måndag 22 juni 2009

Les Pais-bas: douze points

Listor, var det ja. Ett sommarfenomen, kanske. Butter har ordet har ett utmanande förslag till 100-lista (som jag lovar att återkomma till i ett annat inlägg), men nu fastnar jag för hans kommentar att han inte har med några holländare eller westerns. Jag har länge tänkt skriva lite om holländska* böcker, för det finns inte så många representerade på bokbloggar där jag klickat runt, trots att geografiska kategoriseringar används här (till exempel We tell ourselves stories in order to live som har kategoriserat sin läsning i nationer (franskt, belgiskt, svenskt),) och där (till exempel Lyran delar in i amerikansk, afrikansk, arabisk, osv litteratur).  Boktipset Ni na ni na ni nanna klagar lite över hur många böcker från USA och England som finns representerade i bloggen, och nästan inga alls från resten av världen.   

Jag har själv många vita fläckar på min litteraturkarta, och gör alldeles lite för att fylla igen dem. Det finns ständigt intressanta böcker att läsa från länder jag redan "besökt" som pockar på uppmärksamheten. Men visst är det kul när man upptäcker böcker (och därigenom länder!) som man tidigare inte känner till! 

Ett land som jag i alla fall utforskat genom ett antal resor både i verklig och litterär form är Nederländerna, så mitt bidrag till världslitteraturen bland bokbloggarna blir ett holländskt tema, som förhoppningsvis kan färglägga de vita fläckarna hos någon annan.

Jag börjar med en av världens mest berömda böcker, nämligen Anne Franks dagbok. Den uppmärksammades härom veckan, eftersom Anne i år skulle ha fyllt 80 år om hon inte hade dött endast 15 år gammal i Bergen-Belsen. Anne hade tyska föräldrar, men växte i huvudsak upp i Nederländerna, och hennes dagbok är skriven på holländska. Många som är vuxna idag läste nog den förkortade dagboksversionen som barn. En längre, ocensurerad version utkom på 1990-talet i Holland. Den översattes till svenska bara för ett par år sedan, och finns nu under titeln Anne Franks dagbok : den oavkortade originalutgåvan : anteckningar från gömstället 12 juni 1942 - 1 augusti 1944. Läs gärna om den! Bredvid kan du läsa den fina biografin av Melissa Müller som på svenska heter Flickan Anne Frank.

När man läser den här boken som vuxen är det påfallande hur medvetet Anne skriver. Hon är bara 13 år när hon påbörjar dagboken, och hon reviderar den ständigt under åren som gömd (eftersom hon hörsammat ett upprop på radion om att det är viktigt för kommande generationer att dokumentera vad som sker). Har man dessutom besökt de små små rummen på Prinsengracht i Amsterdam är det en nästan overklig känsla att läsa den här boken. Den är så full av sprudlande glädje, av tonårshormoner och frustration. Och den är inte alls taffligt skriven. Det är faktiskt inte vilken dagbok som helst; Anne hade klara litterära ambitioner. Jag är övertygad om att vi inte bara hade fått en annan version av hennes dagbok om hon överlevt, vi hade även fått läsa mycket mer av hennes penna. 

Den nederländska titeln på nyutgåvan är Het Achterhuis, gårdshuset, eller (ordagrant) "huset bakom", det vill säga det hus i centrala Amsterdam, där Anne, hennes mor, far och syster och familjen Pels (samt Fritz Pfeffer) gömde sig i nästan två år. 

*Så här är det: Landet heter Nederländerna. Det består av 12 provinser, varav två är Sydholland och Nordholland. Det är här de största städerna Amsterdam, Rotterdam och Haag ligger. "Holland" används därför i många sammanhang synonymt med Nederländerna, och endast de mest känsliga nederländare jag träffat reagerar om man säger Holland i stället för Nederländerna. Språket heter i sin tur nederländska, medan flamländska är namnet på den varietet som talas i Belgien. Språken är ungefär lika lika som... svenska och göteborska eller så (men här håller inte de infödda med mig ;-) ). Förutom en del lexikala skillnader handlar det om mindre uttalsskillnader  mellan flamländskan och nederländskan. 


Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg. 

Inga kommentarer: