20 sena

Som alla vet ägnar sig bloggare åt att besvara enkäter när de inte hinner skriva om böcker som de läst. Och som alla vet så är i alla fall hälften av samtliga enkäter som cirkulerar på internet påhittade av Enligt O.

Morgonpigg eller nattuggla? 
För tillfället måste jag nog definiera mig som en uggla som aldrig är tillräckligt pigg.

Bibliotek eller bokhandel? 
Det är ju trevligast med bokhandlar, för där slipper man betala böter om man inte lämnar igen böckerna. Å andra sidan gjorde jag tidigt iakttagelsen att det är betydligt mer givande att ägna sig åt lågintensiv spaning på snygga killar som pluggar på bibliotek än i bokhandlar. Vet inte varför snygga killar pluggar så lite i bokhandlar, faktiskt.

Adlibris eller Bokus? 
Nja. Jag är rätt sur på båda just nu faktiskt. Det kräver sina blogginlägg att reda ut varför, så tills dess svarar jag: Bokbörsen!

Ljudbok eller e-bok? 
Jag tvekar lite här. En bok behöver ju uppfylla många kriterier, och jag tycker nog inte att någon av de här läsformerna kammar hem full pott vad gäller dessa basala krav:

• Möjlighet att läsa i badet, 
• Möjlighet att göra hundöron, 
• Möjlighet att göra understrykningar och anteckningar i kanten och sätta postits där det behövs, 
• Möjlighet att läsa om viktiga avsnitt som alltid råkar utspela sig just när jag somnar, 
• Möjlighet att individualisera sin bok genom dna-spår (blod, svett, te och tårar),
• Möjlighet att stå i bokhyllan så man kommer ihåg att man har läst dem. Eller inte läst dem.  

Inbunden eller pocket? 
Jag är inte petig. Boken får gärna vara naken, så länge alla sidorna är i behåll.

Vampyrer eller zombies? 
Min skräckläsning har sista åren begränsat sig till John Ajvide Lindqvist. Så om jag räknat rätt så står det väl ganska lika mellan de här övernaturliga (?) varelserna. Vill dock gärna slå ett slag för varulven, (eftersom jag nu högläser Jag är en varulvsunge av Gunnel Linde) och vildvittran (eftersom jag har högläst Ronja Rövardotter).

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? 
Guillou. För att blandningen av patos, självcentrering och möjligheten att fängsla en läsare är så unik.

En i taget eller slalomläsning? 
Slalomläsning. Fast det skulle ju vara mer praktiskt att bara ha med sig en bok i väskan.

Bokmärke eller hundöra? 
Det spelar ingen roll. Jag är bara tacksam varje gång jag inte behöver komma ihåg 87 eller 413 till nästa gång jag ska öppna boken. (För eftersom jag slalomläser så blandar jag alltid ihop siffrorna. Det är ju särskilt irriterande när man har 728 i huvudet – efter Anna Karenina – och sen hoppar man över till en Bamsetidning. Och det är en situation som uppstår oftare än man kan tro i det här hushållet. Eller ja. Kanske inte just 728. Mer 234.)

Chips eller choklad? 
Ja tack, om du ändå ska köpa, så.

Biografier eller memoarer? 
Bio.

Skräck eller chick litt? 
Jag blir mest skrämd när jag läser chick litt. Är det svar på frågan?

Boken eller filmen? 
Både och. När det gäller vissa filmer är jag hemskt glad om jag får avstå från att läsa boken. Men jag blir alltid osäker på om man måste söka särskilt tillstånd för det. Nån som vet?

Twitter eller Facebook? 
Har glömt vad jag heter på Facebook. Det är det för övrigt ingen annan som vet heller. På Twitter heter jag Vixxombocker och har nästan skrivit 8000 tweets. De flesta handlar om att man ska komma ihåg att använda blinkersen när man kör bil, eller om saker som jag inte hunnit göra på jobbet, så följ mig inte, i fall du inte är fullkomligt desperat.

Strindberg eller Heidenstam? 
Det är nån felstavning i frågan. Jag tror det ska stavas L-A-G-E-R-L-Ö-F. Men jag kan tillägga att mina Heidenstamsböcker i skinnband gör sig hemskt bra i bokhyllan. Strindbergsböckerna är betydligt mer sönderlästa.

