torsdag 1 juli 2010

Sommarkrig

Nån gång ska jag betala en psykoanalytiker mycket pengar för att reda ut varför jag är så fascinerad av tiden kring andra världskriget. Det får bli efter att vi dränerat om huset och byggt om badrummet, för det blir antagligen dyrt.

Hur som helst så läser jag då oftast böcker som på olika sätt handlar om förintelsen. Eller Hitler. Eller både och. Medan jag fascineras över det oerhörda och vill förstå hur det över huvud taget kunde inträffa  glömmer jag lätt att de allra flesta människorna i Europa (och världen) drabbades av kriget på helt andra sätt. Det fanns ju ett vardagsliv där utrotningsläger var långt bort, men där det fanns ransoneringskuponger, ockuperande soldater,  flyglarm och krigskärlek.

Jag har precis läst Irène Némirovskys bok Storm över Frankrike som skildrar hur tyskarna anfaller och ockuperar la France i juni 1941. Boken är skriven under kriget med starka minnen i behåll. Här diskuteras över huvud taget inte judefrågan och deportationer, Hitlers namn nämns bara i samband med något Heil, och människorna i den här boken har gott hopp om att kriget så småningom ska avslutas och allt återgå till det normala.

Ändå är den en så stark skildring det här. Krigsskugga och människor som flyr från Paris, som packar det käraste de har, som köar i timmar på tågstationer och står stilla i dagar i bilköer, som flyr gåendes på småvägar med sina ägodelar i bästa fall på skottkärror, medan granatregn då och då glesar ut leden. Och senare, människor i den ockuperade zonen som tvingas inhysa tyska officerare i sina hem – hem där vind och källare är fyllda av de dyrbaraste ägodelarna, det ärvda linnet, fotografier och möbler från Louis XIV. I trädgården ligger de bästa vinerna nedgrävda.

Némirovskys roman är i sin första del en kollektivroman, där vi får följa människor ur olika samhällsklasser som flyr från Paris. Den andra delen berättar främst om Lucile, en av alla de kvinnor vars män är franska soldater och som sitter i tysk fångenskap. Lucile tvingas leva tillsammans med sin svärmor som ständigt förebrår henne för att hon inte älskade sin make tillräckligt mycket. Effekten av romanens tudelning är mycket effektiv. Efter ett målande panorama sjunker man ner i Luciles liv och känner med henne för det hopplösa i de känslor hon har för den pianospelande tyske officer som inkvarterats i huset.

Jag tycker om den här boken för att den visar på ett vardagsliv vid sidan om kriget. Det är en bok med mer småsinthet än hjältemod. Där folk fruktar mer för att det fina mjölet tagit slut i affären än för sina liv. Ändå vilar ju en skugga där. Många fäder, män och bröder är ute i fält, och många av dem ska aldrig mer återvända. Dödsskuggan faller på flera av personerna också i denna bok, och en del av dem påverkas mer än andra. Det hela känns väldigt mänskligt. Och mer begripligt och fattbart än de monstruösa händelser som vi vanligtvis måste försöka begripa när vi läser om detta krig.

14 kommentarer:

Paperback Lover sa...

Jag läser ditt inlägg och tänker; har Vixxtoria läst Boktjuven? Söker på din blogg och hittar inlägget "spegel, spegel på väggen där" där det står att du läser Boktjuven parallellt med De fattiga i Lodz och även där kan man rätt snabbt skönja din fascination för andra världkriget.

Men till min fråga då: vad tyckte du om Boktjuven? För det vet jag inte om jag kan hitta någonstans?

Vixxtoria sa...

Paper: Jag har alltså nån som söker inlägg på min blogg förutom jag själv? (Jag brukar ofta göra sökningar för att jag har för mig att jag skrivit om något, men inte är riktigt säkert om det är ett av de berömda utkasten eller faktiskt blivit publicerat. Sen gör ju min rubrikssättning det inte lättare för mig heller; efter ett par dagar kommer jag aldrig ihåg vad som gömmer sig under rubrikerna.)

Vad gäller Boktjuven så hamnade den lite i skuggan av den parallella läsningen av Lodz tror jag. Den kändes väldigt sentimental och sagoaktig i jämförelse. Men jag tror att den kommer att bli en riktig klassiker, något i stil med Momo och kampen om tiden, och kommer att läsas av generationer av ungdomar (och vuxna), och refereras till. Jag tycker inte det var fel sätt att presentera krigets fasor för ungdomar (men okej, lite hollywoodaktigt är det!).

snowflake sa...

