Vilken bok tänker jag på?

Jag har fortsatt mycket att göra. Jag hinner inte riktigt avsluta de där blogginläggen om böcker jag läst, och som jag skulle vilja skriva om. Så i stället planerar jag för framtiden och tar tillfället i akt och skriver en recension om en bok jag ännu inte har läst. Jag förutspår nämligen att jag inte både hinner läsa och skriva om den här boken i februari.

Men i mina planer för februari ingår att läsa en riktigt, riktigt bra bok. Jag tror att den kan räknas som deckare, och dessutom en av de allra bästa deckare som nånsin har skrivits. Den ska förnöja mig under de ynkliga små minuter som jag kommer ha över mellan arbetet och drömmen.

Så här tycker jag om den i förväg:

Detta är en bok med ett slut mer oväntat än upplösningen i filmen Sjätte sinnet – det är mitt överförtjusta intryck efter att ha slagit igen pärmarna. Jag blev överraskad, utan att känna mig lurad. Alla bitar föll på plats; jag började genast bläddra igenom boken för att se hur skickligt ledtrådarna var utlagda, och njuter samtidigt – än en gång – av de välformulerade meningarna (och kanske den eleganta översättningen).

Det har varit befriande skönt med en huvudperson utan alkoholproblem, utan trassliga relationer med sin mamma och sitt ex, och utan bortglömda dagishämtningar och medicinska problem till följd av skräpmaten. Jag tycker också om att jag sluppit hänvisningar till gamla mystierier, utan relevans för den aktuella berättelsen. I stället har jag läst en tätt sammanspunnen historia, där också det som till synes verkade vara utvikningar vidgade och fördjupade historien.

Jag anar även en kärlekshistoria där nånstans mellan raderna – kanske är det det som skänker boken både hopp och vemod. Och de många hänvisningarna till kultur, litteratur och historia är välkomna i en genre som annars är full av hårdkokta hjältar, med tuff utsida.

Det låter väl som en ganska okej läsupplevelse för den som är kräsen?

Nu behöver jag bara hjälp med att hitta boken. Shoot!