Ung och kåt

Veckans tematrio handlar om sex, och även om jag brukar passa tematriorna om jag inte har möjlighet att delta samma dag eller strax därefter, så vill jag gärna delta denna gång. (Eller okej, jag bidrar så här några dagar för sent därför att jag är rädd att nån ska tro att jag är pryd om jag avstår.)

Lyran efterlyser denna gång minnesvärda sexskildringar och när jag tittat runt bland de som redan svarat så är det man minns många gånger ganska dåliga sådana. Med tanke på hur svårt det verkar vara att skriva något som är både litterärt och upphetsande, utan att få sina läsare att rodna av genans över beskrivningar så artificiella att åttans biologibok känns som poesi, eller omskrivningar så långsökta att Vänner-Monicas omskrivning att "han ska ta min blomma" känns som en informationsbroschyr från RFSU, så ska man nog vara glad att över huvud taget hitta passabla sexskildringar i litteraturen.

Mina tre exempel är hämtade från ungdomslitteraturen.

1. Först ut är Aidan Chambers. Han har skrivit mycket (t ex i boken Om böcker) om att han tycker sex är viktig i ungdomsböcker, därför att det är något som intresserar unga människor, och att det är något som handlar om liv och död. Även om hans böcker inte alls är kryddade av sexskildringar, så finns där alltid ett sexuellt driv, det är sexuella spänningar som driver berättelsen framåt, till och med i en bok om religion som Nu vet jag. En av de mest minnesvärda sexskildringarna finner vi dock i Spelöppning, en grafiskt mycket intressant roman, där författaren övergår till två spalter per sida när samlaget skildras. I den högra spalten har vi en mycket teknisk beskrivning, medan den vänstra spalten ägnas åt ihoptvinnade tankar och fysiska sensationer; varannan rad är kursiv och beskriver huvudspersonens tankar, och varannan rad skildrar vad som händer rent fysiskt mellan flickan och pojken. Det är ju svårt att avgöra om man verkligen blir upphetsad som läsare, men det är i alla fall ingen dålig skildring.

2. Mitt andra exempel kommer från Katarina von Bredows Syskonkärlek. Det här är en speciell och kontroversiell (och väldigt bra!) bok som handlar om kärlek och sex mellan två halvsyskon. Trots – eller kanske på grund av? – ett enkelt språk har von Bredow alltid en ton och en röst i sina böcker som gör att man vill läsa vidare. Sexskildringarna mellan syskonen Amanda och Ludvig är både rättframma och äkta, passionerade och självklara, och framför allt inte fumliga eller genanta. En hel del andra har mycket att läsa av von Bredow!

3. Sist nämner jag Christina Herrströms bok Glappet, baserad på tv-serien med samma namn. Boken och tv-serien är en enda lång problematisering utan några självklara svar om könsroller, tillhörighet och sexualitet. I centrum står tonårsflickorna Ella och Josefin, och deras relationer till män gamla nog att vara deras fäder. Runt om dem finns klasskamrater som kämpar med identiteter och positionering. En av pojkarna är Odin, och på en fest när han blir full och somnat utnyttjar Ella hans tillstånd – en ganska ovanlig skildring av en ung flicka som har sex med en medvetslös yngling. (Som problematiserar frågan om huruvida män kan våldtas.) Scenen från tv-serien börjar ca 4 minuter in i detta klipp.

Intresseklubben noterar en radioföljetong som blev film

Till mitt inlägg om Tordyveln flyger i skymningen som borde bli film, får jag en kommenterar från Boktipset - ni na ni na ni nanna som tror att det var så att boken kom först och senare blev radioteatern. Mina vidare efterforskningar visar dock att radioteatern verkligen  kom först (1976), och boken sedan (1978). 

Det fick mig att tänka på ett annat exempel som började som radio, nämligen Ebba och Didrik. 1985 dök nämligen Christina Herrströms Didrik upp som sommarlovsteater. Året därpå sändes Ebba. Efter ytterligare några år dök två böcker upp, baserade på radioteaterhistorierna. Didrik kom i förstautgåva 1989, och Ebba 1990 (båda böckerna finns också som en samlingsvolym från 1995). I samma veva kom då tv-serien, som många har sett och älskat: Ebba och Didrik. Själv satt jag (då i sena tonåren) och mina kompisar (varav flera passerat 20-strecket) som klistrade vid tv-rutan. Det berodde verkligen inte bara på att utbudet av tv-kanaler var mindre då, utan jag tyckte och tycker att det här är en av de allra bästa tv-serier som producerats i Sverige. Eftersom mina gamla vhs-band med serien är i suddigaste laget var jag glad när jag fann en dvd-version på en bokrea nära mig tidigare i år. I det här fallet kan man också lugnt nöja sig med filmatiseringen. Inget ont om böckerna, men lika magiska som tv-serien är de inte. 

Visste ni förresten att Peter Schildt som regisserade Ebba och Didrik (och då var gift med Christina Herrström) spelade nattpappan Peter i filmatiseringen av Maria Gripes bok Nattpappan? Bara för att knyta ihop säcken i den här bloggposten.