måndag 31 januari 2011

Bokklubbskarriär

Ja, det är ju sedan länge ingen som helst hemlighet hemlighet att jag har svårt att säga nej till bokklubbserbjudanden. När jag ser mig runt i mitt hem inser jag att det har varit så hela livet.

Det började antagligen redan i förskoleåldern med Kalle Ankas bokklubb. Dottern har ärvt en handfull böcker sen den tiden (till exempel boken om Lilla Hiawahta nedan), men en hel del av den rätt digra samlingen måste ha skingrats genom utlån och en vattenskada i mina föräldrars källare.


I den här vevan var jag och min bror även medlemmar i en bokklubb med sagoböcker. Ganska vackert illustrerade originalsagor i vissa fall – Törnrosa, Jack och bönstjälken och Tummeliten minns jag. Den samlingen har decimerats mer än Kalla Anka-samlingen, så jag lyckas inte ens hitta en bok att fotografera som exempel.

Sagoböckerna följdes för min brors del av ett medlemsskap i Kalle Anka-pocket, och för min del av Disney's bokklubb. Här kunde man få (förkortade) klassiker som Huckleberry Finns äventyr och Baskervilles hund, liksom mer nyskrivet men okänt, som boken Bugs Potter – i farten (en bok jag var oerhört förtjust i; den handlar om en high school-kille som spelar trummor som en gud, och jag har ända sedan dess varit svag för just trummisar).


Parallellt med Disney-klubben var jag medlem i några betydligt mer kvalitetsmedvetna barnboksklubbar. Ett tag till exempel i en nystartad klubb som kallades Läsbiten. Deras koncept (som jag minns det) var att ge ut välkända barnböcker på nytt, med egen logga på baksidan, vilket bilden nedan från av Mollie Hunters bok Bäckahästens pärlor visar. (Jag minns också att jag redan hade lånat och läst Bäckahästen, och tyckte den var bra, och därför var glad att den var med som bokklubbserbjudande; det var faktiskt ganska vanligt att jag hade läst en del bokklubbsböcker, men ändå ville ha dem.) Jag tror inte jag var med i den här klubben särskilt länge – ett minne som stöds av att det bara finns en handfull böcker med Läsbiten-logga i min bokhylla.



Jag minns långt ifrån namnet på alla barnboksklubbar jag var medlem i. Barnens bokklubb? Läslustan? Vad hette de allihop? Även om jag verkligen gillade Disney-bokklubben (hallå – Tre deckare!) så tyckte jag ändå att de bästa klubbarna var de som valde böcker från många olika förlag, och skrev spännande om dem i boktidningen.  Det brukade inte vara så svårt att övertala mina föräldrar att säga ja till böckerna heller – jag var lyckligt lottad på det viset. Och jag skulle gärna vilja peka på den viktiga roll bokklubbsböcker kan spela för det barn som kan ha välvilliga, men inte särskilt insatta föräldrar. Många stora läsupplevelser kom i min väg – lite aktuellare och lite annorlunda än det som biblioteket kunde erbjuda. Många varma tankar sänder jag som vuxen ibland fortfarande till de som gjorde urvalet i mina barnboksklubbar.

Jag minns idag inte alltid säkert vilka bokhylleböcker som är bokklubbsböcker, men två barn- och ungdomsboksexempel är Svart arv av Mildred D Taylor – en spännande historia (lite som Mississippi Burning för barn), och boken Amys ögon av Richard Kennedy (som jag minns beskrev boktidningen detta som en bok man inte kunde sluta läsa, men jag har fortfarande inte tagit mig igenom den. Jag kan ha haft den sen 1983).


En annan för mig okänd bok som kom med en bokklubb är Margaret Mahys Förvandlingen. Fortfarande en av mina favoritböcker. Jag tjatar om den jämt. Senast finns den med på ett hörn här. Och ja, det är så klart Inger Edelfeldt som har ritat omslagsbilden.



