Det börjar dra ihop sig till vinnare. Men först ska vi leta reda på så många karaktärer som möjligt med ett namn som börjar på R i Astrid Lindgrens böcker, för det var vad denna bonusfråga påbjöd.
Jag ska väl erkänna att bokstaven R var lite huggen ur luften (B och M tänkte jag mycket på, men sen blev det visst R).
The Book Pond föreslår: Ronja, rumpnissar, Rasmus (på luffen) och Kalle Blomkvist och Rasmus. Fyra poäng till Malmö.
Enligt O lägger till Rasmus (Pontus och Toker), Ruskprick och Riddar Kato. Tre poäng till Göteborg.
Lyran kompletterar med Rosa, dockan hos tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Ett poäng till Karlstad.
En bok om dagen är hungrig, Bokomatens huvud står stilla (det skulle varit lite roligt om det rullat iväg) och Paperback Lover förolämpar bloggen (även om det är några dagar försent). L slänger däremot hjälpsamt in Rickard (Madickens påhittade syndabock). Lite sent, men eftersom det var länge sen vi träffades får hon ändå en poäng.
Och inte för att jag själv kan komma på så hemskt många fler som saknas men nån liten Rulle (Fille och Rulle – tjuvarna hos Lillebror och Karlsson på taket) och Rullgardina (ett av Pippis många andranamn) finns väl att nämna. Och visst heter hon Eva-Lotta Rosander, Kalle Blomkvists kompis. Och jag är förresten nästan säker på att han heter Rasmus Rasmusson, den där lille pojken i Kalle Blomkvist och Rasmus (vilket också torde medföra att Rasmus pappa, den galne uppfinnaren, heter Rasmusson).
Och så tar vi nästa inlägg, där temat gäller några saker som jag själv tycker att jag återkommer till om och om igen. Men tydligen är jag inte så tjatig som jag tror (om jag ska tolka svaren rätt). (Och det lämnar ju utrymme för att blogga en hel del mer om det här, när den andan faller på.)
Fråga 29:
Här undrar jag vilken bokserie som jag återvänder till om och om igen (även om jag kanske inte bloggar om den varenda vecka). Rätt svar här är Susan Coopers serie som börjar med En ring av järn (eller med Ovan hav, under sten om man föredrar det). Jag har skrivit om den boken här. Enligt O tar hem poängen.
Fråga 30:
Den nu levande svenska författare som jag tycker ska få Nobelpriset är Torgny Lindgren. Det har jag skrivit om här. (Och nej, det var inget skämt, Petter!) Enligt O var snabb och hade ovanligt rätt den här gången också.
Fråga 31:
Här undrar jag varför jag inte läser tillräckligt mycket biografier. Snowflake och Ingrid brukar påstå att jag ännu inte nått biografiåldern. Själv lutar jag åt att det är för att jag vill ha läst (nästan) allt av författaren innan jag ger mig i kast med biografin. Men jag tror att sanningen (som jag inte riktigt vill erkänna) är att jag antagligen är mer intresserad av mig själv än av andra människor (möjligen kan det faktum att jag ägnar en hel blogglördag åt att publicera 30 inlägg om mig själv stödja den teorin). Jag ger således en poäng var till var och en som var först med att gissa på något av dessa alternativ.
Enligt O för det för att jag inte var tillräckligt gammal. Lyran för att hon tror att jag vill ha läst allt och skapat mig egna bilder först. JennyB får poäng för att hon tror att jag inte är intresserad av andra människor. En bok om dagen smickrar mig igen för min ungdom och får ett ytterligare poäng.
Efter den här frågan var det fikadags, och då passade även Bea på att titta in och gratulera. Tack så väldigt mycket ska du ha.
Och bara så att jag inte glömmer bort det. Enligt O ska ju ha 10 bonuspoäng för en länkning till Vipslördag.
Ytterligare några frågor försöker vi klämma in svaret på i detta inlägg. Det är dags att bli lite romantiska.
