onsdag 29 september 2010

Om böcker som jag inte läser ut

Jag har lagt mig till med en – som det verkar – vana som är mycket svår att bryta: Jag läser en massa halva böcker, ibland bara en tredjedel, sen blir de liggande och jag går vidare till nästa. Inte för att den första boken är dålig, nej, jag vet inte alls varför jag plockar upp nån annan bok och hoppas på att bli uppslukad.

De sista två månaderna har jag således läst en massa sidor, men nästan inga hela böcker. En rätt märklig upplevelse. Jag förstår bara delvis varför jag lägger ifrån mig böckerna också. Kanske nån slags stress, koncentrationssvårigheter, leda, brist på tålamod eller jakt efter nya kickar.

Jag är 122 sidor in i Kärlekens historia av Nicole Krauss. Miljön, språket och stämningen påminner både om Vindens skugga av Ruiz Zafón och om Jonathan Safran Foers Extremely Loud and Incredibly Clear (L berättar för mig att det inte är så konstigt, för han är tydligen gift med Krauss), och om Zusaks Boktjuven. Jag trivs i och för sig i miljön, men har svårt att känna att den är unik. Jag läser några sidor i boken några gånger om dagen, och den utvecklar sig långsamt. Antagligen sträckläser jag ut den dagen innan biblioteket kräver tillbaks den.

Jag är så där hundra sidor in i Toffs bok av Kalle Dixelius. Kul med en modern, svensk dystopi, och jag är väldigt förtjust i leken med hur svenska språket har utvecklats om ett par sekel, och de förment vetenskapliga analyserna är ju ett helt fantastiskt grepp. Boken är dessutom lättläst och kort, så det är ett rent mysterium att jag inte bara tar ett par timmar och avslutar den.

Och jag har läst mer än hälften av Josephine Teys Miss Pym Disposes, en trevlig bekantskap för den som gillar collegemiljö och klassiska brittiska deckare. Miss Pym är en pärla, atmosfären med flickskolan är fint skildrad och just där jag slutat läsa börjar det dessutom bli riktigt spännande. Varför varför varför vill jag inte stoppa ner den här i väskan när jag ska ut och åka buss?

Elisabeths Åsbrinks bok om Malexander – en oerhört spännande bok som problematiserar kriminalvårdens sätt att använda Lars Noréns projekt 7:3 som vård. Möjligen stannade min läsning av lite grann i samband med att jag lyssnade till Åsbrinks (eminenta!) sommarprogram, som i så stora delar överensstämde med bokens innehåll, att jag inte längre drevs framåt av nyfikenheten.

Gunnar Ekbergs bok De ska ju ändå dö är hemskt intressant med en riktig spion som berättar om hur det var att vara en riktig Carl Gustaf Gilbert Hamilton. Här är det infiltrationer i 60-talets vänsterrörelser, dubbelagenter och nattliga dykoperationer på riktigt. Men det som kunde blivit spännande är berättat som dåliga lumparhistorier utan dramatisk stegring. Det är rätt tråkigt, faktiskt.

Tre fjärdedelar av Walter Ljungquists bok Azalea, där en romanförfattare vaknar en morgon och finner sig i sällskap med de romanfigurer han just skriver om. Absurdistiskt, och oemotståndligt, så varför avslutar jag inte det här?

Och Margareta Strömsteds biografi om Astrid Lindgren ligger där och är så bra, men trekvartsläst, trots att varje kapitel ger så stora insikter och ögonöppnare. Men för all del – den karamellen tål att sugas på.

Och nu ikväll sitter jag här och funderar på om jag ska fortsätta min läsning av Iain Pears jättetjocka nya bok John Stones fall, där jag nu har hunnit 62 sidor in i handlingen. Om jag läser så där 400 sidor till, så kan jag lägga ifrån mig den också halvläst. Det känns lite sådär.

25 kommentarer:

Ann-Sofie på OOOF bok sa...

Jag kan hamna i det där också. Så tar jag mig samman och läser klart, på samma sätt som man dricker upp provsmakade viner

http://www.ooofbok.se/2009/07/druckna-littslattar/

Marie sa...

Men det här var ju otäckt välbekant! Jag har alldeles för många böcker på gång, utspridda i olika rum, så att det inte märks att det är så många (tror jag). Och vissa kommer ju aldrig att bli utlästa. Kanske dags att göra en "röjning".

Moa sa...

Ja, jag har ju full förståelse... Min till-hälften-utlästa-böcker-hög växer ständigt. Och samma sak där: bra böcker egentligen. Kanske är man på jakt efter en annan känsla, en annan stämning? Till slut får man ju ändå tag i den där boken som man slukar från pärm till pärm! :)

Ingrid sa...

Vixxtoria: Du beskriver "the story of my life". Jag har många böcker som bara blivit halvlästa (om ens det)- ibland läser jag klart senare- ibland ger jag helt enkelt fasiken i hela projektet. Just "Boktjuven" har jag också fastnat i. Jag tänker ibland som så att vissa böcker kräver en viss tidpunkt i livet för att bli lästa. "Låten böckerna komma till mig.... " i stället för tvärtom... kanske ...En sak är dock säker: Livet är för kort för tråkiga böcker (och vi har alla vårt egen definition på just "tråk".)

Vixxtoria sa...

Ann-Sofie: "Vinprovarböcker" tänker jag är såna där böcker där man läser 20-30 sidor och sedan lägger ifrån sig – kanske för att man tror man ska fortsätta dagen därpå, eller kanske för att tiden inte är mogen. Det här är mer som att ha druckit en halvflaska riktigt okej Merlot, och sen börja på ett gott Chianti, och efter en trekvartsflaska där gå över till Shiraz, och när man blivit rätt snurrig av den halvdruckna flaskan ge sig på en Cabernet-Sauvignon... Ja, du förstår. Det är det där att ta sig samman som jag inte kan förmå mig till. Jag ligger och håller den halvlästa boken ihanden om kvällarna, men kommer mig inte ens för att öppna den.

Marie: Ja, de ligger i olika rum, det är helt rätt. Kärlekens historia har jag i badrummet och Astrid Lindgren-biografin ligger vid sängen. De andra flyttas runt lite hit och dit. Jag är nästan säker på att just de här böckerna kommer bli utlästa. Jag hoppas det, för det är böcker jag tycker är bra.

Moa: Just nu börjar jag tvivla på att hitta slukarböcker. Jag tror mer på stress just nu, för flera av de här borde vara slukarböcker... Jag hade också lätt kunnat räkna upp 10 andra böcker som jag läst halvvägs genom åren, men jag har aldrig varit med om en sådan anhopning böcker där jag läst _så mycket_ och ändå inte fortsätter.

Ingrid: Jag tycker det är svårt att ge fasen i böcker jag gillar, men jag har en del andra böcker som jag nog skulle kunna tänka mig att strunta i, som också är halvläsa. Boktjuven är förresten ett problem. Jag förstår varför folk gillar den, men jag tyckte den var rätt sentimental och teatralisk. Jag borde skriva ett inlägg om hur problematiskt det är att alla böcker som handlar om andra världskriget (och särskilt koncentrationsläger) på något sätt därmed har fått immunitet mot att kallas "dåliga böcker".

snowflake sa...

Usch vad jobbigt. kan jag hjälpa dig på något sätt? Till exempel genom att vilja låna Miss Pym, så att den antingen åker ut ur ditt hus och slutar gnaga på samvetet, eller så att du får ett ryck och läser ut den?

Vixxtoria sa...

Snow: Miss Pym är definitivt en bok för dig. Den har allt utom Lord Peter, kan man säga. ;-)

Och jo, det kanske hjälper om du vill låna den. På måndag eller så?

Jenny sa...

Här går jag visst mot strömmen..;-)
Jag läser ALDRIG mer än en bok åt gången, och jag läser i 99% av fallen alltid ut den. Jag tycker liksom att har jag valt att läsa en viss titel, så är det bara den här&nu jag vill ägna hela min uppmärksamhet, och att inte läsa till slut, nä det finns inte på kartan. Vi har ju alla våra egna sätt att läsa, men jag skulle aldrig vilja ha det på ngt annat sätt än en i taget- och hela boken, det är då jag får helhetsupplevelsen.

Jenny sa...

Ska säga oxå att Toffs bok gillade jag skarpt, en otäck och fascinerande tankelek; annorlunda, fyndigt och tänkvärt. Kärlekens historia gillade jag den med, lite knepig, men den växte och växte under läsningen och summa sumarum blev den riktigt bra (håller med om referenserna till Safran Foer, kanske inte så konstigt med tanke på att de är gifta;-)

Jenny sa...

Amen, fy på mig:-) Du hade ju faktiskt redan påpekat att Krauss+Safran Foer= sant;-)

Paperback Lover sa...

Jaha, och så kommer jag och stör här och säger att jag förstår vad ni menar men att min anala sida förhindrar mig att jag icke kan lämna någon bok halvläst för vinden (?)

Däremot är det extremt viktigt för mig att den bok jag börjar läsa är en som passar för stunden, annars tar det hundra år innan jag kommer in i handligen och följaktligen läser ut den.

Som nu när jag läser Andarnas hus. Jag har läst mycket av Allende och gillat det mesta från första stund. Men inte nu. Jag gissar att jag vid ett annat tillfälle varit nära slutet vid samma tidpunkt men nu bara "arbetat mig igenom" drygt 50 sidor. Borde således lägga den ifrån mig och läsa något eljest. Men nej. Jag tragglar vidare. Stört.
Mycket mera stört än att ha ett par halvlästa böcker (eller fler) per rum hemma.

Paperback Lover sa...

Oj, dubbla negationer där i början. Ta bort "jag icke kan".

Anal?
Jag?
You GOT to be kidding me.

Titti sa...

Men å, vad skönt att höra att fler fastnat i den superhyllade Boktjuven! Trodde det var mig det var fel på när jag aldrig kom igenom den! Nu ska jag genast sluta känna dåligt samvete över DET! Tusen tack! :-)

Catrin sa...

Läser också flera åt gången, och vissa går av någon konstig anledning inte att ta sig igenom trots att de är spännande, bra, välskrivna ... Det är något konstigt fenomen som jag inte kan förklara.

men i sammanhangen vill jag ABSOLUT uppmana dig att läsa klart Nicole Krauss - och förresten, vilka intressanta jämförelser du gör. Jag läste Kärlekens historia långt innan jag kom över Vindens Skugga, Boktjuven och Jonathan Safran Foer och ser i mitt minne inte alls några jämförelser - kanske beror det på ordningen? JAg tycker däremot att den har vissa likheter med Högläsaren, men att jag tycker det kan bero på att jag läste de två ungefär samtidigt och blandar lite ihop dem.

En bok om dagen sa...

Och jag har nog nästan helt slutat att läsa flera böcker samtidigt. Förr hade jag alltid flera på gång. Det känns ändå rätt skönt att bara läsa en bok åt gången. ;-)

enligt O sa...

Boktjuven tyckte jag var lite trög, men Kärlekens historia tycker jag att du ska läsa ut. Eller ja, det ska väl inte jag bestämma, men jag tyckte också att den var trög i början, men sedan fastnade den och jag har tänkt på den mycket efteråt.

Marias bokliv sa...

Toffs bok hade jag inte tagit mig igenom om jag inte haft piskan av att den var ett av mina första recex... jag tyckte idén lät kul men det blev för mkt skoluppsats.
Själv har jag bland annat en Nora Roberts liggande halvläst - den får vackert vänta till nästa sommar. Då skall jag läsa den på stranden (om barnen är kopplade)

fullbokhylla sa...

Jag brukar ju kalla mig seriemonogam när det gäller läsning just av den anledning du beskriver. Jag VET att om jag hoppade på en ny bok innan jag läst ut den förra så blir det svårt att ta sig tillbaka. Ibland, typ som just nu, händer det ju att jag måste (recensioner som jobbet väntar på får på något sätt ha en gräddfil) och jag får verkligen kämpa för att inte bara släppa den bok jag tillfälligt övergett hur lovande den än är. Nej, jag säger helt enkelt nej till otrohet inte bara när det gäller mänskliga förhållanden utan också sådana mellan människa och bok!

Boktoka sa...

För mig går det där i perioder. Oftast läser jag en bok i taget. Hoppsan där ljög jag visst. Jaja men NÄSTAN en i taget.

Men ibland är det som just nu. Börjar på flera olika och kommer inte till slut någonstans. Inte pga att de är dåliga utan för mig beror det mer på stress över andra saker som ska läsas eller att jag känner att jag vill bli klar med något, spelar ingen roll vad, bara jag läser UT något snart.

Just nu påbörjade/under läsning:
Knausgård - Min kamp
Carole Martinez - Det broderade hjärtat
Bengt Ohlsson - Kolka
Ett ungdomsmanus
plus Proggiga barnböcker och Bronsåldersmordet.

Alla är bra på olika vis men jag stressar vidare till nästa bok, och så blir jag aldrig klar med något och så vidare.

Dagens projekt är att inte börja i en ny bok utan komma vidare i någon av de påbörjade. Svårt det här...

kontakt sa...

Jag har också massor med halvlästa böcker liggande. För egen del drar jag slutsatsen att jag måste sluta parallelläsa, och koncentrera mig på en bok i taget - och i så fall lite oftare ta ett medvetet beslut att lägga ner en viss bok, alltså inte läsa ut den.

magnusax sa...

