Sjöstrand använder kulturella, psykologiska och litterära exempel för att förklara och förstå vad rus är och vad det betyder. Bellmans urmakare Fredman till exempel. Jag tycker om hur han använder litteraturen för att belysa ett fenomen som vi har ett mer känslomässigt förhållande till. Jag tycker om hur humanistiska förklaringar får förklara det som har lika mycket att göra med våra mänskliga känslor som med medicinsk vetenskap.
Och till sist: jag tänker förstås att för mig är boken en drog. Jag är ständigt på jakt efter den optimala fixen. Den perfekta läsupplevelsen. Den ultimata boken.
3 kommentarer:
Nice litteraturblogg! Keep up!
Jag tror också att det här med att läsa är ett slags drog. Det triggar ju belöningscentrat ordentligt om inte annat, precis som alla andra droger gör.
Men frågan är om den ultimata läsupplevelsen verkligen finns? Eller om man kommer gå hela livet och leta efter den?
Åh, bokstavlarna: Jag har haft flera absolutely fabulous läsupplevelser. Det är på jakt efter nästa sådan som man plöjer högt och lågt. Det funkar som trial and error - världens bästa inlärningsmetod. :-)
Skicka en kommentar