Böckerna ovan är åtta av mina favoriter. De flesta böckerna i den här bokklubben (Disney's bokklubb) var okända storheter, varav flera inte desto mindre blev storfavoriter hos mig. En del var förkortade och reviderade upplagor av kända verk. På bilden ser ni till exempel Huckleberry Finns äventyr, Barnen i Nya skogen och Baskervilles hund. Andra titlar inkluderade en del av Blytons femböcker, och de som kallas Alfred Hitchcocks Tre deckare (fast jag har aldrig riktigt förstått vad Hitchcock hade med dem att göra).
Det är lite svårt att se här på bilderna (och blixtreflexen gör ju inte saken bättre), men det var nästan alltid så att barnen hade "avklippta jeans" och "gymnastikskor". Både i texten, och på framsidan. Jag fascineras fortfarande över detta mode, som jag aldrig har upplevt i verkligheten. Just det där med avklippta jeans. Hmmm. De stentvättade kom när jag gick på högstadiet, och sedan var det lappade och trasiga jeans som gällde ett tag. Men avklippta? Någon annan som minns?
Härom kvällen läste jag om boken Spökhuset (med den lika schablonartade engelska titeln Haunted), och det var en spännande upplevelse. Boken är inte alls så dålig som man kan tro. Men det som slog mig mest var att det var från denna bok jag för första gången stötte på, och lärde mig tre viktiga fakta: a) att insulin är något som diabetessjuka måste ta, b) att nazistpartiet i Tyskland kallades nationalsocialisterna, och c) att undertecknandet av ett testamente måste bevittnas av två utomstående personer. Så där ser man. Man ska inte underskatta de kunskaper som kan förvärvas så där i förbifarten.
Jag tror jag ska ta och läsa om de andra favoriterna här också. Vågen till exempel. Den handlar om en skola som gör ett experiment för att se hur det kunde komma sig att människorna i Nazityskland lydde order utan att ifrågasätta (och där hörde jag för första gången om det berömda sociologiska experimentet där man låtsades utsätta testpersoner för elektriska stötar om de svarade fel på frågor). Den hälsning skoleleverna använder sig av är just en slags våg med händerna.
I boken Den mystiska Rockstjärnan är det en avdankad rockstjärna som hade en one-hit-wonder med låten "Narren var jag". Jag minns inte riktigt hur historien sedan avlöpte, men jag minns att jag gjorde flera mer eller mindre misslyckade försök att själv skriva en sång med samma namn (och ja, jag kommer ihåg text och musik, men nej, så roligt ska vi inte ha).
Bugs Potter i farten. Jaa, frågan är (om ni tittar på omslagsbilden) om inte J. K. Rowling inspirerats till Harry? Nja, kanske inte. Men en historia om en gudabenådad trummis, som jag blev mycket förtjust i (och ja, syftningsfelet är avsiktligt; jag blev förtjust i både historien och trummisen, vilket ledde till en del andra komplikationer senare i mitt liv).
Ack ja. Nu blev jag verkligen nostalgisk. Jag ska sticka emellan med lite 11-åringsläsning framöver.
15 kommentarer:
Åh, Spökslottet har jag också läst. Var också med i den bokklubben och mamma har berättat att alla böcker finns kvar hemma i föräldrahemmet.
Paperback: Kanske du också hittar några gamla favoriter om du letar. Spökhuset var på många sätt riktigt dålig, men på andra sätt inte så dum. Det kliade lite i mina fingrar att redigare om de dålia partierna, för då skulle det bli en riktigt, riktigt spännande spökhistoria om nazister i amerikanska södern.
Att de hette Alfred Hitchcocks Tre Deckare var väl för att de då och då hade möten med Hitchcock himself i böckerna? Han hjälpte dem en del med deras fall etc.
Avklippta jeans hade jag när jag var mindre, dvs. jeansshorts - om ett par jeans var utom räddning kunde man klippa av dem i lagom längd och få shorts istället.
Martina: Du har nog rätt i det där med Hitchcock. Men det var inte i så många av de senare böckerna han dök upp.
Avklippta jeansshorts, jo det hade jag också. Men det här handlar om att man klipper av byxorna i ungefär caprilängd. (I alla fall är det så det brukar illustreras på bokframsidorna, även om de ovan inte ger något riktigt bra exempel). Jag fascinerades och förundrades alltid över just det där att man var tvungen att klippa av jeans hela tiden. Liksom varför då? Någon betydelse måste det ha att folk höll på att klippa av sina jeans. Jag har börjat misstänka att det borde vara en engelsk term som översattes på det viset. Nån som har ett misstänkt engelskt uttryck?
Ojojoj, ja.. den där bokklubbsträsket var jag också djupt nedgången i. Vilken nostalgi-tripp!
Oj wow, vilken nostalgikick!
Jag var också med i Disney's bokklubb och flera av omslagen kände jag igen direkt (som "Seansen", jag minns att jag tyckte att det var ett väldigt snyggt omslag).
Men jag hade helt glömt att det fanns klassiker med i bokklubben, jag minns bara de böcker som var som "Rockstjärnan". Och femböckerna såklart, jag var helt BESATT av dem.
