torsdag 17 september 2009

Jag håller för ögonen

Det där med baksidestexter. Om jag vet eller tror att jag vill läsa en bok, så läser jag aldrig dem. Jag brukade göra det förr i tiden, och det är märkvärdigt så ofta alldeles för mycket avslöjas. Det kan stå såna där saker som att "Kalle träffar Åsa, och efter det blir livet sig aldrig likt." Och så läser man boken, och väntar och väntar på att Kalle ska träffa Åsa. Och så gör han det på sidan 215, och de har en stormande natt tillsammans, och sedan blir Åsa överkörd på morgonen och boken är slut på sidan 243. Det är ju inte direkt fel på den baksidestexten, men man missar liksom att njuta av allting under de 214 första sidorna, eftersom man bara väntar och väntar på att Åsa ska dyka upp i historien. Större delen av boken känns meningslös, och när man tänker efter har man alltså läst boken genom baksidestextens ögon.

Även om inte texten avslöjar så mycket så tycker jag att den ofta styr in läsningen och utesluter (eller kanske kortsluter) andra möjliga tolkningar för mig. Baksidestexter använder jag mig därför numera bara som konsumentupplysning för böcker som jag inte riktigt vet om jag vill läsa. Och så läser jag dem så klart efteråt! Oj, vad man kan bli förvånad då, när man upptäcker vad boken "egentligen" ska handla om.

Och jag antar att det här också är en anledning till att jag är lite lite tveksam till att läsa om böcker som jag inte läst på bokbloggarna här runtomkring. Så fort det verkar intressant, så blundar jag. Och skriver upp titeln. Och klickar på något annat.

13 kommentarer:

Paperback Lover sa...

Det här är den precisa och exakta anledningen till varför jag inte läser recensioner av böcker jag inte läst men vill läsa. Om det däremot handlar om en helt okänd författare och jag letar efter tips, då kan det hända att jag kan läsa de första tre raderna av en recension. Jag läser just nu Berättelse om herr Roos, som är superbra. Är i slutet av boken så jag har tillåtit mig själv att glutta på baksidestexten. Den är kort, men den avslöjar saker som händer på sidan 243 av drygt 500. Väldigt illa!

Maria sa...

Jag har kommenterat i min blogg. :)

Ida sa...

Åh, sånt där ÄR så irriterande! Ändå kan jag aldrig låta bli att läsa baksidan, och jag blir ofta ganska irriterad på mig själv för att jag gör det...

Sedan har jag också lärt mig att man inte får surfa runt hur mkt som helst. När jag precis hade börjat läsa Twilight-serien ramlade jag över information som skulle hända långt långt senare, det kändes inte alltför kul. Kan ju minst sagt förstöra läsupplevelsen litegrann.

Gothique sa...

Jag läser inte heller baksidestexter. Däremot gärna blogginlägg om böcker som jag inte har läst. Jag tror helt enkelt att jag litar mer på de riktiga läsarna än på förlagen när det gäller att ge en god och ärlig sammanfattning av boken.

Vixxtoria sa...

Paperback Lover: Ja, om det är en bok man inte vet något om, då är man ibland "tvungen" att läsa baksidestexter. Ibland består de ju av ett utdrag ur boken. Det är ganska bra. Ibland. Ifall de inte har tagit ett utdrag mot slutet.

Berättelse om Herr Roos är bra :-) (Fast det är den sämsta Barbarotti-boken hittills tycker jag. Jag gillar En helt annan historia bäst.)

Maria: Jag har varit där och läst :-) (Och kommenterat, eftersom jag jämt har så svårt både att hålla tyst och att hålla fingrarna i styr på tangenterna.)

Ida: Mhm. Surfning kan vara farligt. Varför utfärdar Socialstyrelsen inga rekommendationer om det?

Gothique: Det ligger mycket i det. Förlagen ljuger sig förstås blå för att sälja böcker ;-)
Fast jag läser en hel del kritik på kultursidorna också. Där finns också bra grejer (som förlagen oftast inte skrivit).

L. sa...

Jag önskar att jag kunde låta bli baksidestexterna. Ibland kan jag, men oftast inte. Jag blev så sur för att jag råkade läsa för mycket bakpå "När man skjuter arbetare", innan jag kommit till den kritiska scenen. Fast jag kan ios förstå varför det var viktigt att nämna eftersom det som hände där utgjorde ett viktigt tema i boken. Men ändå! Grrr...

Vixxtoria sa...

L: Ibland önskar jag att baksidestexter var förbjudna. Det kunde helt enkelt bara stå "bra" eller "dålig", eller "sådär". Så att man visste.

Paperback Lover sa...

Jag måste säga att jag gillade Berättelse om herr Roos bäst av Barabarotti-deckarna. Det kan man läsa om i min recension imorgon, där jag för övrigt inte avslöjar mer än kanske de första femtio sidorna :-)

Vixxtoria sa...

Paperback: Kul att man har så olika favoriter. Jag tyckte det var en av Nessers sämsta (så långsamt berättande och en tråkig stuga i en skog, och så avskyr jag när folk rymmer - av aldrig så goda skäl - från ungdomsvårdsskolor). Så där. Nu har säkert jag avslöjat mer än 50 sidor i boken :-) Jag tycker man får göra det i en blogg. I sin egen i alla fall.

Anonym sa...

Överlag tycker jag att de flesta baksidestexter är ganska missvisande. De blåser upp vissa detaljer och ignorerar andra centrala händelser.

Jag stör mig nog mer på spoilers i recensioner. Ett exempel jag verkligen minns är hur en filmrecensent berättade slutet i von Triers "Dancer in the Dark". Det här var när filmen var helt ny, och min filmupplevelse blev följaktilgen ganska förstörd.

Jag tycker att bloggare brukar vara bättre påa tt undvika spoilers än mer etablerade recensenter. Kanske tänker de mer på att inte förstöra läsupplevelsen för andra?

Vixxtoria sa...

bokstavlarna: Kanske, kanske inte. Jag spoilar ordentligt på min blogg. (Det kan tydligt inte nämnas för ofta.) Men så ser jag inte heller mitt bloggande som att ge boktips eller recensera (även om det förstås kan fungera så också), utan jag vill diskutera hela min upplevelse av en bok, och där är slutet viktigt.

Men man ska aldrig läsa om en film eller bok eller pjäs eller vad det nu är som man vill se, det är min erfarenhet. Jag gillar om de sätter plus elelr fyrar eller getingar eller något, så att man kan bli varnad för det allra värsta, men annars läser jag helst recensioner och sånt i efterhand.

Cia sa...

Amen! Tror jag skrivit ett exakt likadant inlägg tidigare :)

Jag läser bara det sista eller näst sista stycket i recensioner och på baksidor, det är oftast där det står vad man tyckt och det är bara det jag vill veta.

Vixxtoria sa...

Cia: *skratt* Det _näst_ sista stycket. Det måste jag kolla (men bara på böcker och recensioner av böcker som jag redan läst förstås).

Med tanke på gensvaret på mitt inlägg så verkar det vara en vanlig strategi att inte läsa baksidestexter.