Till "Orolig abibliofob -82"

Böcker, böcker, böcker har på grund av för många böcker fått problem på de flesta områden i livet (något som lätt kan uppstå om man väljer ett bloggnamn med för många böcker i titeln, så jag skulle så här inom parentes vilja uppmana alla hugade bokbloggsstartare att noga tänka igenom bloggadress och alias). Jag inser att jag trots ett pressat arbetsschema måste rycka ut som bokpsykolog.

När man som Böcker, böcker, böcker drabbas av något som måste beskrivas som tvångstankar kring böcker, ett maniskt samlande av böcker, och rädsla att stå utan något att läsa, så är det viktigt att komma ihåg att man inte är ensam om denna situation. Böcker, böcker, böcker diagnosticerar sig alldeles riktigt som en abibliofob – ett obotligt, kroniskt tillstånd som det kan ta tid att lära sig leva med. Men här följer några både allmänna och konkreta råd som Böcker, böcker, böcker och andra abibliofober kan ta till sig.

1. Ta kontakt med andra i samma situation! Om du inte redan har gjort det föreslår jag att du omgående gör följande: startar en bokblogg, besöker en bokmässa, går med i en bokklubb, gör dagliga besök på bibliotek, i bokhandlar och på gymmets omklädningsrum (där man allt som oftast hittar en bokälskare läsande i ett hörn i stället för att gå på sitt gympass). Om du är blyg och inte vågar tala direkt med främlingar kan du med hjälp av en väl vald bok signalera att du är en av dem. Du kan också lämna efter dig ett diskret spår av papperslappar med viktiga citat. Det kommer hjälpa dig mycket att få kontakt med likasinnade.

2. Om du av någon anledning inte har möjlighet att nätverka med andra läsande människor rekommenderar jag att du i stället köper några böcker i ämnet "folk som läser för mycket". Kanske kan du börja med Michael Endes Den oändliga historien?

3. Böcker, böcker, böcker beskriver problemet med att råka köra sina älsklingsböcker i tvättmaskinen – ja säg den läsare som inte råkat ut för det, haha! Men man lär sig med åren. Ett tips är att använda sig av ljudböcker när man uppehåller sig i tvättstugan. Ett annat är att be någon annan sköta tvätten – har man ingen sambo, så är det faktiskt inte så dyrt med dagens RUT-avdrag, och oftast kan samma person (sambo eller Rut) även ta hand om matlagning och dammsugning, vilket ger dig mer lästid. (Tänk emellertid på att dammsugning kan störa läsningen, så det är bäst att den sker i ett annat rum.)

4. Vidare beskriver Böcker, böcker, böcker den dåliga vanan att lämna fläckar av mat efter sig i de böcker hon läser. Detta är ett otyg som många snarast borde vänja sig av med – det är ett slöseri med mat, vilket i förlängningen innebär att matkontot ökar på bekostnad av bokkontot. Det är helt enkelt inte hållbart i längden! Tugga således med stängd mun när ni läser med mat i munnen! (Med anledning av att den senaste fläcken var en grapefruktsfläck i en bok om Sookie måste jag dock uttala en förhoppning om att det rörde sig om blodgrape.) Vet du inte riktigt hur du ska komma tillrätta med problemet rekommenderar jag införskaffandet av en etikettbok av Magdalena Ribbing.

5. Rädslan för att bli utan böcker gör att stackars Böcker, böcker, böcker springer runt som en skållad råtta mellan bokhandlar och bibliotek och samlar ihop till en daglig dos läsning för att stilla ångesten. Utifrån beskrivningen förstår jag att det är en icke oansenlig mängd böcker som släpas runt varje dag. Det kommer att ge allvarliga ryggproblem om inte åtgärder vidtas snarast. Om man inte vill eller kan övergå till e-böcker, så föreslår jag en oteknisk, men pålitlig lösning: en Dramaten-väska. Om man har möjlighet att gå hem vid lunchtid, så bör en normalstor räcka. Själv har jag en svart, som jag är oerhört nöjd med.

6. När böckerna sedan väl kommit in i lägenheten hos Böcker, böcker, böcker så uppstår nya problem. Böckerna tar så stor plats att övriga möblemanget måste säljas eller bytas ut, datorer försvinner och Böcker, böcker, böcker känner även oro över att golvet kan komma att svikta och att grannarna till följd av detta kan komma att avlida av en missriktad, fallande bok. Detta är, som ni inser, allvarliga, men vanligt förekommande problem. Böcker, böcker, böcker ska genast sluta skämmas för den situation hon hamnat i, och ta kontakt med den släkt och vänner som hon sedan länge inte vågar träffa. Om man väl börjar tala om hur man känner visar det sig ofta att hjälpen är närmare än man tror. Jag har till exempel många av mina böcker utlånade till min mamma, och jag får på detta sätt utrymme för fler böcker hemma hos mig. Flera av mina närmsta vänner upplåter i sin tur hyllplan och källarförråd till andra av mina böcker. Detta hade aldrig kunnat ske om jag inte en gång i tiden berättat om min situation för dem.

Angående den bokstavligt talat överhängande faran för grannarnas liv och hälsa, är mitt förslag att du, Böcker, böcker, böcker, går ner och talar med dem. Ingen vill ju riskera att taket rasar in i huvudet på en när man sitter och läser en god bok, eller hur? Dina grannar kommer sannolikt att blir förskräckta när du berättar hur nära förestående en sådan händelse är, och omgående flytta. Därmed kommer du att ha en hel extra lägenhet nära till hands, vilket kommer lösa många av dina mest akuta problem.

Slutligen vill jag också gärna nämna det du själv tar upp i slutet av ditt brev, nämligen knarklangning. Det här är ett utmärkt sätt att finansiera sin abibliofobi, särskilt för den som inte har några moraliska aspekter på drogmissbruk. Tänk dock på att det sannolikt är mindre ångestskapande för dig att gömma knarket i den bärbara datorn (om du kan hitta den) än att skära ut ett hemligt fack i en bok.

Och kära Böcker, böcker, böcker – allra sist vill jag tacka dig för ditt mod! Det är inte alla som vågar vara så öppna med de problem som denna diagnos medför. En eloge till dig!

Och fortsatt trevlig läsning!

Bokpsykologen