Nyordslexikon

"Förord" är en lustig företeelse och ett lustigt ord. Trots att namnet verkar betyda att man ska läsa detta avsnitt innan man ger sig på den riktiga boken, så låt inte bedra er. "Förord" betyder "Efterord". Annars kan det hända att man förutom att få reda på hur det slutar innan man ens vet hur det börjar tvingas genomlida någon annans upplevelse av boken (samt ibland sammanfattning av denna någons avhandling i ämnet).

Det är särskilt ironiskt med förord, eftersom man oftast hittar dem i lite äldre böcker, så kallade klassiker, där syftet med dem är att sätta in boken och dess betydelse i ett sammanhang, och förklara för läsaren (som kanske nyfiken och alldeles frivilligt har öppnat boken för att ha en trevlig stund) varför boken är bra. Förord är oftast glädjedödare när man läser dem före själva boken. (Ja, jag har själv avstått från att läsa massor av böcker bara för att jag läst förordet först, och just nu har jag fastnat i förordet till Nattens skogar av Djuna Barnes; jag måste genast börja på boken i stället!)

Jag blir påmind om detta av en varning hos Snowflake, som har läst Undsets Jenny, och rekommenderar att man väntar med förordet till efteråt. Och så försöker jag fundera ut en enda bok jag läst där det varit bra att läsa förordet innan man läser boken. Jag kan komma på något enstaka fall där det inte spelar någon roll (t ex Mord i barm av Helena Poloni, utgiven i serien Bonniers Kriminalklassiker), och möjligen kan jag tänka mig någon bok där författaren själv skrivit förord till en senare upplaga, för att klargöra en eller annan missuppfattning som orsakat läsarstorm vid förstaupplagan, och eventuellt redogör för en eller annan förändring som gjorts i den nya versionen. Men annars kan vi väl vara överens om att förord ska läsas efteråt?

Om man har lust.