Varför inte fira dymmelonsdagen med en post-it i år? Gul, förstås.

Till åminnelse av denna dag. Och som påminnelse till dem av er som fortfarande har troskyldiga medmänniskor i er omgivning som vågar träffa er onsdagen i påskveckan (ingen av mina anhöriga vänder längre ryggen till när jag är i närheten):

På dymmelonsdagen kom Britta och Anna till mig tidigt på morgonen, för vi skulle göra dymmelonsdagspass, såna där som man sätter fast på ryggen på folk med en knappnål, utan att dom vet om det. Vi klippte en hel massa av vitt papper, som vi målade roliga gubbar på. På en del skrev vi "Arg orangutang" och "Varning för hunden" och sånt där. 

s 59 i Mera om oss barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren 

Veckans dammsugare

Egentligen sitter jag och skriver på två långa blogginlägg, men det ena blir inte tillräckligt argt, och det andra får jag inte till knorren på, så nu lämnar jag dem därhän för ett litet tag. Här kommer i stället en bild av den post-it där jag noterat vilka böcker jag fastnat för under den sista dryga veckans luppläsning av bokbloggar. Alltid är det väl nån som känner sig träffad. Eller hedrad. Eller utpekad. Eller nåt.