En fotbollsplan om året är det väl...

Vi komposterar en massa, och källsorterar och har oss. Sen tar vi bilen och lämnar på återvinningsstationen, eftersom projektet att cykla två kilometer med konservburkar i trasiga pappkassar på styret känns för komplicerat. Och tar för lång tid.

I Sydsvenskan i veckan fanns en liten intervju med humanekologen Kenneth Hermele som handlade om hur man läser på miljövänligast sätt. Hans svar på sambandet mellan litteratur och miljö är tankeväckande på många sätt. För det första menar han att de skönlitterära författarna borde skriva mer om det förestående miljöproblemet, i stället för att överlåta det åt fackboksförfattarna. Det ligger något i det. Fler nära planetdöden upplevelser i böcker nära oss, alltså. Under tiden kan ni låta bli att läsa miljödeckaren Kyoto och fjärilarna, för den var inget vidare.

Den andra frågan Hermele svarar på är om eböckerna inte är mer miljövänliga. Här är det framställningen av läsplattan (och tänk dessutom på alla dessa uppgraderingar och nya modeller som kommer översvämma marknaden varje år) som är en stor miljöbov! Det är tydligen väldigt många böcker vi måste läsa på läsplattan för att den ska vara mer miljövänlig än pappersböckerna som trycks på returpapper. Sen måste man – antar jag – relatera detta till de fyra miljoner olästa böcker som varje år makuleras olästa, som Sydsvenskan skriver om här. Transporterna av dessa böcker mellan tryckeri och bokhandel, tillbaks till förlag, tillbaks till handeln för bokrea, tillbaks till förlag och sedan till makuleringen (om jag nu höftat till rätt vad gäller alla resorna) är en stor miljöbov.

Det mest miljövänliga i bokbranschen är enligt Hermele biblioteken. Om man cyklar dit, antar jag. Det ställer ju hursomhelst biblioteksdebatten i ett nytt ljus. Bibliotekets bokbestånd är alltså viktigt för miljön.