fredag 22 oktober 2010

Vi mot dom? Vi eller dom? Vi och dom?

Lyran för återigen upp en diskussion, som oftare och oftare dras upp bland bokbloggarna – den om relationen mellan bloggare och kritiker. Hon tar bland annat upp den där aspekten om bloggare som okritiskt hyllar alla böcker de läser, och om recensenter som känner att de inte längre behövs. Jag håller med om det mesta som Lyran vill diskutera den här gången, och började skriva ett långt svar hos henne om en del andra saker jag tänker på, men det blev så långt så jag gör det till ett inlägg hos mig i stället.

Jag förstår mycket väl att kritikernas (och kanske framför allt tidningarnas) inställning till bokbloggare inte är odelat positiv. Bokbloggar är gratis, tidningar vill ha in pengar. Om folk läser bokbloggar i stället för tidningarnas kritikersidor, så innebär det ett hot mot läsarantalet och annonsintäkter etc. Och kritikerna som ofta kan göra jobbet på frilansbasis känner sig så klart hotade, om de riskerar att någon annan, bra och rolig och någorlunda insatt bloggare med många läsare blir tillfrågad i stället för dem att skriva nästa recension. (Och så finns nog den där surheten där lite också – den som Lyran beskriver att hon känner som psykolog, när andra påstår att de är "psykologer" för att de snackar lite med en kompis som mår dåligt. Så där känns det så klart för en fil dr i litteraturvetenskap när hennes mångåriga kunskap och analysförmåga till synes kan ersättas av en entusiastisk bokbloggare, som kanske helst vill ge Nobelpriset till Liza Marklund.)

Jag tänker alltså att all denna oro och positionering gentemot bloggarna inte är helt igenom ogrundad, men bottnar i flera felslut. Det ena är att man inte inser vad bloggarna är: ett uttryck för många människors lust och längtan att diskutera sitt läsande med andra. Där handlar det ju mycket om att bloggarna vill uttrycka sig själva, sina tankar om just de böcker hon eller han läser. Det kan ju inte ersättas med att man läser en aldrig så insatt, rolig, intelligent och kunnig recension av boken (särskilt inte den där diskussionen om hela boken, eftersom slutet ofta utelämnas; jag tycker personligen att om man läser en massa böcker där slutet ofta belyser hela handlingen, så vill jag gärna diskutera precis detta när jag talar om boken).

Bloggandet innebär dessutom en interaktivitet, en möjlighet att diskutera den bok man just har läst, eller är nyfiken på att läsa, eller läste för 10 år sen med någon annan som läst samma bok. Jag tror att många av oss som bloggar inte har människor omkring oss som delar vårt läsintresse, eller åtminstone inte nödvändigtvis läser samma böcker som vi själva precis samtidigt. Många av oss har svårt att delta i bokcirklar på grund av jobb eller tidsbrist eller för att det inte finns några cirklar i närheten av där vi bor. Och där är ju bloggandet helt fantastiskt. Du kan ha 100 personer hemma i din dator i vardagsrummet som vill prata om precis den bok du har läst just nu. Där ligger kritiken i dagspressen sannerligen i lä (särskilt eftersom just recensioner till skillnad från många andra artiklar sällan har kommentarfält i tidningarna, även om detta börjar ändras). (Och här får jag den fantastiska idén att tidningarna kunde låta kritikerna chatta om den bok de skrivit om, kanske 1-2 månader efter själva recensioner, när många i läsekretsen kanske har hunnit läsa. Det skulle ju kunna bli ett väldigt kul samtal!!)

Sen kommer vi till detta, som Lyran även skriver om, att tidningarna har ett fokus på nya böcker - dvs anmäler böcker just när de kommer ut. Förvisso finns det också på kultursidorna artiklar om äldre böcker, ibland fina översikter av ett fält eller en författare, men huvudinriktningen är på nya böcker. Hos nästan varje bokbloggare finns dock en underbar blandning av klassiker, chic lit, Christie-deckare, Nobelpristagare, prislisteböcker och det rykande färska. De flesta bloggar har faktiskt en blandning av detta, liksom jag tror att de flesta läsare (även kritikerna) blandar – även om utseendet på blandningen varierar från person till person.

