Gå till källorna

Jag kom inte särskilt långt i mina sommarintentioner att se om jag kunde hitta mina läslistor från 80- och 90-talen. Däremot lyckades min mamma tillbringa sin semester med att sortera ut en massa böcker hon ville bli av med, varav en stor del bestod av mina barn- och ungdomssynder. Här är till exempel ett bevis på att jag redan på mellanstadiet var djupt nedgången i bokklubbsträsket:

Böckerna ovan är åtta av mina favoriter. De flesta böckerna i den här bokklubben (Disney's bokklubb) var okända storheter, varav flera inte desto mindre blev storfavoriter hos mig. En del var förkortade och reviderade upplagor av kända verk. På bilden ser ni till exempel Huckleberry Finns äventyr, Barnen i Nya skogen och Baskervilles hund. Andra titlar inkluderade en del av Blytons femböcker, och de som kallas Alfred Hitchcocks Tre deckare (fast jag har aldrig riktigt förstått vad Hitchcock hade med dem att göra).

Det är lite svårt att se här på bilderna (och blixtreflexen gör ju inte saken bättre), men det var nästan alltid så att barnen hade "avklippta jeans" och "gymnastikskor". Både i texten, och på framsidan. Jag fascineras fortfarande över detta mode, som jag aldrig har upplevt i verkligheten. Just det där med avklippta jeans. Hmmm. De stentvättade kom när jag gick på högstadiet, och sedan var det lappade och trasiga jeans som gällde ett tag. Men avklippta? Någon annan som minns?

Härom kvällen läste jag om boken Spökhuset (med den lika schablonartade engelska titeln Haunted), och det var en spännande upplevelse. Boken är inte alls så dålig som man kan tro. Men det som slog mig mest var att det var från denna bok jag för första gången stötte på, och lärde mig tre viktiga fakta: a) att insulin är något som diabetessjuka måste ta, b) att nazistpartiet i Tyskland kallades nationalsocialisterna, och c) att undertecknandet av ett testamente måste bevittnas av två utomstående personer. Så där ser man. Man ska inte underskatta de kunskaper som kan förvärvas så där i förbifarten.

Jag tror jag ska ta och läsa om de andra favoriterna här också. Vågen till exempel. Den handlar om en skola som gör ett experiment för att se hur det kunde komma sig att människorna i Nazityskland lydde order utan att ifrågasätta (och där hörde jag för första gången om det berömda sociologiska experimentet där man låtsades utsätta testpersoner för elektriska stötar om de svarade fel på frågor). Den hälsning skoleleverna använder sig av är just en slags våg med händerna.

I boken Den mystiska Rockstjärnan är det en avdankad rockstjärna som hade en one-hit-wonder med låten "Narren var jag". Jag minns inte riktigt hur historien sedan avlöpte, men jag minns att jag gjorde flera mer eller mindre misslyckade försök att själv skriva en sång med samma namn (och ja, jag kommer ihåg text och musik, men nej, så roligt ska vi inte ha).

Bugs Potter i farten. Jaa, frågan är (om ni tittar på omslagsbilden) om inte J. K. Rowling inspirerats till Harry? Nja, kanske inte. Men en historia om en gudabenådad trummis, som jag blev mycket förtjust i (och ja, syftningsfelet är avsiktligt; jag blev förtjust i både historien och trummisen, vilket ledde till en del andra komplikationer senare i mitt liv).

Ack ja. Nu blev jag verkligen nostalgisk. Jag ska sticka emellan med lite 11-åringsläsning framöver.