Jag vet vad du läser

Jag har Google analytics kopplat till den här bloggen. Det innebär att jag kan se vad folk klickar mest på och när. Jag kan inte riktigt se vem folk är, men jag kan se var de kommer ifrån. Någon eller några från Hägersten (hej hej!) hänger här rätt mycket till exempel. Och det är inte min mamma.

En sak som man upptäcker är vilka inlägg som folk tillbringar mest tid med att läsa, och här är tendensen lika tydlig som överallt annars i samhället: folk vill läsa om sånt de vet något om. Det är lite paradoxalt det där, men igenkänningsfaktorn verkar vara viktigare än ett boktips.

Och jag ska inte ironisera över det där. Jag är inte annorlunda själv. Jag läser verkligen jättegärna om nya böcker, och jag tror inte jag är ensam om att gå igång (ja, nästan sexuellt) på utläggningar där någon passionerat hänger sig åt att frossa i en älsklingsbok. Det är bästa sättet att få mig att springa till biblioteket (eller klicka in på nån nätbokhandel).

Men det är faktiskt ännu roligare att läsa vad någon skriver om en bok jag redan har läst. Särskilt om det är en älskad och ömt vårdad vän som jag ofta hälsar på. Även om man ibland kan bli lite avundsjuk på den där andra relationen som min älskling har inlett i smyg, så försöker jag se det som att jag inte förlorar en vän, utan vinner en diskussionspartner. Är det inte samma känsla som förenar medlemmarna i alla fanklubbar och litterära sällskap?

I den där undersökningen som pågått uppe till vänster här i bloggen under några dagar frågar jag besökare här vilken slags blogginlägg de helst läser. Sådana som handlar om böcker de läst, eller sådana som handlar om böcker de inte läst. Jag kan lugna någon eventuellt orolig med att det här inte primärt (eller ens sekundärt eller tertiärt) handlar om att jag tänkte ändra inriktningen på vad jag skriver om på bloggen. Jag tyckte det var spännande att se om folk tänkte som jag – det vill säga att det är roligt att få läsa om nya böcker (ordet "boktips" låter så futtigt och sterilt, tycker jag. Som en lista utan lidelse. Som att stå och bläddra bland gamla bibliotekskort, utan hundöron och kaffefläckar), men ännu roligare att stöta på någon som blivit förälskad i en av mina egna favoriter, och kunna påbörja en diskussion om innehållet.

Jag fick väldigt många fina, intressanta och belysande kommentarer till mitt första inlägg som jag skrev som introduktion till undersökningen. Läs gärna – de var det roligaste med allihop, och egentligen var det en sån diskussion jag ville åt (men vem kan motstå att testa en ny undersökningsgadget?). De flesta skrev nog att om de skulle hårddra det hela skulle de helst läsa om böcker de inte läst. Jag får väl erkänna att om jag skulle hårddra det hela skulle jag nog helst läsa om böcker jag läst, och anledningen är förmodligen att jag så gärna vill prata om böcker, och det är svårt att göra det om jag inte läst boken själv (inte för att jag inte gör mina försök).

Resultatet av undersökningen visar dock att majoriteten vill läsa om böcker de inte läst. Här kan man ju dra till med en massa med att urvalet är skevt (inte nog med att det bara handlar om bokläsare, det handlar dessutom bara om bloggläsare, och därtill endast sådana som väljer att svara på frågan; bortfall vet vi således inget om), och att folk möjligen kan tycka att det är mer politiskt korrekt att vilja läsa om böcker de inte läst. Det låter onekligen som att man är mer intresserad av sin samtid, nyheter, och att förkovra sig själv om man vill läsa (om) nya böcker. Och det är väl inte heller en inställning man må förtycka.

Två stycken i undersökningen läste också helst inlägg som inte handlar om böcker. Jag antar att de har samma slags humor som jag. Eller så har de kommit till fel blogg.

Tack för alla svar och att ni delat med er av era tankar! Gå nu ut och skriv såna blogginlägg som ni själva helst vill läsa – de brukar bli bäst, oavsett om de handlar om böcker ni själva läst eller inte!