Fast kanske var det helt enkelt så att jag/min mamma (som nog var den som hade sista ordet när det gällde beställningarna) inte köpte några av klassikerna?
Marlan och bokstavlarna: Jag misstänkte nog att det var många med mig som skulle känna igen de här böckerna.
Seansen minns jag som en bok som verkade så bra i början, men inte höll hela vägen. Jag får se om jag läser om den. Annars undrar jag om man kunde avbeställa böckerna. Det borde man väl ha kunnat, men det hände aldrig hemma hos mig (det var definitivt jag som bestämde sånt, och inte mina föräldrar).
Jag minns också att jag blev besviken på Seansen när jag läste den. Mycket just för att jag gillade omslaget tror jag.
Man borde nog ha kunnat avbeställa böckerna. Det kan man väl alltid?
Och jag fick välja själv, men min mamma satte ner foten ibland när det blev lite för många böcker samma månad. Jag var med i flera bokklubbar samtidigt, så jag antar att vi fick sålla en hel del...
Min mor har aldrig varit varken ekonomiskt eller överdrivet bra på att sätta ner foten. Det kan vara det.
Seansen tyckte jag nog inte var så där fruktansvärt lockande, men omslagen till Spökhuset, Bugs Potter och Vågen härovan gillade jag. Det hände liksom något, och man fick ett ansikte på huvudpersonerna.
Jag minns Seansen! Och Baskerville hund! Det är kul med nostalgitripp!!! Och med barnbokklubbar!
Tak for a trip down memory lane ;o) Vores naboer havde en datter, der var medlem af Disneys bogklub (bøgerne kom også på dansk), og jeg kan tydeligt huske omslagene. Jeg var mest vild med De Fem-bøgerne af Enid Blyton, dem kunne jeg læse igen og igen.
PS. Jeg fandt din blog hos Søren (Sørens Bogblog) og ser til min glæde, at du har en masse links til bogblogs på svensk. Dem tror jeg, at jeg skal se lidt nærmere på.
Mange hilsner
Louise
Boktokig: Ja, om det bara beror på mig, så vågar jag lova att det kan bli en del nostalgitrippar till. Sen blir ju inte alla nostalgiska av samma saker!
Louise: Välkommen hit! Intressant att böckerna gavs ut på danska också, med samma omslag. Det var nog en ganska stor industri under 80-talet misstänker jag.
Jag gillade också fem-böckerna (vem gjorde inte det?), och jag får väl återkomma till dem så småningom också. Jag skrev om några andra Blyton-böcker i förra veckan. Däremot äger jag nästan inte en enda fem-bok.
Du ska absolut kolla på min länklista till höger i bloggen. En väldigt god utgångspunkt är också bokbloggar.nu. Där samlas inlägg från ett hundratal (eller är det 200 vid det här laget?) svenska bokbloggar. Mycket kul där. Finns det inget motsvarande på danska?
Robert Arthur, Jr, som skapade Tre Deckare och skrev bok 1-9, 11 samt en del synopsis, tyckte att bokserien behövde ett känt namn, och eftersom de första böckerna började komma ut 1964 så föll valet på Alfred Hitchcock. I första boken rör fallet dessutom Hitchcock själv. När Hitchcock dog 1980 ville arvingarna ha mer pengar för att bokförlaget Randon House skulle få använda namnet, och det bestämdes att en ny, helt fiktiv person skulle introducera böckerna. I åtminstone en del nyutgåvor som kom efter Hitchcock's död så ändrades ha till den nya personen, och regissören i den första boken ändrades till en fiktiv regissör.
Hoppas jag får bra betyg på uppsatsen. ;)
F ö kan tilläggas att jag igår köpte två Tre Deckare-böcker från Disney's bokklubb (och en från B. Wahlströms gröna ungdomsbokserie, och bestämde mig för att söka på bokklubben, vilket är orsaken till att jag hittade det här inlägget. :)
Hej Ari och välkommen!
Tänk vilka underliga vägar google för oss ut på. De mest googlade och lästa (om man ser till tiden i alla fall) inlägg på den här bloggen är de som handlar om Shakespeare har jag märkt, men kanske kan det bli ett uppsving för Tre deckare-sökningar :-)
Din uppsats låter klart godkänd, och lite mer utvecklad än den som Martina kommit med tidigare i tråden. Jag kan minnas en del 3D-böcker där en bild på Alfred Hitchcock var infälld överst på framsidan (eller blandar jag ihop det med någon annan skräcksamling eller så?). Bland mina gamla ungdomsböcker finns en hel del 3D-böcker som inte hörde till Disney också, men jag tror att min lillebror tagit över dem nu.
Intressant det där med den fiktiva regissören, faktiskt. Det väcker upp lite vaga, men ändock minnen om just en sådan som de tre gick till för att få råd. Hur som helst var det ju hemskt spännande böcker, som jag faktiskt inte riktigt vill läsa om som vuxen. Jag vill helst minnas dem som ruskigt bra :-D
Skicka en kommentar