Jag frstår helt och fullt din fascination. Andra världskriget drabbade ju så många på så olika sätt.
Inte för att jag tycker att du verkar råda brist på böcker att läsa, men kanske att du skulle tycka om Aimee och Jaguar? Minns inte författaren nu, men det handlar om en kärlekshistoria mellan två kvinnor varav den ena är judinna och den andra gift med en nazist. (Tror jag.) Den var i alla fall så bra bland annat för det där vardagslivet, när judinnan plötsligt inte får gå och klippa sig på salongen längre. Såna saker.

Paperback Lover sa...

Vixx: ok. Jag läser inte så ofta sådär hemska historier (Ja, alltså om man bortser från deckare men dom sätter sig sällan i själen och tuggar). Därför var Boktjuven bland det underbaraste, sorgligaste och med gripande vemodiga jag läst på länge. Jag grät på slutet och det gör jag sällan. Men jag kan gott förstå att den hamnade i skuggan av Sem-Sandbergs roman.

Det här påminner mig också om att jag borde skriva om Boktjuven. Medan den sitter någorlunda färskt i minnet.

Paperback Lover sa...

Och apropå din fascination igen: jag besökte ju Normandie tidigare i vår. Häftigt. Mycket häftigt. Rekommenderas.

Ingrid sa...

Om du ska gå i terapi kan du hojta till (så kan vi kanske få mängdrabatt :-)... Jag delar alltså din fascination för tidsperioden. Jag hade dock lite svårt för Nemirovskis bok- den blev lite "seg" för mig- men Aimée och Jaguar som Snowflake nämner tyckte jag var väldigt intressant. Annorlunda. Jag har inte läst "Det fattiga i Lodz" än men den ligger i min beställningskorg hos AdLibris. Snart trycker jag väl på send-knappen....

jenny sa...

Jag blev fullkomligt gripen av Storm över Frankrike och tyckte att den på ett fantastiskt bra (lågmält, men såå inträngande) sätt skildrar livet under kriget. Här är liksom en till som-efter att för ngr år sedan läst Peter Englunds fullständigt briljanta(och fruktansvärda) Brev från nollpunkten(den borde vara obligatorisk läsning för ALLA)- blev snudd på besatt av 2:a världskrigetskildringar. Jag tyckte så mycket om hur Némirovsky skrev, så jag skaffade genast hennes andra romaner Balen/Höstflugorna, Blodets hetta och Ensamhetens vin(de två sista ska nog bli semesterläsning). Balen är läst, med stort gillande!
Annars måste jag oxå få nämna en annan 2:a vkbok jag hoppas my på: Agnes Humberts Motstånd. Humbert var en av dem startade den första organiserade motståndrörelsen i Frankrike, och Motstånd är hennes dagbok från åren 1940-1945.Tror den kan vara my läsvärd för alla oss 2:a vkbesatta..;-)

Lisa sa...

Här har ni en som inte alls är bevandrad i 2VK-litteratur, men jag läste för inte alltför längesen Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson och gillade väldigt mycket!

Vixxtoria sa...

Snowflake: Ja, det var ju hur man än ser det ett VÄRLDskrig. Man behövde inte vara soldat eller riskera livet på grund av etnisk eller politisk eller religiös tillhörighet för att kriget skulle påverka. Dessutom ligger det nära i tiden, och har inte bara haft stor inverkan på det som är dagspolitiken, utan även på våra föräldrar och mor- och farföräldrar. Främst tror jag att jag liksom vill greppa ALLT – alla aspekter av livet då.

Aimee och Jaguar har jag läst, men minns väldigt lite av den (konstigt). Men tack för påminnelsen; jag tror det är en bok som jag gärna vill läsa om! Just det där vardagslivet som sakta blir absurt dyker upp i många skildringar från 30- och 40-talen (inte minst i Sem-Sandbergs Augustprisvinnare från i fjol!).

Paperback: Jag kan absolut förstå att du - och många andra - finner Boktjuven så där vemodig och gripande. Jag grät nog också på slutet (jag gråter ju å andra sidan om jag hör talas om någon som har sett ett vykort på kattungar, så det säger inte så mycket). Det är absolut en bra bok, men ganska romantiserad. Men sånt behövs ju också. Jag ser fram emot att läsa om den hos dig om du skriver!

Jag har varit i Dunquerke (jag sa ju att jag är fascinerad av den här perioden; det finns ett fullkomligt absurt armémuseum i en bunker där som beskriver reträtten från D.) och därmed även nosat på Normandie. Nån gång ska jag återvända och tillbringa ett par veckor där! (Jag har ju dessutom sammanlagt förspillt några semesterveckor i mitt liv vid den belgiska kusten, mycket nära franska gränsen.)