Fråga 32 handlar om vilken bok min sambo läste den gången vi träffades. Och det här har jag ju berättat ett par gånger. Jag hittade honom helt enkelt på en strand, och där låg han och läste Anne på Grönkulla. Så vad det med den saken, och det lyckas ingen gissa rätt på utan att jag påminner rätt rejält. Jag ger därmed En bok om dagen med tvekan ett poäng, eftersom hon ändrat sig från ett tidigare svar.
Fråga 33 handlade om vilken barnbok som inspirerade det då unga förälskade par (som numera är kända som Vixxtoria med sambo, och vi är inte särskilt unga och om jag ska vara ärlig är nog inte ordet 'förälskade' det första folk kommer att tänka på när de ser oss) att varje gång de sågs – – – utbyta en särskild vit sten med varandra. Rätt svar är alltså Vita stenen av Gunnel Linde. Vilket En bok om dagen också gissar rätt på vid andra försöket. Men det var märkvärdigt så populär frågan om salmiaken från Jonas Bergström i Tordyveln flyger i skymningen var. För den som är intresserad kan jag meddela att Tordyveln var en bok som jag ganska tidigt fick sambon att läsa, och just Jonas och hans salmiaker är nog det som stannat kvar bäst i minnet.
Fråga 34 handlar om vilket som var den första boken som jag gav till sambon i present. Räddaren i nöden av Salinger, så klart. (Men de övriga två fick han också i present under första året.) En bok om dagen tar detta på första försöket.
Så hur har vi det nu med poängställningen?
Enligt O: 27 p
En full bokhylla: 19 p
Petter: 18 p
En bok om dagen: 14 p
Joanna 11 p
Lyran: 8 p
The book pond: 8 p
Snowflake: 6 p
JennyB: 4 p
Ooof bok: 3 p
Mariasbokliv: 3 p
Margareta: 2 p
Bokomaten: 2 p
Paperback lover 1 p
L: 1 p
Ingrids hund: 1 p
Livet är för kort för att läsa dåliga böcker, när det finns så många bra som är olästa.
Visar inlägg med etikett Gunnel Linde. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gunnel Linde. Visa alla inlägg
fredag 1 april 2011
Ronja, Nobelpris och Vita stenen
Etiketter:
Astrid Lindgren,
Biografier,
Gunnel Linde,
J. D. Salinger,
L. M. Montgomery,
Maria Gripe,
Torgny Lindgren,
Vipslördag
lördag 26 mars 2011
När kärleken förde dem samman
Jag inser att det kanske inte alltid framgår så tydligt här i bloggen, men egentligen vill jag allra helst läsa kärlekshistorier med lyckliga slut. Så därför kommer här lite romantik till eftermiddagskaffet.
32. Vilken bok läste Vixxtorias sambo den gången hon träffade honom?
1. Stolthet och fördom (av Jane Austen)
X. Lilla huset på prärien (av Laura Ingalls Wilder)
2. Anne på Grönkulla (av Lucy Maud Montgomery)
33. Vixxtoria och sambon hade ett långdistansförhållande i några år innan de hade möjlighet att flytta ihop. Det uppstod bland annat ett mönster som återupprepades varje gång de sågs. Kan du gissa vilken detalj i en svensk barnbok som inspirerade dem?
1. Varje gång de träffades turades de om att gömma en målad sten tillsammans med en present. Inspirerat av Rosornas krig om Stormumriken i Kalle Blomkvist-böckerna
X. Varje gång de träffades utbytte de en särskilt vit sten. Inspirerat av Vita stenen av Gunnel Linde
2. Varje gång de träffades hade Vixxtoria köpt salmiakaskar åt sin sambo. Inspirerat av Jonas Berglund i Tordyveln flyger i skymningen
34. Vilken var den första bok som Vixxtoria gav sambon i present?
1. Stolthet och fördom
X. Räddaren i nöden
2. Fiendens fiende
Etiketter:
Astrid Lindgren,
Gunnel Linde,
J. D. Salinger,
Jan Guillou,
Jane Austen,
Maria Gripe,
Vipslördag
tisdag 25 maj 2010
Vitt som äppelblom
Veckans tematrio handlar om titlar med färg, och jag väljer att skapa en barn- och ungdomsbokstrio, lika vit som äppelblommen i min trädgård, eller körsbärsblomsbladen som singlar ner i mitt hår när jag cyklar till bussen.