Min första riktiga vuxenbokklubb gick jag med i just när jag började första året på gymnasiet. Välkomstpremien den gången var en väska i jeanstyg. Jag använde min till gympakläder i flera år, faktiskt (och det var inte så länge sen som jag såg nån annan släpa runt på en likadan på stan). Dessutom fick jag Alf Henrikssons Hexikon och första delen av Den svenska litteraturhistorien (Lönnroth & Delblanc). En av de första riktiga bokklubbsböckerna som hamnade i brevlådan var boken nedan, Under ytan av Gail Godwin. Den var rätt bra tyckte jag då (och jag minns att jag kände mig väldigt vuxen när jag som 16-åring liksom fick vuxenböcker hem i brevlådan), och den är långt ifrån så flärdfull som omslagets glansiga silverbokstäver ger vid handen. Undertiteln Father Melancholy's daughter (vilket är den engelska originaltiteln) har jag dock undrat över i alla år. Den antyder att boken skulle vara känd under detta namn, att den kanske filmatiserats med det namnet eller getts ut tidigare med annan titel. (Eller tyckte förlaget själva att den svenska titeln Under ytan var något missvisande, och långt ifrån lika suggestiv som originalet?) Någon som vet något om det?


Och någonstans här var jag även medlem i en betydligt mer romantisk bokklubb. Jag vill minnas att jag lockades av de där små tjocka reklamhäftena som man alltid fick hem i brevlådan på den tiden, och nåt i stilen två böcker för 10 kronor. Sen förband man sig som vanligt att köpa 2 böcker inom det närmaste halvåret. Jag var inte med så länge i den här bokklubben, och jag har inte en enda bok kvar. Min mamma kan ha kastat böckerna, eller så är det faktiskt möjligt att jag själv har slängt dem vid något tillfälle.

Jag flyttade hemifrån efter gymnasiet, och hade sagt upp alla bokklubbar jag var med i just då. Men det dröjde inte länge förrän bokklubbarna snokade reda på min nya adress och började ge skamliga förslag.  Jag nappade till exempel på att köpa hem 15 band av Den svenska historien. Jag gillar fortfarande att titta på bilderna i de här böckerna, men aktar mig lite för att läsa texten, som oftast är från 50-talet. Men jag sa nej till att prenumerera på Polisens årsbok. Det finns faktiskt gränser.

Under åren har jag gått in och ut i Bonniers bokklubb, Böckernas klubb, Månadens bok och allt vad de heter. Jag är otrogen och strategisk, som många bokklubbsmedlemmar verkar vara.

En del mer specialiserade klubbar har jag dock också varit medlem i genom åren. Den historiska bokklubben Clio till exempel – ett bra sätt att få lite fakta hem i brevlådan. Den här boken var bra – något för alla som läst och vurmat för Karin Johannissons böcker, och vill ha mer i den stilen: Catrines intressanta blekhet av Eva Lis Bjurman.


En annan specialbokklubb som jag gick med i när jag nyss fått barn var Månpocket. Jag tyckte att jag inte fick läst nåt över huvud taget. Jag gick med (och fick ett badlakan med gigantisk Månpocket-logga) och hade målsättningen att åtminstone läsa ut den pocket som landade i brevlådan innan nästa kom. När det började misslyckas efter ett år gick jag ur. (Jag tyckte också det var besvärligt att jag ytterst sällan var intresserad av månadsboken, och sällan heller av de aktuella böckerna, utan behövde leta igenom hela sortimentet för att med ett skohorn hitta en bok jag inte hade läst och ändå var intresserad av.) De här är två av de böcker jag fick och läste i den klubben: Maria Swelands Bitterfittan och Jodi Picoults Allt för min syster.


Men även om jag talar om bokklubbarnas lov – och före internetbokhandlarna så var det sannerligen en revolution för den som bodde långt från en bokhandel! –  så har så klart även jag böcker som jag glömt avbeställa. Det är ofta böcker som står och förblir olästa, hur bra de än kanske är. De här två till exempel:


Carol Shields-boken Mary Swann hade jag visst läst till sidan 87 visar bokmärket (bestående av ett kuvert från det som då hette Föreningssparbanken). Den har jag tänkt att jag ska läsa ut så småningom (även om jag nog behöver börja från början; om jag inte missminner mig landade boken i min brevlåda runt 1995). Boken Näckrosträdet av Elsie Johansson kom hem till mig någon gång i början av 2000-talet. Jag har läst några kapitel, men tycker inte alls om den. (Faktum är att om någon vill ha den, så hojta gärna till i kommentarsfält eller med mejl, jag skänker mer än gärna bort den, för jag kommer inte att läsa den här boken.)

Men de allra flesta böcker jag får via bokklubben läser jag ganska omgående. För mig är bokklubbstidningarna ett bra sätt att få en snabbt svep över aktuella böcker som är på gång (jag läser ju inte katalogerna från Svensk bokhandel, och häckar sällan på förlagens hemsida), framför allt vad gäller populära fackböcker, som nog utgör åtminstone hälften av de bokklubbsböcker jag beställer.

Som exempel på några riktigt bra böcker som jag läst bara på grund av att de en gång i tiden dök upp i en bokklubbstidning finns Jayne Anne Phillips Sommarlägret:



Eller en gång i tiden Roald Dahls bok Mitt liv som pojk.


Den senaste bokklubbsbok (till mig då alltså) som kom in i mitt hem var ingen mindre än Atwoods Syndafloden. För det är ju möjligt att välja böcker som man verkligen verkligen vill läsa också från bokklubbssortimentet.



Min målsättning är emellertid att inte gå med i fler bokklubbar under överskådlig tid. Men jag lovar inget. Det finns trots allt erbjudanden man inte kan säga nej till. Och vad gäller bokklubbspremier måste man ju pröva dem alla åtminstone en gång. Annars kan jag tipsa bokklubbsvärlden om att barnvaktscheckar är en framtidsbransch!

14 kommentarer:

Anonym sa...

ÅH, Amys ögon lurade en bibliotekarie på mig o jag var oerhört skeptisk men storgillade...

Vixxtoria sa...

Maria: Säger du det. Ja, mitt hopp är att dottern ska läsa och gilla om några år. Jag lockas inte alls av den här hyllvärmaren, även om den kanske är bra efter sidan femton ;-)

Men säg mig – är det en slags kombination av fantasy och sjörövarberättelse, eller har jag bara fått för mig det?

Vicky sa...

En imponerande odyssé! Jag har varit med i mängder av bokklubbar, men minns inte ens en bråkdel. Rasmus Nalles Bokklubb har dock satt sig i minnet från glada 70-talet. Idag är jag dock inte medlem av någon, av förklarliga själv (fast ska jag erkänna så gick jag med i en italiensk bokklubb utan att riktigt veta vad jag gav mig in på - men det är en annan historia)

snowflake sa...

Visst är det förvånansvärt ofta Inger Edelfelt dyker upp som illustratör? Jag såg hennes namn alldeles nyssens.

Gail Goodwin lånade jag av någon men lämnade aldrig igen. *skäms* Nån av oss flyttade. Usch!!!

Men Mary Swann tycker jag att du ska läsa ut. Inte för att jag minns så mycket, men Carol Shields är alltid läsvärd.

Vixxtoria sa...

Vicky: Italiensk bokklubb – vadå? Berätta mer!

Snowflake: Edelfeldt har illustrerat enormt mycket!

Mary Swann-boken ska jag absolut läsa. Det kan bli när som helst nu :-D

Vet du förresten vad jag har upptäckt? Jag har inte mindre än FYRA olika böcker av Carol Shields hemma. Hade nån frågat hade jag sagt EN (Austen-biografin). Hur kan man ta så fel?

Maud/En bok om dagen sa...

Åh jösses, vad du minns! Jag minns inte många av mina ex-klubbar, men jag har i alla fall stenkoll på vilken jag är med i just nu (Bonniers!) och varför jag är medlem (Premien!). (Man kan komma undan med mycket om man bara vet varför man gör det...) För tillfället känns det bra så, efter att ha varit bokklubbslös många, många år. Jag är förmodligen mindre nöjd om någon månad, då det har hunnit drälla in ett antal icke avbeställda månadsböcker av obestämt slag... ;-)

Vixxtoria sa...

En bok om dagen: Ja, suck. Jag har kommit fram till att huvudanledningen till att jag började bokblogga var att jag mindes så ruskigt mycket om var alla mina böcker kom ifrån. Och eftersom jag minns det, så bloggar jag om det.

Jag hörde att Hannele visst var medlem i nån bok där hon hade lagt in ett fast "nej tack" till alla månadsböcker. Det kanske vore nåt?

mormor Hanneles bok-paradis sa...

Kul med de gamla klassikerna, barnböcker köper jag nu billigt på loppis..

Metta Karlsson sa...

Åh jag ör inte med i en enda, skäms lite!

Anonym sa...

Jag minns inte så mkt mer än att jag gillade Amys ögon, det är över tjugo år sen o jag blandar ihop böckerna jag lästr förra året...

jenny sa...