Ingrid: Jag lovar att hojta!! Jag kan förstå seghetskänslan vid Némirovsky-läsningen, jag läste den själv både fascinerad och förströdd (jag tyckte själva kompositionen var väldigt intressant). Om jag förstod saken rätt - men jag hann inte läsa varken förord eller det omfattande efterordet ordentligt - så blev boken inte riktigt avslutad. Som roman lite ofärdig alltså, men som tidsdokument väldigt starkt! (Just det där att boken skrevs strax efter de händelser den skildrar, och att man faktiskt inte visste hur kriget skulle avlöpa.)

Jenny: Jag håller helt med om allt du säger om Brev från Nollpunkten. Bortsett från att mycket i den skildrar första världskriget ;-) Det är Englunds bästa bok, och borde vara obligatorisk läsning för precis alla!

Jag tänker också att jag skulle vilja läsa något mer av Némirovsky. Får se vad det blir.

Eftersom jag är alldeles galen i böcker om motståndsrörelser kommer jag nog omedelbart beställa Humerts bok. Låter fullständigt oemotståndlig. Tack för det tipset!!! (Jag ska se om jag senare i sommar, när jag är hemma bland alla mina böcker, kan få ihop ett inlägg om motståndsrörelseböcker, en liten specialström i min egen läsning.)

Lisa H: Olssons bok är väldigt väldigt bra, så om du inte läser så mycket såna här böcker så var det ett bra val! Olsson skrev även som mycket ung (tonåring) två böcker om en ung tysk flicka under 2vk: Ulrike och kriget och Ulrike och freden. De är mycket läsvärda även som vuxen. Jag gillar framför allt Olssons sätt att skriva utifrån det tyska perspektivet; hur var det att växa upp i Hitlertyskland och uppleva kriget inifrån? Hur var det att tro på Hitler och att han gjorde rätt? Det är också omständigheter som i alla fall jag tycker är viktiga att förstå.

Rent allmänt brukar jag annars tala mig varmt om Gitta Serenys böcker, särskilt den om Albert Speer. Jag har skrivit ett långt inlägg om Sereny här:

http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2009/09/min-nobelpriskandidat.html

Vixxtoria sa...

Snowflake: Ja, det var ju hur man än ser det ett VÄRLDskrig. Man behövde inte vara soldat eller riskera livet på grund av etnisk eller politisk eller religiös tillhörighet för att kriget skulle påverka. Dessutom ligger det nära i tiden, och har inte bara haft stor inverkan på det som är dagspolitiken, utan även på våra föräldrar och mor- och farföräldrar. Främst tror jag att jag liksom vill greppa ALLT – alla aspekter av livet då.

Aimee och Jaguar har jag läst, men minns väldigt lite av den (konstigt). Men tack för påminnelsen; jag tror det är en bok som jag gärna vill läsa om! Just det där vardagslivet som sakta blir absurt dyker upp i många skildringar från 30- och 40-talen (inte minst i Sem-Sandbergs Augustprisvinnare från i fjol!).

Paperback: Jag kan absolut förstå att du - och många andra - finner Boktjuven så där vemodig och gripande. Jag grät nog också på slutet (jag gråter ju å andra sidan om jag hör talas om någon som har sett ett vykort på kattungar, så det säger inte så mycket). Det är absolut en bra bok, men ganska romantiserad. Men sånt behövs ju också. Jag ser fram emot att läsa om den hos dig om du skriver!

Jag har varit i Dunquerke (jag sa ju att jag är fascinerad av den här perioden; det finns ett fullkomligt absurt armémuseum i en bunker där som beskriver reträtten från D.) och därmed även nosat på Normandie. Nån gång ska jag återvända och tillbringa ett par veckor där! (Jag har ju dessutom sammanlagt förspillt några semesterveckor i mitt liv vid den belgiska kusten, mycket nära franska gränsen.)


Ingrid: Jag lovar att hojta!! Jag kan förstå seghetskänslan vid Némirovsky-läsningen, jag läste den själv både fascinerad och förströdd (jag tyckte själva kompositionen var väldigt intressant). Om jag förstod saken rätt - men jag hann inte läsa varken förord eller det omfattande efterordet ordentligt - så blev boken inte riktigt avslutad. Som roman lite ofärdig alltså, men som tidsdokument väldigt starkt! (Just det där att boken skrevs strax efter de händelser den skildrar, och att man faktiskt inte visste hur kriget skulle avlöpa.)

Vixxtoria sa...

Jenny: Jag håller helt med om allt du säger om Brev från Nollpunkten. Bortsett från att mycket i den skildrar första världskriget ;-) Det är Englunds bästa bok, och borde vara obligatorisk läsning för precis alla!

Jag tänker också att jag skulle vilja läsa något mer av Némirovsky. Får se vad det blir.

Eftersom jag är alldeles galen i böcker om motståndsrörelser kommer jag nog omedelbart beställa Humerts bok. Låter fullständigt oemotståndlig. Tack för det tipset!!! (Jag ska se om jag senare i sommar, när jag är hemma bland alla mina böcker, kan få ihop ett inlägg om motståndsrörelseböcker, en liten specialström i min egen läsning.)

Lisa H: Olssons bok är väldigt väldigt bra, så om du inte läser så mycket såna här böcker så var det ett bra val! Olsson skrev även som mycket ung (tonåring) två böcker om en ung tysk flicka under 2vk: Ulrike och kriget och Ulrike och freden. De är mycket läsvärda även som vuxen. Jag gillar framför allt Olssons sätt att skriva utifrån det tyska perspektivet; hur var det att växa upp i Hitlertyskland och uppleva kriget inifrån? Hur var det att tro på Hitler och att han gjorde rätt? Det är också omständigheter som i alla fall jag tycker är viktiga att förstå.

Rent allmänt brukar jag annars tala mig varmt om Gitta Serenys böcker, särskilt den om Albert Speer. Jag har skrivit ett långt inlägg om Sereny här:

http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2009/09/min-nobelpriskandidat.html

jenny sa...

Va´kul att jag kunde bidra med ett så "rätt" tips som Humberts Motstånd! Hoppas nu att den är så bra som vi hoppas:-) Jag gick igång totalt på ditt inlägg, så här kommer fler titlar som jag plöjt under maniskt 2:a vkintresse:
Traudl Junges I Hitlers tjänst-
Om den 22-åriga dansösen som istället kom att bli Hitlers privatsekreterare. My bra självbiografi där Junge brottas med skuldkänslor för sin, då det begav sig, naiva syn på arbetet i tredje rikets tjänst.
Ben Macintyres Agent ZigZag-
Om Eddie Chapman, en av 2:a världskrigets mest osannolika dubbelagenter, bygger bla på tidigare hemligstämplat material från MI5s egna arkiv.
Bengt Liljegrens Adolf Hitler-
En biografi om Hitler som "privatperson". Den blev rätt kritiserad när den kom av de som menade att det var fel att överhuvudtaget skriva om Hitler som en människa och hans personliga preferenser. Liljegren svarade med att påpeka att det snarare är då man målar upp Hitler som en "demon", eller ngn ogripbar figur, som man ger honom en aura av oantastlighet. Han ville istället "ta ner honom i smutsen", och visa hans ondska just gnm att beskriva hans triviala mänskliga person.Jag tycker han lyckades bra med det...
Per Ragnars Hitler: hans folk-
Spelades äv som en bejublad enmansföreställning av Ragnar själv. Ställer bla frågor om hur i hela världen Tysklands befolkning kunde "låta" detta ofattbara ske...

Ja, om du inte redan har läst, så hoppas jag nåt av detta kunde bidra! Ser fram emot ev "Motståndsrörelseinlägg" oxå;-)

Ann-Sofie på OOOF bok sa...

Jag måste slå ett slag för Per Agne Erkelius bok Hotel Galicja som knyter an till Némirovskys roman. Utöver det är dessutom så j***a bra! = )

Vixxtoria sa...

Jenny och Ann-Sofie: Jag ligger visst efter med att besvara kommentarer som dök upp just innan jag försvann in i nån slags semesterkoma. Jag tackar så mycket för ännu fler tips! De kommer att betas av förr eller senare, det är säkert!

Jag har faktiskt läst väldigt väldigt lite om Hitler över huvud taget (jag dras inte särskilt till att få veta mer om just honom, men jag minns debatten kring Liljegrens bok, och håller helt med honom; om man tror att Hitler var en demon så misstar man sig. Det är ju viktigt att förstå att han var en människa, och att människor kan begå sådana handlingar!

Jag hade gärna sett Per Ragnar som Hitler, men har missat det (däremot är jag så himla glad att jag fick tillfälle att se Henrik Holmberg som Hitler i Speer-föreställningen i Göteborg för några år sen. Otroligt bra! Otroligt porträttlik också!)

Och angåede Erkelius bok så har jag fått flera tips om den på sista tiden. Har den kommit i pocket ännu?