Nu när jag också har läst är jag inte heller entusiastisk. Tvärtom, faktiskt. Det var en av de sämsta böckerna jag brytt mig om att läsa ut på år och dag. Åh, visst blir man mer besviken på en bok av någon som tidigare skrivit böcker man uppskattat? Jag har blivit riktigt behagligt skrämd av såväl Skumtimmen som Nattfåk (särskilt Nattfåk, faktiskt), men vad gäller denna nya saga om älvor och troll så griper den inte tag i mig nånstans. Språket känns platt och oinspirerat, och handlingen pendlar mellan att vara en hårdkokt gangsterfilm, ett skilsmässodrama och kittlande berättelser om hur älvorna uppfyller människors önskningar. (Vad gäller det sista spåret irriterar det mig nästan mest att Theorin mer än tidigare skriver in rationella förklaringar till de "mystiska" händelserna. Ska det vara spökhistorier, så ska det liksom vara spökhistorier – inte en vuxenvariant av "Blodet droppar", där det visar sig att det bara är en kruka lingonsylt som vält i matkällaren.)
En av bokens två huvudpersoner är Vendela som återvänt till Öland med sin nye man, kändispsykologen Max, som nu skriver en kokbok. De har byggt en lyxvilla i lilla Stensvik, bara en bit ifrån den plats där Vendela föddes och växte upp. Då var hon ett ensamt barn, som bodde med sin änkling till far, och sin förståndshandikappade storebror i ett hus utan el, och då hade hon i uppgift att valla kor morgon och kväll, och att sköta hushållet. På sin väg till skolan passerade Vendela älvstenen, och där stannade hon och önskade sig saker, medan hon offrade något av sin döda mors smycken. Hon önskar sig en bästa vän, en resa till Borgholm, variation i den enahanda middagsmaten. Önskningarna går i uppfyllelse, ibland på de mest skrämmande sätt. Nu när hon som vuxen återvänt till Öland går hon igen till älvstenen och offrar mynt i hopp om att rädda sitt hopplösa äktenskap.
Den andre huvudpersonen är Per Mörner, som också han återvänt till Öland, sedan han fått ärva en gammal stuga. Han är skild, och är far till tvillingarna Jesper och Nilla. Nilla är svårt sjuk i cancer och ligger på sjukhus i Kalmar. Historien kompliceras av att Pers far ringer honom hela tiden. Han är tidigare porrkung, och kan stoltsera med två erotiska magasin och en filmstudio. Nu har han svårt att tala efter en stroke, och skuggor ur hans tidigare liv förföljer honom. Per räddar honom ur en mordbrand i den före detta filmstudion. Polisen verkar sköta utredningen kring denna mycket valhänt, och det intensifieras inte ens när fadern blir överkörd av en smitare. Denna händelse blir startskottet för att Per (med lite hjälp av Gerlof Davidsson, som dyker upp även i denna bok) ska börja rota i faderns förflutna. Per får kontakt med män och kvinnor som medverkat i faderns tidningar och filmer, och det leder honom in i en porrhärva, och någon slags hämnd som jag aldrig blir helt klok på.
Jag antar att det skulle kunna vara möjligt att väva ihop de här trådarna (och några till) till en tät och spännande väv (även om jag måste tillstå att ingen av historierna kittlar mig något vidare), men Theorin lyckas inte. Det är ospännande. Och obra.
Men mest är det sorgligt att någon som kan få till bra historier skriver ihop något som faller så platt till marken. Jag hoppas dock att nästa bok är värd att vänta på (och jag väntar gärna länge på den, bara boken blir i Nattfåksstandard).
13 kommentarer:
... och jag tillhör den lilla skara som inte ens var särskilt imponerad av Skumtimmen. Gillar Theorin i teorin (höhö) men vet inte om det blev någon mersmak för min del...
Lisa: Nattfåk var flera snäpp bättre än Skumtimmen tyckte jag. Annars skulle jag inte gissat att någon av böckerna skulle bli dina favoriter :-)
Kul att höra av dig förresten, jag har undrat hur du haft det, och tänkte efterlysa dig på din blogg, men så såg jag att du börjat skriva igen nu i veckan (men jag har inte hunnit mer än skumläsa, och inte ens ge en liten kommentar). Hoppas vårens skrivande burit frukt!
Och jag som har hört och läst så mycket gott om Theorin, men när du skriver om älvor blir jag genast oerhört skeptisk. Det var kanske tur att alla hans böcker var utlånade när jag var på biblioteket i går :-)
Jomen Annika, de två första kan du absolut våga dig på. De får mer än godkänt. Men den här var inte bra. :-(
Vad tråkigt att höra, men jag ska ge den en chans i alla fall:) Gillade verkligen Skummtimmen och Nattfåk.
jag tyckte trean kändes som "hjälp, jag måste komma med en uppföljare innan folk glömmer bort mig så jag hinner inte tänka klart men jag ger ut det här så länge"
Håller med dig och MariaH här ovan, även jag var besviken och kanske framför allt på det att han gav rationella förklaringar till allt. Och porrspåret, behövde vi det?
med näsan i en bok: Hoppas du inte blir besviken, då :-)
MariaH: Ja, det var sannerligen en bra beskrivning. Det finns tyvärr en hel del böcker som stämmer överens på den :-(
Bokbabbel: Tja, problemet med porrspåret kände jag var att för Theorin var det nog väldigt viktigt (det är till och med möjligt att han byggde hela historien kring f d porrskådisar som fick hiv och ville hämnas), men det blev varken hackat eller malet i den här boken. Väldigt spretigt och ofärdigt.
Men Gud vad ni är stränga.Jag tyckte den var ganska bra jag :)/Agneta
Ha ha - jag tillhör dem som gillar en rejäl dissning. Missförstå mig rätt, men det är befriande när folk säger sin mening! Själv har jag inte läst något av Theorin och inte planerar jag att göra det heller.
Agneta: Vad roligt att du gillade boken :-) Fast jag blir rätt nyfiken på vad det var du tyckte var bra - kan du utveckla? (Ja, den där kommentarern får mig att känna mig som en sträng lärare, men jag är alltså på riktigt nyfiken.)
Catrin: Jag älskar dissningar. Men jag försöker lägga band på mig, för annars kunde jag lätt driva bloggen "Motorsågsmassakern". De två första Theorin-böckerna är dock riktigt bra i sin genre.
Hm varför gillar jag den? Tja först och främst beror det nog på att jag är lite kär i Gerlof ;) Men jag tycker också så mycket om Theorins sätt att skriva,språket och atmosfären och vemodet som hela tiden finns där.Egentligen önskar jag att han skulle skriva en roman utan deckarinslag för,ärligt talat,särskilt spännande är inte böckerna.Hans böcker (inklusive Blodläge enligt mig)har andra kvaliteér./Agneta
Hej igen Agneta och vad kul att du kom tillbaka och utvecklade! Ja, vem är inte lite kär i Gerlof, det kan jag hålla med om. Jag kan i princip hålla med om allt det du skriver, för det har jag upplevt i de två första böckerna, men jag tyckte att Blodläge saknade allt det där. Framför allt var språket mycket sämre (jag hade skrivit ungefär tre stycken med exempel på hur jag tyckte att det inte höll, men sen strök jag). Det får gärna bli en annan bok utan deckarinslag, och jag hoppas att den blir lika bra som Nattfåk!
Skicka en kommentar