Apropå nattens inlägg om att det skrivs alltför många deckare, så konstaterade min nya bekantskap William Somerset Maugham redan 1919 att det skrevs (alltför?) många böcker. Följande citat skulle kunna skrivets häromdan:
Det är en hälsosam fostran att begrunda hur ofantligt många böcker som skrivs,
författarnas förhoppning vid deras utgivning och det öde som väntar dem.
Hur stor chans är det att en bok lyckas slå sig fram i denna massa?
Och de framgångsrika böckernas framgång inskränker sig till en enda säsong.
Himlen allena vet vilka våndor författaren har utstått,
vilka bittra erfarenheter han gått igenom och vilken hjärtesorg han lidit
för att ge någon läsare ett par timmars förströelse eller förkorta en långtråkig resa.
Och av recensionerna att döma är många av dessa böcker väl och omsorgsfullt skrivna.
Mycken tankemöda har lagts ner på att utarbeta dem.
Somliga har rentav kostat ett helt livs ängslan och möda.
Den moraliska lärdom jag drar är att författaren bör söka sin belöning i arbetets glädje
och i befrielsen från sina tankars börda
och likgiltig för allt annat, strunta blankt i beröm eller klander, misslyckande eller framgång.
s 11 i Månen och silverslanten
av William Somerset Maugham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar