Tätt och tunt

Under året har jag försökt läsa många "tunnisar", vilket är vad Lyran vill att veckans tematrio ska handla om. Jag tycker att det därigenom blir påtagligt vilken njutning det är att läsa en riktigt bra bok, som dessutom väger lätt i handen. Dessutom blir det uppenbart att många böcker idag är både för tjocka och för dåliga, och det ofta finns ett samband här emellan. Jag tror jag vågar utlova att utveckla detta vid ett senare tillfälle, men nu över till mitt bidrag till trion; två av tre böcker har jag läst nu i år.

Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren. En av de bästa böcker som är skrivna på svenska. Eller svenska och svenska – västerbottnisk fattigdom och utsatthet där valet bokstavligt talat handlar om att sälja sin kropp eller att låta sina barn svälta ihjäl. Och frysa ihjäl. Om hur maktförhållande och utnyttjande går i arv, som om allt vore ödesbestämt. En av mina favoritböcker.

Mordbyn av Anna-Maria Schenkel. I dagens deckartsunami går det inte att vara spektakulär i mordgåtor eller tillvägagångssätt längre. Men man kan berätta historien ur en annorlunda vinkel.

Vart tog all denna kärlek vägen? av Käbi Laretei om förhållandet mellan henne och Ingmar Bergman. En oväntad pärla (vem visste att Laretei kunde skriva så!?) om kärlek och goda föresatser, och vuxna människors egoism, drömmar och oförmåga att mötas, försonas och acceptera att den andra inte är så som man föreställt sig. Gillar man inte Ingmar Bergman, så kan man byta ut namnet mot Valentin Olsson.