torsdag 27 januari 2011

Till "Orolig abibliofob -82"

Böcker, böcker, böcker har på grund av för många böcker fått problem på de flesta områden i livet (något som lätt kan uppstå om man väljer ett bloggnamn med för många böcker i titeln, så jag skulle så här inom parentes vilja uppmana alla hugade bokbloggsstartare att noga tänka igenom bloggadress och alias). Jag inser att jag trots ett pressat arbetsschema måste rycka ut som bokpsykolog.

När man som Böcker, böcker, böcker drabbas av något som måste beskrivas som tvångstankar kring böcker, ett maniskt samlande av böcker, och rädsla att stå utan något att läsa, så är det viktigt att komma ihåg att man inte är ensam om denna situation. Böcker, böcker, böcker diagnosticerar sig alldeles riktigt som en abibliofob – ett obotligt, kroniskt tillstånd som det kan ta tid att lära sig leva med. Men här följer några både allmänna och konkreta råd som Böcker, böcker, böcker och andra abibliofober kan ta till sig.

1. Ta kontakt med andra i samma situation! Om du inte redan har gjort det föreslår jag att du omgående gör följande: startar en bokblogg, besöker en bokmässa, går med i en bokklubb, gör dagliga besök på bibliotek, i bokhandlar och på gymmets omklädningsrum (där man allt som oftast hittar en bokälskare läsande i ett hörn i stället för att gå på sitt gympass). Om du är blyg och inte vågar tala direkt med främlingar kan du med hjälp av en väl vald bok signalera att du är en av dem. Du kan också lämna efter dig ett diskret spår av papperslappar med viktiga citat. Det kommer hjälpa dig mycket att få kontakt med likasinnade.

2. Om du av någon anledning inte har möjlighet att nätverka med andra läsande människor rekommenderar jag att du i stället köper några böcker i ämnet "folk som läser för mycket". Kanske kan du börja med Michael Endes Den oändliga historien?

3. Böcker, böcker, böcker beskriver problemet med att råka köra sina älsklingsböcker i tvättmaskinen – ja säg den läsare som inte råkat ut för det, haha! Men man lär sig med åren. Ett tips är att använda sig av ljudböcker när man uppehåller sig i tvättstugan. Ett annat är att be någon annan sköta tvätten – har man ingen sambo, så är det faktiskt inte så dyrt med dagens RUT-avdrag, och oftast kan samma person (sambo eller Rut) även ta hand om matlagning och dammsugning, vilket ger dig mer lästid. (Tänk emellertid på att dammsugning kan störa läsningen, så det är bäst att den sker i ett annat rum.)

4. Vidare beskriver Böcker, böcker, böcker den dåliga vanan att lämna fläckar av mat efter sig i de böcker hon läser. Detta är ett otyg som många snarast borde vänja sig av med – det är ett slöseri med mat, vilket i förlängningen innebär att matkontot ökar på bekostnad av bokkontot. Det är helt enkelt inte hållbart i längden! Tugga således med stängd mun när ni läser med mat i munnen! (Med anledning av att den senaste fläcken var en grapefruktsfläck i en bok om Sookie måste jag dock uttala en förhoppning om att det rörde sig om blodgrape.) Vet du inte riktigt hur du ska komma tillrätta med problemet rekommenderar jag införskaffandet av en etikettbok av Magdalena Ribbing.

5. Rädslan för att bli utan böcker gör att stackars Böcker, böcker, böcker springer runt som en skållad råtta mellan bokhandlar och bibliotek och samlar ihop till en daglig dos läsning för att stilla ångesten. Utifrån beskrivningen förstår jag att det är en icke oansenlig mängd böcker som släpas runt varje dag. Det kommer att ge allvarliga ryggproblem om inte åtgärder vidtas snarast. Om man inte vill eller kan övergå till e-böcker, så föreslår jag en oteknisk, men pålitlig lösning: en Dramaten-väska. Om man har möjlighet att gå hem vid lunchtid, så bör en normalstor räcka. Själv har jag en svart, som jag är oerhört nöjd med.

6. När böckerna sedan väl kommit in i lägenheten hos Böcker, böcker, böcker så uppstår nya problem. Böckerna tar så stor plats att övriga möblemanget måste säljas eller bytas ut, datorer försvinner och Böcker, böcker, böcker känner även oro över att golvet kan komma att svikta och att grannarna till följd av detta kan komma att avlida av en missriktad, fallande bok. Detta är, som ni inser, allvarliga, men vanligt förekommande problem. Böcker, böcker, böcker ska genast sluta skämmas för den situation hon hamnat i, och ta kontakt med den släkt och vänner som hon sedan länge inte vågar träffa. Om man väl börjar tala om hur man känner visar det sig ofta att hjälpen är närmare än man tror. Jag har till exempel många av mina böcker utlånade till min mamma, och jag får på detta sätt utrymme för fler böcker hemma hos mig. Flera av mina närmsta vänner upplåter i sin tur hyllplan och källarförråd till andra av mina böcker. Detta hade aldrig kunnat ske om jag inte en gång i tiden berättat om min situation för dem.

