Ursäkta, men tog citaten slut?

Ni vet hur det är när man fått hem en ny bokhög. En sån där stor, glänsande, högrest stapel – ja, det där lät visst lite snuskigt, men den upphetsning man känner är ganska sexuell, eller hur? Man vet knappt var man ska börja nånstans. Vilken ska man läsa först? Den stora tjocka dyra? Den tunna eleganta? Ungdomsboken eller debattboken? Den film-aktuella eller klassikern? Man står där och bläddrar lite, väger i handen för att se vilken som passar bäst för sängläsning och vilken som är enklast att ta med på bussen. Kanske läser man lite i boken också – första sidan i alla fall.

När jag stod så där och klämde och vände på min nya bokhög så kom jag att läsa ett av citaten som står först i Bradburys Fahrenheit 451, en tänkvärd rad av Juan Ramón Jiménez: If they give you ruled paper, write the other way. Det låter väl lovande (om än ganska typiskt) med en dystopi skriven under ett sådant motto, eller hur?

Sen valde jag vidare bland mina böcker, och kom att börja läsa första sidan i Alice Sebolds Flickan från ovan. I andra stycket står det så här: I min årsbok från skolan hade jag ett citat av en spansk poet, Juan Ramón Jiménez, som in syster visat mig på. Det löd så här: "Om man ger dig linjerat papper, skriv då på tvären." 

Apropå tillfälligheter alltså.