... och de vita skuggorna i skogen av Maria Gripe är en av de allra mest lästa böckerna i min bokhylla. I denna andra del av den s k Skugg-serien beger sig halvsystrarna Berta och Carolin till Rosengåva slott för att sommarjobba som sällskap åt de isolerade tvillingarna Arild och Rosilda. Rosilda är stum, och kommunicerar förutom genom skrivna meddelanden (som hon sparar i särskilda anteckningsböcker, som sparas och förvaras i ett tornrum) genom att måla. På hennes suggestiva målningar av landskapet kring slottet Rosengåva är skuggorna mellan de skira björkarna vita och inte mörka. Vita, som skuggor blir på ett fotografiskt negativ. Vita, som för att dölja en vitklädd kvinna där mellan träden...
Den vita stenen av Gunnel Linde är ett fall där man inte vet om boken eller tv-serien är bäst. Fia och Hampus är barnen som alltid är lite utanför. När de träffas under sina alias Fideli och Farornas konung får de varsin vän och en äventyrlig sommar där de växelvis utför uppdrag för att som belöning utbyta den vita stenen. Åh, jag tycker den är både rolig och insiktsfull, den här boken. Om fantasins kraft, om längtan efter att få höra till, om snälla människor och dumma människor.
Slottet det vita av Tormod Haugen. Detta är en bok som jag lånade gång på gång från mitt skolbibliotek. Det är en tjock bok, en underlig saga om ett isolerat slott där pojken Elm bor med sin far kungen och sin mor drottningen. Det bor kanske någon i tornet. Guldbollen som Elm hittar i trädgården tillhör kanske någon. Kanske finns det svar på Elms frågor, även om varken kungen eller drottningen vill säga något. Jag skulle gärna vilja ha tag på boken som vuxen, för den är fortfarande ett mysterium för mig. Kanske är det en mytologiserad berättelse om en dysfunktionell familj?
... och de vita skuggorna i skogen av Maria Gripe är en av de allra mest lästa böckerna i min bokhylla. I denna andra del av den s k Skugg-serien beger sig halvsystrarna Berta och Carolin till Rosengåva slott för att sommarjobba som sällskap åt de isolerade tvillingarna Arild och Rosilda. Rosilda är stum, och kommunicerar förutom genom skrivna meddelanden (som hon sparar i särskilda anteckningsböcker, som sparas och förvaras i ett tornrum) genom att måla. På hennes suggestiva målningar av landskapet kring slottet Rosengåva är skuggorna mellan de skira björkarna vita och inte mörka. Vita, som skuggor blir på ett fotografiskt negativ. Vita, som för att dölja en vitklädd kvinna där mellan träden...
Den vita stenen av Gunnel Linde är ett fall där man inte vet om boken eller tv-serien är bäst. Fia och Hampus är barnen som alltid är lite utanför. När de träffas under sina alias Fideli och Farornas konung får de varsin vän och en äventyrlig sommar där de växelvis utför uppdrag för att som belöning utbyta den vita stenen. Åh, jag tycker den är både rolig och insiktsfull, den här boken. Om fantasins kraft, om längtan efter att få höra till, om snälla människor och dumma människor.
Slottet det vita av Tormod Haugen. Detta är en bok som jag lånade gång på gång från mitt skolbibliotek. Det är en tjock bok, en underlig saga om ett isolerat slott där pojken Elm bor med sin far kungen och sin mor drottningen. Det bor kanske någon i tornet. Guldbollen som Elm hittar i trädgården tillhör kanske någon. Kanske finns det svar på Elms frågor, även om varken kungen eller drottningen vill säga något. Jag skulle gärna vilja ha tag på boken som vuxen, för den är fortfarande ett mysterium för mig. Kanske är det en mytologiserad berättelse om en dysfunktionell familj?