Angående den bokstavligt talat överhängande faran för grannarnas liv och hälsa, är mitt förslag att du, Böcker, böcker, böcker, går ner och talar med dem. Ingen vill ju riskera att taket rasar in i huvudet på en när man sitter och läser en god bok, eller hur? Dina grannar kommer sannolikt att blir förskräckta när du berättar hur nära förestående en sådan händelse är, och omgående flytta. Därmed kommer du att ha en hel extra lägenhet nära till hands, vilket kommer lösa många av dina mest akuta problem.

Slutligen vill jag också gärna nämna det du själv tar upp i slutet av ditt brev, nämligen knarklangning. Det här är ett utmärkt sätt att finansiera sin abibliofobi, särskilt för den som inte har några moraliska aspekter på drogmissbruk. Tänk dock på att det sannolikt är mindre ångestskapande för dig att gömma knarket i den bärbara datorn (om du kan hitta den) än att skära ut ett hemligt fack i en bok.

Och kära Böcker, böcker, böcker – allra sist vill jag tacka dig för ditt mod! Det är inte alla som vågar vara så öppna med de problem som denna diagnos medför. En eloge till dig!

Och fortsatt trevlig läsning!

Bokpsykologen

14 kommentarer:

Bokbabbel sa...

Själv bor jag på bottenvåningen och är nöjd med det beslutet. Närmare till biblioteket blir det också

Lotta - hyllan sa...

Underbart!

mariasbokliv sa...

eller bo i hus så kan man fylla även källaren med böcker.

Böcker, böcker, böcker sa...

Tack Vixx, vad skulle jag göra utan dig!

Ariel sa...

Helt underbart!

Jessica (ord och inga visor) sa...

Jag älskar din blogg, kvinna. Och tar åt mig lite anonymt av dina kloka aa-inspirerade råd. Tack, Vixx! Jag tror dock jag kör på den linje som hinsehäxan har gällande sitt amfetaminmissbruk: att helt enkelt bara fortsätta abibliofiera mig. Tills golvet brakar, alla möbler är sålda och min pojkvän har lämnat mig. Då är det jag, katten och en massa böcker....

Eller så chillar jag lite med bokinköpen tills jag läst ut åtminstone 5 % av mina mer än 200 olästa böcker.

Vixxtoria sa...

Bokbabbel: Men hur gör du om du behöver mer utrymme för böckerna? Det är mycket svårare att motivera grannarna över att flytta!

Lotta: Tack!

Maria: Hus är bra. Men det är dyrt och jobbigt när man måste bygga ut – vi funderar på att flytta av den anledningen.

Böcker, böcker, böcker: Varsågod. Jag var så orolig att du skulle sluta skaffa böcker, så jag tyckte jag måste hjälpa till.

Ariel: Det var snällt sagt! :-)

Jessica: Du har väl läst mitt inlägg ordentligt? Det är ett lovtal till abibliofobieringen! Om nu det finns ett sånt ord. Företeelsen finns ju i alla fall.

Jag är helst säker på att jag har fler än 200 olästa böcker hemma, förresten. Men tänker inte räkna efter.

Jeanette sa...

Ni är väl för charmiga, ni. =D

Bohusläningens Bokblogg sa...

Haha, vad härligt!

Själv mår jag som bäst av att ha alltid runt 100 olästa i bokhyllan, det gör mig trygg och mindre abibliofobisk!

//Anna

Ingrid sa...

Härligt Vixxtoria! Helt underbart. Och... visst känns en del igen :-)

Böcker, böcker, böcker sa...

Jag känner att det kommer en tung period, myrorna öppnar i stan inom kort. Billigt, billigt, billigt...

Bokomaten.. sa...

Du är så underbar.=)

Rekommenderar Niffeneggers grafiska bok The Night Bookmobile. Där snackar vi abibliofob som offrar allt för läsningen. Relationer, familj.. och ändå framställs den som positivt, som en kärleksförklaring. Och alla abibliofober som läst den verkar vara överens om att det är en fin bok, fst den egentligen är ganska tragisk. Jag sällar mig också till den skarar.=)

Hanneles bok-paradis sa...

e-böcker och prat med andra verkar vara en bra lösning :)

Vixxtoria sa...

Jeanette: :-)

Anna/Bohusläningen: Det finns alltså en gräns där på runt 100 böcker, menar du? Jag har betydligt fler olästa än så, och det gör mig lite stressad. Men det är möjligt att det finns en brytpunkt på runt 100 som skulle göra mig mer lugn. Ska se om jag kan komma ner i de siffrorna vid tillfälle.

Bokomaten: Jag är lite tveksam till Niffenegger efter mina fruktansvärda timmar tillsammans med den där Tidsresenären, så jag kommer inte kasta mig över den boken i första hand. Men det finns nog många andra abibliofiler som gärna gör det, så jag tackar för boktipset å deras vägnar.

Hannele: Alla sätt att komma åt läsning som funkar är bra, enligt mig. :-)