Check

Det är jag och Benjamin Syrsa som gör våra årliga insatser. Han dubbar Stjärnan i det blå, och jag besöker en bokbloggsträff.

Igår var det dags för denna tillställning (och jag ska passa på att beskriva den innan jag får dubbelsidig öroninflammation och inte orkar ta mig ur sängen, vilket var vad som hände sist). Och det var som förväntat: Man åker hem till En full bokhylla och sen följer några timmars skvaller om det vanliga: om Knausgård, om vilka böcker som egentligen är dåliga, om Knausgårds fru, om vilka författarutbildningar som egentligen suger, om vilket program som egentligen är bäst att använda för att planera bokmässan, om var Arga Bibliotekstanten egentligen jobbar, om hur mycket böcker man egentligen måste ta med sig om man ska semestra med sina föräldrar, och sen är jag nästan säker på att de i andra hörnet av bordet talade Knausgård igen.

Sen vinner vårt lag The Great Penguin Bookchase och det var väl i stort sett kvällens behållning för mig, eftersom jag sedan tog fel buss hem och missade Calliopes bokklappsutdelning.

Om ni vill höra någon annans mindre sanningsenliga beskrivning av kvällen är det sannolikt att ni (förutom hos En full bokhylla och Calliope) hittar en sådan på någon av dessa bloggar: Bokomaten, Boktimmen, The Book Pond eller Flickan och böckerna.

Ja, och så lite bilder:

Bokomatens hand som fikar efter de sista resterna:

Veganmuffins (det måste jag testa, för det måste väl vara hemligheten bakom att de ser så här snygga ut):  

Och mitt lags bokhylla. Rätt full, jämfört med de andras, va?

SMS (eller kanske SOS)

Kära älskade lilla blogg!

Jag vet ju hur mycket vi saknar varandra. Och du är inte bortglömd, ska du veta. Saken är bara den att jag har så mycket att säga att varenda gång jag börjar skriva något så blir jag inte färdig för att jag måste sova eller jobba, lämna in bilen på verkstan eller eventuellt fira någons födelsedag. Och sanningen är att vad jag också gör rätt mycket är att läsa. Det är bra. Det är bara så synd att det sällan går att kombinera hängiven läsning med passionerad bokbloggning (undantag finns, som ni alla vet: Enligt O, Ingrids boktankar och Tekoppens tankar).

Så bloggen. Vad tycker du att vi härnäst ska gripa oss an tillsammans? Indianer? Tonårsflickor som går bärsärkagång? Människor som vadar i exkrementer? Glädjen i att finna sig själv och meningen med livet? Svårigheten med böcker som man har för stora förväntningar på? Varför jag vill läsa så många böcker? Hur det är att komma till ett nytt land och inte förstå språket? En lång lista på alla bokinförskaffningar som jag gjort på sistone? En lista på de böcker jag hunnit läsa? ...

Ja, jag vet inte var jag ska sluta, faktiskt. Börjat skriva har jag däremot gjort vad gäller varenda ämne ovan.

Vad föreslår du att jag skriver klart först?

Statusrapport

Mina vänner!

Jag vill härmed tillkännage att det i skrivande stund finns en betydligt mindre andel bra böcker som är olästa i världen. Ja, jag har haft så många fullträffar under de sista 2-3 månaderna att jag snart måste ändra bloggmottot till Livet är för kort för att läsa dåliga böcker, när det finns en del bra böcker som är olästa.

(Jag är också medveten om att jag i och med detta blogginlägg har utmanat ödet och nu kommer att få läsa taxeringskalendrar och dussindeckare hela sommaren.)

Synas och finas

Som alla trogna läsare vet är jag alldeles gräsligt självupptagen (och har dessutom ont i halsen) den här helgen, men Enligt O är värdinna för en debatt om bloggning, inflytande, länkning och status. Den följer upp inlägget hos En bokcirkel för alla, som Bokmania och jag själv kommenterat tidigare, och a fraction of the web tog upp till diskution i fredags.

Min egen egoistiska inställning till bokbloggandet har jag således redan redogjort för, och det blev många positiva kommentarer till det. Många bloggar (mest) för sin egen skull, och de flesta verkar vara rätt överens om att det är svårt att kategorisera alla bokbloggar(e) på rätt sätt.

Jag ska inte utveckla frågan så där hemskt mycket mer tror jag, även om det givetvis finns en del att säga. Det här är ett område som var och en som bloggar funderar över, antingen det främsta bloggsyftet är att minnas vad man läser, att utbyta tankar om det man läser, att få en rimlig chans att få gratis recensionsex, att stimulera andra till läsning, att lobba för sina älsklingsböcker, att bygga en portfolio av tyckartexter för att öka sina jobbchanser i kulturbranschen, eller bara för att man tycker det är så himla kul att skriva ner baksidestexten på böcker som har en snygg framsida.

Det kliar lite i fingrarna på mig att kasta mig in i en hejdlös kategorisering av låg- och högstatusbloggar, men det är en diskussion som lätt skulle kunna bli väldigt elak, om än rolig, så den ska jag spara till något väl valt samtal mellan några bokbloggarögon. Däremot är det intressant att fundera över vad det är som ger hög status i bloggvärlden – nämligen att vara mycket läst. Det blir man inte nödvändigtvis genom att skriva de mest initierade bokrecensionerna. Mitt huvudsakliga bidrag till O:s inlägg är kanske just det: ska man diskutera fina bokbloggar, eller bloggar med status?

Angående recensionsex-frågan finner jag det här gästinlägget hos Mymlan tankeväckande för alla som funderar över erbjudanden som kommer till bloggarna. Det är Tea på bakbloggen Söta saker som försöker sätta ett pris på den tävling som hon erbjuds utlysa på sin blogg. Här diskuterar Tea på sin egen blogg hur man ska ställa sig till annonser och samarbeten. Läs gärna kommentarsfältet, där mycket intressant yttras. Hur och när och med vem och varför ska en blogg samarbeta? Är det rimligt eller inte att man får någon slags ersättning (i pengar framför allt) tillbaks för allt det engagemang och all den tid som man som bloggare lägger ner?

Vad tror och tycker ni? Borde inte fler bokbloggare nischa sig och sy ihop samarbeten med förlag och författare? Hur tror ni det ser ut om fem år?

Jag har också (lite till min egen förvåning, faktiskt) funnit att min inställning till recensionsexemplar numera ser ut så här:

a) Jag skulle nog kunna tänka mig att skriva efter recensionsexemplar på böcker jag verkligen ville läsa, om jag bara inte var så lat. Å andra sidan skulle jag i så fall endast skriva efter sådana böcker som jag gärna vill läsa, och jag köper och betalar hemskt gärna för böcker av författare jag tycker om.

b) Jag tackar ja till erbjudanden angående böcker jag verkligen är nyfiken på.

c) När jag upptäcker att det är recensionsdatum för någon bok (genom att den finns med på varenda bokblogg jag läser, och de flesta som jag inte läser), så läser jag nästan aldrig något av dessa inlägg. Jag utvecklar också lätt en aversion mot just den boken. Oftast oförtjänt. 

d) Recensionsexemplar – och då särskilt erbjudna sådana – stjäl tid och fokus från de böcker jag verkligen vill läsa. Jag är nämligen helt övertygad om att de flesta av världens bästa böcker inte har kommit ut i år. Nu ska det här inte missförstås helt och hållet. Jag är förvisso lite snobbig. Men åtminstone 20-30 % av de böcker jag läser har utkommit under de senaste 3 åren. Det är en förfärande hög andel, tycker ni inte?

Me, me, me

Ja, vi ska som sagt inte ägna varje delfråga så där ohemult mycket utrymme. Här kommer därmed mer raska svar på ytterligare några frågor, till exempel på om hur det började, hela det här bloggandet.

Fråga 4:
Den första bokblogg jag nånsin besökte var Martinas blogg Ett hem utan böcker, och jag måste ha hamnat där på grund av någon googling. Jag hade aldrig tänkt tanken på att starta just en bokblogg tidigare, vilket var riktigt konstigt. Jag gillade bloggformen väldigt mycket, och läste vid den tiden ganska många bloggar (dock inga bokbloggar). Bakom mig hade jag ett par försök att blogga om mitt arbete som runnit ut i sanden. Så trååååkigt!

Jag återkom till Ett hem utan böcker vid några tillfällen under ett par månader innan jag började blogga. Därifrån klickade jag mig vidare lite hit och dit, och fastnade främst för den just då rätt populära grejen att avgöra vilken Austen-hjältinna man var. Den var en bidragande orsak till att jag började blogga just då tror jag. (Vilken hjältinna jag var, kan man se här.) En bok om dagen tog lokalpatriotiskt hem poängen.

Fråga 5:
Den som först kommenterade hos mig var Klotho från Ett eget rum. Det skedde strax efter att jag hade registrerat mig hos bokbloggar.nu – om jag inte hade gjort det (vilket lätt kunde hänt; att göra min blogg känd på det sättet var rätt ångestskapande, tro det eller ej) skulle ni sluppit ägna en lördag åt mina kommentarsfält, och jag hade nog slutat blogga för länge sen. Kommentaren var helt oväntad för mig, som då hade bloggat lite försiktigt i så där en månad. Klotho läste igenom och kommenterade nästan alla inlägg jag gjort. Enormt roligt och inspirerande! Enligt O gissar rätt, också lite lokalpatriotiskt, faktiskt.

Fråga 6:
Den första (bok)blogg jag själv kommenterade på var Läsdagboken (Mind the book), i samband med en fredagsfråga från Bokhora, tror jag. Jag gjorde i samband med detta ett ganska pinsamt nybörjarfel, som ingen gissat rätt på, och därför tänker jag låta det försvinna in i glömskan. Just nu i alla fall.

Bokomaten tar hem poängen. En bok om dagen och En full bokhylla får var sitt stilpoäng för att de felaktigt ger uttryck för att jag är ofelbar. Ingrids hund får ett poäng för att han kan göra ett kryss.

Snowflake och jag har antagligen känt varandra i ett tidigare liv, och därför får hon ett poäng extra. Eller två.

Extrafrågan om runstenen:

Bilden föreställer mycket riktigt Rökstenen, och jag har tagit fotot själv. Kvällsolen lyste upp stenen så vackert och det blev ett foto som jag nog är ganska nöjd med (med ett stilpoäng blir det sammanlagt tre poäng till Enligt O för det). Fotot är dessutom taget med min gamla odigitala kamera och inskannad av en av mina studenter. Självklart kan man få många extrapoäng om man publicerar egna bilder på stenen, Snowflake. Ann-Sofie på ooof bok får 1 poäng för att hon läser judaistik och ett annat för att hon känner igen futharken. En bok om dagen tar som vanligt hem smickerpoäng när hon hävdar att stenens gåtfulla text lovsjunger Vixxtorias ära.

Fråga 7

Nästa frågeinlägg handlade om lite basfakta om mig. Samtliga uppgifter (tror jag) kan man få svar på om man helt enkelt klickar på fliken Om Vixxtoria överst i bloggen. Man bör dock känna till att P4-ålder inte innebär att man lyssnar på P4 (det gör inte jag!), utan att kanalen i mitten av 90-talet påstod sig rikta sig till folk från 37,5 års ålder, vilket (plus minus några månader) är min aktningsvärda ålder; Snowflake tog den poängen. Den här frågan är dock en slamkrypare, för man får nämligen dubbla poäng om man svarar som Lyran, alltså att jag inte är en dag äldre än 25, men väldigt klok för min ålder. En full bokhylla smickrar med att jag är klok, och vinner poäng på detta, och får ett till genom att påminna (mig och alla andra) om att jag har en grön iPhone. Fia och The book pond gissar också, men tycker att jag är lite för gammal. Vilket jag inte riktigt vet hur jag ska tolka, eftersom de faktiskt har träffat mig i verkligheten. Jag har färgat håret sen dess, hörni!

Fråga 8 och 9

Min skostorlek anges med samma siffror som min ålder (ett faktum som förbryllar min 4-åriga dotter mycket just nu), även om jag under året kommer bli lika gammal som Astrid var när Pippi Långstrump kom ut. Boken som John Buchan skrivit heter De 39 stegen. Det blir Snowflake som tar den poängen också, faktiskt. Min älsklingsfärg är grönt (poäng till Marias bokliv), och man skämtar inte om färgen rosa i min blogg, bara så ni vet det, Bokomaten och Lyran!

Så om vi summerar poängen hitintills:

Joanna 11 p
En bok om dagen: 6 p
En full bokhylla 5 p
Mariasbokliv: 3 p
Enligt O: 4 p
Snowflake: 4 p

Lyran: 4 p

Bokomaten: 2 p

Ann-Sofie (ooof bok): 2 p
JennyB: 1 p
Ingrids hund: 1 p

De första stegen

En dag som denna krävs en historisk tillbakablick. Hur var det egentligen i bloggens begynnelse?

4. Vilken bokblogg var den första som Vixxtoria någonsin besökte?

1. Ett hem utan böcker

X. Bokhora

2. Du är vad du läser

5. Vem var det som först kommenterade på Vixxtorias blogg? (Bloggen bytte adress i augusti 2009, och även om inläggen har flyttats över, så finns inte kommentarerna kvar från den tidigare bloggen. Fusk är alltså supersvårt!)

1. Boktoka

X. Ett eget rum (Klotho)

2. Snowflakes in rain

6. Och vilken var den första bokblogg som Vixxtoria kommenterade på?

1. Läsdagboken (Mind the book)

X. Lyrans Noblesser

2. Boktipset – ni na ni na ni nanna 

Här kan man få bonuspoäng om man vet vilket klassiskt nybörjarfel jag gjorde när jag första gången kommenterade. Eller så får man bonuspoäng om man inte minns det.

Reglerna är så här:

Varje timme under dagen – med början klockan 08.00 och slut klockan 20.00 – kommer ett nytt inlägg att publiceras. I de flesta inlägg finns en eller flera frågor (oftast av tipspromenadskaraktär) som ska besvaras i kommentarsfältet. Svara så snabbt och så rätt du kan. Ibland kan det vara bra att motivera ditt svar, för det kan kanske hända att ett felaktigt svar ibland kan bli mer rätt om din motivering är bättre än min. Men det är dessvärre jag som är domare.

Den som har flest rätt och har svarat snabbast kommer att vinna ett slags pris. Eller bestraffning. Det beror lite på från vilken synvinkel man ser det hela.

Eftersom det är mina bloggläsare som svarar räknar jag med att behöva vara generös med stilpoäng. Det kan man få för lite vad som helst som jag råkar gilla, så tveka inte att svara även om du inte hinner först!  

Klara och färdiga?

Förra året glömde jag bort bloggens födelsedag. Dessutom firade jag inte ens min egen födelsedag särskilt mycket mer än att gå på begravning och ta hand om en febrig dotter. På min senaste namnsdag var jag på barnkalas. 

Så jag tänkte ta igen en massa firande idag. Om du tycker att det blir för mycket fokus på Vixxtoria, så är du välkommen tillbaks i nästa vecka. Då ska bloggen bli alldeles som vanligt (men möjligen med lite få inlägg, för jag har mycket att göra). 

Nu firar jag emellertid att min blogg fyller 2 år. Det är sannerligen inte många projekt i mitt liv som jag upprätthållit med sådan entusiasm och under så lång tid som det här bloggandet. Heja mej, om jag får säga det själv. 

Jag kan dock inte ta åt mig hela äran för att projektet blivit så lyckat. Jag skulle aldrig ha fortsatt om det inte varit för de fullkomligt fantastiska läsare som dagligen besöker den här bloggen. Det är en ynnest att ha läsande, roliga, intelligenta människor att utbyta tankar med. 

Jag skulle inte blogga om inte just du läste. 

Ja, jag menar just dig – du som aldrig kommenterat, men ständigt återkommer. Jag skriver för dig också! 

Tack alla som får mig att skratta och tänka. 

Klockan 08.00 kör vi. 

Vipslördag

Jag firar förresten bloggens två års-dag på lördag. Det jag funderar på just nu är att falla till föga och ordna nån slags kombination av bloggfest och tävling, för det var vad flest mänskor önskade sig. Nu gör jag i och för sig oftast mitt bästa för att överraska människor som vill ha det dom önskar sig, så vi får se vad som händer.

I skrivande stund tänker jag mig dock en tävling som pågår hela lördagen.

Priset är för vinnaren möjligen ett tvivelaktigt nöje.

Och det kommer vara ett extremt egocentrerat evenemang som premierar de allra nördigaste bloggföljarna.

Jag kallar hela evenemanget för Vipslördag*.

*För det är möjligt att det begår bloggsynden att varken vara roligt eller strukturerat. Dessutom börjar ordet på V och associerar till Tipslördag. Det där var en viktig ledtråd. 

I brist på boktips

Karin på En bokcirkel för alla tycker att bokbloggare ska försöka bli lästa av människor som inte är bokbloggare. Så långt instämmer jag. Men sen avslöjar Karin att hon ser boktipsande som ett av de viktigaste syftena med bokbloggandet. Bokmania håller med. Jag beundrar både Karins och Bokmanias inställning, men jag bloggar inte driven av något sådant ädelmod. Jag har inte ens som syfte att bli överöst av recensionsexempelar (och detta är inget statement, det är en överlevnadsstrategi).

Nej, jag bloggar av väldigt egoistiska skäl: När jag har läst något jag vill fundera mer över, så vill jag att det ska finnas någon där som kan fortsätta diskussionen med mig. Oftast har jag sån tur att det finns det (men om någon vill kommentera det här inlägget, om Lars Gustafsson och andra manliga kultförfattare, så välkommen – där finns början till en diskussion jag gärna skulle föra, och som ingen ännu nappat på).

Jag har således inget ädelt syfte att bedriva läsmission. Folk får lika gärna spela tv-spel, titta på film eller ta långa skogspromenader vad mig beträffar. Bokbränning är jag dock motståndare till, men det beror mest på att jag tycker att man åtminstone kunde frågat mig först om jag ville ha böckerna.

I den mån jag boktipsar, så är jag rädd för att det mest handlar om min medfödda (eller kanske förvärvade, jag är inte helt säker på vad som är arv och miljö i den här frågan) besserwisserim som leder till att jag vill tala om för folk vad de ska göra. Och läsa.

Om jag visar intresse för vad andra läser så erkänner jag (och ja, jag skäms bara lite för syns skull) att det antingen är för att jag ständigt jagar efter nästa stora läsfix för min egen del, eller vill bre ut mig i (egna och andras) kommentarsfält och skryta om min egen uppfattning om en bok.

I ifall jag inte bloggar om de böcker jag läst under en tid (de senaste veckorna till exempel), så beror det på att jag inte känner för att dela med mig av mina tankar, inte är i behov av andras tankar om min läsning, och så där i allmänhet struntar i om mina bloggläsare har nån behållning av min blogg eller inte.

Jag vill bara ha de här synpunkterna till protokollet, så att ingen inbillar sig att alla bokbloggare består av samhällsnyttiga och altruistiska medborgare.

Men jag håller helt med om att man inte kan länka tillräckligt till andra inlägg som man tycker ska uppmärksammas! Så här kommer lite länkkärlek, en vecka då jag inte hunnit lämna så många spår hos andra bloggare som jag velat:

Gratulera Titti som snart blir trebarnsmor!

Läs En molnfri bombnatt som Eli tycker så här mycket om!

Läs om Hermias lördagsmorgon!

Följ Ingrids väg, läsande längs Donau!

Petter skriver om Bachtins klassiker om Rabelais.

Se vad Tekoppen skriver om Torgny Lindgrens Minnen (en bok jag själv läst, gillat, och inte skrivit ett ord om sen dess).

Stäm in (eller motsäg) Det mörka tornets klagan över att precis allting måste bli film.

Nicka instämmande när Sanna på Och solen har sin gång slår fast att hon tycker om Rebecca.

Återupplev eller upplev Knausgård genom Snowflakes tankar om Min kamp.

Och missa inte hur Emma rapporterar om hur Agatha Christie brukade hjälpa sin man arkeologen.

Det är inte en fråga om böcker

Det här inlägget handlar inte om böcker, utan om min blogg. Jag undrar varför endast bara de två senaste blogginläggen visas på första sidan. Jag har ju ställt in och ställt in så att man ska kunna se inlägg från de två senaste veckorna (jag är service-minded, kära bloggläsare). Jag har försökt att ändra och ändra i ett par dagar, men det verkar bara bli värre. I morgon kanske inte ett enda blogginlägg syns. Hjälp!

Nån som har någon bra lösning? Eller som jobbar för blogger?

Eller ska man sluta medan man fortfarande har nåt kvar att läsa?

Den här bloggen fyller två år om ungefär en månad.

Hur ska jag fira det, tycker ni?

De lyckliga tu

Men vem blev då min 44 444:e bloggbesökare? Jo, inte mindre än två stycken har skickat in bildbevis på sin visit i form av en skärmdump. Det låter lite konstigt, men jag antar att det beror på att blogger uppdaterar räkneverket med vissa specifika tidsintervaller (kanske en gång varje eller varannan minut). På så sätt kan flera besökare se samma antal sidvisningar. Resultatet av detta är i alla fall att både Titti och Eli kommer föräras varsin bok som jag inte behöver längre. Stort grattis! Nu måste jag dock fundera över vilka böcker jag inte tycker är bra och vill bli av med och som kan passa er. Jag skulle ju trots allt vilja att ni fick böcker ni kunde uppskatta.

Jag vill även passa på att flagga för att när bloggen närmar sig 88 888 så kommer jag att utlysa en tävling om vilken bloggläsare som är mest lik Ulla-Bella i Solstollarna.

(Inom parentes måste jag också uttrycka hur glad (!!!!!) jag är över att ha så många besökare på bloggen. Otroligt är vad det är. Statistiken visar att en del dessutom återkommer, vilket är ännu svårare att förstå. Så, välkommen igen, du förbi-ilande läsare! Och betänk att det kan bli du som lämnar den 5555:e kommentaren, även om det är mest troligt att det blir jag själv.) 

Om böcker som alla andra utom jag har hunnit läsa

Bokstävlarna förutspådde att jag skulle klaga på att alla bokbloggare läser och skriver om John Ajvide Lindqvists nya bok. Så nu gör jag det.

Och med anledning av att till och med Lisa på Tinyfeist har brutit sin bloggtystnad för att skriva om en annan bok som alla har läst utom jag, så spelar jag med andan i halsen, med skoskav och långt efter alla andra, denna låt för er:



Själva rubriken har En bok om dagen hittat på.

Jag har alltså ingenting alls med det här inlägget att göra. (Men jag läser jättebra böcker hela tiden, fast jag tänker inte tala om vilka dom är.)

Kom inte hit och kasta skit!

Alltså inte så att jag precis vill ha några näthatare i mina kommentarsfält. Tvärtom får de gärna fortsätta lysa med sin frånvaro.

Men det är ju inte utan att jag undrar om man blir mer kärleksfull av att läsa böcker.




P.S. Ett himla fint exempel på nätkärlek bara sådär hittar du idag hos It's a Literary Thing. Och sen när du läst det och fått en tår i ögat och känner hur du älskar i alla fall en del av världen, så kan du titta in till Johanna och krama henne lite. Kom igen – visa hur bra du är på att gruppkramas, annars kastar vi ut dig ur bokbloggsgemenskapen! 

Trevlig helg!

Det är säkert många som har noterat att jag försummat min blogg på sistone. Det är emellertid ingenting emot vad jag har försummat min läsning. Mitt arbete har dock inte blivit ett dugg försummat den här veckan, vilket är lite ovanligt.

Men misströsta inte. Jag har minst fyra, långt gångna, men urtråkiga utkast i pipelinen. Jag försöker göra dem lite roligare, och återkommer om det har lyckats. Eller om jag har gett upp och publicerar dem ändå.

Trevlig helg önskar jag er allesammans. Själv ska jag – jobba!




P.S. Jag har märkt att en del har märkt att man kan följa mig på Twitter (jag föll till föga när jag till slut hittade ett Twitteralias som jag kunde stå ut med). Det är inte tillnärmelsevis lika kul att twittra som att blogga, men ett underbart hjälpmedel om man vill hålla reda på hur många glas vin andra medbloggare dricker på fredagskvällarna, och skälla på sina medtrafikanter.

P.P.S. Jag har inte hunnit vandra runt i bokbloggosfären ett enda dugg sista veckan, så om ni själva har skrivit något häpnadsväckande, eller om ni mot förmodan upptäckt att någon annan bokbloggare gjort det så lämna gärna en länk nedan. Med häpnadsväckande menar jag främst i fall någon gift sig, fått barn, bytt bloggadress eller läst ut Anna Karenina.

Så kort som det var sagt

Hos Ord och inga visor undras det om vi bokbloggsläsare föredrar långa eller korta inlägg. Om jag ska tala för mig själv i den frågan kan jag bara säga att jag föredrar riktigt bra blogginlägg*, som är så korta som möjligt.

Men om de händelsevis är dåliga, så får de gärna vara kortare än så.






*Och med ett riktigt bra blogginlägg menar jag – för att citera mig själv – oftast inte en avskrift av baksidestexten till en riktigt bra bok.

Vixxtorias årsbästa

Det finns en tid och plats för alla bloggsummeringar. När man byter bloggadress till exempel. Eller när bloggen har födelsedag. Man kan också göra det vid nyår eller när man känner för det. Den följande summeringen är tillräckligt nära årsskiftet för att kunna kallas en årskrönika, men mest gör jag den för att jag har lust.

Jag publicerade 349 inlägg under 2010, och har runt 150 utkast, varav en del kommer bli smashing hits under 2011 (och en del nog borde raderas) – vi får se hur året utvecklar sig. En del av mina blogginlägg under 2010 verkade i alla fall vara uppskattade, om jag ska tro kommentarerna. Ibland håller jag med, och ibland håller jag god min, för jag har ju trots allt så himla bra bloggläsare att jag inte vill såra dem som råkar ha dåligt omdöme då och då ;-)

De här inläggen gillade många, om du har missat dem:

• Jag och djävulen diskuterar om den nya tidens prinsessböcker är bra eller dålig för jämställdheten. 
• Jag utreder hur svenska skådespelare gör karriär i filmatiserade svenska deckare. Från hastigt förbiskymtande mordoffer till cynisk och lönnfet poliskommissarie.  
• Jag avslöjar Jan Lööf som ultrafeminist. 
• Jag rodnar missklädsamt och berättar att jag inte läst alla böcker i hela världen. 
• Jag ordnade en virtuell bloggfest. Den var populär. 
• Det råkade bli en otrolig debatt om manliga och kvinnliga bokbloggare. Jag är fortfarande alldeles matt! 
• Diskussionen bokbloggare versus legitimerade bokkritiker dök upp med ny styrka under hösten. Här var mitt inlägg. 
• Några oväntade utmaningar dök upp som en spinn-off på ett par inlägg. Det var fler som liksom jag ville visa upp sina bibliotekskvitton till exempel. Och många ville liksom jag ge exempel på tavlor de gillar som skulle bli bra böcker, eller låtar som de vill läsa. 
• Jag bestämmer mig för att börja sälja mig.
• I juni tillkännager jag vilka kriterier jag går efter för att få räkna en bok som utläst. 
• Jag och dottern gör tillsammans ett hemma hos-reportage. Nästa år gör vi Berlin. Eller trädgården, kanske.
• Jag exploderar äntligen och vräker ur mig all irritation över alla dessa omotiverat uppstyckade böcker som förekommer nuförtiden. Det var faktiskt lite bättre förr när folk inte typsatte för sig själva hemma i ordbehandlingsprogrammet. 

Men jag har också egna favoritinlägg. Texter som jag tyckte om att skriva, om böcker som jag tycker om att tänka på. Ord som jag tycker om att återvända till och läsa då och då. Sånt jag är extra nöjd med, och vill komma ihåg år 2010 för. 

• Jag njöt till exempel mer av den här sågningen av Henrik H. Langelands Manuskriptet än jag gjorde av själva läsningen av boken. 
• Det var med betydligt mer sorg jag av nödvändighet sågade i Johan Theorins senaste Blodläge. Nästa bok blir väl mycket bättre? 
• Och förväntansfullt hade jag gett mig på Nicole Krauss hyllade bok Kärlekens historia. Jag var besviken när jag skrev det här. 
• Den här texten, när jag funderar över vem jag skulle varit och hur jag skulle agerat om jag stod mitt i andra världskriget tyckte jag mycket om att skriva. Jag gillar den fortfarande mycket när jag läser den. 
• ... och den kopplar fint till den "vardagsskildring" av krigets Frankrike, sommaren 1941. Skriven av Irène Némirovsky. 
• Det här tyckte jag också var ofantligt roligt. Om varför man inte läser just sina egna olästa böcker. 
• Och jag skriver om en av de bästa böcker jag läste 2010: Sektbarn av Charlotte Essén.  
• Jag konstaterar hur jobbigt det är för en bokälskare att bli av med plånboken. 
• Jag förundras och gläds över en helt oväntat bra bok: en brevväxling mellan Käbi Laretei och dåvarande maken Ingmar Bergman. 
• Jag undrar över hur man tänker när man översätter titlar, och skriver ganska mycket om Erlend Loes bok Gör vad du vill, som heter Muleum på norska. 
• Jag kan – hrm – tyvärr konstatera att de där tidsskrifterna som jag köpte i mars fortfarande är olästa. Men jag har läst en annan ViLäser sedan dess. Och mer än 200 sidor i Anna Karenina.
• Jag läser och skriver om Margaret Atwoods Penelopiad. Wow! 
• Jag är arg på alla som inte talat om att Elin Wägner är bra på det där sättet att man ska läsa henne. Inte bara var glad och tacksam för att hon stred för kvinnlig rösträtt och kvinnors möjlighet att få jobba över lika mycket som män. 
• Jag kommer ut som fotnotsfetischist. 
• Och jag gillade verkligen verkligen den här roliga boken av Evelyn Waugh. Press-stopp heter den. 
• Jag frågar mig varför det finns en del saker som man bara får skriva om i fall man varit med om dem själv. Utgångspunkten är Marie Darrieussecqs bok Tom är död. 
• Jag tröstar mig med att andra mammor har haft treåringar som inte vill gå och lägga sig, och inte vill äta upp köttbullarna på tallriken ens om det finns apor utanför fönstret. 
• Jag läser och skriver om Google och Andreas Ekströms Google-koden. Det är inte den allra bästa text jag skrivit, men jag minns gärna de insikter jag fick. 
• Jag tar mig tid och utvecklar varför jag är tveksam till att läsa biografier. 
• Jag sätter med stor möda, och inte så lite besvär, ihop en lista på 108 kvinnliga deckarförfattare. Många av dem har säkert du inte heller läst. 
• Jag blev glad när jag lyckades läsa en ganska ny Peter Pohl som lyckats gå mig förbi. Anton, jag gillar dig är en riktig fullträff, och en perfekt introduktion till Pohl!
• Jag undrar över var gränsen går för vad vi accepterar i gamla böcker. Ska allt som inte är politiskt korrekt idag skrivas om när äldre böcker ges ut? Eller gäller det bara barnböcker? 

Har jag lika många goda blogginlägg att minnas i januari 2012 blir jag glad. Det beror lite på er som läser faktiskt – jag skulle inte blogga för tomma kommentarsfält (och faktum är att det bara är 14 blogginlägg från 2010 som är okommenterade!). Så om ni kommenterar, så skriver jag – deal?

Tack för ett gott samarbete under 2010!

Klok som en bok

Ett år äldre och visare lovar jag detta och endast detta inför 2011:

1. Jag ska läsa böcker.

2. Jag ska köpa böcker.

3. Jag ska låna och låna ut böcker. 

4. Jag ska önska mig böcker i present och jag ska ge bort böcker. 

Och en del av böckerna ska jag till och med blogga om.

Kom och köp! Blogginlägg till salu!

En del bokbloggare diskuterar köpta blogginlägg nuförtiden. En full bokhylla och En bok om dagen deklarerar att de varken har varit eller är till salu. Bokblomma diskuterar också frågan, och har dessutom vid ett tillfälle sålt sig (men de som är emot prostitution kan trösta sig med att hon precis tyckte att det lönade sig, och nu är helt emot reklam på sin blogg).

Personligen har jag mest betalat för att blogga tycker jag. Stora kostnader för bokinköp och förseningsavgifter på biblioteket för att man vill läsa alla de där underbara böckerna som de andra bokbloggarna skriver om. Jag antar att jag därmed är en av dem som är lurad, vilket är det perfekt particip som ingår i första meningen på det bloggupprop mot köpta blogginlägg som är upphovet till denna diskussion. (En version av uppropet kan läsas här, hos Onekligen).

Jag känner att det här är ett perfekt läge för mig. När vettiga och altruistiska bloggar står upp som en man och vägrar få betalt för att skriva om saker de gillar, så skapas ju ett tomrum som jag kan fylla. Alltså: Betala mig i stället så skriver jag.

Taxan för ett meddellångt, småputtrigt inlägg hos mig ligger på 4839 kr. Vill man att det ska vara lite provokativt, innehålla länkar till andra bloggare som kan tänkas få igång en diskussion och länka vidare och därmed locka fler läsare till min blogg, så stiger taxan till det dubbla. Vill man att det ska vara en kort liten klurighet kostar det 2384 (de tar längre tid att skriva än man tror, de där one-linersarna).

Jag kan också tänka mig att bjuda ut blogginlägg på auktion. Typ: jag hyllar Torgny Lindgrens nya för 7000, men skriver ner den för 8000. Kanske finns det nåt konkurrerande förlag eller bitter författarkollega som nappar på det.

Vill man att jag ska sluta blogga blir det betydligt dyrare.

Har du problem, eller?

En del trogna läsare av min blogg har problem med att ladda sidan. Nu undrar jag om även en del otrogna läsare har samma problem, eller om det går lika fint för er som för Moa.

Eftersom jag nyss bytt till en av bloggers alldeles egna mallar, och visserligen använder samma bakgrundsbild som förut, men denna gång i en version som är mer än tio gånger mindre än den förra, så hade jag hoppats att sidan skulle gå snabbare att ladda sidan och inte långsammare. Om just du har problem får du gärna kommentera här nedan. Berätta också vilken webbläsare du använder, och om du sitter på mac, pc eller kanske linux.

Min gissning är att det är någon gadget som ställer till det. Om någon annan har nån mer kvalificerad gissning så lyssnar jag gärna på den.