När jag är glömsk och så förälskad i en ny bok att det lyser ur ögonen på mig (om jag råkar lyfta dem från boksidorna), då händer det att jag berättar för folk om min nya pojkvän.
Och när jag gjort det, så bryts förtrollningen. Det är som när klockan slår tolv för Askungen. Eller som när polyjuicen slutar verka för Harry Potter. Showen är över. Magin är försvunnen. Boken är platt och intetsägande, och det enda jag vill är att göra slut. Ibland uthärdar jag ändå fram till de sista sidorna, så där som man måste göra om man bokat en charterresa ihop med nån som man grälar med redan andra kvällen.
Därför tänker jag inte berätta vilka de tre tjocka böckerna är just nu. Förlåt Hanna och ni andra. Men jag lovar att skriva om dem när jag läst ut dem. Vare sig jag blev förälskad eller inte.
Men jag vågar mig på en bild på de tre tjockisarna i alla fall: uppifrån och ner: tjock, tjockare, tjockast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar