torsdag 7 juli 2011

Vånda

Det pågår en ganska intensiv, men punktvis sommarstädning härhemma för tillfället. Turen kom till mina väldigt gamla videoband. Såna där jag spelade in i början av 90-talet, kanske till och med på 80-talet. Jag hör (vilket jag tror är ganska uppenbart även om man inte precis luppläst min blogg) till spararna. Ju äldre något är, desto mer nostalgisk blir jag när man börjar diskutera slängning. Och det gäller oavsett om det är något jag tyckte mycket om, eller något jag kanske i själva verket avskydde. Jag blir liksom sentimental inför min gamla avsky. En hemskt opraktisk livsinställning, som jag inte rekommenderar någon att skaffa sig.

I alla fall stod jag där häromdagen med den där stora papplådan full av gamla vhs-kassetter. En del åkte direkt tillbaka i lådan – bland andra en dansuppvisning från 1988 (finns garanterat varken på cdon eller youtube, och det ska både ni och jag vara glada för),  Jonas Gardells första medverkan i Så ska det låta (han sjöng bland annat Olle Adolphsons Trubbel), och en vid det här laget antagligen otittbar inspelning av Stellan Skarsgård i den korta tv-filmen Förhöret, som baserar sig på det KU-förhör som Carl Gustaf Gilbert Hamilton utsätts för i Jan Guillous bok Fiendens fiende.

Om allt går väl, och om jag händelsevis inte kommer jobba 60 timmar i veckan hela hösten, så ska de där sparade filmerna digitaliseras. Men sen lovar jag att slänga, även om jag känner ömhet bara vid tanken på  den där Hamilton-kassetten med sin slitna klisterremsa.

Nå. En del slängdes också. Med tvekan förpassades de svarta kassetterna med avsnitt 2-6 av 90-talsversionen av Pride & Prejudice till den svarta plastsäcken. Och innan ni blir upprörda vill jag försäkra er om att jag förutom denna "egeninspelade" version av serien (som alltså saknar första avsnittet) äger en auktoriserad vhs-kopia, med bild och allt, inköpt på Heathrow i juli 2000. Jag äger dessutom (och givetvis) dvd-filmerna. Men ingendera version har samma affektionsvärde.

Det är även med stor vånda jag gör mig av med de där mycket knastriga banden med Anne på Grönkulla-avsnitten, också inspelade nån gång i början av 90-talet. Jag har sista delen av Anne-serien på dvd, och medan jag har röjt i badrumsskåp och funderat över om jag ska spara mina snedgångna och spruckna gymnastikskor från gymnasiet har jag som ett mantra mumlat "Anne på Grönkulla går att köpa på dvd, Anne på Grönkulla går att köpa på dvd". Säg att jag har rätt!


Apropå städning av badrumsskåp kan jag verkligen rekommendera att göra slut på alla gamla hudkrämsslattar (inklusive alla de där små varuproverna som man ibland får i veckotidningar). Det är inte klokt vad lena händer, armbågar och skenben man får. Jag kan komma att göra detta till en årlig tradition!

17 kommentarer:

Paperback Lover sa...

Hur ska jag egentligen tolka det här?

Menar du att det finns en risk att man aldrig kommera att kunna spela sina vhs-band igen? Jag som har en så fin samling fyllda med musikvideos från MTV från säg, 1990-1995. Det är ju en bit viktig samhällshistoria vi pratar om, tänk om det skulle gå förlorat.

*funderar starkt på att lokalisera dessa vhs-band och digitalisera*

Vixxtoria sa...

Paperback: Har man en tv där man kan koppla in en videobandspelare, och har man en videobandspelare som funkar kan man så klart fortsätta spela upp banden. Men när man väl tittar på dem och är van vid dvd-kvalitet så känns det inte alltid så kul...

Om du har möjlighet så digitalisera!!

Paperback Lover sa...

Jag tror ärligt talat det faller på det första villkoret. Och kanske kan jag klara mig utan dom så länge det finns you tube, men känslan, känslan.

Vixxtoria sa...

Känslan, precis! Det är ju därför jag också våndas. Och behåller det där inslaget med Jonas Gardell, till exempel...

Anonym sa...

Haha jag känner igen dilemmat men när jag och min man (eller ex eller särbo eller hur man nu ska beskriva honom/oss) separerade och jag flyttade från ett stort hus till en tvåa då jäklar! Den största containern som kunde uppbringas fylldes till brädden och jag saknar ingenting. Nu menar jag ju inte att uppmana folk att skiljas men jävlar vad man samlar på sig!
För övrigt vill jag bara säga att det finns bara en Mr Darcy och han går även under namnet colin Firth. Basta!/Agneta

Jenny B sa...

BRA jobbat med videobanden! Jag är också fruktansvärt hårt bunden till allt jag äger som skulle kunna ha ett värde. Självklart har jag också videoband som jag borde slänga. Till exempel alla avsnitt av Twin Peaks, inklusive Kyle MacLachlan på Saturday Night Live, när jag nu har dem på DVD.

Nu kanske det är dags för mig också... Tack för inspirationen!

Hon den där fulla bokhyllan sa...

Anne på Grönkulla går att köpa på dvd. Jag har gjort det!

Margareta sa...

Utrensning blir ännu svårare när man har klätt videobandfodralen med vackert mönstrat papper och klistrat på etiketter i matchande färger. En prydnad för bokhyllan! Skulle allt det besväret vara förgäves? Nej! De får stå kvar! :)

Vixxtoria sa...

Agneta: Ja jävlar vad man samlar på sig! Jag har (även om det inte låter så) faktiskt slängt grejer då och då i mitt liv, men jag har slutat slänga sånt som jag är tveksam inför. Jag ångrar mig ofta efteråt. Bättre att spara ett år till om möjligt, och låta beslutet mogna fram.

Och det är naturligtvis inspelningarna med Firth som Darcy som jag menar. Hade alltså 2 vhs-versioner och en dvd-version. Dvd-versionen även sparad på datorns hårddisk. Bälten och hängslen!!

JennyB: Nej, jag vill inte inspirera! Jag tänkte tvärtom - om jag visar att jag slänger vhs, så kan alla andra se som ett incitament att behålla ;-)

Har nu också TP på dvd ;-) (det ska komma ett annat inlägg om det senare).

Hon den där fulla bokhyllan (har du bytt namn?): Ja, jag har säsong 3 av Anne-serien på dvd. Har även sett att säsong 1 och 2 går att beställa. Men har lite ångest över att jag inte gjort det innan jag slängde mina band...


Margareta: Blommönster, va? Och SKÖNT att höra att nån låter dom stå kvar!! Jag kommer sova bättre i natt.

a-lo (the book pond) sa...

Känner igen dilemmat. I väntan på att vi ska digitalisera VHS:erna ligger de i en hög bakom en fåtölj tillsammans med den gamla videon. Jag retar mig på dem varenda gång jag går förbi, men ändå blir det inte av att vi gör det. Why? Fast nu fick jag faktiskt ny kraft när du så förtjänstfullt delat med dig av din släng-ångest.

a-lo (the book pond) sa...

Känner igen dilemmat. I väntan på att vi ska digitalisera VHS:erna ligger de i en hög bakom en fåtölj tillsammans med den gamla videon. Jag retar mig på dem varenda gång jag går förbi, men ändå blir det inte av att vi gör det. Why? Fast nu fick jag faktiskt ny kraft när du så förtjänstfullt delat med dig av din släng-ångest.

evalinn sa...

Hihi, det låter inte lätt det där. Själv kastar jag det mesta. :-)

Bokomaten sa...

Anne på Grönkulla går att köpa på dvd, Anne på Grönkulla går att köpa på dvd.

Ärligt talat, jag har en hel hög med fina vhs:er som jag misstänker starkt inte går att titta på längre. De avmagnetiseras ju efter ett tag och har man inte tittat på dem på 15 år så lär det inte vara något kvar.. HAR ju ingen video så hur skulle det gå till? Hoppas dock på tid och en vhs-dvd i framtiden och håller tummarna för att allt finns kvar (yeah, right).

Vixxtoria sa...

A-lo: Åh, de där kassarna och högarna som man gömmer bakom fåtöljer.... Jag försöker verkligen jobba mig igenom i alla fall dem i sommar. (Det som är instängt i en snygg låda och delvis bortplockat stör mig inte så mycket). Men glad om jag kan ge dig lite kraft. (Digitalisering är okej. Släng är tveksamt. Alltid.)

Evalinn: Fascinerande. Vad innebär det mesta? Slänger du gamla tandkrämstubar också? Postitlappar med handelslistor från 2004? Halvätna äpplen? Tell me more!

Bokomaten: De kan funka efter 15 år. Har räddat många jobbfilmer som varit äldre. Men det är dumt att chansa om man verkligen vill ha dem kvar. Finns faktiskt också många firmor som digitaliserar åt en, så om man är handlingskraftig (och inte liknar mig), så kan man lämna in och får det gjort. Du är ju en handlingens kvinna - fixa det!

Emmas Bokhylla sa...

Ah, jag ar precis likadan, vill inte kaska NAGOT! Och det ar med stor angest nu nar jag faktiskt borjar lara mig hur man gor....

Men, som du namner, det finns faktiskt firmor som kan gora det at en, for nagra ar sedan digitaliserade min familj alla gamla Super 8 filmer och det var alldeles underbart att kunna titta pa utan att slapa fram projektorn, duken etc...

snowflake sa...

You go girl.

Vixxtoria sa...

Emma: För mig går storkastningen i perioder, ungefär 10-årsperioder när det kommer till riktigt ordentliga utrensningar, kanske ungefär 5-årsperioder när det gäller att liksom "påbörja en ny ordning". Men digitalisering av en del saker kommer det bli. Absolut!

Snowflake: Det känns rätt skönt med rensningen. Men jag är nästan säker på att det är tecken på en annalkande 40-årskris, så det är med bävan jag sysslar med det här.