slitna Annas mat för gästerna. Många har någon av Annas kokböcker hemma, men har inte öppnat den. Gör det! Baka hennes vårens rabarberpaj, eller testa den indiska curryn i Under valnötsträdet!

Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.