Jag tänker att tidningar och kritiker skulle kunna svänga in på spåret att älska bokbloggar i stället för att kritisera deras undermåliga kritik (och därmed underförstå att det skulle vara "farligt" att läsa bokbloggar). Boksamtal måste försiggå på många olika nivåer, och även om jag kan lära mig mycket, tycka det är kul och få en hel del insikter och kunskap jag inte hade tidigare av en god recension, så upplever jag mer om jag själv skriver och diskuterar om boken. Faktiskt. (Det här är inte bara ett påstående, det har en massa stöd i t ex pedagogisk forskning om inlärning och djuplärande och sånt där.)

Om alla tänker efter ordentligt så är det ju bokbloggarna som är bokälskarna, och de som mest sannolikt är intresserade av att läsa om böcker också i tidningen (tillsammans med en stor grupp som läser böcker, men inte bloggar, givetvis). Varför inte smöra lite för dem i stället för att tycka att de är ofullständiga läsare, att de tycker fel, att de är ett hot, att de är för pladdriga, springer i flock (jag håller verkligen med Lyran om att flockbeteendet är minst lika stort vad gäller tidningarnas recensioner!).

Jag tänker att det kan vara så att kritiker och tidningarna är både förvånade och skrämda över hur vanvördigt vanligt folk läser böcker. Men jag tror att folks bokläsande och boktyckande egentligen inte har försämrats över tiden (antagligen bara till det bättre genom interaktivitet och spegling och utbyte genom t ex bloggande, eller att läsa andras bloggar om man är litteraturintresserad, men inte bloggar själv). Det som har hänt är att proffstyckarna fått se hur vanliga läsare tänker. Och att det oprofessionella litteratursamtalet har blivit synligt.

14 kommentarer:

Hermia sa...

Kommenterade igår hos Lyran så jag skriver inte samma sak här igen..

Men en sak undrar jag lite över - bokbloggarna diskuteras av kritiker i olika forum men väl aldrig hos och direkt med bokbloggarna själva. Därför funderar jag över hur insatt de diskuterande är i hur bokbloggarna ser ut och fungerar (vilket är väldigt olika). Det finns som jag ser det inget som helst motsatsförhållande mellan proffesionella kritiker och bloggare - det är bara olika kanaler. Du kan sjunga gratis på scenen utan att konkurrera med etablerade sångerskor på en annan scen.

Äh, jag skrev väl ungefär samma sak som hos Lyran i af. Och blir lite irriterad på mig själv som blir engagerad för själva diskussionen kritiker vs bokbloggare (inte den som förs här eller hos Lyran) känns i grunden rätt fånig. Nu ska jag läsa ut boken jag håller på med istället...

Hermia sa...

PS: Det händer ju också att bloggare länkar till recensioner i dagspressen vilket skapar intresse även för den professionella litterurkritiken.

Menade förstås i kommentaren ovanför en glad amatör som framträder gratis på scenen...

Nu så.

Vixxtoria sa...

Hermia: Jag gillade din kommentar hos Lyran också. Och jag tror det ligger mycket i det där - att kritikerna och bokbloggarna inte möts, och att kritikerna i gemen är ganska dåligt insatta i hur bokbloggarna ser ut. De ser kanske de där länkningarna till sina recensioner, och eftersom just de blogginlägg som länkas då ofta handlar om just den boken, så förstärks så klart intrycket av att bokbloggarna springer i flock och skriver om andra böcker. Såna (som t ex din egen blogg) som sällan skriver skriver om dagsaktuella böcker som samtidigt recenseras i pressen, kanske inte alls upptäcks. Nu börjar ju fler tidningar ha bokbloggare också, men jag undrar om de alltid är del av redaktionen – vi kanske kan fråga Maria på UNT.

Jag håller helt med dig om att det inte finns något motsatsförhållande mellan bloggare och kritiker (jag tror t o m att det var det jag försökte komma fram till i mitt inlägg, men du sammanfattar ju det bra i den meningen). Jag tänkte också att jag skulle länkat till alla de stora kulturredaktionerna och till en del andra inlägg i frågan (t ex hos En annan sida och Booky Darling som skrev om det före sommarn), men jag har delat dator med sjuk treåring idag, och när hon vill se på film i ena halvan av datorfönstret, så finns det så dålig plats att söka upp sidor och länka för mig i den andra halven, så jag struntade i det just nu. Kanske ville jag också formulera mig ännu bättre i en sån bloggpost – det här inlägget är rätt oredigerat från det som jag började skriva i Lyrans kommentarsfält.

Men jag tycker inte att det är konstigt att man blir engagerad som bokbloggare. Många gånger läser man ju gärna kritiker och kultursidor, för att man gillar böcker och gillar det som står där, och att liksom vara deras trognaste läsare, och sen bli dissad... Näe...

Men nu ska du läsa din goda bok, och jag ska ha högläsning av Teskedsgumman.

Hermia sa...

Teskedsgumman! Det var längesen...

Det är kanske just det som gör att man lätt går igång att glädjen i att ha funnit ett levande sammanhang dissas... Fast kanske tänker bokbloggarna mer på detta än kritikerna själva?

Men det skulle vara intressant veta hur tidningsred ser på sina egna bokbloggare..

Jenny sa...

Jag vill i all enkelhet ge mitt fulla medhåll till er båda, Hermia och Vixxtoria. My väl skrivet, helt rätt tänkt. Jag är rörande enig med och i era tankar/åsikter om bokbloggeri/kritiker. Och jag tar med glädje helt förbehållslöst, del av båda kanalerna för boktyckeri, och anser att de komplementerar varandra och naturligtvis borde och kunde verka i en glad och inspirerande gemenskap..;-)Och alls inte i ngt motsatsförhållande. Öppna vyer i bok(-blogg)världen tack!

Vixxtoria sa...

Hermia: Det skulle vara _väldigt_ intressant att se hur tidningsred ser på sina egna bokbloggare! Är det en gisslan rentav ;-)

Men annars hittar du igen rätt ord: Jag vill inte heller att ett glädjefullt sammanhang dissas. Det hjälper mig att försöka förstå varför det sker. Men jag blir rätt arg ändå.

Jenny: Tack. Nej, det finns i de flesta fall faktiskt ingen motsättning. :-)

Creutz sa...

Intressant resonemang. Tar och länkar till det.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Mitt inlägg till debatten finns att läsa på Bokmania:

http://www.bokmania.net/2010/10/bloggare-och-kritiker-kritiker-och.html

bokstavlarna sa...

Jag undrar lite stillsamt vilka bokbloggar det är som kritikerna egentligen läser när de skriver om "glada amatörer"? Många av bokbloggarna är ju bibliotekarier, svensklärare, bokhandelsanställda och har ett försvarligt antal litteraturvetenskapliga poäng i bagaget. Och rätta mig om jag har fel, men många litteraturkritiker är väl det i egenskap av att de är journalister (och till det kanske har läst 40 poäng littvet) eller författare (vilket inte behöver innebära några som helst studiepoäng i ämnet)?

Bra inlägg i alla fall! (och ursäkta mitt lilla utbrott i kommentarfältet...)

Titti sa...

@Bokstävlarna: Kritikerna läser bokbloggar som fan läser bibeln. ;-)

Vixxtoria sa...

Bokmania: Mycket bra inlägg, men det har jag ju redan skrivit hos dig .-)

Bokstävlarna: Såna här utbrott har jag inget emot i kommentarsfältet. Din synpunkt är ju alldeles riktigt. Många som bokbloggar är morgondagens kritiker (ja, en del är det redan), och väldigt väldigt många har rätt många universitetspoäng i bagaget.

Titti: Tror du verkligen att de läser bokbloggar? Ibland kan man få intrycket att de mest tittar på bilderna av inköpshögar och färgsorterade bokhyllor, och räknar hur många kommentarer (aka "gruppkramar") som varje inlägg får. ;-)

Titti/Hellre barfota än boklös sa...

Nej jag vet inte om de verkligen gör det. De gånger de har irrat sig ut i bokbloggosfären sammanfaller säkert med att "vi" publicerar inlägg med de där glada utropen och färgsorterade högarna.

För övrigt vill jag bara säga att jag håller helt med ditt inlägg och alla kommentarer! Med andra ord, jag har inget vettigt att tillägga i debatten förutom att vi har rätt och de har fel. :-D Och båda behövs såklart!

Full bokhylla sa...

åh, är den här diskussionen igång igen. Ska nog kasta mig in i den sen, när vi tittat klart på spöket Laban!

Vixxtoria sa...

Titti: Tillägg eller inte, glada tillrop (och en eller annan gruppkram) är alltid välkommet :-)

Full bokhylla: Oja, den eviga debatten har härjat hela helgen, medan du läst och käkat sushi! Du kan säkert ge ett vettigt bidrag från din dubbla position. Ser fram emot det :-) (Men så klart att du måste hänge dig åt väsentligheterna med Laban först; vi kollar just nu på Dora upptäckaren.)