Jag skulle vilja skriva en hel massa saker om boken Sommargästerna av Lise Nørgaard, som jag läste ut för några dagar sedan. Det är en till synes enkel och roande historia om grannfejder på en strand vid Kattegatt. Satir på högsta nivå om statushets och identitet.
Men när jag nu har ägnat en åtskillig stund med att skriva och försöka få ordning på alla tankar som väcktes på grund av de mycket komplexa teman Nørgaard behandlar, så ger jag upp. Jag kan bara säga att det här är en bok som innehåller betydligt mer än vad man i förstone kan tro. Det är ingen liten lätt och roande komedi, utan en till kåseri förklädd skräckhistoria om hur förtvivlat rädda vi är för att se oss själva i vitögat.
Och jag undrar om vi människor egentligen inte är väldigt rädda för att få reda på hur våra liv skulle kunna vara. Och skulle vi verkligen vilja veta hur enkelt vi själva skulle kunna förändra allting, hur tillvarons leda mer beror på vår egen inställning än på att de faktiska omständigheter är huggna i sten? Så modiga är bara ett fåtal av oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar