Visar inlägg med etikett T.S. Eliot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett T.S. Eliot. Visa alla inlägg

måndag 5 oktober 2009

Nobelpris till Lindgren!

Lyrans Nobelalfabet har nu stavat sig fram till T. (Jag undrar fortfarande vad vi stavar till. Oh, Italia?)


1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

Frågan är om det egentligen finns några säkra knep för att sno åt sig ett Nobelpris i litteratur, men att öppet gå ut med att man är kattälskare torde inte vara någon nackdel. Se bara på Hemingway och Lessing. Och på T. S. Eliot. För det måste väl vara hans passion för katter som Akademien åsyftar med prismotiveringen för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi?! Även om det är möjligt att det banbrytande diktverket The Waste Land (Det öde landet) hade något att göra med priset också.


2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

Det finns i stort sett bara en nu levande svenska författare som jag tycker borde få ett Nobelpris, och det är Torgny Lindgren. Sannolikheten att det blir en svensk (när nu inte ens Tranströmer lyckats kvala in) är liten, särskilt om svensken i fråga sitter i Svenska Akademien. Men Lindgren med böcker som Ormens väg på hälleberget och trilogin Hummelhonung, Pölsan och Dorés Bibel (ingen annan bok att förglömma!) skulle jag ändå vilja tilldela ett Nobelpris med motiveringen för att han ömt skrattar åt det småaktigt mänskliga.

Och nu blir det svårt att välja att visa ett klipp ur Widerbergs film om ormen på hälleberget, eller spela något ur Cats för er, men eftersom jag är barnsligt svag för Mr Mistoffelees blir det den.



torsdag 6 augusti 2009

Whenever was there ever a cat so clever

DN skriver om en katt som varje dag kliver på bussen vid hållplatsen utanför huset. Efter en timmes busstur hoppar han av på samma ställe. Jag ler, och tänker på de katter som har bott hos mig, och på alla andra tokiga historier om katter som brukar berättas i min släkt.

Och så tänker jag på den svenska samling av Doris Lessings katt-texter som heter Om katter, som stått länge i hyllan, och som jag tog mig tid att läsa i våras. Den är full av sådana historier, som livet med en katt är full av. En bubblare av en av mina favoritförfattare (som sorgligt nog aldrig lär få Nobelpriset) är Lloyd Alexanders Mina fem tigrar.

Båda böckerna rekommenderas för kattälskaren i väntan på att nästa kattnyhet tar sig in i tidningen (förutsatt att man redan slitit ut sina exemplar av Gösta Knutson och T.S. Eliot så klart).