Etiketter:
Barn- och ungdomsböcker,
Gunnel Linde,
Maria Gripe,
Tematrion,
Tormod Haugen
fredag 11 december 2009
Mina små älsklingar
Det pågår omröstning om de mest älskade böckerna skrivna på svenska hos Du är vad du läser (mejla ditt bidrag dit!). Mina älskade förslag skrev jag om här. Eftersom jag ännu är en ivrig omläsare av högt älskade ungdomsfavoriter kan jag inte motstå att därtill föreslå en lista på 10 svenska barn- och ungdomsböcker* som jag fortfarande är mycket förtjust i. Jag är ganska sympatiskt inställd till det där ordet "älskade", i stället för "bästa". Svaren blir lite annorlunda på så sätt, eller hur?
Samtliga böcker tål vuxna omläsningar. Listan är alfabetiskt ordnad, och det kan kanske i sammanhanget vara värt att påpeka att jag försökt balansera den för kön (liksom jag gjorde för vuxenlistan), men det lät sig inte göras.
Juliane och jag av Inger Edelfeldt
Skugg-serien av Maria Gripe, något om böckerna t ex här.
Muminböckerna av Tove Jansson, om Mumin, t ex här.
Sandro slash Ida Sara Kadefors
Den vita stenen av Gunnel Linde
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren, om Astrid t ex här.
Hjärtans fröjd av Per Nilsson
Serien om Micke av Peter Pohl (som inleds med Regnbågen har bara åtta färger); lite om böckerna här.
Kulla-Gulla-böckerna av Martha Sandwall-Bergström, något om böckerna här.
Pip-Larsson-böckerna av Edith Unnerstad
Starka bubblare: Sven Wernströms böcker om Trälarna, Barbro Lindgrens böcker om Sparvel, Bombi Bitt och jag av Fritiof Nilsson Piraten, Katitzi-böckerna av Katarina Taikon och Barnen från Frostmofjället av Laura Fitinghoff.
* Jag har inte inkluderat bilderböcker, eller böcker för väldigt små åldrar, utan satt ungefär samma gränser som jag gjorde för min barn- och ungdomslista tidigare i år. Om jag känner mig väldigt inspirerad kanske det kommer en småbarnslista också om några dagar.
Samtliga böcker tål vuxna omläsningar. Listan är alfabetiskt ordnad, och det kan kanske i sammanhanget vara värt att påpeka att jag försökt balansera den för kön (liksom jag gjorde för vuxenlistan), men det lät sig inte göras.
Juliane och jag av Inger Edelfeldt
Skugg-serien av Maria Gripe, något om böckerna t ex här.
Muminböckerna av Tove Jansson, om Mumin, t ex här.
Sandro slash Ida Sara Kadefors
Den vita stenen av Gunnel Linde
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren, om Astrid t ex här.
Hjärtans fröjd av Per Nilsson
Serien om Micke av Peter Pohl (som inleds med Regnbågen har bara åtta färger); lite om böckerna här.
Kulla-Gulla-böckerna av Martha Sandwall-Bergström, något om böckerna här.
Pip-Larsson-böckerna av Edith Unnerstad
Starka bubblare: Sven Wernströms böcker om Trälarna, Barbro Lindgrens böcker om Sparvel, Bombi Bitt och jag av Fritiof Nilsson Piraten, Katitzi-böckerna av Katarina Taikon och Barnen från Frostmofjället av Laura Fitinghoff.
* Jag har inte inkluderat bilderböcker, eller böcker för väldigt små åldrar, utan satt ungefär samma gränser som jag gjorde för min barn- och ungdomslista tidigare i år. Om jag känner mig väldigt inspirerad kanske det kommer en småbarnslista också om några dagar.
Etiketter:
Astrid Lindgren,
Barn- och ungdomsböcker,
Bra böcker,
Edith Unnerstad,
Gunnel Linde,
Inger Edelfeldt,
Maria Gripe,
Martha Sandwall-Bergström,
Per Nilsson,
Peter Pohl,
Sara Kadefors,
Tove Jansson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



