Vixxtorias årsbästa

Det finns en tid och plats för alla bloggsummeringar. När man byter bloggadress till exempel. Eller när bloggen har födelsedag. Man kan också göra det vid nyår eller när man känner för det. Den följande summeringen är tillräckligt nära årsskiftet för att kunna kallas en årskrönika, men mest gör jag den för att jag har lust.

Jag publicerade 349 inlägg under 2010, och har runt 150 utkast, varav en del kommer bli smashing hits under 2011 (och en del nog borde raderas) – vi får se hur året utvecklar sig. En del av mina blogginlägg under 2010 verkade i alla fall vara uppskattade, om jag ska tro kommentarerna. Ibland håller jag med, och ibland håller jag god min, för jag har ju trots allt så himla bra bloggläsare att jag inte vill såra dem som råkar ha dåligt omdöme då och då ;-)

De här inläggen gillade många, om du har missat dem:

• Jag och djävulen diskuterar om den nya tidens prinsessböcker är bra eller dålig för jämställdheten. 
• Jag utreder hur svenska skådespelare gör karriär i filmatiserade svenska deckare. Från hastigt förbiskymtande mordoffer till cynisk och lönnfet poliskommissarie.  
• Jag avslöjar Jan Lööf som ultrafeminist. 
• Jag rodnar missklädsamt och berättar att jag inte läst alla böcker i hela världen. 
• Jag ordnade en virtuell bloggfest. Den var populär. 
• Det råkade bli en otrolig debatt om manliga och kvinnliga bokbloggare. Jag är fortfarande alldeles matt! 
• Diskussionen bokbloggare versus legitimerade bokkritiker dök upp med ny styrka under hösten. Här var mitt inlägg. 
• Några oväntade utmaningar dök upp som en spinn-off på ett par inlägg. Det var fler som liksom jag ville visa upp sina bibliotekskvitton till exempel. Och många ville liksom jag ge exempel på tavlor de gillar som skulle bli bra böcker, eller låtar som de vill läsa. 
• Jag bestämmer mig för att börja sälja mig.
• I juni tillkännager jag vilka kriterier jag går efter för att få räkna en bok som utläst. 
• Jag och dottern gör tillsammans ett hemma hos-reportage. Nästa år gör vi Berlin. Eller trädgården, kanske.
• Jag exploderar äntligen och vräker ur mig all irritation över alla dessa omotiverat uppstyckade böcker som förekommer nuförtiden. Det var faktiskt lite bättre förr när folk inte typsatte för sig själva hemma i ordbehandlingsprogrammet. 

Men jag har också egna favoritinlägg. Texter som jag tyckte om att skriva, om böcker som jag tycker om att tänka på. Ord som jag tycker om att återvända till och läsa då och då. Sånt jag är extra nöjd med, och vill komma ihåg år 2010 för. 

• Jag njöt till exempel mer av den här sågningen av Henrik H. Langelands Manuskriptet än jag gjorde av själva läsningen av boken. 
• Det var med betydligt mer sorg jag av nödvändighet sågade i Johan Theorins senaste Blodläge. Nästa bok blir väl mycket bättre? 
• Och förväntansfullt hade jag gett mig på Nicole Krauss hyllade bok Kärlekens historia. Jag var besviken när jag skrev det här. 
• Den här texten, när jag funderar över vem jag skulle varit och hur jag skulle agerat om jag stod mitt i andra världskriget tyckte jag mycket om att skriva. Jag gillar den fortfarande mycket när jag läser den. 
• ... och den kopplar fint till den "vardagsskildring" av krigets Frankrike, sommaren 1941. Skriven av Irène Némirovsky. 
• Det här tyckte jag också var ofantligt roligt. Om varför man inte läser just sina egna olästa böcker. 
• Och jag skriver om en av de bästa böcker jag läste 2010: Sektbarn av Charlotte Essén.  
• Jag konstaterar hur jobbigt det är för en bokälskare att bli av med plånboken. 
• Jag förundras och gläds över en helt oväntat bra bok: en brevväxling mellan Käbi Laretei och dåvarande maken Ingmar Bergman. 
• Jag undrar över hur man tänker när man översätter titlar, och skriver ganska mycket om Erlend Loes bok Gör vad du vill, som heter Muleum på norska. 
• Jag kan – hrm – tyvärr konstatera att de där tidsskrifterna som jag köpte i mars fortfarande är olästa. Men jag har läst en annan ViLäser sedan dess. Och mer än 200 sidor i Anna Karenina.
• Jag läser och skriver om Margaret Atwoods Penelopiad. Wow! 
• Jag är arg på alla som inte talat om att Elin Wägner är bra på det där sättet att man ska läsa henne. Inte bara var glad och tacksam för att hon stred för kvinnlig rösträtt och kvinnors möjlighet att få jobba över lika mycket som män. 
• Jag kommer ut som fotnotsfetischist. 
• Och jag gillade verkligen verkligen den här roliga boken av Evelyn Waugh. Press-stopp heter den. 
• Jag frågar mig varför det finns en del saker som man bara får skriva om i fall man varit med om dem själv. Utgångspunkten är Marie Darrieussecqs bok Tom är död. 
• Jag tröstar mig med att andra mammor har haft treåringar som inte vill gå och lägga sig, och inte vill äta upp köttbullarna på tallriken ens om det finns apor utanför fönstret. 
• Jag läser och skriver om Google och Andreas Ekströms Google-koden. Det är inte den allra bästa text jag skrivit, men jag minns gärna de insikter jag fick. 
• Jag tar mig tid och utvecklar varför jag är tveksam till att läsa biografier. 
• Jag sätter med stor möda, och inte så lite besvär, ihop en lista på 108 kvinnliga deckarförfattare. Många av dem har säkert du inte heller läst. 
• Jag blev glad när jag lyckades läsa en ganska ny Peter Pohl som lyckats gå mig förbi. Anton, jag gillar dig är en riktig fullträff, och en perfekt introduktion till Pohl!
• Jag undrar över var gränsen går för vad vi accepterar i gamla böcker. Ska allt som inte är politiskt korrekt idag skrivas om när äldre böcker ges ut? Eller gäller det bara barnböcker? 

Har jag lika många goda blogginlägg att minnas i januari 2012 blir jag glad. Det beror lite på er som läser faktiskt – jag skulle inte blogga för tomma kommentarsfält (och faktum är att det bara är 14 blogginlägg från 2010 som är okommenterade!). Så om ni kommenterar, så skriver jag – deal?

Tack för ett gott samarbete under 2010!