Det får mig att tänka på vad jag funderade över på bussen på väg hem idag; jag föreställde mig nämligen hur några av de medbokbloggare som jag brukar läsa nästan varje dag ser ut. Och det är väl inte så orimligt att jag gissar rätt? För om det är så att man genom att se på någon kan få en uppfattning om vad hon tycker om att läsa, så borde det väl fungera likadant åt andra hållet; utifrån vilka böcker ni tycker om att läsa allihop så borde jag kunna sluta mig till hur ni ser ut. Bli inte förvånad om någon okänd hälsar på er på stan nästa gång!
Och Skavlan hade för övrigt besök av Peter Englund, och dessförinnan en mycket intressant diskussion om lycka. I fall någon vill se på mer än 2,5 minuter av programmet, menar jag.
31 kommentarer:
Haha, vis av erfarenhet från Bokmässan så skulle jag säkert hälsa helt fel på stan.:) Du är, lång, mörkhårig med långt rakt och tjockt mörkt hår. Am I right?
Bokomaten: In my dreams!
Jag har förresten en väldigt tydlig bild av hur du ser ut. Ner till den knäppta koftan och klockformade kjolen, lågklackade skor och glömda fingervantar.
Sånt är kul att fundera över!
Jag träffade en norsk bloggare i Oslo för ett par år sedan (efter att bara ha lärt känna varandra genom bloggarna), och något av det första hon sa var att jag inte såg helt ut som hon trodde. Hon hade fått för sig att jag skulle se "strängare" ut (eller något sånt), och väntade sig en person med svarta hårda glasögon. Då var det rätt roligt att draupp mina glasögon ur väskan och säga "Du menar såna här?". :-)
http://spectatia.blogspot.com/2008/09/bok-i-gott-sllskap-stundande-natten.html
Spectatia: Och sedan såg du förstås precis ut som hon föreställt sig?!
Annars tycker jag att just du är en av de svåraste att föreställa sig, kanske just för att jag inbillar mig att du ser ut precis som på bilden du har på bloggen (gör du inte det?). Det blir mindre spelrum för min ganska livliga fantasi. Men jag tänker mig att du har hästsvans ibland, och ser väldigt allvarlig ut när du koncentrerar dig.
Bokomatens bild stör mig inte alls lika mycket när jag ska föreställa mig henne. Konstigt...
Ja, det var just det jag gjorde. :-)
Bilden jag har på bloggen är ju en bild på mig själv som jag har kört genom en obamizer, så det liknar förstås. Och hästsvansen stämmer. Hur jag ser ut när jag koncentrer mig måste jag fråga någon om - I'll be back.
Håller med om att det var ett rikigt kul inslag! Undra vilken av alla böcker jag tycker om som han skulle välja. Det fins ju en del olika att välja mellan...
Vixxtoria: Nu har jag fått bekräftat att även koncentrationsminen stämmer. Verkar rätt clarvojant du, tycker jag. ;-)
Haha, tja, min bild är ju inte direkt en bild av mig. Och jo, ofta är det kofta och klockad kjol och håret i hästsvans, men just idag är det jeans, bylsig tröja och snörkängor.:-) Och fläta.:-)
Spectatia har jag en tydlig bild av. Lite gulnad hud, rödblått hår och en konstig blågrå hudsjukdom på halsen..;-)
Spectatia: Där ser man. Jag har hittat ett extraknäck jag aldrig tänkt på (ungefär som när Joey i Vänner hittar sin identical hand-tvilling). Och så är du väl inte mer än 29 år?
LillaO: Du är blond, med page, har nästan alltid jeans, stickade koftor på vintern, och pratar lite för mycket. Oftast mosade bananer i väskan.
Bokomaten: Fläta... Hm. Då har du längre hår än jag tänkte mig, men snälla snälla säg att du har lång lugg! Och visst har du ljusbrunt hår?
Vixx, allt stämmer utom håret. Det är mörkt med snelugg, ofta uppsatt i en rufsig tofs. Pratar nog snarare mycket för mycket, men jag försöker skärpa mig... ;-)
Igår sa jag till en pappa att han kanske skulle fundera på om han och hans sönder kunde sköta lite av hushållsarbetet så att den 16 åriga dottern kunde hinna plugga. Han förstod inte riktigt vad jag menade.
Söner ska det ju stå. Skriver lika snabbt som jag pratar.
Jag har nog inget konkret utseende i mitt huvud när det gäller dig, men en ganska förvirrad personlighet kan jag ana mig till ibland. Strukturerad på utsidan, väldigt busy med en massa projekt på gång samtidigt. Mycket snack med händerna.
Vågar jag chansa på utseende så skulle jag nog tro rött hår och ofta klädd i kjol. Alltid konkande på en tygkasse med böcker.
Oh nej, jag är inte en dag äldre än 29! Försöker jag inbilla mig ibland.
Haha, Lilla O hade jag prickat in håret på!!
Vixxtoria: hårfärgen stämmer, men någon lugg finns här inte. Flätan är ett nytillskott också, brukade vara svans eller i bättre fall en liten snedknut, så där lagom chict..;)
Nu börjar det här bli lite spooky, faktiskt.
Lilla O: Jag skrattar så jag viker mig dubbel, men nej, jag är inte minsta rödhårig (även om jag haft mina stunder när jag önskat det), och kjol... Nja, visst händer det, men oftast inte. Och tygkassar - nähä. (Tycker inte om; jag har _alltid_ ryggsäck.) För övrigt tror jag att jag är mer strukturerad på insidan än utsidan. Jag ger nog ett ganska disträ intryck (för jag kommer altlid försent, gör inget förrän sista minuten och glömmer så mycket jag orkar). Men det är klart. Lite förvirrat intryck kanske det gör ;-) Privat gör jag helst inte mer än en sak i taget (och helst inte ens det), men på jobbet är jag ju tvungen ibland.
Men O: är du säker på att du inte varit blond? Eller funderat på det? Du har väl i alla fall ganska tjockt hår?
Spectatia: Åh, jag är alltid så bra på att gissa folks mentala ålder. :-)
Bokomaten: Jomen det var väl det jag sa: lång lugg. Eller ingen lugg. Eller vad man säger. Det stämmer väl då? Och knut kan jag definitivt föreställa mig. Och du har säkert hårnålar till din knut och inte blyertspennor. Och så går du lite lite lätt framåtlutad, och är minst 174 cm lång?
Hehe helt utifrån går jag fräckt in och läser diskussionen. Vilken underhållning :-)
Hermia: Välkommen! Eftersom du sticker in näsan så blir du härmed också analyserad: Ganska kort måtte du vara (som din namne). Cendréfärgat hår (vilket är en vacker omskrivning för svenskt råttfärgat), som du kanske slingar lite ibland. Vackra, ganska långa koftor med intrikata mönster tycker du nog om. Och oftast skor med halvhög klack och spännande detaljer; spännen, avancerad snörning eller så. Och jag tror du har ögon som drar åt det gröna hållet. Och så gissar jag att du har någon slags allergi (gluten, pollen, laktos). Du får väldigt väldigt svaga fräknar på sommaren. Och är förtjust i en ljus sandfärgad, beige färgskala.
Så har du sett mig på bild tro? Två roliga rätta träffar - pollenallergi och ganska rikligt med fräknar på sommaren. Har en dragning åt mörkare kläder, gärna kjol ;-) och inte så mycket mönster (blir så konstigt på en kortirocken människa som jag). Och jo, jag tror du skulle känna igen mig på stan. Bokomaten som jag ju träffade på bokmässan är som jag fast lite längre :-) Eller?
Av beskrivningen här ovanför tänker jag att du är en kvinnlig variant av min professorstyp till man (han är nu "bara" doktor, men du förstår hur jag menar). Det inre tankelivet mer intressant än den yttre framtoningen, kanske? Halvlockigt, halvblont, halvlångt hår som du försöker få tid till att klippa. Flera par svarta bekväma kostymbyxor i garderoben som du kombinerar med färgglada toppar eller blusar. Klassisk enkel stil som inte blir odaterad. På sommaren är sandaler och shorts ständig mundering. Right?
"roliga rätt träffar"... alltså så himla skojig är inte pollenallergin!
Hermia: Intressant att Bokomaten är som du fast längre, för när jag skulle tänka ut beskrivningen så fick jag anstränga mig för att ni inte skulle bli så lika, för ni kändes lika på något sätt... Och pollenallergi är förstås inte alls roligt, men det var ju lustigt att jag hade rätt på den punkten ;-) Nej, jag har inte sett någon bild av dig. Var? När? Vill gärna! (Eller ännu hellre lajv, förstås!)
Och ja, jag har nog en del professorskvalifikationer. Särskilt vad gäller det där att få tid att klippa håret. Och hur förstrött jag brukar klä mig blir jag uppmärksammad på när kolleger plötsligt säger "åh, vad fin du är", om jag råkar ägna kläderna, håret eller sminket minsta lilla omtanke en gång i kvartalet. Men färgglada toppar ligger inte för mig. Jag är mest svart, med enstaka utflykter till grönt eller blått. Funktionen är viktigast (det är alltså jag som har med mig regnjackor, foträta skor, ryggsäck, vantar och tjocka tröjor, matsäck med mig, något att läsa, dator, sladd, usb-minne, hårborste och huvudvärkstabletter; telefonen och nycklarna glömmer jag regelbundet dock). Så sammataget hoppas jag verkligen att mitt inre är lite mer intressant än det yttre. Men det är väl egentligen upp till andra att bedöma. Inte så illa gissat hursomhelst.
Okej professor, men det är ju visserligen språk du forskar om. Bohem rött och kjol kanske är mer lit.vet.
Är helt säker på att jag aldrig varit blond. Har dock haft de flesta andra färger inklusive lilasvart, orange och knallrött. Nu är det mest rufsigt (möjligen lockigt om man vill vara snäll), men mörkt är det helt klart.
Är också helt med dig Vixx om att kläder, smink och hår är mindre viktigt. Tänk om jag haft en modeblogg, den hade varit spännande. Idag har jag på mig en svart topp, tajta jeans och grå kofta, imorgon tänkte jag ha grå topp, tajta jeans och svart kofta. Ja, det kanske hade varit något. Körde visserligen klänning i fredags. Brukar göra det en dag per år eller så. När jag är extra trött. Trött är jag varje dag, men extra trött.
O: Oja, människorna som jobbar två trappor ner från mig springer runt i röda kjolar hela dagarna, snubblar över dem i trappan, och har glasögon hängande i senilsnören (oavsett ålder och kön).
För min del skulle den största svårigheten med en modeblogg vara att jag inte vet de korrekta namnen på vad jag sätter på mig. Vad är egentligen en bolero (jag tror inte att jag någonsin ägt en, men jag skulle gärna vilja veta)? Och vad är skillnaden mellan tights och leggings (min dotter har väldigt bestämda åsikter om det, men jag är inte helt säker på att en 2,5-åring har full koll). Bra på att variera mig klädseln är jag dock; ena dagen mascara på ett öga, och nästa dag blyertspennor i håret. Ibland påminner dottern mig om att jag glömt ta på mig glasögonen när jag ska köra till jobbet. Det är bra, eftersom vägen blir farligt suddig om jag kör utan glasögon.
Jajamensan, hårnålar och aldrig pennor i knuten är dte här. då skulle den bara trilla ner, har babyhår som behöver tämjas rejält om det ska bli något av det. Och jo, det är som hermia säger, hon är som jag, fast lite kortare, haha. För ett år sedan hade jag lugg, då var vi ännu mer lika. Nu är den utväxt och lika lång som resten så det har du rätt i.:-) Fräknar här med..;-)
Jag kom på ett annat drag jag tänker mig hos dig, rätt bred mun, stämmer det? Mycket tänder? Jag tänker mig slacks, dvs lite bredare och bekväma byxor (ja, lite kostymbyxor som Hermia tror ) fast svart säger du? Ja, det är väl snart den årstiden. Jag hade trott lite ljusa färger, typ beige. Linnebyxor och långärmade enfärgade bomustoppar och rejäla promenadskor.:-)
Lilla O är inte alls blond, det hör man ju på namnet på något sätt.;-)
Jag trodde du skulle vilja ha hårt utsläppt för jämnan förresten. Och att glasögonen är ganska stora med plastbågar?? Eller hur??? Jag har nämligen en kollega som jag tänker på varje gång av någon anledning. Oftast poppar det upp någon avlägsen bekant eller halvkändis i huvudet när jag ska föreställa mig hur någon ser ut. Hermia var en gammal kårordförande från tiden jag pluggade. Nu har jag ju fått revidera det.:)
Bokomaten: Vet du, det här är faktiskt jätteroligt! Visst är det så att man har en bild av typ nån halvkändis när man föreställer sig någon ny. I min föreställningsvärld var väldigt lik en (väldigt trevlig och duktig) student som jag hade förra terminen till exempel. Men hon hade som sagt ganska kort hår...
Ja, jag har faktiskt mitt hår utsläppt ganska ofta, det stämmer. Utom när jag äter för jag kan faktiskt inte äta med hängande hår. Jag kan inte äta med glasögon på näsan heller. Men glasögon är _inte_ särskilt stora (och sanningen att säga använder jag linser ganska ofta).
Breda bekväma byxor... Hm... Nej, jag känner inte riktigt igen den beskrivningen, men det låter som något som jag _borde_ satsa på. Jag gillar absolut linne (byxor, kavajer, linnen....), men det ljusaste jag nånsin tar på mig är typ grönt. Ganska mörkt grönt.
Och ja, jag har rejäla promenadskor, men jag brukar köpa dem i väldigt dyra affärer, så att de ser mer chica ut. Sen har jag dem i många många många många år.
Och beträffande dig, kära Bokomat, så är det nu bara dags att åka runt till vartenda bibliotek i Lund och leta bland barnböckerna tills jag hittar dig.
Haha, om jag hade jobbat där ja...hehe... men DET är en hemlighet som jag inte yppar någonstans någonsin.
Vad kul att läsa om alla! Jag har _alltid_ haft fel om internet-bekantas utseende, även dem jag sett på bild, märkligt nog. Jag tänkte mig nog Vixxtoria som lång och mörkhårig till en början (av någon anledning tänker jag mig ofta folk som långa och mörkhåriga, i alla fall om de verkar smarta - vad säger det om mina fördomar, tro?!), men sedan byttes det (efter att jag kommit på det jag skrev i ovanstående parentes) till något kortare, pagehår, mellanblond, glasögon. Resten känns ju lite meningslöst att gissa på nu, när så mycket är avslöjat!:-) Jag har mkt svårt att få in göteborgsk dialekt i bilden, vilket jag antar att du har? Och ibland har jag tänkt att du rimligtvis borde vara mer än en person, eftersom du har tid att skriva (och tänka, och läsa) så mycket, men jag antar att det bara är jag som lever i slow motion! :-)
Bokomaten: Skurup? Vellinge? Södra Sandby? Jag är faktiskt ganska bra på att hitta saker... Så en dag när du minst anar det...? Eller så kanske vi helt enkelt skulle bestämma oss för en fika en dag???
L: Om det är någon tröst så har jag också alltid föreställt mig själv som lång och mörkhårig ;-) Just nu har jag i alla fall ganska långt hår, och mörkare än det någonsin varit. Men så lång är jag tyvärr inte. Jag tackar dock mycket för komplimangen (för det är väl trevligt att vara smart?)!
Men jag _är_ bara en person, men kanske lite mångfacetterad? (Lilla O tycker ju att jag verkade vara förvirrad; är det ett annat sätt att säga samma sak?). Eller är alltihop ett sätt att säga att jag verkar vara schizofren? Jag ska fråga männen i de vita rockarna nästa gång de kommer med matbrickan ;-)
Och jag talar inte göteborgska, snarare nån slags neutraliserad västsvensk dialekt (den är vederbörligt analyserad av en massa experter). Men jag kan prata lite olika idiom (däribland göteborgska) om det krävs.
Sen ska man kanske tänka på att i alla fall hälften av alla böcker jag skriver om har jag läst för väldigt, väldigt länge sen... De sista månaderna har jag skrivit om dem, eftersom jag lääääängtat så mycket efter att läsa. Och så har jag haft så många boktankar som liksom ville ut, nu när jag äntligen bloggar.
Och nu måste jag analysera dig också förstås. Du har nog väääääldigt långt, mörkblont hår, blå ögon som drar åt grått, längre än medellängd, med smilgropar och två alldeles underbara ungar (du har väl två?). Och så lagar du mat som man kan ha lingon till. (men de sista två detaljerna har jag förstås plockat mer direkt från din blogg...)
Hoho, det var inte många rätt där (utöver det du visste). ;-) Fast jag är ju inte heller så aktiv i mitt bloggskrivande eller med mina favoritboksavslöjanden, om man ska gå till andemeningen i ditt originalinlägg. Jag får väl ta och skriva lite till så att bilden klarnar. Kul att du försökte i alla fall! Och jag har en gång i tiden haft vääääldigt långt hår, men nu är det bara väääldigt oklippt.
L: Äsch, det kändes lite osäkert, det gjorde det ;-) Men vi har ju ganska lika boksmak, så du ser väl ut som jag då. Lång med mörkt hår :-)
Haha! Det där har jag också funderat över, om inte Vixxan egentligen är flera personer, som hinner med så mycket!
Spectatia: Jag vet inte om jag ska glädjas åt att ingen inser den sorgliga sanningen: det enda liv jag lever sker mellan bokpärmar.
Skicka en kommentar