Jag är inte ett dugg avundsjuk på alla som åker till bokmässan. Inte ett dugg.
Jag har massor med tråkiga minnen därifrån. Jag minns till exempel att jag mådde lite dåligt av den där sushin jag köpte i något av caféerna förra året. Och dessutom fick jag ingen ingefära till, och vattnet var gräsligt dyrt. Och ett år blev jag omkullknuffad av Jan Guillou (ja, i rutig skjorta och uppvikta ärmar, precis som vanligt) när han banade sig fram genom folkmängden. Han sa inte ens förlåt. Jag tror det var året efter som jag gick på toaletten, och liksom lyckades stoppa ner kjolen därbak i strumpbyxorna, och så där gick jag omkring en bra stund innan någon vänlig själ talade om för mig att jag såg mindre klok ut än jag brukade. Och en gång så missade jag att utnyttja en rabattkupong i Akademibokhandelns mässtånd. 25 kronor. Jag kan inte sluta gräma mig över det.
I stället ska jag tillbringa helgen på jobbet. Jag är ganska säker på att Guillou inte uppfyller säkerhetskraven för att få passerkort till min korridor, och veckans stora nyhet är att vi har fått handsprit på toaletterna. För att göra lyckan fullkomlig fick jag idag med posten ett presentkort på 50 kronor hos Bokus, så det är bara att klicka hem lite böcker. Nu undrar jag bara om det finns hemkörning på sushi i den här stan.
10 kommentarer:
Risk för att bli omkullknuffad av Jan Guillou! Usch, detta besannar ju mina aningar om att det att åka till bokmässan är ungefär som att ge sig in på en tjurfäktningsarena. Nej, vi ska nog vara nöjda som sitter hemma och luktar på blo-... läser böcker, menar jag.
Jag sällar mig också till skaran som (inte alls) är avundsjuk på de som åker till bokmässan i år och att jag själv missar den. Man brukar ju ändå inte hitta så mycket, och usch vad mycket folk där är.
Vi kan vara icke-avundsjuka tillsammans i bloggosfären (och hitta någon riktigt bra bok i helgen som tröst...)
Ett år när jag var där orkade jag inte gå på ett seminarium, utan skulle sälja biljetten till nån utanför. Det blev Magnus Härenstam, och den j-n prutade.
Och bilden klarnar ytterligare,
Guillou och Härenstam verkar ju vara bandriljärerna och picadorerna.
Spectatia: Hur man än vrider och vänder på det är jag nog säker på att Guillou ser på sig själv som tjuren. Som inte nöjer sig med att lukta på blommor.
Kerstin: Jag ska som sagt jobba i helgen, så tiden och möjligheten att söka tröst i lite verklighetsflykt finns tyvärr inte. Men jag önskar dig och alla andra som löser problemet på det sättet riktigt trevlig läsning.
Snow: Magnus Härenstam? Nån gräns måste det väl ändå finnas för vilka de släpper in?
Det är länge sen. Seminariet hette nåt med Kvinnor och humor (det har vi väl ändå ingen, herreguuud) och jag tror Gunna Grähs skulle vara med. Ni minns väl Nussekudden?
I alla fall, jag var ung och fattig och skulle flyga på 100-lappen hem. (Obokat alltså) Ha! Det var förstås fullt på planet och jag kom inte med. Eftersom jag bara hade tio kronor kunde jag inte heller ta bussen tillbaka till stan och min kompis, utan var tvungen att sova över i utrikeshallen där en fruktansvärt störande städmaskin härjade halva natten.
Tian räckte till en liten ask Marlboro och en kopp kaffe nästa morgon. Tanten i fiket bjöd på en bulle. Människor är snälla!
I första paragrafen kan jag bara hålla med. Bara en sån sak som att jag inte känner en enda kvinna som skrattar åt mina skämt. Det säger väl nånting om den låga kvinnliga humornivån.
Din berättelse återkallar många minnen av mina egna unga och fattiga år. Jag minns en gång när jag fick bita mig väldigt hårt i tungan för att inte be om en krona tillbaka när jag lämnat en tia till en kompis som köpt en hamburgare à 9 kronor åt mig.
Men menar du att Härenstam prutar på seminariebiljetter som unga och fattiga säljer? Visserligen kan man bli rätt irriterad på honom om man sett Jeopardy, men jag har alltid trott att han innerst inne var en rätt snäll kille. (och har du inte återvänt till bokmässan sedan dess?)
Och var i herrans namn har Gunna Grähs blivit av?
Ah, men det är klart att han är tjuren! Går omkring och puffar omkull folk sådär.
Spec: Det ger epitetet "bufflig" ett helt nytt ansikte, det är sant.
Jo, jag har varit på Bokmässan ett par tre gånger sen dess, men då har det varit jobb. Det är stressigare, men också väldigt roligt eftersom man då kan kliva fram till precis vem som helst och ställa frågor. Plus att man får hotellet betalt.
Skicka en kommentar