På den öde ön

Jag har tagit mig för att på fullaste allvar välja ut tre böcker ur min stora boksamling som jag skulle ta med mig till en öde ö. Jag föreställer mig att jag ska bli räddad inom en 3-4 år så där, och att det finns tillräckliga förnödenheter, så att jag inte i mitt bokval i första hand behöver tänka på att ta med mig Gröngölingsboken eller Lilla huset på prärien-serien eller Robinson Crusoe för att ha lektyr att ta till när jag behöver veta hur man ska hitta ätliga växter, fånga fisk, bygga hyddor, rida in hästar, mura en spis, sno vedpinnar av hö eller underkuva infödingar. Böckerna jag väljer ska således endast användas som förströelse där i min ensamhet. Och då blir dessa mitt val:

Shakespeares Romeo och Julia. Det finns fortfarande långa passager här som jag inte kan utantill, och det skulle vara ett utmärkt tillfälle att lära mig dem. Dessutom är det en bok som håller att läsa fram och tillbaka många gånger, utan att man blir trött på den. (Ja, jag är medveten om att Stormen antagligen vore ett bättre val för en som är strandsatt på en öde ö.)

Jane Austens Pride and prejudice. Det finns väl inte så mycket nytt att säga om den. Jag är säker på att det finns några dimensioner till att upptäcka vid ytterligare omläsningar, och finns det inte det kan man ändå alltid roa sig med Elizabeth och Fitzwilliams meningsutbyten. Och drömma om empirbaler under palmerna.

Bibeln. Det här är nästan lite fusk, eftersom jag får många böcker i en smäll med ett sådant val. Men den själsliga hugsvalelsen ska man ta på allvar när man sitter där under stjärnorna och känner sig ensam. Släkttavlorna hoppar jag säkert över den här gången också. Men det finns ju Johannesevangeliet. Och Ordsspråksboken. Och Jona och valen kan man alltid fundera över medan vattnets vågor slår in mot stranden.

Och nej, det här är inte en utmaning, men jag hindrar ingen som känner sig manad att klottra ner några väl valda ord i ämnet i sin egen blogg.