My tjusig kartläggning av din bokklubbsresa genom livet!:) Jag hade oxå dille på att gå med i bokklubbar åt höger & vänster under en lång period- och precis som för dig startade det med Kalle Ankas bokklubb och Barnens bokklubb. Jag brukar med jämna mellanrum förhöra mig med mamma om att (åtminstone merparten) av dessa böcker ligger tryggt förvarade i hennes förråd...Sedan blev det ett gäng andra vuxenbokklubbar under åren, bla Böckernas Klubb som jag var med i under en lång tid, då de hade (som jag iaf då uppfattade) ett mer kvalitativt utbud än de flesta andra. Men- sedan började jag ju då för snart 10 år sedan jobba i bokhandel, och då föll liksom bokklubbsbehovet som en fura;-) Läsex (ergo gratis fr förlagen) är oss lågavlönade bokhandelsmedarbetares gåva från gudarna...Och även Svensk bokhandels stora höst- och vårboksnummer, som till rätt stor del är kanalen jag använder för att orientera mig i bokflödet. Annars kan jag inte låta bli att säga att jag gillade Näckrosträdet (tillika Nancy-trilogin) skarpt;-)och att jag för bara ngr månader se´n fick hem Carol Shields Stendagböckerna från ett antikvariat. Har missat henne helt fram tills nu, men har förstått att denna dam nog borde vara för mig:)

Vixxtoria sa...

Hannele: Ja, barnböcker (särskilt de bra, från när jag var liten) kan man fynda i drivor på loppisar. Det gör jag också när jag kommer över något oemotståndligt. (Vilket alltid händer om jag går in på antikvariat, men som tur är hinner jag sällan göra det.)

Böcker X 3: Inget att skämmas för. Men du kan ju sörja alla premier du missar.

Maria: Jag förstår. Ja, jag minns ju inte heller särskilt mycket av t ex Bäckahästens pärlor (som jag skriver om i detta inlägget) än att den var bra. Ibland ska man inte läsa om böcker som man tyckte var bra när man var barn heller, för det är inte alltid man gillar dem som vuxen.

Jenny: Dubbelkolla bara att din mamma inte får vattenläckor. En massa av mina barn- och ungdomsböcker blev skadade på det sättet. (Att mina gymnasieböcker i kemi blev lite blöta tyckte jag dock inte gjorde så mycket.)

Jag tycker för övrigt också att Böckernas klubb är en av de bättre bokklubbarna (jag tror att det är den jag är med i just nu. Helt ärligt vet jag faktiskt inte på rak arm.) Det där med bokhandelsjobb och recensionsex låter ju i och för sig väldigt bra, men man missar ju trots allt alla bokklubbspremierna. Saknar du inte dem? ;-)

Jag har för övrigt hört så mycket gott om just den där Nancy-trilogin, men inte läst den. Blev nog därför extra besviken på Näckrosträdet, som inte tilltalade mig alls. Shields Stendagböcker har jag däremot (olästa) härhemma. Kommer absolut att ge mig på så småningom. Jag kan också rekommendera hennes Austen-biografi!

jenny sa...

Nä hu så hemskt med vattenskadade barndomsböcker! Tror inte det varit nå´n risk för det hos mamma- däremot har hon faktiskt nämnt att en del ouppfostrade råttor ev kan ha gnagt lite på vissa lådor;-) Hoppas de i så fall haft vett att (äv i mitt fall)ge sig på kemiböckerna som oxå ligger nerpackade där. De får mer än gärna äv ta ngr tuggor på ev fysikböcker. Men de ska ge f-n i Kalle Ankas Bokklubbsälsklingar som Pablo- pngvinen som alltid frös. Se´n det där med premier...de har jag ju fortfarande dille på! Och de får jag gladeligen tag på gnm att i en evig cirkel hoppa på prenumerationer på sådana där "klettidningar" (ja,du vet Damernas värld och så;-). Och lika fort säga upp prenumerationen när jag fått mina eftertraktade premier. Det tröttnar jag aldrig på;-)
Och ja;Nancytrilogin är verkligen jättebra som jag minns dem! Det var visserligen många år se´n jag läste dem nu, och läsvyerna har vidgats betydligt, men jag tror absolut jag skulle gilla dem ännu idag. Så ge dem en chans!

Anonym sa...

Jag har för mig att Amys ögon var en ganska otäck bok? Jag läste den i femman och tyckte om den på ett visst sätt, men på ett annat sätt tyckte jag den var obehaglig. Har för mig att jag läste om den senare också, och att bokens budskap var lite dystert på något sätt. Att den kanske visade på en negativ människosyn. Men jag minns inte.

Men kanske därför du inte orkat läsa den igen?