tisdag 2 februari 2010

Och hela garderoben är full av inget att ha på sig

Tinyfeist-Lisa skriver idag:

Jag vill bara inte läsa mina olästa böcker. 

Jag håller med. Man kan faktiskt undra varför man en gång släpat hem dom, och varför dom ska stå här hemma och svälla över alla bräddar i bokhyllorna. Tråkigare sällskap får man leta efter.

Vad var det man såg i varann en gång i tiden? Var det något charmigt dekadent med omslaget? Var det pondusen som de 640 sidorna medförde? Var det prisvinnarstämplen som präglats in på framsidan vid andra tryckningen? Var det tanken på att frottera sig med en tidlös klassiker? Ville man ha sällskap i sängen, i badet, vid frukosten eller bara dekorera soffbordet med ett kuttersmycke?  Var man ute efter något fiberrikt, ett intellektuellt utbyte, något multikulturellt eller hamnade dom i bokhyllan under livskris när man skulle försöka bli den man trodde man egentligen var?

Oavsett vilket är frågan hur man ska bära sig åt för att tala om för dom att det är dags att gå.

Sätta i gång brandlarmet, kanske?

7 kommentarer:

Anita sa...

Bookcrossing???

Vixxtoria sa...

Anita. Åh, det jag har testat! Jag har fått massor med nya i böcker på det sättet. Och inte blivit kvar med en enda.

annissa89 sa...

Vad är bookcrossing? Det verkar intressant!

Vixxtoria sa...

Idén med bookcrossing är att man byter eller ger bort böcker som man inte vill ha kvar av en eller annan anleding. Jag är inte så himla bra på att förklara, eftersom jag i realiteten bara bytt till mig böcker, och aldrig gett ifrån mig något.

Här kan man läsa mer:
http://www.bookcrossing.se/

Sen finns bookmooch också (och det ska finnas någon svensk variant också som jag bara hört talas om med ett halvt öra).

http://bookmooch.com/

Du kan antagligen fråga vilken annan bokbloggare som helst utom mig, så vet de mycket mer. :-)

Fenomenet är både intressant, roligt och bra recycling för alla som har förmågan att göra sig av med böcker.

Anita sa...

annissa89: Les på denne linken her hvis du vil vite mer om bookcrossing:

http://lunacia.net/?p=125

Det var gjennom denne bloggen jeg lærte meg hva det var og hva det gikk ut på...

Vixxtoria sa...

Annissa: Titta där! Genast kommer någon hit och hjälper dig till rätta! Tack Anita! :-D

Klotho sa...

Tja, man har de vildaste drömmar och förhoppningar inför läsande innan man slokar och ger sig i kast med någon annan. Alltid denna annan, ibland en charmör med flirtigt omslag eller kanske bara liten, ynklig och oanselig som man bara måste rädda. Vissa av mina böcker i bokhyllan står där för att jag skall påminnas om att de finns och att jag en gång skall läsa dem. Alexandriakvartetten rensade min kompis ut ur sin bokhylla och jag kände att "jag bara måste läsa den". Den känslan finns kvar efter fem år...Sen finns alla böcker jag påbörjat men som valts bort för att någon annan dök upp. De jag gett upp hoppet om åker ner i källarens limbo på obestämd tid. Det måste ju finnas plats för nya böcker i hyllorna också.