"Kärlekens historia" är värd ett försök till. Den är fin, men kan nog t.o.m. mp bra av att sträckläsas.

Vixxtoria sa...

Hej alla, långt om länge ett svar från mig.

Jag vill gärna understryka för alla att det här inlägget inte handlade främst om (även om det är lätt att halka in på det spåret, för vi har ju alla varit där), att man inte läser ut böcker, för att det kommer något emellan eller man hittar något annat kul. För mig var det i stället ett sätt att få ut frustration över att jag inte verkar kunna läsa ut något alls, hur bra jag än tycker att det är. Ni behöver alltså inte övertyga mig om hur bra böckerna är, men om ni vill får ni gärna komma på sätt att motivera mig att läsa klart. (Typ att jag kommer att vinna 10 000 kronor om jag läser ut Åsbrinks bok, eller att jag får en oväntad semestervecka om jag avslutar Kärlekens historia eller så. Det skulle kanske funka.) ;-)

Vixxtoria sa...

Jenny: Jag är inte en en-i-taget-person, men i praktiken brukar det ju vara en bok som jag fokuserar mest på. Det är nog mer en fråga om personlig läggning tror jag.

Angående Toffs bok så har jag nu läst ut den, och skriver kanske om den, mest för att jag har rätt många invändningar, även om den också hade många poänger.

Jag tycker inte att två författare som är gifta nödvändigtvis måste skriva på samma sätt, eller så att man efter en och en halv sida associerar till den andra, men det är ju ändå möjligt att det är det som är förklaringen till att just Safran Foer och Krauss böcker påminner så mycket om dem.

Paper: Jo, men att en bra bok inte är objektivt bra vid alla tillfällen i livet är nog en universell sanning ;-) Det är kanske därför jag ibland tycker synd om såna som gärna vill avsluta det de påbörjat, trots att det är uppenbart att det inte är rätt bok just för stunden. Men jag är samtidigt full av beundran för denna hängivenhet och detta metodiska tillvägagångssätt.

Vixxtoria sa...

Titti: Sluta genast känn dåligt samvete! (Jag tror att Boktjuven är en bok som man definitivt måste läsa vid rätt tillfälle; jag tyckte den var rätt sentimental, men jag kan förstå varför den blev en sådan succé, och varför många uppskattar den.)

Catrin: Jag har inte läst Högläsaren (vi har den här hemma på holländska, men jag har nog tänkt att jag borde läsa den på något annat språk, och så har det inte blivit av). Men jag kan förstå den koppling du gör mellan böckerna, efter att ha sett Högläsar-filmen. Angående Vindens skugga, Boktjuven och Safran Foer och Krauss så har jag läst dem med ganska mycket mellanrum, men det är något där med Boken och texten som ett viktigt verktyg för att förstå skeendet, skrivandet som ett magiskt uttryck. Och så de där kopplingarna mellan andra världskriget och idag, och något övernaturligt och oförklarligt.

En bok om dagen: Tror du att det är en mognadsfråga, alltså?

O: Jag kommer att läsa ut. Jag är som sagt mest intresserad av varför jag fastnar mitt i allt, och inte kan koncentrera mgi eller motivera mig.

Maria: Ja, såna där piskor kan behövas ibland när man fastnat (även om jag egentligen inte vill ha piskor...) Roberts kan du antagligen strunta i ;-)

Fullbokhylla: Hm. Otrohet. Jag har aldrig tänkt på det på det viset, men det är en intressant aspekt. Kan man inte se det som att det kan bli rätt instängt i ett förhållande ;-)

Vixxtoria sa...

Boktoka: Att börja på många olika och inte komma in känner jag igen. Det är det vanligaste. Men det är ovanligt (för mig) att läsa mer än 100 sidor i en bok, och sedan inte fortsätta... Jag läser ju sällan så långt om inte boken verkar vara något att ha. Och läsningen av 100 sidor känns mycket bortkastad om jag inte läser ut. Samtidigt vill man ju läsa något som passar bra just för stunden. Jo, det är svårt det där ,-)

Kontakt: Att ta det medvetna beslutet att lägga ner en bok, utan att tveka och ha dåligt samvete eller känna det som att man misslyckas är svårare än man tror. (Jag minns när du skrev att du lagt ner Littells bok, och då hade du nog haft den liggande i mer än ett år, eller hur?)

MagnusAx: Jag tror du har rätt i sträckläsningen. Kanske är hela mitt problem att jag just nu inte hinner läsa, och särskilt inte sträckläsa. Kanske är det det jag ska försöka göra i stället för att sova på nätterna ;-)