Kokbok eller bakbok? 
Aha! Perfekt födelsedagstips till sambon!

Te eller kaffe? 
Mjölk. Med te.

Rött eller vitt? 
Jag behöver mer upplysning än så. Alkoholprocenten till exempel? Och finns det öl eller sherry om man skulle föredra det?

Boklördag eller ViLäser? 
Rent krasst så köper jag ViLäser ibland, och läser de delar av Boklördag som hamnar på nätet ibland. Komplementär distribution således.

Man Booker Prize eller Augustpriset? 
Här var jag tvungen att googla prisvinnare och räkna lite. Det visar sig att jag läst betydligt fler Augustprisvinnare, men det beror mest på att jag nästan alltid kastar mig över fackboksklassen. Om man räknar bort dem verkar ställningen vara ganska jämn. (Det här skulle jag faktiskt vilja utreda lite närmare för jag har aldrig i hela mitt liv följt eller intresserad mig för Man Booker Prize, men ändå alltså lyckats läsa rätt många av vinnarna. Hur har de smugit sig på mig? Jag förbereder ett långt blogginlägg fullt med konspirationsteorier.)

Bokmärken

Eftersom "alla" vet att jag är bokälskare brukar jag inte särskilt ofta få böcker i present. De flesta är nämligen oerhört rädda för att köpa något som jag redan läst, så därför får jag en vas i stället. Typ. Det är som om a) det aldrig slagit dem att jag omöjligtvis kan ha läst alla böcker som kommit ut under innevarande år, och b) det går i princip alltid alldeles utmärkt att byta eventuella dubbletter, och c) det finns presentkort på böcker. Samt d) - alternativet som jag själv gillar mest - det är alltid lika spännande att få en bok i present av någon annan, antingen jag kan förvänta mig att det är något jag önskat mig (= bokpaket av sambon), eller något som den andra nogsamt har valt ut för att hon tror att det här är något som jag kommer tycka om (= födelsedagspresent från ett fåtal väninnor och släktingar).

Men en överraskande stor andel av den grupp som inte "vågar" köpa böcker ger mig ändå bokmärken. Ååååh, vad många vackra bokmärken jag har. I papper och metall, i plast och i tyg. Konstfärdiga, broderade, tecknade, med och utan citat, fåglar och författarporträtt. En del är magnetiska, och en del har någon slags fiffig klämma som gör att den kan klämmas fast runt boksidan. En del är långa och smala och sticker ut ur boken. En del är hemmagjorda. En del är säkert riktigt dyra. 

Och nu paradoxen då. Behöver en bokälskare bokmärken? Ja, rent fysiskt behöver man dem ju (särskilt om man som jag ständigt har ett dussin pågående böcker överallt), för på något sätt måste man ju komma ihåg var i boken man var. 

Men en bokälskare som släpar med sig sina böcker på bussen eller som går och läser böcker i parken tar förstås inte med sig bokmärket i brysselspets eller den platta ugglan i silver. I mitt fall stannar de hemma, i en liten fin presentlåda, där jag samlat bokmärken. Jag använder i stället post it-lappar, avrivna bitar av kuvert, den överblivna pinnen från ett uppätet äpple eller päron, sticker in en jobbartikel mellan sidorna, memorerar sidan 279 mellan frukostbordet och busshållsplatsen, eller stoppar in födelsedagskort, räkningar eller kom-i-håg-lappar. För pocketböcker, där bokmärken så lätt glider ut, passar faktiskt hundöron bäst"

Ibland försöker jag hitta något särskilt trevligt ställe, exempelvis i en diktsamling, eller någon stor klassisk roman, som står på sin stadiga plats hemma i bokhyllan. Och så väljer jag ut ett vackert bokmärke och lägger in där. Så att bokmärket ska få en mening med tillvaron, liksom. Men lite konstlat känns det. Särskilt som jag vet att jag har andra, hemliga ställen, i särskilt betydelsefulla böcker, där jag lagt bokmärken i form av en hårlock. Eller en nästan sönderfallen ros. Dessa markerar ju ord och stycken  som verkligen betytt något för mig i mitt liv. Inte som de fådda, vackra som råkat utför någon slags AMS-åtgärd för obrukade bokmärken.